Hur fick polisen info om 15-mannaupproret? Svar: från Sven Anér…

Men jag drar mig nu tillbaka.

21.2.2014.

Det känns rätt skönt. Jag blir den pensionerade stinsen: där går ett tåg till, och där fastnar ett tåg till, men det bryr jag mig inte om.

Varför sätter jag mig då på nytt vid ordbehandlaren? Jo, för att stora ting i Palmeärendet måste reläas vidare till den forskning som väntar, om inte precis bakom knuten så inom överskådlig tid.

Kan jag påstå att min info kan vara så unik? Ja, i många avseenden. Följ med här:

Jag är nu i tillfälle att ge hela kronologin för Ulf Lingärdes 15-manna-PM, sedan rikskrim i dag, sent omsider, låter mig få veta att den första informationen om denna centralt unika promemoria av mig sändes den 18 mars 1998 (ankomstregistrerad den 20 mars hos rikskrim) till rikskrims dåvarande chef, kriminalkommissarien Hans Ölvebro.

Jag var givetvis på det klara med att jag på sin tid informerade Ölvebro (samt en rad av rättsstatens toppar!) om Ulf Lingärdes dramatiska rapportering, men jag har hittills utgått från att rikskrim den gången, sedan åtminstone ett par år tillbaka, redan varit fullgott informerad.

Nu ser jag att så inte varit fallet. Officiellt blev rikskrim aldrig briefad innan mitt brev den 20 mars 1998 ankom till registraturen. Otroligt – som så mycket.

Hur har då denna promemoria vandrat? Jag ger vad jag nu ser som den kompletta kronologin:

1995-05-02: Lingärde lämnar (möjligen personligen?) upp sin PM till dåvarande Palmekommissionen (Marjasin). PM ”95-103” läggs av dåvarande huvudsekreteraren Per Kjellsson ad acta; den har ännu i dag inte behandlats av någon som helst myndighet;

1996: Kjellssons efterträdare som huvudsekreterare för den till en ”Granskningskommission” ombildade Palmekommissionen, nuvarande justitie ombudsmannen Hans-Gunnar Axberger, tar inget som helst ansvar för denna avgörande viktiga promemoria, som han hittar på en av Marjasins gamla hyllor, utan skyfflar den vidare till riksarkivet, tillsammans med praktiskt taget allt annat Marjasin-material;

1997: Utförlig dokumentation i olika nummer av PALME-nytt för detta år;

1998, rikskrim Ai.205-98, PM avsänd från Sven Anér 18.3.1998, ankomstregistrerad hos rikskrim 1998-03-20, registernumret sedermera ändrat till H 19149,: jämte missivbrev från Anér, återges in extenso här nedan:

/scannad sida, ”18.3.1998, För Lars Nylén, rikskrim” /då chef/.

Fortsatt brevtext från mig i dag, 21.2.2014:

Jag sänder nu denna skrivelse till rikskrim, för arkivering under nr H 19149.

Jag ställer inget som helst krav på att rikskrim studerar skrivelsen, än minre att rikskrim vidtar någon åtgärd.

Jag har insett att den svenska rikskriminalpolisen (med Lars Nylén som en av de tidigare cheferna), från tidpunkten för det dödande skottet mot Olof Palme har varit och är totalt ointresserad av denna händelse, men eftersom jag utgår från att rikskrim inte destruerar mina texter (vilket bl a skulle kräva destruktion av hela min blogg

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com)

så kommer dokumentationen att finnas tillgänglig för den forskning som kommer att följa, i en annan tid, en annan miljö, en annan atmosfär.

Själv arbetar jag från och med nu i ett tempo som närmar sig noll, vilket mina magnerver mm uppskattar. Men jag sitter väl med visst ansvar kvar, inte minst för den till H 19149 omdöpta promemorian från statliga säkerhetsexperten Ulf Lingärde. Aldrig hörd i detta ärende. Död ung.

Men som sagt, rikskrim och även RÅ: ni behöver absolut inte läsa, men sudda inte i texterna. De beskriver det märkligaste kapitlet i Sveriges rättshistoria. I Sveriges historia över huvud taget.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.