Sällan har så många tigit

15.5.2012.
Öppet brev till SvD:s redaktionschef Martin Jönsson:
Martin - när jag tar ett par steg bort från min ordbehandlare stöter jag på ett antal pärmar i samma kulör som Stig Edqvists på rikskrim; vackert orangeröda.
Jag räknar till ett 60-tal.
De har varit betydligt fler innan jag började mönstra ut innehållet ur Palme- och ESTONIA-pärmarna. Kanske 15 000 papper med ”Palme” på, 10 000 med ”ESTONIA” på.
Men nära nog aldrig, i båda dessa svarta affärer, har jag fått en kommentar, aldrig en klar dementi, av någon uppgift jag presenterat. Jag tar nu fram en pärm på måfå; den råkar heta ”Palme 54”. Jag låter pärmen falla upp på
Likalydande skrivelser till ordföranden för riksdagens civilutskott samt till ledamoten av civilutskottet, Anti Harald Avsan, och Jan Lindholm (mp)
Jag konstaterar att det numera inte längre är enbart jag själv som tar upp mordet på Olof Palme ur ett speciellt perspektiv, nämligen att den svenske statsministern mördades av dåvarande piketpolisen Anti Avsan.
Jag slutar där, skrivelsen är lång. Men varken ingressen eller den fortsatta tämligen långa texten är någonsin på minsta sätt dementerad, och när jag ser bakåt mot över ett kvartssekel av träget arbete med dessa båda stora katastrofer blir jag i dag ytterligt medveten om att dementier är vad jag aldrig fått möta, behövt möta.
Jag är en hederlig journalist som inte författar lögner i allvarliga sammanhang.
Ett annat uppslag i samma pärm:

6.10.2009.
Till Riksåklagaren.
Sedan JK i skrivelse till mig, 5831-09-21, påstått att ”vad Sven Anér har anfört ger inte anledning att anta att det har begåtts något brott i tjänsten av riksåklagaren eller någon åklagare vid Riksåklagarens kansli” anför jag följande:
Om JK:s ovanstående yttrande representerar det svenska rättssamhällets ståndpunkt i ärendet måste mitt eget uttalande på sidan 200 i andra upplagan av min bok ”Palmemordet: Affären Anti Avsan” vara grovt felaktigt och jag därmed underkastad ansvar enligt brottsbalken 15 kap.
Jag önskar sålunda blir lagförd.
Jag önskar ett snabbt och konkret svar från Riksåklagaren.
Sven Anér

Två citat, hämtade från slumpmässiga sidor ur en slumpmässig utvald pärm. Men jag försäkrar dig att det framplockade materialet är ytterst representativt – detta är den bild en läsare, under över 26 år, får av denne energiske journalist: osanningar påpekas, osanningar förnekas aldrig, men de viftas bort: enklast så.
Kan det här vara en samhällsbeskrivning som du kan vara särskilt stolt över, SvD:s redaktionschef Martin Jönsson?
Vid ett tillfälle, medan jag hade en kort kontakt, försäkrade du mig att ”SvD visst studerar Palmemordet, men kanske inte så noggrant som du”.
Det kan ju sägas. Det kan sannerligen sägas. Men menar du verkligen att en officiellt så helt olöst affär som den som handlar om Olof Palme skulle kunna klaras av med ett snabbt litet duttande, då och då? Menar du det? Inser du inte, precis som jag, att en granskning av ett stort mord måste gå rakt in mot mordets hjärta, måste vrida om, måste hitta sanningar?
Jag har nyligen skrivit och givit ut ”Mordets dunkel tätnar kring Lisbeth Palme”. Boken har gått bl a till SvD Kultur, men något livstecken har jag inte hört av. Förr, t ex på den aktuelle Strindbergs tid, noterades nyutkomna böcker ofta endast som ”anmälda”, inte nödvändigtvis samtidigt recenserade. Men inte ens denna lilla hygglighet är det meningen att jag ska beviljas, utan endast den stora tystnaden.
Det handlar om mediers heder. En dokumentär skriven av en rutinerad och aldrig dementerad författare borde självfallet såväl anmälas som recenseras. Sker inte detta inträder de facto censur.
Men denna regel gäller uppenbarligen inte mig, liksom den aldrig heller fick gälla ESTONIA, sedan jag, med stöd av officiella svenska statliga dokument, kunde visa att två CIA-plan flög in till Arlanda timmarna före ESTONIAS förlisning och flög åter till USA timmarna efter, medförande på hemvägen nio estniska besättningsmän, med den ene av kaptenerna i spetsen, på en hemlig färd som väckt hela Estlands undran och oro.
Denna händelse har heller aldrig fått noteras i SvD.
Jag känner de tunga orden komma. Hur kan en stor nyhetstidning nonchalera de båda stora svenska händelserna det senaste kvartsseklet, nonchalera en journalist som lika länge försökt presentera de aldrig dementerade sanningarna?
Är det mig det är något konstitutivt fel på, Martin? Eller på det svenska rättssamhället?
Jag vill nu ha ditt svar, och texten läggs även ut på min blogg
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com
Finner du din glädje i att strypa och kväva journalister, Martin? Jag vill inte tro det.
Djupt oroad och engagerad hälsning, även till din chefredaktör och din kulturredaktör,

Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.