Till Lena Mellin – jag sätter värde på ditt omdöme

24.10.2013. även för Gunnar Wall.

Lena, Affären Johan, så stort noterad i AB, är inte hållfast. Det brukar ibland vara en användbar metod att gå till den tämligen ymniga Palmelitteraturen, slumpmässigt slå upp en sida och läsa innantill.

I anslutning till affären Johan har jag nu slumpmässigt slagit upp sidan 761 i Gunnar Wall, Mörkläggning, del 2, 1996:

Låt oss också tänka oss att allt är i sin ordning (med det beryktade telefonavlyssningsprotokollet från Sigges fasta telefon) med klockslagen som ju automatiskt präglas in på banden samtidigt med samtalen: exempelvis att Sigge verkligen talade med Roger mellan 23.15 och 23.21.

Men i så fall – vad kan då vara fel? Fortfarande allting. De tre nyckelsamtalen – de som pågår under perioden 23.02-23.21 – kan vara hämtade från andra dagar,

Och mycket pekar faktiskt på att de är det.

Gunnar Walls konstaterande är helt korrekt. Saken hade också, fem år tidigare, utförligt beskrivits och analyserats i mitt kompendium Fyra nycklar, 1991. Gunnar och jag är helt överens, samtalsutskrifterna ”kan vara hämtade från andra dagar”.

Vad jag i denna situation inte kan förstå är hur såväl Aftonbladet som Gunnar Wall nu tydligen släpper varje tanke på en organiserad komplott, den som Leif GW Persson två gånger i TV, 2011 och 2012, identifierat som

en komplott med poliser, militärer och säkerhetspersoner.

Det går inte att ha kakan och äta den. Om mordkomplotten bl a innebar myndigheters förfalskning av ett telefonavlyssningsprotokoll i syfte att snärja den i sammanhanget oskyldige Christer Pettersson, har det givetvis rört sig om en komplex genomstrukturerad mordorganisation, inte om en svårt nedgången A-lagares, eller en enstaka polismans, ögonblicksverk.

Men, Gunnar Wall, och Aftonbladet, om ni helt släpper den bevisligen förfalskade TK:n och återgår till en möjlig, oidentifierad gärningsman, finns ju ingenting kvar av Leif GW:s synnerligen klara uttalande två gånger i svensk TV. Gunnar Walls och mina aldrig dementerade huvudteser blir lögner, stoft.

Så kan inte kriminaljournalistisk bedrivas. Framtagna, aldrig ifrågasatta påståenden som publicerats, kan inte i efterhand förflyktigas av nyhetsvärldens skimrande dagsländor.

Jag reagerar inte mot att Gunnar Wall slog Johan-larmet. Vi är till för att visselstoppa. Men jag skulle önska att Gunnar ginge tillbaka till den kärva och klara journalistik som kännetecknar Mörkläggning, ett standardverk. Viktiga kapitel i boken omfattar inträngande beskrivningar av Palmemordets grå eminens, Carl Östling, som Gunnar Wall utförligt klär av in på bara kroppen, i en striptease som han är ensam om bland journalister.

Det är en farlig situation, Lena Mellin, då uppdykande påstådda sensationer får skyffla undan decennier av gott undersökande journalistiskt arbete. Vi är sannerligen värda ett bättre öde, Olle Minell, Gunnar Wall, Thomas Kanger, Lars Borgnäs, Kari och Pertti Poutiainen, Anders Salaj – ja, jag sätter dit Sven Anér på listan också.

Lång tid har gått, kontinuiteten är svår att upprätthålla. Men grunderna får vi aldrig släppa. Inte minst den förfalskade TK:n kastar oss direkt in i en myndighetsinblandning som för överskådlig framtid kommer att solka Sverige som rättsstat. Det handlar inte om intervjuer med en enstaka polisman, Lena.

Det handlar om hur Sverige med berått mod vandrade över stupet.

Engagerad hälsning!

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

PS, Lena: Varför är jag den ende som försökt undersöka Anti Avsans och hans kamraters ”Föreningen Mordet på Olof Palme 1986, MOP 86”? Det rör sig om en klubb av huvudsakligen Klarapoliser, som högtidlighåller inte minnet av Olof utan minnet av mordet på honom. Avsan har aldrig dementerat mina – och sina egna(!) - uppgifter i detta närmast otroliga ämne!

./. Se bifogade sidorna 109 och 111 i Affären Anti Avsan! DS!