11.11.2009.
Maria Wetterstrand, Riksdagen
Angående Anti Avsan.

Maria – Jan Lindholms engagerade interpellation och interpellationsinlägg i kammaren rörande Anti Avsan gav förhoppningar, som tyvärr ännu inte har infriats till fullo, och jag ber dig nu att se på denna synnerligen allvarliga sak. Peter har under de senaste åren fått motsvarande information.

Ingenting i detta ärende har någon gång gett mig anledning att ompröva min inställning: Anti Avsan sköt Olof Palme. Och på senare tid har Avsan fällt uttalanden som kan peka på att han inte längre kan stå emot de anklagelser som riktas mot honom. Sålunda har han till en i ämnet engagerad politiker sagt att han inte avser att stämma undertecknad Sven Anér för grovt förtal, eftersom ”han (Avsan) i så fall finge dras med denna fråga under hela livet”, ett märkligt ologiskt yttrande som öppnar perspektiv.

Jag bifogar brev, jämte bilagor, från den 28 oktober i år, ställt till RÅ, rikskrim och polisförbundet; inget av breven har besvarats, sålunda inte heller mina frågor rörande ”MOP 86”, kanske ett av de kusligaste inslagen i denna kusliga affär.

Brevet ger aktuell sammanfattning av ärendet, och jag ber dig läsa, kommentera, agera. Om jag någon enda gång fått besked från t ex Reinfeldt eller RÅ eller rikskrim att ”du har fel, Sven Anér”, skulle jag självfallet ha ändrat strategi, på ett eller annat sätt. Men varken Reinfeldt eller rikskrim har svarat, medan RÅ då och då sänder mig brev där det hänvisas till påstått rådande sekretess; det är allt. Aldrig en dementi.

Miljöpartiet gav ut en press release två dagar före den aktuella remissdebatten; bifogas. Kan jag tolka den releasen som att partiet ställer sig bakom Jan Lindholms interpellation, eller rörde det sig om en mera rutinmässig info?

Vad jag önskar, Maria, är förstås att du och partiet går i bräschen för en noggrann undersökning av denna affär, kanske enligt denna linje:
Frisläpp, inledningsvis, all förundersökningsdokumentation avseende den s k Dekorimamannen (granskningskommissionens benämning), varvid bl a de båda unga ”finska” kvinnornas hittills i praktiken okända åtta förhörsutsagor blir kända och kan sprida ljus över Olof Palmes sista minuter i livet.

Då riksdagen 1993/94 beställde den s k granskningskommissionen av regeringen förutsattes explicit att granskningen skulle ske under full öppenhet. I stora stycken inträdde i stället stor slutenhet, vilket enligt min mening känns skrämmande. Starta med kravet på öppenhet, så kan ju anklagelserna mot Avsan, refererade av Jan Lindholm, preciseras i den efterföljande debatten – en debatt som måste komma!

Mycket tacksam att höra från dig!
Din tillgivne
Sven Anér, Karlsrogatan 85, 752 39, Uppsala. ./. Bilagor.