Det gäller TT:s heder!

22.2.2014.

Till Styrelsen för Tidningarnas Telegrambyrå, samt till Riksmarskalksämbetet. Jag sätter stort värde på svar från båda adressaterna!

Undertecknad Sven Anér, aktiv nyhetsjournalist sedan 1948, anmäler härmed nedanstående händelseutveckling, unik i svensk presshistoria. Unik i svensk historia.

Min anmälan kommer att omfatta alla väsentliga delar av denna händelseutveckling, svidande nära kopplad till det påstått olösta mordet den 28 februari 1986 på dåvarande statsministern Olof Palme.

Vad jag begär, sedan TT:s styrelse tagit del av översända texter, är att TT:s styrelse och nyhetsledning omedelbart initierar en utredning, med tyngdpunkt på TT:s eget agerande under viktiga avsnitt av RÅ:s och polisens Palmeutredning, men även med fokus på den svenska samhällsutvecklingen i stort under tiden omedelbart före mordet samt under de många utdragna åren efter dödsskottet vid Dekorima.

Till Riksmarskalksämbetet framför jag som min mening:

Jag föreslår att Ämbetet måtte vända sig till den svenska regeringen för att i linje med Regeringsformen, 5 kap. Statschefen, från Regeringschefen infordra den svenska regeringens syn på Palmeärendet i stort, sedan 1986 och framåt.

Jag hävdar, här i korthet:

Tidningarnas Telegrambyrå har grovt åsidosatt sin skyldighet att på ett korrekt och oantastligt sätt bevaka det sensationella och skakande Palmemordet, i synnerhet efter den 2 maj 1995 – vad hände denna dag?

Det var då som säkerhetsexperten Ulf Lingärdes promemoria – som ursprungligen erhöll diarienumret 95-103, här på nytt översänd till TT och nu också till Riksmarskalksämbetet, lades på den dåvarande Palmekommissionens bord, alltså den statliga undersökningskommission under landshövding Sigvard Marjasin som under åren 1994-96 var satt att utreda alla faser av Palmemordet.

Promemorians innehåll var och är dramatiskt: författaren, säkerhetsexperten Ulf Lingärde, förklarar, som synes, på de sex tättskrivna sidorna att 15 svenska män kring årsskiftet 1985-86 planerade mordet på dåvarande statsministern Olof Palme. Sant? Det vet inte jag. Det vet inte TT. Jag har forskat. Det har inte TT.

De 15 var – och är i dag – namngivna i promemorian. Och, som sagt, vad hände? Det skrämmande svaret är: ingenting. Från TT:s sida: absolut ingenting. Så vitt jag förstår har TT aldrig, under de snart 19 år som gått,  berört denna promemoria.

Hade TT haft möjligheten? Ja. Den dåvarande Palmekommissionen, liksom dess efterföljare , den statliga Granskningskommissionen, arbetade i princip med öppet diarium, vilket hela tiden, under de båda kommissionernas existens, fanns öppet för medier och andra intresserade att granska, fanns varje dag efter den 2 maj 1995 öppet tillgängligt.

Och eftersom en viktig del av TT:s arbete ständigt varit att med egna eller anknutna resurser gå till ”verken”, som termen lytt, för att ge den svenska allmänheten vetskap om annars svårtillgänglig information, så borde TT ha redovisat promemorians existens och tyngd.

Om TT missat det ursprungliga diariet, funnes då andra och senare möjligheter? Ja, i min mycket noggranna serie nyhetsbrev ”PALME-nytt” återgav jag år 1997 en klar och tydlig redovisning av vad som då var känt rörande ärende 95-103 i Palmekommissionens diarium. Mina texter var i sig själva informerande, och de har naturligtvis gett anvisningar på viktig sidoinformation, helt enkelt öppnat ärendet för en professionellt engagerad nyhetsbyrå, med nationell täckningsplikt, att ta del. Så skedde inte.

Jag har nu, för ett par dagar sedan, haft anledning att fästa speciell uppmärksamhet vid ett avgörande viktigt brev, 18.3 1998, ställt av mig till dåvarande chefen för rikskriminalpolisen Lars Nylén, med tio för kännedom-adressater, bland dessa även TT (!).

Brevet, som kan sägas innehålla Palmemordets absoluta kärna, bifogas för noggrann läsning, TT:s styrelse! Det finns arkiverat i rikskriminalpolisens omfattande Palmearkiv, men har aldrig blivit i praktiken öppet känt förrän i dag.

Och TT har naturligtvis inte varit ensam i sin totala inaktivitet. Jag fick aldrig något svar på mina skrivelser den 18 mars 1998, varför jag inte säkert kan veta vilka instanser som faktiskt nåtts av mitt dramatiska larm (min post har, under mitt arbete med detta svåra ärende, saboterats vid elva tillfällen), men jag erhöll här om dagen bevis för att i varje fall rikskriminalpolisen blivit informerad, sedan rikskrim, på min begäran, sänt mig min skrivelse i kopia, jämte PM 95-103 in extenso, dokumentet nu försett med rikskrims kompletterande diarienummer Ai 205-98/H 19149!

Av rikskrims kopia – som alltså bifogas - framgår att det inte är förrän just den 18 mars 1998 som rikskrim anser sig ha mottagit den första officiella kommunikationen om promemorians existens, vilket förstås, liksom så mycket annat, är häpnadsväckande. Borde inte Palmekommissionens sekretariat, liksom den efterföljande Granskningskommissionens sekretariat, ha skyndat sig att omedelbart larma engagerad RÅ, engagerad polismyndighet?

