Riksdagen bryter lag för att skydda Anti Avsan

I min skrivelse 9 december 2009 till Riksdagens justitieutskott - som ligger ute på bloggen - skriver jag avslutningsvis att " Vi kan döda vår statsminister, och vi kan anlita och snedvrida en hel statsapparat för att ingen ska få veta hur en statsminister dog. Varför en statsminister måste dö."

Sedan jag idag ringt upp en mycket motvillig personal inom utskottets administration har jag fått veta att detta ärende, med nr JU: 080-111-2009/10 har av utskottets kanslichef erhållit denna officiella påteckning: " Skrivelser i ärendet bör ej besvaras".

Möjligen är denna notering unik inom svensk byråkrati. Den står givetvis helt i strid med bl a tryckfrihetsförordningen och förvaltningslagen men Anti Avsan, Olof Palmes mördare, måste skyddas till varje uselt pris.

Sven Anér

6 kommentarer:

  1. Hej Sven!
    Glädjande att se att du fortfarande är aktiv. Upptäckte din blogg först idag. Hoppas du har hälsan i behåll.
    Jag undrar om du tagit del av Interpellation 2008/09:591 Hot mot tilltron till rättsstaten Sverige av Jan Lindholm (mp), där han frågar justitieministern om hon avser "att vidta någon åtgärd med anledning av att en högt uppsatt företrädare för landets rättssystem, en domare, öppet i medierna utpekas som statsministermördare?"

    Mvh

    Henry S

    SvaraRadera
  2. 13.1.2010

    Hela Palmeutredningen har från första början och fram till i dag hanterats mot gällande bestämmelser. De delresultat som publicerats, bl a Christer Pettersson- och Anti Avsan-avsnitten, är inte lagenligt genomförda!

    Då ärenden som gäller anmälningar mot polismän behandlas, ska den normala polisorganisationen kopplas bort och ersättas av den s k klagomålssektionen, även kallad internutredningen. Detta innebär att endast poliser som står under ett fristående befäl och inte tillhör den vanliga polisorganisationen får behandla anmälningar mot poliser. Internutredarna ska däremot arbeta i nära samråd och samröre med separat tillsatt åklagare.

    Den statliga granskningskommissionen från 1999 ägnar i sin rapport några sidors utrymme åt den olagliga behandlingen av dessa ärenden inom Palmeutredningen. Någon av de första dagarna efter mordet beslöts – inte klart av vem, men i varje fall med länspolismästare Hans Holmérs utomordentliga gillande – att anmälningar mot poliser, t ex sådana som kunde misstänkas för att ingå i det sk polisspåret, i stället skulle hanteras av Säpo och dess byråchef PG Näss, varefter de slutligt skulle handläggas av Holmér, utan besvärande åklagarkontroll.

    Holmér ger, till den sedan länge avsomnade juristkommissionen, en mycket krystad förklaring till detta förhållande och säger enligt granskningskommissionen att ”utredningen inte kunde ligga på klagomålssektionen, som normalt utreder brottsmisstankar mot poliser, eftersom denna inte var representerad i ledningsgruppen /av Palmeutredningen/, men att säkerhetspolisen, som var representerad, var lämplig just för att den var fristående från Stockholmspolisen”.

    Beskrivningen framstår som ett rent svepskäl, och tillämpningen ledde till – och leder än i dag till – att poliser utreder poliser utan det vattentäta skott som en internutredning innebär och medför. Granskningskommissionen tar upp saken tämligen utförligt, men utan särskild energi, närmast med lätt rynkad panna, och förordar ingen motåtgärd.

    I stället är det bara att konstatera att utredningen rörande det allvarligaste och mest vittsyftande mord Sverige – och kanske Europa – någonsin har upplevt omedelbart tilläts avvika från hela det mångåriga polisiära regelverket. I stället snitsade framfrö allt Holmér till en påstådd laglighet som inte borde ha tålt den mest ytliga granskning.

    Tre statliga kommissioner – eller det går att kalla dem för fem – har genom årtiondena utdelat små näsknäppar, men ingenting har hänt, allt har gått och går fortfarande i samma regelstridiga lunk. Sittande Palmeutredare inom rikskriminalpolisen, kommissarie Stig Edqvist, har aldrig haft några tankar på att anlita några besvärliga internutredare; skulle se något ut det! Vad skulle ha hänt om affären Anti Avsan omedelbart hade hänskjutits till dessa hederliga och garanterat fristående internutredare? Skulle de, och anlitad specialåklagare, ha hanterat Anti Avsan med samma silkesvantar?

    Jag skriver, i brev i dag till riksåklagaren och rikspolisstyrelsen:
    ”Remittera omedelbart hela ärendet Anti AVsan till Stockholmspolisens sittande internutredning! Någon lagligt giltig utredning av ärendet Anti Avsan har ännu inte ägt rum!”

    Sven Anér

    SvaraRadera
  3. Det vill säga,att moderaterna är högeligen misstänkta för skyddande av brottsling.
    Har månne riksdags-och regeringsledamöter en speciell immunitet mot åtal.
    Det måste ju i så fall ändras på.
    Eller vill svenska folket ha mördare i regering och riksdag.!

    SvaraRadera
  4. Nej, rätvisan ska självfallet kunna slå högt i topp!

    SvaraRadera
  5. Sven Aner och Monica Dahlby bör EJ utredas av polis, istället bör psykvården kopplas in, dessa 2 är färdigutredda.

    SvaraRadera
  6. Visst är jag själv sinnessjuk och visst borde
    psykvården SKYNDSAMT kopplas in. Jag dristar ju mig
    att KRITISERA Avsan, Block och Kenamets!

    SvaraRadera

Läs sidan "Om kommentarer"