21.11.2013. Jag var
TV-producent en gång i världen, och jag ser i dag inget större,
svartare scoop för världens TV-marknader än ”Den svenska statens
mord på sin egen heder”.
För en TV-producent med
mod och med fullt mandat kan inte finnas en komplettare produktion på
programtablån än detta:
En världen över känd
statsminister mördas av just de poliser som är satta att skydda
honom.
En ledande kriminolog
TV-avslöjar komplotten, men ingenting händer.
Statsministerns hustru,
som lögnaktigt påstår sig vara skottskadad, överger sin döende,
kanske döde, makes ambulans och flyttar över i en av
poliskomplottens bilar.
Västtysk expertis narras
att ge klartecken till kulor som aldrig fanns med vid mordplatsen.
Statsministerns
patientjournal förfalskas för att den avsiktligt sinkade dödsfärden
till Sabbatsbergs sjukhus ska framstå som mer aptitlig.
En äkta TV-reproduktion
av sådan statligt sanktionerad ondska – när kommer den? Där
också hela den mörka fonden målas upp med fräna penseldrag, där
huvudpersoner och statister får schavottera?
Jag frågar mig: var finns
hela min journalistkår? Alla de skickliga, kunniga, stridslystna?
Allt vad de presterat sedan dödsskottet den sista kalla
februarikvällen 1986 förbleknar inför den stora onda nyheten: Olof
Palme undanröjd av sina egna!
Som kuslig krydda:
mördaren är utpekad, i böcker och på blogg. Han svarar, hånfullt
men närmast förvirrad: Ni kan inte ta oss, ni kan inte ta oss! Som
om denna affär vore en barnets kurragömmalek, när den i själva
verket är grymmaste allvar, grymmaste hot mot en stat som, så ofta
och så länge, berömt sig av djupaste trohet mot alla gängse
demokratiska spelregler.
Var finns den
TV-producent, här hemma eller utanför svenska gränser, som vågar
ge alla kulörer och valörer, alla dramats nyanser, all faktaspäckad
information som skär som skalpell genom 27 års lögnarkiv, där
ingenting förvaras som är samtidigt sant och relevant?
Var finns den
journalistiska hedern, den som borde tvinga oss att aldrig svika i
vår kamp mot en neslig värld? När kommer bräschen in i skammens
mur?
Sven Anér
Hej Sven,
SvaraRaderaDu skall naturligtvis sända dina brev till DN:s chefredaktör Peter Wolodarski, peter.wolodarski@dn.se eller till vilken DN redaktör/journalist xx yy som helst, xx.yy@dn.se och notera att Peters dator svarar automatiskt att ditt ditt brev kanske blir läst, medan xx yy aldrig svarar. Anledningen är att svenska dagstidningar bara publicerar vad som kommer uppifràn att hàlla läsekretsen sysselsatt och struntar i vad Du Sven och jag och andra vill läsa om.
"Jag var TV-producent en gång i världen, och jag ser i dag inget större, svartare scoop för världens TV-marknader än ”Den svenska statens mord på sin egen heder”."
SvaraRaderaDet har hård konkurrens av bland annat sanningen om morden på John och Robert Kennedy, Martin Luther King och Benazir Bhutto, av sanningen om färjan Estonia, 11 september 2001 och Barack Obamas presidentskap, för att bara nämna några. Varför inte baka ihop allting till en sanningens vätebomb? Du verkar ju gilla sanningens nyhetsexplosion, Sven.