Tydligen inte. Promemorian fick orörd och ogranskad bli liggande på en av Marjasins innersta hyllor, tills Granskningskommissionens huvudsekreterare, nuvarande JO Hans-Gunnar Axberger, hittade den på denna hylla och, tydligen helt oberörd, tillsammans med annan gammal Marjasin-dokumentation, sände den vidare till Riksarkivet, där den därefter legat, och ligger, orörd och ostörd i Kungsklippans inre. Den som skulle önska, t ex TT, kan i morgon dag begära fram en kostnadsfri kopia.

Dokument ”Palmekommissionen 95-103” har allt sedan det nådde Sigvard Marjasins skrivbord fört en icke-tillvaro. Många har känt till, eller i varje fall anat, dess existens, men den har i nära nitton år undgått officiell upptäckt, och regering eller myndigheter har ingenting gjort för att öppna några dörrar.

Den ende som arbetat mot strömmen tycks vara jag själv. Jag slog det första larmet år 1997, och jag har fortsatt, i PALME-nytt och i en mycket ensidig korrespondens med myndigheter och inte minst med TT, de senaste åren fortlöpande redovisat dessa tunga skeenden på min flitigt besökta blogg

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

utan att på något avgörande sätt observeras.

Rubriken på denna skrivelse till TT:s styrels  och till Riksmarskalksämbetete lyder:

Det gäller TT:s heder.

Ja. Eftersom det på en nyhetsbyrå med TT:s monopolliknande position måste ställas krav som aldrig får töjas. Riksmarskalksämbetets heder berörs inte, eftersom det aldrig varit Ämbetets sak att bedriva separat forskning i Palmeärendet; information skulle ha kommit från den svenska regeringen:

Statschefen hålles av statsministern underrättad om rikets angelägenheter

Det går att påstå att mordet på en statsminister är en rikets angelägenhet.

Jag önskar sålunda snabba erkännanden från TT:s och Riksmarskalksämbetets sida sida av mottagandet av detta konvolut. Jag önskar även, från TT, beskedet att TT inte tänker släppa denna sak. Denna kolmörka sak.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-752 39.

Bil:  promemorians fullständiga ordalydelse, PM 95-103, inkl rikskriminalpolisens kopia av mitt brev (för kännedom bl a TT) 18.3.1998, Lars Nylén.

Ytterligare info kan TT:s styrelse inhämta från Rikspolisstyrelsen, resp förundersökningsledaren vice RÅ Kerstin Skarp. Hela serien ”PALME-nytt-boken, för åren 1993-2001, finns tillgänglig hos bl a universitetsbiblioteken,

PS: Svenska Dagbladets chefredaktör meddelar denna söndag den 23 februari att tidningen fr o m tisdagen den 25 februari avser att publicera en reportageserie kring Palmemordet, med delvis ”nygamla” inslag.

Jag kan inte kommentera reportageserien förrän den föreligger i tryck, men jag kan redan denna söndag konstatera att SvD ingalunda stängt dörren för Christer Pettersson som Olof Palmes mördare. Jag blir rädd att denna notering beträffande Christer Pettersson kommer att ange tonen: gamla, många gånger bestridda, avfärdade, dementerade påståenden lyfts på nytt fram i rampljuset, med nyputsat trovärdighetsskimmer.

Men jag återkommer efter noggrann läsning.

Sven Anér, FK, DHS, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. Nyhetsjournalist och författare sedan 1948, DN, SVT samt free lance. 210814-5075.

PPS

.SvD med det damatiska palminitiativet kom kl 8 i vår brevlåda, och ett antal nerver  vill inte lkägga sig till ro inför

hockeyns guldmatch 0m någon timms. Tankarna går. Skulle allt om skrivits under de 38 åren plötsligt vara ointressant? Vi får se om några dagar, när SvD;s oväntade Palmegiv har nått styrfart..

Ryker allt undan då de nya vågsvallen börjar nå styrfar1?

Kommer det här Poutiainenuttalandt uttalandet att få stå kvar, i stenstil:

Imaj 1989 när förundersökningen mot Christer Pettersson släpptes väntade vi att finna det protokoll Rimborn skrivit om sina samtal med Lisbet Palme på sjukhuset. Detta lyste dock med sin frånvaro, Rimborn förekom inte i den 3000-sidiga förundersökningen, Officiellt hade han alltså över huvudet taget inte pratat mef Lisbet Palme, Han var helt enkelt bortretuscherad ur handlingen; en icke-person.

Jag slutar citatet där, men saken blir tydligare och tydligare. Fakta virras bort. Oreglementsenligt polisiärt handlande lägger sig  som en svart smet över händelseutvecklingen och rapporteringen. Ska detta glömms bort i SvD-serien?

Som jag flera gånger skrivit på bloggen och i Lisbethboken är Rimbornavsnittet helt centralt – och ouppklarat. Hur kommer SvD-journalisterna att kunna tas med Rimborn och med Lisbeth Palme? Hur kommer de att kunna tas med journalistkollegerna Kari och Perti Poutianen, de båda bröderna som naglade fast de flesta av mordets sanningar? SA.

DS

Bilaga

Scannad kopia av promemorian