Var finns i dag mordanalysen?

Juldagen 2010. Inlåst inom den skändliga granskningskommissionens tusen sidor finns i dag mordet på Olof Palme, beskrivet i falska ord. Strängt taget är varje ord falskt, eftersom ingenstans i dessa texter finns antytt vad som verkligen är sant, relevant i denna den svartaste av svenska affärer.
Vem sköt Palme? Ja, var det inte Christer Pettersson? Nej, det var det inte. Ja, då vet jag inte – ä, det är ändå så länge sen…
Med en skräpande, släpande historia som denna, som belastar vårt nationella samvete, borde våra makthavare åtminstone för formens skull ha sagt sig att någonting måste vi göra: en ny kommission? Nej, det får räcka med kommissioner. En professorsstol vid ett universitet? För att permanenta denna sak till alla professorers döddagar? Nej tack. Vad då då? En bilderbok?
Ingen säger sanningen, ingen nalkas sanningen? Vilken är då din sanning, Sven Anér? Och varför får den inte berättas, på gator och torg?
Min sanning är den här: Anti Avsan, ingående i ett polisiärt konglomerat och med höga polischefer och höga politiker i toppen, såg till att en av Europas mest kontroversiella politiker röjdes undan, varefter detta mord, koncipierat på hög statsnivå, överantvardades åt den svenska rättsstaten att lösa. Under dessa omständigheter blir Palmemordet visserligen löst i böcker som ”Affären Anti Avsan” och i tidningen Proletärens spalter med veteranen Olle Minell vid ordbehandlaren, men låt Anér och Minell sprattla, de är ofarliga. Pressen, alla viktiga medier har munhäfta och munkavle, och om någon enstaka röst bjäbbar emot är den ofarlig eftersom den drunknar i det allt förstummande Christer Pettersson-skvalet: det var Christer, det var Christer…
Ska jag berätta varför det inte har varit Christer, måste ha varit poliser, lejda, säkert i ”statsnyttans” tjänst? Så här, kort:
Christer Pettersson skulle aldrig ha kunnat ragga och rigga en hel grupp av poliser, inklusive en villig gärningsman – ja, tanken blir barock i samma ögonblick som den formuleras. Christer brukade snurra på stan, ilsknade då och då till på en kompis. Men han använde aldrig ett skjutvapen, och han kunde sannerligen inte gå fram till en polisman öch fråga: Hänger du med och passar vid Dekorima? Åter blir tanken barock.
Den som åtminstone någorlunda hederligt söker sanningen hoppar här av Christer-vagnen och vänder sig åt annat håll. Och det finns inte många håll att välja på.
Praktiskt taget alla vittnen, som sett eller hört något av intresse, talar om poliser, polisutrustning, walkie-talkies. Ca 40 walkie-talkies kring mordplatsen mordkvällen (superhemliga), ca 50 vittnesmål från Dekorima/Avsan (osannolikt superhemliga; även om vissa är utlämnade till bl a mig så är de oförändrat superhemliga), exakt 94 vittnesmål rörande oredovisade poliser på stan (superhemliga efter en hel höst av förfrågningar hos alla tänkbara polisiära instanser).
Vad blir det? 184, om jag adderar lite gnetigt, 184 bevis (?) på att här i 25 år har förelegat och i dag fortfarande föreligger en gigantisk konspiration (detta ord som hatas i Rosenbad och på Polhemsgatan) med poliser över hela det exekutiva planet. Poliser anger inte sig själva, den s k utredningen var förpuppad innan den startade. Egentlig utredning har aldrig utförts. men de reflexrörelser som presterats och som än i dag presteras har kostat många mantimmar, många OB-timmar, mången låtsasverksamhet som endast lett till förlust i polisiär tilltro, polisiär aktning.
Och varför enbart sikta på poliser? Inga poliser har självsvåldigt medarbetat i Palmemordet. De har lejts, de har lockats, de har lurats med falskt tal om ”en hotande nationell situation”, om ”behov av krafttag” eller liknande smarta paroller, alltid lämpliga att ta till när våld initieras och kupper förbereds. Läs den klassiska Poutiainen-boken ”Inuti labyrinten”, där alla poliser den kvällen, vid datorskärmar och ute på stan, filéas av de båda skrupulöst noggranna författarna!
Våld? Kupper? Det var ju Christer Pett – jaså, nej visst nej, det var det inte. Bloggbesökare: skicka ett vanligt brev med frimärke på till: Rikskriminalpolisen, Palmeenheten, Box 12256, 102 26 Stockholm, och lägg i en lapp med texten:
Jag begär att utfå de tre omgångar Palme-dokument som Sven Anér önskar få ut från rikskriminalpolisen: ca 40 walkie-talkie-tips, ca 50 Dekorima-tips samt de av Säpo-mannen PG Näss hopsamlade 94 polistipsen. Bilägg räkning!
Och så ditt namn och din adress! Får du ett positivt svar med de handlingar du begär så berätta för mig så kan vi hjälpas åt med betalningen!
Så det var inte Christer? Nej det var inte Christer.
Stora sanningar slår alltid ut stora lögner.
Sven Anér