Ärende: Palmemordet. (Har ej erhållit dnr).
Jag har sedan den 12 oktober sänt ett flertal skrivelser till Museet där jag påtalar att Museet blivit narrat att undersöka två av Lisbeth Palmes plagg, påstått burna vid mordet på Olof Palme, men jag har inte fått något svar i sak.
Jag ber då Museets jurister ta sig an ärendet,
I sakfrågan hänvisar jag till den ensidiga korrespondens som i dag finns hos Museet, samt komprimerar:
Museet erhöll, efter mordet, i uppdrag av förundersökningsledningen att blyisotopiskt granska två översända plagg, en mockakappa samt en T-shirt. Men dessa påstådda bevis var falsarier. Mockakappan hade beskjutits efter mordet, utan att den då burits av någon person, medan T-shirten ej bars av Lisbeth Palme vid mordet, varför den måste ha beskjutits vid något annat tillfälle, förmodligen efter mordet.
De resultat rörande skadeöverensstämmelser mellan kappa och T-shirt, som Museet redovisar, är således irrelevanta, eftersom de skott som sägs ha träffat de båda plaggen ej avskjutits i samband med mordet på Olof Palme.
Museet har alltså blivit narrat, svindlat, antagligen unikt i svensk rättshistoria.
Jag anmodar alltså nu Museets jurister att med kraft gå in i detta ärende, vilket är direkt kopplat till en statministers officiellt olösta mord. Jag utgår från att Museet önskar total klarhet, vilken kan uppnås bl a genom att information hämtas från de båda ansvariga myndigheterna, RÅ och RPS.
Alternativt önskar jag att Museet låter juridiskt pröva min egen ställning i detta ärende. Skulle jag ha fel i något av mina påståenden bör ett sådant fel självfallet beivras. RÅ och RPS, som är fullständigt informerade i hela detta ärende, har hittills inte under de 25 åren agerat juridiskt gentemot mig.
Jag arrangerar lördagen den 19 november kl 13 ett allmänt möte med debatt på Tuna Bygdegård i Uppland (nära Alunda och nära vår bostad i Öster Edinge). Självfallet är jag då angelägen om att kunna presentera all föreliggande information, inklusive kritik som eventuellt kunnat riktas mot mig.
Jag önskar alltså all information Museet kan ge! Jag bistår givetvis med all den kompletterande info Museet kan önska.
Det känns viktigt att i och med denna skrivelse Museets verksjurister har blivit inkopplade!
Engagerad och oroad hälsning,
Sven Anér. FK, DHS, författare, journalist (DN, SVT), bloggredaktör
http://svenanerpalmemordet.blogspot.com
Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66, 018-15 12 79.
28.10.2011. För RÅ och RPS: Jag förutsätter ett korrekt samarbete mellan RÅ/RPS och Naturhistoriska Riksmuseets jurister. SA.
2.11.11. Viktigt tillägg! Denna ensidiga korrespondens visar nu, enligt min bestämda mening, att Riksmuseet medger att Lisbeth Palme ej burit den av Museet granskade T-shirten vid Dekorima. Jag kommer att meddela detta vid stormöte 19 november på Tuna Bygdegård om Museet ej meddelar mig motsatsen!
28.10.2011. Till de högsta ledningarna för SKL(2011200886) och för Naturhistoriska riksmuseet (50-708/2011).
Jag ger här, komprimerad, den sanna redovisningen avhändelseutvecklingen kring Lisbeth Palmes mockakappa resp blus/T-shirt.
Lisbeth Palme besköts aldrig vid Dekorima. Skytten, dåvarande piket/”baseball”-polisen, sedermera rådmannen vid Stockholms Tingsrätt och moderate ledamoten av Sveriges Riksdag, var lejd av personer med anknytning till bl a Stockholms polismyndighet att skjuta statsminister Olof Palme den 28 februari 1986. Han var inte lejd att skjuta mot Lisbeth Palme och gjorde inte heller detta.
