Kunglig kris i vår allmänna svenska kris

4.12.2011.

Är lögner på slottsnivå något för en Palmeblogg att bevaka? Ja, jag menar det. Inte själva händelserna, kanske, men lögnerna bakom händelserna. Det hade inte spelat nämnvärd roll om den senaste kungaaffären handlat om otrohet eller enbart omdömeslöshet, eftersom ärenden av detta slag ändå alltid måste behandlas sanningsenligt. Lögner kryper som ett virus genom samhället och kan hejdas endast genom kompletta klargöranden och erkännanden. Där finns inga alternativ, vare sig det gäller kungliga snedsteg eller rättssamhällets kollaps kring ett arrangerat statsministermord. Brottet är en sak, det får behandlas i vanlig rättslig ordning (vanlig?), men den klara, belagda, konungsliga eller statliga lögnen, i konkreta och allvarliga sammanhang, kan aldrig ursäktas. Aldrig ursäktas.

Vad har faktiskt skett i irrgångarna på slottet och inom det allt mer nersjaskade ”hovet”? Låt mig ge en i dagsläget mycket kvalificerad gissning:

Kungen har, i en pressad situation, själv tagit ett initiativ och bett sin bästa vän, utanför detta hov, om hjälp: kan du inte köpa undan dessa onda personer? Anders Lettström ställer upp, som han tydligen alltid gjort, för bästa kompisen (som hette Tjabo då det begav sig): Visst, det ska jag fixa. Men det kommer att kosta.

Så ger sig Lettström ut på sin och kungens gemensamma safari i den kriminella djungeln. Kungen hålls noga informerad om detta ynkliga och kusliga ärendes förlopp. Till slut fastnar alltsammans i lianerna. Kvar finns ett debacle som måste tystas, tystas.

Naturligtvis har initiativet från början varit kungens. Skulle Lettström, utan att någon bett honom, ha gett sig in på dessa farliga stigar utan att veta om  metoden gillades av hans höge uppdragsgivare? Naturligtvis inte. Detta har varit ett tvåmansjobb, med ”chefen” (enligt de nu avslöjade bandinspelningarnas formulering), kungen, som den bestämmande. Att inte denna version prövats av den svenska dagspressen kan stämma till eftertanke.

Nå, kan inte detta få vara en sak mellan Carl Gustaf och Anders? Inte gärna. Direkt och omedelbart inpetad har förstås hovets presschef, Bertil Ternert,  hela tiden varit. Han har haft den säkerligen knepiga uppgiften att cirkla kring faktiska sanningar och kring skyldigheter gentemot ”chefen”, och det har ju inte gått så bra.

Grundfrågan: har kungen detaljinformerat Ternert? Det går ju inte att säkert veta, för en utomstående. Två möjligheter: antingen har Ternert fått veta allt, och i så fall har han ljugit för media, eller också har han inte fått veta allt, och då har han inte kunnat fullgöra sitt uppdrag. I båda fallen har han kommit att grovt missköta sin syssla: aktiv lögnare eller enklaste akterseglade nickedocka.

Nu rasar det kungliga korthuset, och diverse juridiska aspekter skymtar. Kan kungen åtalas? Inte enligt gällande lag eller praxis. Men folkets dom följer inte alltid svensk lag. Vad beträffar Ternert är saken möjligen enklare. Grovt tjänstefel? Är Ternert statlig tjänsteman? Det är han nog.

Och min koppling till Palmeärendet? Ja, parallellerna är några stycken. Tigandet, lögnerna är desamma. Aldrig en fullständig information, lögner som kan försvaras endast genom att de förtigs. Lögner som aldrig formellt försvaras eller förnekas, allt medan smygandet sprider sig i allt vidare byråkratiska cirklar, där även de blygsammast placerade tjänstemännen insett att det här ska vi nog inte röra.

