Box 8304 (Ärendet fick dnr AD 159-15954-11)
104 20 Stockholm.
För kännedom och åtgärd: Statsministern.
Misstänkt olovlig telefonavlyssning, misstänkt olovlig brevöppning/återförslutning, misstänkt avsiktligt sabotage mot dvd-skivor under sändning från Uppsala till Värnamo.
Säkerhetspolisen. Mot bakgrund av min bifogade skrivelse i detta ärende, ställd till bland andra Reportrar utan gränser, samt mot bakgrund av meddelande ankommet 23.12.11 från läroverksadjunkten Bo Alvberger, anmäler jag, med djup undran och oro, rubrikens och de båda skrivelsernas misstankar.
Möjligen kan andra misstankar tillkomma, bl a skadeståndsskyldighet för förövaren/förövarna i olika avseenden.
Så vitt jag i dag kan se har de tre dvd-skivor som jag Sven Anér (2 st) och skivproducenten (1 st) vid tre tillfällen under december 2011 med vanlig post, porto 12 kronor, sänt till Bo Alvberger i Värnamo, lyfts ut ur kuverten, saboterats, åter inlagts och förslutits samt i stympat skick fått fortsätta färden till Bo Alvbergers brevlåda, Slottsvägen 8 i Värnamo.
Dessa anmärkningsvärda ingrepp mot min/Alvbergers egendom måste, så vitt jag kan förstå, ha föregåtts av avlyssning av min telefon, 018-15 12 79, kring dagarna 14, 15 och 20 december 2011.
Dvd-skivan i fråga bygger på en filmupptagning från ett allmänt möte den 19 november på Tuna Bygdegård, nära Alunda i Uppland. Skivan är på etiketten benämnd ”Lisbeth Palme – mordets stora gåta”, och innehållet torde kunna betecknas som politiskt och nyhetsmässigt kontroversiellt. Ansvarig för innehållet är jag själv, professionell journalist och författare.
Jag anmodar nu den svenska säkerhetspolisen att ofördröjligen utreda bakgrunden till ovan, och i de bilagda skrivelserna, redovisade, flerfaldiga och grova sabotage mot mina tre dvd-skivor. Sabotagen riktar sig därmed även mot den grundlagsfästa svenska tryckfriheten och de innebär därigenom också en form av grundlagsstridig censur.
Jag anmodar Säkerhetspolisen att bl a utreda om sabotagen kunnat utföras på annat sätt än via olovlig avlyssning av min fasta telefon i Uppsala, vilken alltså ännu i dag kan vara avlyssnad: det kan jag ju inte veta.
Säkerhetspolisens utredning måste bli grannlaga och omfattande. Naturligtvis vore det fel av mig att utesluta möjligheten av att sabotagen planerats och utförts just inom själva Säkerhetspolisen; vilken annan svensk organisation har samma möjligheter till ingrepp mot svenskt telefon- och postväsen?
Skulle Säkerhetspolisen finna att misstankar kan riktas just mot Säkerhetspolisen, måste jag utgå från att Säkerhetspolisen anför jäv och överlämnar ärendet till annan instans, vilken denna skulle kunna vara.
Jag utgår från omedelbar handläggning. Jag önskar, med vändande post, besked om diarienummer och namn på handläggare samt om möjligt en första kommentar.
Det känns angeläget att inte minst för den svenske Statsministern understryka detta unika ärendes vikt och vidd. Blixtljus kastas plötsligt mot hela den enligt uppgift pågående förundersökningen av mordet på Olof Palme, RÅ resp Rikskriminalpolisen. Jag bifogar en bild föreställande Lisbeth Palme anländande till Sabbatsbergs akutintag, jämte utförlig och korrekt, aldrig dementerad underskrift. Denna bild med underskrift ger komplett förklaring till DvD-rubriken:
Lisbeth Palme- mordets stora gåta.
Omedelbar handläggning, tack, Säkerhetspolisen och Statsministern, i en för Sverige mycket oroväckande situation!
Sven Anér, journalist och författare, medlem av SJF, SFF och PK, aldrig på någon väsentlig punkt dementerad eller ifrågasatt i Palmesammanhang, däremot konsekvent nonchalerad.
Karlsrogatan 85 A, 752 49 Uppsala. 018-15 12 79 (förmodligen i dag avlyssnad).
./. Aktuell, i postningsögonblicket ej saboterad DvD-skiva, fotografi av Lisbeth Palme på Sabbatsbergsakuten, brev från Anér till bland andra Reportrar utan gränser, meddelande från Bo Alvberger till Sven Anér.
./. De tre saboterade DvD-skivorna finns förvarade.
