Ny kommentar från Gunnar Wall

Gunnar Wall har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "…att man efterlyste två flickor…":

Hej Sven!
Det du tar upp om vad som enligt Anki skulle ha förekommit i en tidningsartikel eller ett radioinslag under 1986 är förstås mycket anmärkningsvärt.

Polisen skulle alltså ha efterlyst två kvinnor som mött en man intill mordplatsen. Den ena kvinnan hade samtalat med mannen. En av kvinnorna hade varit kortare än den andra.
Ifall det var tänkbart att det var mördaren kvinnorna träffat var det förstås en efterlysning som bar på en väldig potentiell dramatik. Men problemet är – som vi vet - att en sådan efterlysning är helt okänd.
Vad vi också vet är att medias intresse för allt som gällde mordutredningen var mycket stort under 1986. Framför allt fick spaningsledningen alltid väl tilltaget utrymme att presentera sina slutsatser, vädjanden till allmänheten och efterlysningar. Det fanns till exempel knappast en människa som kunde missa Holmérs beslut att publicera ”fantombilden”.
En efterlysning av två kvinnor som kunde ha träffat mördaren borde förstås vara lika intressant. Ändå finns det alltså inte ett spår av saken annat än i det referat av Ankis minnesbilder som du nämner. Inte ens en liten tidningsnotis, ingenting.

Då måste man ju fråga sig om det är något som är fel. Inte så att Anki behöver hittat på alltihop. Men man kan ju tänka sig att hon snappat upp något och trott att det handlat om henne och väninnan fast det egentligen rört något helt annat.

Långsökt? Inte alls.

Det finns faktiskt ett vittne som under 1986 berättade för polisen att han tyckte sig se hur den man som avfyrade det dödande skottet strax före mordet befann sig i samspråk med två kvinnor. Men hans vittnesmål rörde inte alls Anneli och Anki.

Vittnet var Anders B.

Han befann sig några meter bakom makarna Palme och mördaren och tyckte sig se att de tre samtalade med varandra alldeles innan skotten föll. Under ett kort ögonblick fick han dessutom intrycket att sällskapet bestod av en man som gick längst till vänster och två kvinnor som gick bredvid honom. En anledning till denna missuppfattning var att det såg ut som om mannen till vänster (mördaren) lade armen om personen i mitten (Palme). Och det förde Anders tankar till hur en man kunde lägga armen om en kvinna.

I det första polisförhöret med Anders under mordnatten finns en notering om att han tyckte att de tre var lika långa. Men i ett förhör några dagar senare heter det att ”kvinnan till höger om Palme var något kortare” (se FU-protokollet mot Christer Pettersson III:2 s 108).

Där har vi de viktiga ingredienserna i Ankis berättelse om efterlysningen: två kvinnor, den ena kortare än den andra, som var i kontakt med gärningsmannen precis före mordet. Det är fullt tänkbart att någon journalist fått ut de här detaljerna om Anders vittnesmål via en poliskälla och nämnt dem i en artikel eller ett radioinslag. Och i synnerhet om Anki fått uppgifterna i andra hand – kanske genom ett hastigt referat från en bekant som lyssnat slarvigt på radio – kan hon ju lätt ha missat viktiga inslag i det som berättades och lockats att tro att det handlade om henne och Anneli.

Ifall hon redan tidigare grubblat över något hon och väninnan varit med om under mordnatten kan ju detta ha fått hennes minnesbilder att i viss mån förändras så att de nu framstod i ännu mer dramatisk dager.

Slutligen: oavsett hur det står till med ”Dekorimamannen” kan jag bara hålla med dig om att det vore mycket värdefullt om polisen offentliggjorde mer av det digra och förbryllande utredningsmaterialet om walkie-talkieobservationer under mordkvällen.

Upplagd av Gunnar Wall för Sven Anér: Palmemordet den 15 november 2010 11:34