Till Kammarrätten i Stockholm – än en gång!

25.11.2010.

Ärende APAL-428-187/10.

Jag överklagar rubr beslut av rikskriminalpolisen samt anhåller att berörd handling, EH 14879-3, omedelbart i kopia utlämnas till mig.

Det förhållandet att denna handling dels visar att Palmeutredarnas agerande sannerligen inte varit invändningsfritt, dels visar att handlingen kan vara helt avgörande för bedömningen av ärendet ”Dekorimamannen” samt för den slutliga bedömningen av mordet på Olof Palme över huvud taget, måste enligt min mening leda till dokumentets frisläppande.

Det förhållandet att EH 14879 av allt att döma har en så central position i eftersökandet av Olof Palmes mördare bör ju rimligen inte utgöra anledning till sekretess, utan till full öppenhet. Dölj inte, utan öppna, Kammarrätten i Stockholm!

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Skuggades paret Palme Gamla stan – Rådmansgatan?

Är polisens förhör med T-baneföraren förvanskat?

T-baneföraren? Hur lyder berättelsen kring T-baneföraren, den man som förde det T-tåg som hade paret Palme som passagerare under mordkvällen, Gamla stan – Rådmansgatan?

Det finns två berättelser: T-baneföraren till mig och T-baneföraren till polisen. Jag ska nu återge det viktigaste av vad som finns skrivet. Det är en märklig läsning. Jag börjar med polisförhör nr 3, som avhölls med T-baneföraren den 26 oktober 1993; jag har just fått dessa tre förhör från rikskrim; de har tidigare påståtts vara hemliga:

Protokoll fört vid förhör med X --- bor---tfn ---. Förhöret hålls den 26 oktober 1993, kl 16.10, av krinsp Per Hejdebäck utan tillgång till förhörsvittne. Förhörsplats: RKP-A2:s lokaler, Polhemsgatan 30, Stockholm. X är anställd på SL Tunnelbana AB, tfn 08-6864130.

X /verkligt namn struket/ var den person som förde tunnelbanetåget den 28 februari 1986 från Gamla stan vid 20.40-tiden och i vilken tunnelbana Lisbeth och Olof Palme färdades på sin väg till biografen Grand på Sveavägen. X är tidigare hörd i utredningen.

X informeras om att förhör ska hållas med honom beroende på att det till Palmegruppen den 7 oktober 1993 inkommit uppgifter om att X sammanträffat med Sven Anér vid ett bokbord på Sergels torg i Stockholm, varvid X vid detta tillfälle skulle ha ”berättat en story för Sven Anér”, som sedan denne gjort offentlighet åt på olika sätt. Den offentlighet som avses kommer bland annat till uttryck i Sydsvenska Dagbladet den 6 september 1993 samt i Expressen samma dag. I korthet påstås där att T-banetågets förare observerat paret Palme när de steg på t-banan i Gamla stan den aktuella tiden samt att de var förföljda av två män. Paret Palme skulle även ha observerats när de steg av t-banan vid Rådmansgatan, fortfarande förföljda av de två männen.

X ombedes att berätta om sitt sammanträffande med Sven Anér och om vad som då sades. Han berättar följande:

X inledde med att berätta att han är allmänt intresserad av utredningen av mordet på Olof Palme och att han noga följt med i tidningar och TV om vad som sagts. X har även läst en hel del böcker som skrivits om mordet.

En dag i slutet på sommaren 1993 var det bokhandlarnas dag eller liknande i city. X bestämde sig för att besöka evenemanget för att där se om det eventuellt kunde finnas några ytterligare böcker om mordet på Olof Palme som han inte tidigare läst. Han stannar då till vid ett bord, ett bokbord, som står på Drottninggatan intill Sergels Torg. Han observerade där ett häfte med texten Palme-Nytt /PALME-nytt, min anm/ eller Palme-Bladet eller liknande text. Det satt två personer bakom bordet och den ene var en äldre man med grått, glest hår och glasögon. Något på bordet antydde att det var Sven Anér. X som ju har följt med det som sagts om och i Palmemordet var inte obekant med namnet Anér, eftersom han visste att Anér skrivit en del om detta. X gick då fram till bordet och förklarade att det var han som körde t-banetåget som Olof och Lisbeth Palme åkte med till Rådmansgatan från Gamla Stan. Så sa han i det närmast ordagrant. X nämnde även att det var linje 17, tur 2 och att han var framme vid Rådmansgatan kl. 20.46.

I övrigt så utspann det sig inte någon speciell diskussion vid det här tillfället. X fick ett, sannolikt det senaste exemplaret, av Palme-Nytt utan att behöva betala och Sven Anér visade stort intresse av att träffa X vid något senare tillfälle. X var klart och tydligt avvisande inför detta Anérs förslag. Vid tillfället så visste inte Anér vd X hette.

Efter ett par minuter på platsen så gick X därifrån.

En tid efter detta sammanträffande började Anér att söka efter X. Till X:s mamma, som Anér pratade med i telefonen, hade han förklarat att han hade fått X:s telefonnummer genom en arbetskamrat till honom på SL. Anér har pratat med X i telefonen många gånger, kanske fem, sex gånger och Anér har försökt att pressa X till ett sammanträffande, men X har hela tiden varit avvisande och sagt att han inte vill. Den sista kontakten mellan Anér och X var för ganska länge sedan, X kan inte ange något datum.