Som gammal yrkesjournalist är jag givetvis fortlöpande besviken över mina kollegers hantering av dessa två stora svarta ärenden. I fallet Palme görs ingenting, skrivs ingenting, medan jag själv får sitta i orubbat, ostört bo. Fallet Slottet hysch-hysch (som Expressens Gösta Ollén en gång skrev i ett annat uppmärksammat hovsammanhang) har visserligen behandlats, men med en aldrig helt avslöjande genomlysning. Mycket av noli me tangere finns kvar. Hur hittar vi stigen ut ur djungeln?

Enda lösningen är förstås den totala, hänsynslösa genomlysningen. Annars tappar människorna i Sverige, inte minst de utlandsfödda, all respekt, all tro.

Jag mötte alltså nu den 19 november, i Tuna ute på den uppländska landsbygden, vanliga normalt hederliga personer som satt häpna på bygdegården och lyssnade till denne 90-årige debattör som presenterade Palmeärendet sådant det faktiskt föreligger: frostigt, kallt, iskallt, behandlat dessa senaste månader egentligen bara av en enda person, som kan ha svårt att komma i gång om mornarna men som oförtrutet driver denna stora svenska sak från frukostgröten och framåt.

Mötet i Tuna filmades och kommer att erbjudas i form av en DVD sedan produktionen kommit i gång. Ett upprop sändes av mötesdeltagarna till RÅ, men något svar har denne ståndaktige tennsoldat ännu inte skickat till detta säkert representativa tvärsnitt av svensk allmänhet.

Vi har samma förhållande i slott som i fogdens kansli: tig, säg ingenting, hoppas på snäll press som också tiger, det här blåser över. Ett hopp över skaklarna kan vi väl inte bråka om hela livet, vi vänder blad. Och Palme, ja, han är ju död, det kan inte ens Sven Anér göra någonting åt vid sin frukostgröt.

Men svensk heder då? Ja ja, vi vänder blad.

Nu går detta ut på bloggen. Tack alla som har ringt och undrat varför det rått nättystnad ett par veckor – ja, nu följer alltså några aktuella inlägg. Det känns lugnt och angenämt att ha alla hittills över 50 000 bloggbesök i ryggen, under min egen safari för sanning och rätt.

Sven Anér

PS. Aftonbladet har i dag, söndagen den 4 december, dokumenterad information med faksimil av en betald faktura avseende kriminellas tjänster åt kungen och hans följe . Tillsätt en kommission!

Detta är inte en normal utpressningssituation. Då är det utpressaren som tar kontakt med sitt offer. Här är det självutnämnda (?) vänner till offret som i all vänskaplighet söker upp kriminella personer och har med sig en påse pengar vid kontaktträffen, 500 000 kronor plus, som patetiskt tillägg, 125 000 kronor i oms, lagligt ska det vara när faktiska försyndelser ska dementeras. – Tala sanning! sa Tage Danielssons mamma, men tydligen var Sibylla inte lika noggrann vid sandlådan på Haga.

En omvänd utpressning: offret beställer en dementi. En aggressiv aktivitet från offrets och hans hejdukars sida – var kommer lagens långa arm in i bilden?

Fortfarande går dock Aftonbladet, och antagligen alla andra media, som katter kring het gröt i den avgörande viktiga frågan: var detta kungens eget, primära initiativ? Jag menar att så måste ha varit fallet, men sätt till en bra kommission med bra ledamöter, om de går att hitta.

Parallellt, så tydligt parallelliserad, löper Lundsbergsföljetongen, med sin tydliga framtoning av klasskillnad. Kungen gick i Sigtuna och blev kamrat med dagens kritstreckrandiga herrar, som nu försöker avsvära sig det mesta av allt konstigt samröre. Kungen finns i dag på toppen av en svensk klasspyramid, vilken, som alltid då det brinner i knutarna, försäkras vara obefintlig. Den definitivt obefintliga Palmeutredningen står som mörk kuliss. Måste vi göra om hela Svedala? DS.

PS 8.12 rörande Tuna: Fortsatt opinionsyttring är på gång, i protest mot RÅs tystnad. Närmare besked ges på bloggen sedan planerna utkristalliserats. Det tar någon vecka. Sven Anér