./. Bo Alvberger: ”…en smutsig trasa…”
Läroverksadjunkten och kulturdebattören Bo Alvberger i Värnamo konstaterar i skriftligt meddelande till Sven Anér, ankommet till Uppsala den 23 december 2011:
En vecka före julafton kom det en dvd-skiva med posten. Jag hade bett om information om palmemötet på Tuna bygdegård och så fick jag hela mötet upptaget på film. Spännande! Men redan efter några minuters uppspelning stannade filmen. Vid ett nytt försök hände samma sak. Jag fick be om en ny skiva och två dagar före julafton sitter jag med tre skivor som posten förmedlat men som alla är felaktiga. ”Smutsig eller skadad” står det på skylten som kommer upp när skivan stannat. ”Mycket ovarsamt handhavda skivor”, säger min datorexpert när jag visar honom dem. Alla har små nästan osynliga revor i samma riktning som skivspåren. Två har lite grövre tvärsgående repor och om en av skivorna menade experten att det såg ut som om någon dragit en smutsig trasa över den. Vid rengöring med vit duk försvann en brunaktig hinna och dvd:n blev spelbar men hakade så småningom upp sig även den.
Bo Alvberger
Julen 2011 Min ordbehandlare skriver som min gamla Halda gjorde när den knattrade fram mina DN-texter på 1940-talet och snitsade till mitt ”Svan” på slutet. Vi hade inte så många hjälpmedel på den tiden. Kulspetspennan hade faktiskt kommit. Haldan fanns, och telefonen. Kameran, och strax kom även telefotot. Det var väl våra samlade attiraljer. hot
Telefonen var modell petmoj, men fortfarande fanns televerkets s k talhytter bemannade där samtalen kopplades manuellt, det gick att ringa och tala med en levande person:
”Är det bekant var Evald Gustafsson bor?”
”Jo då. Lillhyttan 19. Ska jag koppla?
”Han har visst vunnit 50 000 på penninglotteriet, är det känt?”
”Jo, det har allt sports på bygden.” brevhot
En vänlig och obyråkratisk tid, som ekade mjukt via de knattrande Linotype-maskinerna nere i sätteriet: ”50 000 till Lillhyttan i Hälsingland.”
Våra texter var välskrivna, fattades bara annat, och de nyheter vi förmedlade var sanna och objektiva, så vitt på oss medarbetare ankom. Vi tvingades aldrig att skriva mot vår övertygelse, och fanns det ting vi ville att vår tidning skulle ta upp la vi en lapp i Åkes bok på stora redaktionen, varpå en notis eller en jättenyhet förr eller senare flöt in, kanske nästa dag under ett dubbelt banér som fick heta Anér-banér, tack för det. Vi cyklade hem till Årsta och kunde se oss själva i spegeln. telefonhot
Jag ser dagens publicistik med virvlande och oroad blick. Har alla de nya hjälpmedlen skapat en medialt bättre värld? På vissa områden självfallet: snabbhet, simultan nätpublicering. Och mycket annat. Men har sanningen, objektiviteten blivit bättre? hot mot våra liv
Den skrämmande text som jag här sänder skildrar ett händelseförlopp som på 1940-talet aldrig skulle fått förbli odokumenterat, sedan första världskriget (!). Vi medarbetare hade omedelbart, sedan saken blivit känd i trovärda kretsar, lagt lappar i Åkes bok och inte nöjt oss förrän saken funnits i tidningen med Anér-banér, många gånger om. hot mot vår rättsstat
I dag råder andra tider. De stora nyheterna blir de tysta nyheterna, tysta, fast alla på redaktionerna vet vad musen piper: ”Rättsstaten rämnar, mördaren känd, myndigheter tvingas tiga, statsministern fullt informerad men tiger.” Ska detta få fortsätta, fram till vår tids finala Gehenna? Finns i dag endast hot, inget samvete? Datorsamvete? Världssamvete?
Sven Anér, en julafton av djup svensk kris. hot – å förlåt; God jul!
Lämplig grund för polisanmälan, där det i första hand är posten som ska anmälas och vara föremål för förundersökning:
SvaraRaderaI 4 kap. 8 § brottsbalken (1962:700) anges:
"Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller telemeddelande, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år."
I 4 kap. 9c § (1962:700) anges vidare:
"Den som i annat fall än som sägs i 8 och 9 §§ olovligen bereder sig tillgång till upptagning för automatisk databehandling eller olovligen ändrar eller utplånar eller i register för in sådan upptagning dömes för dataintrång till böter eller fängelse i högst två år. Med upptagning avses härvid även uppgifter som är under befordran via elektroniskt eller annat liknande hjälpmedel för att användas för automatisk databehandling."
Det är kanske DVD-apparaten som har gjort sönder skivorna.
SvaraRadera