X berättar vidare att han förklarade för Anér att han inte ville att han skulle ringa och besvära och att X inte hade något att säga. X säger själv att han för egen del har lämnat denna historia bakom sig. Anér har även skickat en pärm med material innehållande olika förhör med personer från Gamla Stan. Enligt X så kan det vara ett faktum att X;s egna förhör inte var med i detta som gjort Anér misstänkt för något sätt /sic!/ och att han därför hela tiden försökt få till ett sammanträffande. Anér har inte varit direkt otrevlig i telefonen men ändå påstridig.

Det var först i mars månad 1986 som X själv fick klart för sig att paret Palme hade färdats i det tåget som han var förare till. Detta skedde när polisen tog kontakt med honom.

X har aldrig hävdat, vare sig förr eller senare, att han sett paret Palme vid Gamla stan vid den aktuella tiden. Däremot, berättar X, att han tidigare har observerat och sett Olof Palme vid tiden då denne bodde i Vällingby. Det hände då vid vissa tillfällen att Olof Palme färdades i det t-banetåg som X körde.

Sammanfattningsvis så kan X sedan berätta att det som står i de tidigare nämnda tidningsartiklarna och att han skulle ha sett paret Palme och att dessa skulle vara förföljda, således är helt felaktiga.

I övrigt så tycker X att den här saken bör vara utagerad och vi avslutar förhöret klockan 16.52.

Förhöret är intalat på band efter gjorda konceptanteckningar i närvaro av X som inte har något att erinra om det intalade.

Stockholm som ovan

Per Hejdebäck krinsp

Så långt krinsp Hejdebäcks tämligen utförliga version. Låt mig då ge min egen:

T-baneföraren kom mycket riktigt fram till Lenas och mitt bokbord, talade om att han kört det aktuella T-tåget samt berättade att han sett två män gå på tåget vid Gamla stan och gå av tåget, samtidigt med paret Palme, vid Rådmansgatan.

Jag frågade då om han kunde komplettera sin berättelse, varvid han tillade att ”detta hade han vid flera tillfällen försökt omtala för Helin, men att denne varje gång hade avvisat honom”.

Det var denna information som givetvis gjorde mig intresserad. Hade mannen enbart presenterat sig som mordkvällens T-baneförare hade detta självfallet inte varit sensationellt: någon måste ju ha kört T-banetåget. Utan den kompletterande informationen hade jag inte reagerat som jag gjorde.

Det finns alltså, i dag offentliggjorda, ytterligare två förhör med T-baneföraren: 860324 resp 881215, där X inte uppges ha haft någon ögonkontakt med vare sig paret Palme eller de båda förföljande.

Men den 27 augusti 1993 tar X alltså kontakt med mig, berättar om paret Palme och om två män, berättar om fåfänga kontakter med Palmeåklagaren Anders Helin.

Saken är förstås mycket mörk. Varför hemlighålla förhören fram till i dag, i över sjutton år? Och varför säger mannen en sak till mig och enligt uppgift en helt annan sak till polisen? Och varför är inte jag hörd av polisen?

Det är inte första gången jag märker hur polisens förhör börjar svaja. Robert Gustafssons egna uppgifter om ett flertal walkie-talkie-män står i bjärt kontrast mot polisens ”Gustafsson såg ingenting”, Avsan – Alsén – Alfredsson-uppgifterna från gymet i Upplands-Väsby stämmer mycket dåligt överens (här har jag ännu inte fått ut de faktiska polisförhören), och T-baneföraren kan ju förefalla direkt felciterad.

Till sist: Är T-baneincidenten viktig? Ja, den är otroligt viktig. Om det på ett tidigt stadium fått komma fram att paret Palme varit skuggade skulle aldrig Christer Pettersson ha kunnat utpekas för mordet, eftersom Christer Pettersson ju skulle hetas vara den ensamme gärningsmannen, sannerligen utan stöd av ett antal walkie-talkie-män eller annan polisiär assistans.

Så då fick verkligheten korrigeras. Bort med alla dumma uppgifter om skuggning, om ”Ullas” två medelålders mörkklädda män på Gamla stans T-station, talande i walkie-talkie. De medelålders männen var 25-åriga polisassistenter i ljusa vindjackor, fick Hans Ölvebro till det, och T-baneföraren har aldrig sagt något farligt, så det så!

”Så här skriver vi i det officiella förundersökningsprotokollet:

Det finns inga kriminalistiskt belagda uppgifter om att någon okänd person eller grupp av personer skulle ha hållit makarna Palme under observation då de på kvällen den 28 februari 1986 lämnade bostaden, promenerade till T-bane-stationen Gamla Stan och åkte med tunnelbanan till stationen Rådmansgatan – blir det bra?”

”Nej, det är ju inte sant. Inte ett ord är sant.”

”Vi talar inte i termer som sanning eller lögn. Det här handlar om realpolitik, och skitsnack från journalister som trakasserar våra vittnen behöver vi inte bry oss om, Christer är vår man…”

I denna värld av lögn, av lögn på lögn på lögn, anser sig den svenska rättsstaten kunna leva vidare, och när Sven Anér gjort något så hemskt som att tala med ett vittne får han en knäpp på näsan och noteras, verkar det, som ännu ej häktad. Att jag omnämns som ”misstänkt” i stället för misstänksam är ett signifikativt litet skrivfel i polisförhöret.

Flera bloggbesökare har begärt att alla handlingar i Palmeärendet ska publiceras. Måtte det bli så! Och ni har på annan plats tre bra telefonnummer att ringa till. Fråga då varför högt placerade åklagare och polischefer ljuger som hästarna skenar? Ljuger de alltid? Eller bara när en statsminister tagits av daga? Sven Anér