I Palmeärendet har den svenska rättsstaten sedan 1986 brutit mot regeringsformen!

”Statschefen hålles av statsministern underrättad…”

Likalydande skrivelse, inklusive 6-sidig bilaga Dnr 95-103, går till Riksdagens Talman, till Regeringen, samt till TT.

Uppsala i Sommarro, den 15 februari 2014.

De uppgifter jag lämnar är sedan länge kända för olika grupper inom det svenska samhället, för några har de varit kända sedan en tid före mordet på statsminister Olof Palme. De har aldrig på minsta sätt dementerats.

I stället har vi i 28 år fått uppleva en oformligt utdragen, medvetet partisk förundersökning, falskeligen ledd av riksåklagaren och rikspolischefen, varför den svenska allmänheten – och inte minst det grundlagsmässigt så involverade kungahuset – har tvingats lita till halvkvädna visor och medvetet arrangerade lögner.

Jag understryker: det jag här kommer att berätta är inte nytt, men det har uppenbarligen varit livsfarligt för makt och myndigheter och medier att ge ärendet den publicitet och den gnistrande uppmärksamhet som det förtjänat.

Vad är då ärendet? Jag komprimerar:

Den 2 maj 1995 ingavs, ursprungligen anonymt, till den då sittande s k Palmekommissionen (ledd av landshövding Sigvard Marjasin) en tättskriven 6-sidig promemoria, som av Palmekommissionens sekretariat inregistrerades under dnr 95-103. Senare framkom att författaren varit numera avlidne, tidigare vid flera tillfällen statligt engagerade säkerhetsexperten Ulf Lingärde.

I denna PM uppges att 15 på olika nivåer statsanställda män varit sammansvurna i syfte att – som ett par av de sammansvurna uttrycker det -

röja Palme ur vägen.

Denna 6-sidiga PM, uppenbarligen sålunda med Ulf Lingärde som författare, är nu fogad till denna skrivelse. Provenienser och litteraturhänvisningar till denna PM och några övriga bilagor återges i slutet av brevet, och det känns viktigt att redan nu notera hur pass öppet denna praktiskt taget hemlighållna promemoria i själva verket funnits inregistrerad och noterad i offentliga arkiv.

Sålunda blev alltså promemorian för första gången registrerad i den sedermera nedlagda Palmekommissionen, under beteckningen ”Palmekommissionen 2-5-1995, Dnr 95-103”, men det finns inget tecken på att denna så otroligt eldfängda redovisning blivit formellt granskad, då eller senare.

PM har tydligen, hos Palmekommissionen, lagts att vila fram till en tidpunkt under 1996, då Palmekommissionen förpuppades och ersattes av den nya Granskningskommissionen, under landshövding Eric Ericsson. Men jag har inte kunnat finna att promemorian omregistrerades inom den nya kommissionen. I stället syns den, helt obearbetad, ha sänts över, tillsammans med hela det uppkomna Palmekommissionsmaterialet, till Riksarkivet, där det fortfarande, till synes obehandlat, finns att tillgå och kan beställas fram.

Någon gång, antagligen efter 1995, har promemorian också, i yttersta tysthet, hamnat hos RÅ:s och rikskriminalpolisens gemensamma förundersökning och där fått rikskrims specialbeteckning H 19149. Rikskrim ger inga närmare upplysningar.

Sålunda får jag inte ut promemorian i rikskrims kopieversion, varför jag inte kan veta vid vilket datum skrivelsen anlände till rikskrim och heller inte om den blivit föremål för någon bearbetning inom rikskriminalpolisen eller RÅ, som är förundersökningsledare, något som jag inte har anledning att förmoda. Rikskrim har inte förrän i skrivelse till mig A043.812/2014, 2014-01-30, någonsin utåt avslöjat att Lingärdes promemoria, den i särklass viktigaste handlingen inom hela Palmeutredningen, existerat.

