21.12. 2011 Till Reportrar utan gränser, Box 273 61, 115 93 Stockholm. För angelägen kännedom: Peter Kadhammar och Staffan Heimerson, Aftonbladet.
.Jag ska berätta det här, mycket koncentrerat och komprimerat men givetvis sakligt helt korrekt.
Förre läroverksadjunkten i Värnamo, kulturdebattören Bo Alvberger, avsåg/avser att recensera min DVD om Palmemordet i Miljömagasinet, men denna recension får förhinder. Två gånger har jag sänt denna DVD från Uppsala till Alvberger, 14 resp 15 december, och nu senast har skivans producent den 20 december sänt ett exemplar från Bromma till Bo Alvbergers bostadsadress i Värnamo.
Vid alla tre tillfällena har skivorna anlänt skadade, enlig tillfrågad expert skadade på ett sådant sätt att de tycks ha blivit ganska grovt handgripligt repade, med reporna dragna längs med spåren vilket tydligen ger den allvarligaste skadan. Skivorna har gått att se och höra endast styckevis och delt. Även den sista är alltså, av allt att döma avsiktligt, repad.
Av dessa skivor är i dag ca 50 distribuerade, men ingen annan mottagare har anmält bekymmer, varför jag måste utgå från att skivorna varit klanderfria.
Alla utom Bo Alvbergers tre. Förhållandet väcker ett antal frågor. Varför just Alvbergers? Och, om något avsiktligt sabotage föreligger, vilken har avsikten varit? Vilken är avsikten? Och vilken organisation kan, ur julbrevens och julkortens mångmiljonflod, öronmärka tre helt vanliga vita halva A4 kuvert? Vem har ett så uppslukande intresse?
Skulle dessa åtgärder, om de nu är avsiktliga, i längden kunna hindra Bo Alvberger från att skriva? Naturligtvis inte. Jag kan fundera ut säkrare sändningsmetoder. Men metoden, fortfarande med reservationen att jag tolkar situationen rätt, kan givetvis göra nytta som ett tämligen effektfullt hot.
Jag går nu, före och under jul, vidare i denna sak och ber till att börja med Bo Alvberger skriva ned sina egna erfarenheter, varefter jag hoppas ganska snart kunna publicera hans text och eventuellt andra efterföljande texter i detta ganska ruggiga ämne några av de närmaste dagarna.
Jag kommer inte att anmäla, som jag nu ser läget, till vare sig posten eller polisen. Mina erfarenheter från liknande händelser under Palmeåren avskräcker. Posten behöver inte agera för bortkomna, ej rekommenderade brev med sammanlagda värden av någon hundralapp, och den av riksrevisionen för katastrofal oduglighet kritiserade rikspolisorganisationen och dess chef Bengt Svenson (av mig tidigare försedd med två ”ss”) har säkert andra sysslor att sköta så här före jul.
Jag startar med att, via den tålmodige Bo Alvberger, strax försöka presentera en kvalificerad teknisk beskrivning av skadorna på de tre (!) DVD-skivorna, varefter jag nog även tänker vända mig till ledningen för miljöpartiet, som kanske kunde undra över deras närstående debattör Alvbergers märkliga vedermödor i den svenska samhällsupplysningens tjänst. (Miljömagasinet representerar inte formellt miljöpartiet).
Jag hoppas alltså kunna återkomma efter jul.
Sven Anér
PS: Vem vet så mycket om två oförvitliga personer som pensionerade läroverksläraren Bo Alvberger i Värnamo samt om den för evigheter sedan pensionerade journalisten Sven Anér i Uppsala? Går det att Googla sig till denna info? Det gör det kanske. DS
PPS Jag hänvisar nu mina adressater till min fortlöpande blogg,
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com
och ber om journalistiskt kollegial assistans i vad som kan vara en svensk ödesfråga. Det är svårt att se ovan beskrivna händelsefölopp som annat än en rad avsiktliga sabotage, tydligen i avsikt att hota. Att tre på varandra tätt följande skador skulle ha skett av en slump förefaller otänkbart.
Jag ber alltså mina adressater agera. Bo Alvberger är kvalificerad kulturdebattör, i bl a Miljömagasinet, medan jag själv har 64-årig yrkeserfarenhet som medarbetare i DN resp Sveriges Radio-TV och dokumentär författare. Jag har allt sedan Palmemordet 1986 bevakat detta stora mörka ärende och därvid riktat skarp kritik mot åklagares och polisers insatser.
Min kritik har eskalerat de senaste månaderna, då jag vid ett allmänt möte den 19 november på Tuna Bygdegård i Uppland speciellt fokuserat på Lisbeth Palmes oförklarade aktiviteter omedelbart före, under och efter mordet vid Dekorima.
Palmemordet har krävt ett ospecificerat antal dödsoffer bland bl a enskilda utredare. Nu behövs inte fler offer, det är dags för räfst, klarhet, genomlysning.
Gå från fredag em in på min blogg, Reportrar utan gränser, Peter och Staffan! Agera! Det officiella Sverige beter sig i dag som om händelser av etiopisk sort aldrig skulle kunna inträffa i vårt skötsamma och dygdiga land, vilket förstås inte är sant.
Jag bifogar, till Reportrar utan gränser min DVD från Tuna; Expressen och Aftonbladet har tidigare fått var sitt ex.
Med kollegial och djupt oroad hälsning!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
Medlem av SJF, SFF samt PK.
Jag hoppas på svar från de tre adressaterna in på mellandagarna. I övrigt har jag de senaste veckorna fått ett enda svar på ett stort antal brev.
Jag erinrar mig en replikväxling från PALME-nytt-tiden, då en chefredaktör, som jag kände väl, skrev till mig:
”Men Sven, du skriver för många brev så du kan inte räkna med att få något svar…”
Den inställningen tycks stå sig, fast tidningen inte längre ligger i Klara.
För statliga tjänstemän skriver förvaltningslagen troskyldigt i sin § 4, att ”frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt”. Tro det, Regeln gäller dock inte Rosenbad, som är finare än tåget.
En avslutande anekdot: Strix chefredaktör Albert Engström var på solskenssemester, och redaktionen telegraferade allt otåligare efter hans bidrag:
”När kan vi vänta teckningen?” Albert svarade:
”I dag, i morgon och alla dagar”.
Just det. SA.
När och hur kan jag beställa DVD´n?
SvaraRadera