RPC: saken anmäldes 1989 utan att utredas i botten; kan inte vara preskriberad!

1.11.2012. Likalydande skrivelser till Rikspolischefen Bengt Svenson samt till tf chefsåklagaren Håkan Roswall, 205 90 Malmö.
Jag har i dag mottagit bifogade beslut från tf chefsåklagare Håkan Roswall. Som jag förutskickade är svenska åklagare synnerligen ovilliga att röra vid ett Palmeärende. Men jag menar mycket bestämt att preskription hävdes vid min anmälan till kriminalpolisen i Uppsala den 11 maj 1989, vilken aldrig utreddes i botten.
Jag sänder nu nedanstående skrivelse till Roswall:
Tf chefsåklagare Håkan Roswall, 205 90 Malmö: Ärende ÅM 17 56 30-12.
Under hänvisning till ovanstående skrivelse till rikspolischefen begär jag omedelbar överprövning av rubr ärende under hänvisning till att preskription måste ha hävts redan då jag 1989 skrev till kriminalpolisen i Uppsala.
Det framstår, Håkan Roswall, som stötande för rättskänslan att misstänkta grova polisiära förfalskningar, direkt, lokalt och tidsmässigt kopplade till minuterna kring mordet på en statsminister, inte skulle få utredas av åklagare under hänvisning till påstådd preskription.
Överpröva, sålunda!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala.
./. Mitt brev 11.5.1989 till kriminalpolisen i Uppsala,
Håkan Roswalls beslut ÅM 17 56 30, dessa båda handlingar i kopior.
8.11.12. Roswall meddelar att hans beslut står fast. Någon överprövning, kanske av annan instans, bli aldrig aktuell.
Nehej.
Naturligtvis ligger det till så här. På ett mycket tidigt stadium, antagligen veckorna före mordet på Olof Palme, blev centrala åklagare i Stockholm, bland andra riksåklagaren, diskret informerade om vad som gällde: ligg lågt, specialgranska inte polisen, låt det här vara ett ostört spaningsmord som aldrig blir uppklarat.
Sen kunde enstaka ambitiösa poliser arbeta i sitt anletes svett med denna affär, men åklagarna satt alltid som säker bromskloss.
Samma förhållande gäller i dag. Mitt hejdade försök att visa att det föreligger två olika förlagor för Olof Palmes tidkort/journalblad visar till full evidens att det framför allt är de verkligt farliga inslagen i spaningsbilden som till varje pris måste sorteras bort.
Och då hjälper alla till: åklagare från vice RÅ Kerstin Skarp och neråt, poliser från rikspolischefen Bengt Svenson och neråt, tidningar från DN, SvD, Expressen och Aftonbladet och utåt hela landet, från Haparandabladet till Ystads Allehanda.
Märk väl att mina nyhetskommunikéer nästan aldrig dementeras utan ogranskade hamnar i papperskorgen.
Jag skriver detta den 8 november, och i morgon kväll kommer filmen om Roland Hassel och ”privatspanarna” att visas på biografen Grand vid Sveavägen, med tung, 26-årig aktualitet. Debatt är utlovad, i så fall den första på denna sida millennieskiftet.
Både Göran Lambertz och jag själv finns med bland amatörskådespelarna, Lambertz numera blicktyst, efter att så sent som för ett par veckor sedan ha förklarat sitt nyvaknade intresse för förnyad Palmespaning.
Jag känner att jag låter lite dyster, och det kan nog stämma. Det blir så vissa dagar, då posten endast innehåller ytterligare ”njet”-brev från de Kafka-myndigheter som omger mig. Få se om visningen av Måns Månssons Palme-film kommer att väcka några livsandar, mina och andras.
Sven Anér