Så, så sent som den 11 november 1997, alltså två och ett halvt år sedan promemorian blivit inlämnad till Sigvard Marjasins Palmekommission, kan jag för första gången i mitt nyhetsbrev nr 11/97:8, ingående i serien PALME-nytt, redovisa upptakten till denna oerhört tunga affär. Men inget annat medium tar upp ärendet, vare sig då eller i dag. Saken har alltså, så vitt jag vet, hittills aldrig noterats annat än av PALME-nytt resp på min nu löpande blogg:

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com,

där den 6-sidiga texten i dag återges in extenso; i tryck finns den ännu inte i sin helhet någonstans återgiven.

Detta i alla avseenden så skrämmande ärende kryper i dag mycket nära den svenska regeringsformen, som är vår viktigaste grundlag.

Enligt regeringsformen, som i nuvarande skick kungjordes 1972, gäller följande rörande Statschefen, kapitel 4:

1§. Statschefen hålles av statsministern underrättad om rikets angelägenheter. När så erfordras sammanträder regeringen i konselj under statschefens ordförandeskap.

I ärendet med de 15 uppgivna upprorsmännen har inget som helst sådant samråd förekommit, ett flagrant brott mot regeringsformens kapitel 4, dess första paragraf.

Detta påpekande berör alltså, direkt och i högsta grad, den i dag sittande kungen, vårt kungahus i dag. Kungen undanhålls all skrämmande relevant information, och detsamma gäller givetvis tronföljaren kronprinsessan Victoria. Kungahuset har, liksom vi övriga svenskar, förletts att lita på uttalanden från regeringar av olika partikulörer: ständigt inkorrekta, mot bättre vetande falska.

Jag överlämnar nu detta stora, tunga, mörka ärende till den svenska rättsstaten, och inte minst kungahuset, för genomläsning, kontroll, åtgärd.

Är de framlagda uppgifterna korrekta? Låg en sammansvärjning av 15 män i statens tjänst bakom mordet på sittande statsminister, Olof Palme? Detta är i dag ännu inte officiellt fastslaget, men uppgifterna är offentligt registrerade och framlagda av granskningskommissioner, riksåklagare och polis, de har aldrig på minsta sätt dementerats, varför inte bara jag utan hela det privata och offentliga Sverige, ledamot av den Europeiska gemenskapen, har stor anledning, bävande anledning, att se Ulf Lingärdes promemoria ”Palmekommissionen Dnr 95-103” framdragen i det sanna, skarpa dagsljuset.

Sverige står vid ett vägskäl.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, Sommarro, 752 39 Uppsala.

018-15 12 79. Journalist, författare. FK, DHS
Länk till referat av promemorian 95-103

Referenser, litteraturhänvisningar:

Promemorian ”Palmekommissionen, Ink 1995-05-02, Dnr 95-103” innehåller inledningsvis, i texten, vissa upplysningar rörande promemorians bakgrund och tillkomst.

I PM namnges de 15 män som utpekas som upprorsmän med syfte att ”röja Olof Palme ur vägen”. PM tillskrivs säkerhetsexperten Ulf Lingärde, nu död.

Promemorian kan beställas från Riksarkivet, Box 12541, 102 29 Stockholm, under samlingsbeteckningen ”Palmekommissionens /Marjasin/ efterlämnade dokument”, och även från rikskriminalpolisen, Palmeutredningen, Box 12256. 102 26 Stockholm, ärendenr H 19149, där promemorian okänd befunnit sig under ovisst antal årtionden.

Min egen inledande behandling av ärendet återfinns i ”PALME-nytt-boken” för 1997, 11/97:8, förvaras hos universitetsbiblioteken. Denna presentation har, så vitt jag vet, aldrig noterats av andra svenska medier.

Denna skrivelse går till Riksdagens Talman, 100 08 Stockholm, till Regeringen. 103 33 Stockholm, samt till Tidningarnas Telegrambyrå, 105 12 Stockholm, vilken, så vitt jag vet, under 28 år aldrig har behandlat promemorian ”Palmekommissionen 2-5-1995”.