Lisbeth Palme blev aldrig påskjuten. Efter mordet på Olof följde Lisbeth Palme med den förvarnade Sollentunaambulansen mot Sabbatsbergs akutintag, men övergav Olof i höjd med Odengatan, gick över till en av polisens kommissariebilar, lämnade över sin mockakappa och tog i stället på en mörk tygkappa med slejf och kapuschong. Färden fortsatte i kommissariebilen till Sabbatsberg, med ankomst dit kl 23.42, då denna bild togs av pressfotografen Ulf Karlsson; Sollentunaambulansen med Olof hade anlänt kl 23.36.
I ett rum på Sabbatsberg konstaterade en sjukvårdskunnig person att den vita blusen på intet sätt var skadad, och samma observation gjorde något senare Lisbeth Palmes svåger, dermatologen professor Åke Nilzén, då han ”vek upp” Lisbeth Palmes blus samt ”baddade en lätt rodnad” på hennes rygg. Någon skada fanns inte, och Nilzén fann därför ingen anledning att föranstalta om rättsintyg, obligatoriskt vid skottskada. Lisbeth Palmes andre svåger, advokaten Claës Palme, såg händelsen och berättade senare för mig.
Lisbeth Palme lämnade nägon timma senare Sabbatsberg iförd exakt samma oskadade plagg som hon burit hela kvällen.
Skotten mot mockakappan och mot en T-shirt (alltså inte en blus) avlossades efter Sabbatsbergsbesöket i laboratoriemiljö hos, antar jag, Stockholmspolisen. Den solkade T-shirten, vilken alltså aldrig bars av Lisbeth Palme, fraktades redan dagen efter mordet till Bundeskriminalamt i Wiesbaden i dåvarande Västtyskland, under påståendet från svensk sida att detta vore det plagg Lisbeth Palme burit vid Dekorima.
Svensk polis och svenska åklagare har alltså med djup cynism utnyttjat tre hederliga laboratoriers status och renommé som hederligt arbetande institutioner till att skaffa falsk bekräftelse på att Lisbeth Palme skulle ha blivit påskjuten. De tre laboratorierna fann uppenbarligen ingen anledning att misstro denna förfalskningsprocedur utan utförde de prov polisen bett dem om (SKL dock först nägra år senare).
Något liknande har givetvis aldrig förekommit tidigare i svensk rättshistoria.
Så gick det sålunda till, och jag uppmanar mina båda adressater att noga undersöka och ta ställning. Att alla tre laboratorierna utnyttjats för den föreliggande konspirationens låga syften är givetvis både hånfullt och skrämmande.
Vad kunde ni ha gjort? Jag ser, nu i efterhand, tre tänkbara möjligheter till förhandskontroll.
Laboratorierna kunde ha begärt in samtliga åtkomliga Lisbeth Palme-plagg, i första hand den stickade kofta som noteras i beslagsprotokollet och som, vid en faktisk påskjutning, givetvis skulle ha blivit svårt skadad.
Vidare borde laboratorierna ha begärt in ett rättsintyg över Lisbeth Palmes påstådda skada. Då hade laboratorierna kunnat jämföra utlåtandena i rättsintyget med föreliggande skador på kappa och blus/T-shirt.
Och det förhållandet att en ”vit blus” i beslagsprotokollet blir en ”T-shirt” när plagget anländer till Wiesbaden borde ha väckt onda aningar.
Alltså: svenska rättsvårdande myndigheter har använt hederliga vetenskapliga laboratorier, i Västtyskland och Sverige, som ovetande medhjälpare vid skrämmande manipulationer kring en statsministers död.
Jag ber alltså nu SKL och Riksmuseet ta ställning. Skulle ni finna att jag utan grund har beskyllt er för att ha blivit grovt narrade, och skulle ni anse att min beskrivning av händelseförloppet inte stämmer med det faktiska, föreslår jag att ni gör en polisanmälan mot mig, byggd kanske framför allt på de anklagelser om Lisbeth Palmes koppling till mordet på hennes man som jag här har framfört.
Jag skulle sätta värde på en sådan polisanmälan, vilken skulle kunna släppa in frisk luft i ett unket ärende.
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
./. Bild, aldrig ifrågasatt, tagen av pressfotograf Ulf Karlsson på Sabbatsberg kl 23.42, föreställande Lisbeth Palme som lämnar poliskommissarie Lars Christiansons bil, iförd ej mockakappa utan mörk tygkappa med slejf och kapuschong. Brev till RÅ 4.11, ej besvarat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"