Granskades aldrig Lisbeth Palmes kläder av SKL?

19.10.2011. Till Ledningen för SKL  Ärende 2011200886

Jag har mottagit ”Beslutsprotokoll” avseende rubr ärende och jag kommenterar.

Först önskar jag mycket klart framhålla att jag inte nöjer mig med ärendets hittillsvarande behandling.

Jag anför: Sedan jag i dag på nytt genomgått ett av de viktiga underliggande dokumenten, Protokoll IV, har jag funnit att SKL uppenbarligen aldrig granskat Lisbeth Palmes kläder.

Jag utgår från den tabellariska uppställning, på sidan 1 i vad som förefaller del 2. Sidan bifogas i kopia.

Om jag tolkar uppställningen korrekt har ”Kläder, makarna Palmes” undersökts endast av Bundeskriminalamt, sidan 24. Lisbeth Palmes blus (T-shirt ?) skulle sålunda aldrig ha passerat SKL, är den tolkningen korrekt?

När SKL skriver i ovannämnda beslutsprotokoll att

”De frågor du har ställt beträffande Lisbeth Palmes kläder kan därför /eftersom påstådd förundersökningssekretess råder/ inte besvaras”, blir rimligen slutsatsen att SKL inte har någon information i ämnet eftersom Laboratoriet aldrig fick se plaggen i fråga, eller hur?

Jag går då till mina frågor i min begäran om överprövning 6.10.2011 och konstaterar att SKL:s kommentar till min begäran om överprövning ter sig egendomlig:

Nr 1: Fick SKL se Lisbeth Palmes kofta?

   Uppenbarligen inte.

Nr 2: Fick SKL se beslagsprotokollet avseende Lisbeth Palme kläder?

   Frågan, och dess eventuella svar, blir ju i det läge som framkommer irrelevant.

Nr 3: Undrade SKL i så fall varför inte koftan medföljt till SKL?

   Frågan bygger på missvisande information som jag erhållit och borde ha kommenterats av SKL.

Nr 4: Var det en svårt skadad vit blus som SKL undersökte, eller var det en svårt skadad och solkad T-shirt?

   Varför rättar SKL inte till min missuppfattning?

Nr 5: Övervägde SKL inte att efterfråga ett rättsintyg över Lisbeth Palmes påstådda ryggskada? Ett intyg som skulle kunna ge en viktig bakgrund?

SKL har säkert aldrig sett något rättsintyg, inser jag nu.

Under förutsättning att jag korrekt tolkar bifogade tabell framstår de båda svar jag erhållit från SKL som närmast cyniska. Naturligtvis måste en myndighet, då den märker att en frågande är helt fel bakgrundsinformerad, rätta till vederbörandes uppgifter och frågor.

Vad SKL, sannerligen utan att bryta någon sekretess, skulle ha svarat mig redan på mitt första brev till Andrasko, hade självfallet varit:

”Vi vet ingenting om detta, eftersom vi aldrig anlitades för någon undersökning av Lisbeth Palmes kläder och aldrig har sett dessa kläder.”

Att SKL låtsas som om Laboratoriet varit involverat i ärendet men är bundet av (påstådd) sekretess är enligt min mening djupt beklämmande.

SKL borde åtminstone ha sagt: ”Fråga Bundeskriminalamt, de är de enda som vet!”

Jag har i utförliga brev för flera månader sedan ställt alla rimliga frågor till BKA, inte minst rörande ”blus eller T-shirt”, men jag har inte fått något svar.

Jag talar uppriktigt: Jag ser nu framför mig en myndighet, SKL, på vilkens omdöme jag hittills alltid litat, som befinner sig i ett moraliskt förfall som skakar. Redan det förhållandet att SKL, över 25 år efter händelsen, hänvisar till en svårbegriplig sekretess är anmärkningsvärt. Att SKL klistrar denna påstådda sekretess på ett ärende som över huvud taget inte berör Laboratoriet är direkt skrämmande.

Jag går över till själva sakfrågan, komprimerad till: blus eller T-shirt. Det visar sig här att enda instans som talar om en T-shirt är BKA, vilket enligt min mening måste betyda att BKA faktiskt fått en krutstänkt T-shirt till Wiesbaden för granskning.

Övriga instanser som omnämner plagget i fråga säger alla ”vit blus”, ”ren vit blus” och liknande formuleringar.

Dessa instanser är: polisen (protokoll IV, första delen, sid 6), poliskommissarie Lars Christianson, sjukvårdskunniga Lena Östeman (så stavad), professorn i dermatologi, läkaren Åke Nilzén samt Lisbeth Palmes svåger Claës Palme. Ingen av dessa säger att blusen varit på minsta sätt solkad eller sargad, och alla kallar de plagget för blus.

Min kommentar kan också bli att om professor Nilzén haft anledning misstänka skottskada han omedelbart skulle ha föranstaltat om rättsintyg!

Jag vill nu ha SKL:s utförliga svar. Om jag feltolkat tabellen på sidan 24 måste jag självfallet få en kommentar.

Till slut: Jag måste fråga mig: vilken anledning kan ett under strängaste sanningskrav arbetande statligt laboratorium som SKL ha haft att på detta sätt behandla en journalist och författare som i enlighet med gällande tryckfrihetsförordning söker information? Är denna mordgåta så infekterad att SKL känt sig tvingat till denna minst sagt lättvindiga hantering av ärendet?
Jag överklagar sålunda erhållet beslutsprotokoll och begär fullständig och korrekt information med vändande post!

Sven Anér, rutinerad nyhetsjournalist sedan 1948 (bl a DN och SVT) samt över 30 böcker, nyhetsbrevet PALME-nytt 1993-2001. Aldrig på någon det minsta väsentlig punkt dementerad. Orädd? Ja, det kanske går att säga.

Den 19 november tar jag detta stora svarta ärende rakt ut till den svenska allmänhet, som aldrig fått sanna svar. Möte på Tuna Bygdegård i Uppland, långt bort från smarta teknikaliteter.

Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.