29.11.2009.
Det är mörk söndagkväll, och jag slöläser veckoslutets tidningar. Reinfeldt ska tala klimat med kineserna; han har i dag precis en månad kvar på sitt ordförandeskap. Den kusliga grisskandalen tycks påverka mig vid varje måltid, och de dyrbart – och onödigt – finsnittade och plastförpackade kokta skinkskivorna känns inte lika lockande som de gjorde för en vecka sen.

Är Sverige lika lockande? Kommer Sverige att förbli lika blågult och turistlockande och Sörgården sedan min blogg om Palmemordet fått genomslag? Och får denna blogg ett genomslag över huvud taget?

Blogg. För fem år sedan visste egentligen ingen vad bloggen var. I dag får den uppmärksamhet i megaformat. Alla tycks bläddra sig fram till önskad blogg, och kändisarnas bloggar får press- och annan publicitet. Carl Bildt bloggar på ett sätt som har statsrättsllgt diskuterats: är hans blogginformation tillfyllest för hans partikamrater? Är blogginfo likvärdig med pappersdito?

Blir min blogg läst? Och får den effekt? I dag vet jag inte detta. Den är under produktion, men det kommer nog att dröja någon vecka innan budskapet finns att tillgå på detta ofattbart enorma nät, där dock Google bringar ordning och reda inom nanosekunder. Vilka kommer att gå in på ”Sven Anér” och läsa mina texter? Och – det är ju det viktigaste – vilka kommer att reagera? Ringa, skriva, mejla, SMS:a, undra fråga? Vilka går in till Rosenbad längs någon informationsväg och frågar någon tillgänglig informatör: Ljuger Sven Anér? Tänker ni kommentera Sven Anér?

Eller kommer tystnaden att förbli lika total som den varit kring Palmemordet i varje fall under detta millennium? Skulle någon börja tro att jag talar sanning och att jag visar upp rättsstaten Sverige som faller ner i ett ginnungagap? Jag vet inte. Jag har varit van att skriva till ansvariga myndigheter (oansvariga?) och önska, begära, kräva, undra, fråga, och jag har varit van vid att aldrig få något svar, dvs något svar i sak. Trimmade damer och herrar på hög departements- och myndighetsnivå tycks ha gått kurser i icke-korrespondens där de lärt sig att skriva brev som ser normalt informativa ut men som i praktiken ingenting berättar i sak. På mitt arbetsbord ligger en röd arkivpärm med kopior av hundratals brev sedan hösten 2007 jag slår upp:

10.8.2000. ”Till Chefredaktörerna för DN, SvD, Expressen, AB och TT! Hittills har ni över huvud taget inte nämnt Anti Avsans namn” – ja. Tänker någon av dessa fem nämna detta namn nu, sedan det blivit så synligt a bloggens och Googles värld? Det är frågan. Självklart besvarades aldrig detta brev, där jag så klart och sannerligen odementerat gav Palmegåtans lösning (bakgrunden kommer snabbt att klarna, vid fotsatt bloggläsning!):

”Anti Avsan är gym-mannen/Dekorimamannen. Enligt rikskriminalpolisens allmänna och offentliga handling Ai. 80-93, daterad 1993 01 02 har Per Alfredsson, efter att ha fått se ett fotografi föreställande Anti Avsan utpekat denne som ´gym-mannen´i Upplands-Väsby” och så vidare längs en mycket klar beviskedja fram till: ”Anti Avsan är gym-mannen och gym-mannen är ”Dekorimamannen”.

Sålunda är Anti Avsan Dekorimamannen – min avgörande slutsats har aldrig kommenterats och sålunda heller aldrig dementerats.

Men fem ledande dörrvakter/chefredaktörer svarar aldrig, deras läsekretser, dvs hela Sverige, i varje fall via TT, får alltså ingenting veta. Förrän nu? Ytterligt tydliga påståenden från min sida, förmodligen äreröriga om de inte vore sanna, hamnar i fem rymliga papperskorgar –hamnar bloggtext i papperskorgar? Nej- Läses den, uppmärksammas den? Jag tror och hoppas.

Bland de fåtaliga svaren från höjdarregionen hittar jag detta, från kristdemokraten och partiledaren och regeringsledamoten och socialministern Göran Hägglund:

”Bäste (”bäste”?) Sven! Jag hoppas att Du har haft en skön sommar. Med denna korta hälsning vill jag tacka för att du har valt att sända Din bok ”Affären Anti Avsan” till mig. Jag uppskattar att jag har fått ta del av Dina tankar. Jag önskar Dig allt gott! Stockholm i augusti 2008 . Med varma hälsningar Göran Hägglund”.

Det är som om jag sänt Hägglund några romantiska tankarfrån gröngräset, när jag i stället meddelat honom att det av allt att döma är en domare, det moderata samlingspartiets riksdagsledamot Anti Avsan som har skjutit en statsminister till döds i Stockholms city! Hägglund borde uppmanat Avsan att stämma mig för grovt förtal, alternativt anmodat sin regeringskollega Beatrice ask att väcka den gamla mordutredningen till nytt liv! ”Jag har fått del av Dina tankar!” En normal till intet förpliktande andlig klyscha?

Men Göran Hägglund har i alla fall svarat. Det är mer än chefredaktörerna någonsin har gjort, på många omgångar av brev, det är mer än vad 106(!) moderata riksdagsledamöter gjorde när de fick första upplagan av ”Affären Anti Avsan” i personligt massutskick.

Återigen: kan min färska blogg råda bot? Vända upp och ned på allt? Du som just har läst detta: hör av dig till det debatt-Sverige som väl ändå inte helt har somnat av!
Sven Anér