3.11.2013. Mitt utbud
från ComHem är ingalunda det största, det tycks vara ett
normalutbud. Jag satte mig i dag, denna söndag, ner och
kontrollerade hur många program, av de utländska, som är
amerikanska och hur många inte. Jag tog endast med de kanaler som
just då låg i sändning. Resultatet blev ungefär det jag gissade:
27 amerikanska,1 engelskt
(här kan det dock variera upp mot 3, beroende på
veckodag/klockslag), inga tyska, franska eller spanska…
Jag frågar mig
beträffande anledningen. Eller anledningarna, det finns förstås
flera. Jag har inte ringt runt och hört mig för; jag har inte varit
säker på att få sanningsenliga svar. Men jag tillåter mig gissa:
Nr 1: De amerikanska (de
flesta B- eller C-produktioner) programmen är oftast tämligen
ålderstigna. De har sedan länge spelat in sina produktionskostnader
och kan gärna reas ut till svenska tittare.
Nr 2: Dessa USA- filmer
får kanske, dolt eller öppet, ett säljunderstöd från någon del
av den amerikanska administrationen, varigenom de känns extra
lockande för svenskplacering. Tanken bakom är givetvis förhoppning
om USA-PR.
Nr 3: Att övriga länder
med stor filmproduktion inte finns representerade (ta Indien, Japan m
fl) beror förmodligen på en blandning av högre försäljningspris
kombinerat med förmodat lägre acceptans hos en svensk publik.
Resultatet blir i dag en
bedövande massiv övervikt för en kusligt glättad amerikansk B-
och C-produktion, antagligen billig för säljande distributörer,
men alls inte billig för den betalande svenska kanalabonnenten.
Är USA-PR garanterad? I
dag? Det tror jag inte, inte bland oss ComHem-abonnenter, som sliter
ut våra fjärrstyrare i jakten på guldkorn. Faran, från t ex
president Obamas synpunkt, är att resultatet blir det motsatta, leda
vid mediokert Hollywood. Det finns ju självfallet en god amerikansk
filmproduktion, men den får vi knappast se skymta.
Är det någon mening med
att klaga? Kanske inte. Filmplaceringen för svenska tittare är
djupt anonym. Vi skymtar knappast någon vänligt sovrande hand inom
det utlandsstyrda ComHem, än mindre inom det sammantagna
kanalutbudet i Sverige.
Jag har någon gång
försökt ringa ComHem men bara hamnat hos en förprogrammerad
telefonsvarare som ber mig berätta, ut i cyberrymden, om det är
nästa Brynäsmatch jag vill se i Pay per view. Det är det inte. Jag
får ingen mänsklig kontakt och tröttnar, sitter där igen i min
blåa soffa med hundörade produktioner som jag inte vill se.
Jag får in några
sportproduktioner, det är sant, men inte alls enligt ett rimligt
urval.
”Du kan göra annat än
att se på dum TV”, säger Lena, och jag kan inte säga emot.
Söker jag en världens
TV-direktör? Nej, egentligen motsatsen. Jag söker väl snarare
världens egna programväljare, med den tittande allmänheten som
skapar beslutsunderlaget. Inte ComHem och de andra kanalbolagen, med
money money, och enbart money, i blicken.
Sven Anér
Den vanliga televisionen är en del av det som kallas dyngskallemedia, en i huvudsak fördummande drog som tycks ha syftet att hålla människor borta från många viktiga frågor och manipulera deras världsuppfattning. Sluta titta på TV, Sven, och skaffa dig en internetanslutning så du har någon chans att få reda på något riktigt värdefullt. Du skulle kanske kunna öppna din egen kanal på YouTube. Det vore intressant att se hur Google reagerar på det.
SvaraRadera