Varför Lars Jeppsson?

28.12.2010.
Ja, varför Lars Jeppsson, denne något undflyende person, med rötter ute i Rotebro och antagligen bekant till Christer Pettersson?
Så här. Det började med att jag läste den ständigt lika omhuldade GW Perssons chattkommentarer i Aftonbladet den 27 december. Jag återger här hela GW:s chattsvar:
Mördade Christer Petterson Olof Palme? Jenny Hynninen,Mjölby.
Leif GW: Nej det gjorde han inte. Jag är till och med säker. Ett vittne såg ju gärningsmannen på ett par meters håll på Tunnelgatan.
När han ett par år senare blev visad ett foto på Christer Pettersson kände han direkt igen honom – som en ökänd person från Sollentuna där båda bodde. ”Hade det varit honom jag såg borde väl polletten ha trillat ner,” sa vittnet. Det tycker jag också.
Persson namnger sålunda inte detta vittne från Tunnelgatan, men det måste röra sig om Lars Jeppsson, som spelar en framträdande roll bland de fåtaliga vittnena från Dekorima. Jag har från rikskriminalen begärt fram samtliga vittnesförhör avseende Lars Jeppsson. Flera av dem har jag tidigare läst men har dem tyvärr insnöade på landet och jag vet inte om ytterligare Jeppsson-berättelser kan ha tillkommit när snart 25 år har gått. Jag hoppas alltså få en komplett version från rikskrim, men de brukar arbeta långsamt.
Tills vidare utgår jag dock från den info jag har tillgänglig. Lars Jeppsson hördes alltså tämligen omedelbart efter mordet, i början av mars 1986, och lämnade då en mängd upplysningar, vilka sedermera på många punkter har ifrågasatts. Han beskriver bl a en språngmarsch i gärningsmannens fotspår: från Dekorima, uppför trapporna och ner till David Bagare-Regerings, där Jeppsson säger att han ser gärningsmannen försvinna bakom några presenningar framför en port.
Just vid starten på denna remarkabla språngmarsch ska Jeppsson ha sökt skydd vid de byggbodar som denna natt fanns uppställda på Tunnelgatan, mellan Sveavägen och Luntmakaregatan. Han skulle strax därefter ha hört (och sett?) gärningsmannen springa förbi, upp mot trappan till åsen. Har han då hunnit se så mycket att han kunnat uppfatta den raskt flyende gärningsmannens ansikte? Ja, det är ju frågan.
Persson säger nu, på sin chatt, att Jeppsson sett så mycket att han kunnat konstatera att den flyende inte var Christer Pettersson.
Detta konstaterande gör Jeppsson, enligt Persson, ”ett par år senare” – ja, det handlar nog snarare om nästan tre år, men detta, och annat, hoppas jag kunna fastslå när jag får några av de 15 000 papperen i mina händer.
Men det är framför allt Leif GW Perssons reaktioner som jag vill analysera. När får han kännedom om Jeppssons existens och informationer? Redan i mars 1986 eller först i samband med Christer Petterssons lögnaktiga inpetning i Palmemordet, alltså senhösten 1988?
Det vet jag inte. Men självfallet har spaningsledningen omedelbart fått alla relevanta uppgifter rörande Lars Jeppsson, bl a hans hemmahörighet i Rotebro – ringde detta en klocka? Det borde det ha gjort, under förutsättning att Christer Pettersson funnits med i bilden redan då, men det gjorde han ju inte.
Jeppsson blir alltså knappast, åtminstone inte formellt, intressant förrän Jeppssons hemmahörighet kombineras med Christer Petterssons. Eller är det enklare än så? Är det när spaningsledningen går igenom gamla vittnesmål från morddagen som den upptäcker att Jeppsson går att kombinera med Christer Pettersson: två kompisar från Rotebro? Och är det då denna pollett trillar ner: Christer Pettersson kan ju bli den perfekta syndabocken, med sin gamla bekantskapsrelation till Jeppsson?
I så fall är det ju oturligt för spaningsledarna att Jeppsson förnekar att den flyende gärningsmannen vore identisk med Christer Pettersson.
Men jag försöker nu applicera detta resonemang direkt på Sveriges skickligaste och tjusigaste brottsexpert: kriminologie professorn Leif GW Persson, anställd vid rikspolisstyrelsen med tillgång till all Palmemordsdokumentation. Vad visste Leif GW i mars 1986, och vad visste han hösten 1988?
Mars 1986. Kan ha fått tidig info om Lars Jeppsson, men det vet jag inte. Säg att han inte fick någon info förrän
Hösten 1988 – och vad gör han då? Så vitt känt ingenting. Det naturliga hade rimligen varit att Leif GW, med sitt skarpa kriminologiska intellekt, hade gått in till Palmekollegerna på Polhemsgatan och sagt:
”Men, grabbar, nu måste ni väl ändå släppa alla tankar på Christer när Lasse Jeppsson så bestämt säger att det inte var Christer som sprang in på Tunnelgatan?”
Men det gör, av allt att döma, inte Leif GW, som, följande sin tradition att veta allting bäst efteråt, först den 27 december 2010 går ut i klartext:
”Mördade Christer Pettersson Olof Palme?” – ”Nej, det gjorde han inte.”
Situationen är hisnande och häpnadsväckande, som så ofta efter Leif GW Perssons mumlade sensationer. Om GW-larmet från den 27 december 2010 i stället hade kommit den 27 april 1989, alltså 21 (!) år tidigare? Ja, då hade en oändligt och orimligt lång serie av falsk lagföring av den i sammanhanget helt oskyldige Christer Pettersson kunnat undvikas. Svea Hovrätt, Nedre Justitierevisionen och Högsta domstolen hade kunnat besparas riksåklagarens flämtande försök att få Christer Pettersson fälld, på grundval av allt mer diffusa frampressade vittnesuppgifter, Statskassan hade, fram till i dag, kunnat besparas ett stort antal miljoner i krassa pengar, och Sverige hade kanske kunnat framstå som en någorlunda hederlig rättsstat inom EU-gemenskapen.
I stället står nu denna rättsstat avslöjad, naken, medan riksåklagarämbetet och rikspolisstyrelsen, med gott stöd från JO Hans-Gunnar Axberger, söker ge sken av att representera ett hederligt arbetande rättsmaskineri – och medan Fredrik Reinfeldt, totalinformerad om Palmeskandalen, seglar vidare på popularitetsskutan – ja du milde. Sven Anér
Jag slutar där, men vill först bara notera att mina verksamma journalistkolleger har släppt Palmemordet för alla snöiga vindar och efter vanigheten svalt den store Leif GW Persson med hull och hår.
Sven Anér