Julafton 2010 – ja, God jul!

24.12.2010.
Det här blir min 90:e julafton; den första minns jag inte mycket av. Och även de efterföljande lämnar efter sig tämligen vaga minnen. Jag tindrade säkert som liten, men tindrar nu allt mindre. Julaftonslunchen blev byggd på havregrynsgröt, tack för det, säger magen, normalt och bra käk.
En vänlig kollega har hjälpt mig att ta fram bloggen, fram till den 24 november i år, oavkortad på papper – materialet gör ett närmast överväldigande intryck. Ordbehandlare, datorer, är ovärderliga vid textredigering, men de är sämre då det gäller att erbjuda överblick, penetrering av materialet, sängläsning.
Skulle jag kunna duplicera vidare? Jag funderar, medan TV laddar Kalle Anka, som jag kan tänka mig att missa. Jag bläddrar i den tjocka pärmen med röd rygg. 358 fullmatade A 4 redan vid slutet av november, långt över 400 i dag – ja, det är ett tungt material, fysiskt och innehållsmässigt.
Naturligtvis skulle det kunna tryckas på någorlunda normalt sätt, men det blir svårt att uppskatta en rimlig upplagestorlek. Jag kan duplicera som print on demand, men då blir varje ny igångsättning mycket kostsam. Jag får fundera.
Inte minst är ju alla de inströmmande kommentarerna intressanta, där de hela tiden dyker upp. Nästan ingen enda negativ kommentar, desto fler positiva. Nästan alla media är tysta – hur länge?
Det var ett vågspel att starta bloggen www.svenanerpalmemordet.blogspot,com
Men efter en aningen trög start är denna blogg nu klart etablerad; besökarantal på ett rejält femsiffrigt tal, rikligt med kommentarer (som gärna finge vara ändå fler!). Jag hade dessförinnan huvudsakligen arbetat med artiklar till olika redaktioner, men så småningom insett att denna verksamhet vore av föga värde, eftersom jag sällan eller aldrig blev publicerad. Det blir jag tills vidare inte i dag heller, men jag når ändå mitt mål, dvs den engagerade svenska (även den utländska via sammanfattningar på engelska!) allmänheten.
Jag tar ju i dag upp även andra ämnen än de direkt Palme-relaterade, indirekt är alla ämnena knutna till den söndervittring av rättssamhället som skottet vid Dekorima triggade: Quick, Darfur, Bildt (”den arroganta ondskans symbol”), Assange…
Ett rättssamhälle, som formellt och nominellt låtsas följa alla lagar ner till sista kommatecken, men som i praktiken misshandlar eller nonchalerar de bakomliggande, ofta skrämmande sakfrågorna.
Att det känns helt övergivet beklämmande att en statsminister kan skjutas på öppen gata är något som knappast framskymtar när en isande kylig byråkrati påstår sig ta hand om dessa frågor. Då är det i stället lagparagrafer, tillkomna i och för en annan situation, som får fälla utslaget, till förmån för den största möjliga tyssstnad som präglar det Kafka-konglomerat som låtsas handlägga bland annat mina återkommande propåer. Lagen menar att allmänna handlingar är offentliga utom i speciella undantagsfall, medan de byråkrater jag korresponderar med anser att alla levande allmänna handlingar är hemliga utom möjligtvis ett och annat papper, när Sven Anér har bråkat tillräckligt länge.
Ja, dessa synpunkter framgår ju med önskad tydlighet av bloggens samlade text. Vill du ha den på papper? Vi hörs, och ett Gott Nytt År! Ett rättens och rättvisans nya år!
Din tillgivne Sven Anér.
Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79