RÅ – så ska en slipsten dras!

Jag fick den 27 december nedanstående brev från Johan Lindmark vid RÅ:

2011-12-23 ÅM 2011/8435

Sven Arnér (sic!), Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala.

Din anmälan (Rikspolisstyrelsen 0150-K6121-11) har överlämnats till riksåklagaren.

Anmälan innehåller sådana oklarheter att den inte kan läggas till grund för någon prövning. Ärendet avslutas därför.

Upplysningsvis kan tilläggas att det är Justitiekanslern som handlägger anmälningar och klagomål mot riksåklagaren och åklagare vid riksåklagarens kansli. Det innebär bl.a. att det är Justitiekanslern som kan besluta att inleda förundersökning för utredning av dylika brott. Den som med fog anser att riksåklagaren eller en åklagare vid riksåklagarens kansli kan misstänkas för brott i tjänsten kan därför anmäla saken till Justitiekanslern. Samma sak gäller andra typer av klagomål.

På riksåklagarens vägnar Johan Lindmark

För kännedom till Rikspolisstyrelsen

Detta är ett i alla avseenden mycket märkligt brev. Det utgör svar på min egen skrivelse av den 8 december i år till, inte rikspolisstyrelsen utan till ”Polismyndigheten i Stockholm”. Att min skrivelse skulle vara ”obegriplig” är ett helt obegripligt påstående.

Jag återger nu brevets ingress samt hänvisar mina bloggbesökare till den fullständiga brevtexten som ni alltså hittar på:

8.12.2011: Till Polismyndigheten i Stockholm. Förfrågan. F.k.: RÅ

Undertecknad Sven Anér anhåller härmed att Polismyndigheten i Stockholm måtte utreda huruvida ledaren av förundersökningen av mordet på statsminister Olof Palme,

Kerstin Skarp.

fortlöpande gör sig skyldig till

skyddande av brottsling jämlikt Brottsbalken 14 kap.

Därefter, som ni minns och kan kontrollera, preciserar jag, i klartext, min anklagelse mot Skarp – ja, gå tillbaka till texten och se om du anser den obegriplig. Naturligtvis får inte en myndighet nonchalera en allvarlig skrivelse i ett allvarligt mordmål med den slappa och dessutom osanna hänvisningen till att skrivelsen vore ”obegriplig”.

Hela samarbetet mellan en myndighet och en representant för allmänheten bygger på förtroende mellan dessa båda parter, i varje fall på allmänhetens förtroende för rättvisan. Om myndigheten inte begriper vad som sägs i skrivelsen är myndigheten självfallet skyldig att ta kontakt och fråga: ”Vad menar du egentligen?”, men så har inte skett i detta fall. Redan här är den byråkratiska gången av ärendet egendomlig. Milt talat.

Men det blir värre. Den aktuella myndigheten påstår att ärendet gentemot en RÅ-medarbetare, Skarp, ”avslutas” av en annan RÅ-medarbetare, kanske av RÅ själv.

Här lyfter RÅ till en laglös cyberrymd. I stället för att hålla ärendet vid liv åtminstone tills RÅ har lyckats fatta vad ärendet handlar om lägger RÅ självsvåldigt ner detta ärende, innan det hunnit prövas av rätt instans, en instans som enligt RÅ skulle vara JK!

Sedan RÅ fått ärendet sig tillsänt för information och kanske ett yttrande borde RÅ givetvis omedelbart ha remitterat det till rätt instans, dvs JK.  Detta är så banalt enkelt att jag frågar mig hur RÅ kan tro att tillvägagångssättet inte skulle observeras och påtalas.

Nu är det ytterligare något som inte stämmer. Innan RÅ, utförligt docerande, berättar för mig hur föga jag vet och kan i ärenden av detta slag, har han, eller kanske hon, bestämt sig för att lägga ner detta ärende som RÅ inte har begripit och där RÅ givetvis är absolut jävig.

Hela detta senaste brev från RÅ är beklämmande och ännu ett tecken på att det svenska riksåklagarämbetet befinner sig i fritt moraliskt fall. Sveriges per definition skickligaste åklagare slinter från lagens smala väg, men ingen mer än jag tycks reagera. Inte de anställda vid RÅ, t ex brevets John Lundmark, vilken befattning han kan tänkas ha, och inte heller någon fronderande jurist någon annanstans inom rättssamhället.

RÅ inledde sin verksamhet i Palmeärendet, som jag flera gånger påtalat, med att falskeligen placera Christer Pettersson som sin egen syndbock, jagad med blåslampa i tio år, därefter in i döden. Och nu håller RÅ sin stil. Brevet till mig är inte kontrasignerat; jag undrar om två jurister vid RÅ hade kunnat enas om denna juridiska rappakalja? Jo då, det hade nog gått bra. RÅ:s samtliga jurister ser till statsnyttan, inte till sanningen.

Mot RÅ:s samlade agerande hjälper nu endast svenska mediers reaktion och motaktion – när kommer den? Reaktionen skulle omedelbart komma om detta ärende blev ett domstolsärende, men hu!, det vill inte RÅ och hans Skarp för allt smör i Småland!   Sven Anér (som gärna står vid skranket!)

Ett Gott Nytt År trots allt! Skaffa er min Tuna-dvd, den ger spännande tittning i en dryg timma. 60 kronor till pg 75 05 55-5. Det är kring denna dvd som nästa års Palmeforskning kommer att kretsa!

Och ring till RÅ och undra! Fråga vad som händer? Fråga hur pass laglydigt det här fina ämbetet egentligen är? Själv får jag inte ringa Kerstin Skarp, det har jag skriftligt på. Telefon 010-562 50 00.

Eller ring alla andra maktens myndigheter, de är alla lika involverade: JK, JO (gärna Axberger), HD, Svea Hovrätt. Stockholms tingsrätt och efterfråga rådman Avsan (nej visst, han har tjänstledighet för riksdagsjobb). Riksdagen. Beatrice Ask. Peter Eriksson som är ordförande i KU, Bundeskriminalamt i Wiesbaden, SKL, Naturhistoriska riksmuseet. Alla chefredaktörer, som har denna story på sina fem fingrar men har lagt den på bortersta hyllan.

RÅ i fritt fall. Det är en ganska otäck syn. För såna som vill se.

Sven Anér.