9.11.2010.
Jag har tidigare skrivit på bloggen att något av en islossning håller på att ske; rikskrim lämnade ifrån sig ett Grand-material, och jag såg detta som ett lovande tecken. Men naturligtvis bedrog jag mig.
Sedan den 20 och 22 oktober ligger mina önskemål och påstötningar rörande de 40 walkie-talkie-tipsen resp Säpos och PG Näss 94 fribrev för 94 anmälda poliser i sak orörda, obehandlade. Jag vaknar i snöyran och känner mig maktlös – nja, inte lång stund.
Vad är det då jag söker? Jo dokumentation och information rörande den helt osannolika ansamlingen av bevis och indicier som placerar bortåt hundratalet (walkie-talkie-tips och anmälningar mot poliser går säkert delvis om lott) anmälningar i direkt kontakt med ett statsministermord.
Jag tar w-t-tipsen först och ställer frågan: hur många walkie-talkies sågs under den fredag som föregick morddagen, den 21 februari 1986? Jag har inte specialundersökt saken, om det nu går att göra i dag, men jag anser mig kunna utgå från att knappast en enda w-t varit noterad. Nu kom 40 w-t-tips, och detta enbart inom mordets absoluta närtid och närområde, vilket givetvis är osannolikt anmärkningsvärt. Eller, vänd på det: inte anmärkningsvärt alls med tanke på vad som var på gång.
De här tipsen får jag alltså inte ut; nehej. Heller inte de 94 polisanmälningarna. Och inte nog med det: jag får inte ens ett besked enligt vilket handlingarna antingen lämnas ut, helt eller delvis, eller inte alls. Jag har fastnat i tamburen, det verkar som om ärendena walkie-talkie resp polisspår över huvud taget inte handläggs. Varför?
Förklaringen måste förstås vara denna: en ordentlig och noggrann genomlysning av polisens dokumentation från mordnatten skulle klart visa att poliser från Stockholms polismyndighet på olagligt sätt arbetade inom mordets sfär, varför det ingår i den nuvarande spaningsledningens strategi att tiga.
Jag fick ut, som jag tidigare beskrivit, dokumentationen kring biografen Grand, men vad jag fick läsa var, med ett rejält undantag, tämligen ”ofarligt” för förundersökningsledningen, Skarp och Edqvist.
Men det som nu stoppas är förstås inte alls ”ofarligt”. Därav min väntan, därav rikskrims grova och flagranta brott mot tryckfrihetsförordningen.
Detta är diktaturers klassiska sätt att reagera. Inte demokratiers. SA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"