6.2.2012. Jag lever i dag en typ av liv som jag torde vara ganska ensam om. Jag försöker sedan julafton i fjol, ja egentligen ännu tidigare, att väcka rättsvårdande svenska myndigheters intresse för ett antal fall av olovlig telefonavlyssning och olovlig brevöppning, men det är först nu, den 6 februari 2012 kl 13.15, som jag förhoppningsvis har lyckats väcka polismyndighetens intresse, närmare bestämt Uppsalapolisens!
Men jag ska inte ropa hej ännu. Dagen började i sedvanlig motvind. Jag ringde diariet på Uppsalapolisen men fick beskedet att ingen av de båda versionerna av min anmälan från julafton (den gick till Säk först) hade kommit fram till Uppsalapolisen! Inget enda exemplar av de två separata försändelserna innehållande samma anmälan!
Det var det andra beskedet jag fått från detta diarium: Anér, 21 08 14-5075 – sorry, finns inte här, okänd. Men tala med Göran Pettersson, han kan kanske hjälpa dig…
Det gjorde jag kl 10.55: Ring mig efter lunch på mitt direktnummer!
Jag ringde, och vi fick två samtal, som tycktes leda ärendet framåt. Jag hade att kämpa mot den mycket begripliga oviljan från en vanlig polis (kanske är Göran Pettersson kriminalinspektör?) att över huvud taget fatta att oegentligheter skulle kunna pågå inom hans egen poliskår.
Men, vid det andra samtalet, när Pettersson började förhöra mig ganska rejält, märkte jag att han börjat ta saken på allvar, kanske på djupaste allvar. Pettersson ville från början att jag skulle ringa säkerhetspolisen i Stockholm, den som hade fått min ursprungliga anmälan, men jag sa nej. Säkerhetspolisen lämnar inte ut upplysningar i ett kriminalärende till en vanlig representant för allmänheten, nej, initiativet måste komma från polisen i Uppsala.
Och så verkar faktiskt bli fallet, kan det vara sant? Blockerande, fast kanske inte totalt blockerande, ligger förstås det faktum att överåklagare Björn Ericson i sin skrivbordsstol hos Riksenheten för polismål dekreterat, utan någon som helst föregående utredning, att någon polis ej begått något brott. Men den stötestenen tycks Pettersson nu ha rundat, och han lät förhoppningsfull när han sa att en förundersökning nu kan vara på gång.
Vi får se. Det är ju inte så här det ska gå till. Det är polisen som ska ha den egna inneboende gålusten, inte den polisiärt klent underrättade allmänheten. Det är nu 55 dagar sedan den första dvd-skivan ”Lisbeth Palme – mordets stora gåta” – svårt skadad stoppades ner i Bo Alvbergers brevlåda i Värnamo. Men den som väntar på något gott… Gott? Sven Anér
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"