Till Beatrice Ask – en larmsignal!

stitieministern – jag översänder i kopior min skrivelse till JK av den 2 augusti, jämte bilagor, samt referat, i utdrag, av tjänstemannen vid RPS, chefskriminologen Leif GW Perssons TV-framträdande den 2 februari 2011. Vidare AB-medarbetaren Staffan Heimersons krönika den 1 augusti 2011, skrivelse från tf överdirektören vid RPS Kalle Wallin, samt pressfotografen Ulf Karlssons helt avgörande bild av Lisbeth Palmes ankomst till Sabbatsbergsakuten.

Och jag anför:

Rättsstaten Sverige driver i dag mot total rättslöshet. När den ytterligt centralt placerade RPS-professorn Leif GW Persson för ett halvår sedan dramatiskt larmar i TV om sin egen lösning av Palmemordet, avgav han som centralt yttrande:

Palme var ju en politisk person. Politiska personer brukar mördas av politiska skäl. De som gjorde det hade en väldigt bra lokalkännedom till att börja med. Jag tror det var en konspiration i deras närhet med poliser och militärer och folk med säkerhetsanknytning. Jag tror det var fler inblandade än en. Säkerhetspolisen var väl informerade om att Palmes gick ut ensamma. Det var väl känt av Säpos livvaktsrotel att Palme avsagt sig livvaktsskydd denna kväll. Då passade de här personerna på, 2-3 stycken, att ta tillfället i flykten.

Jag bryter referatet där. Vad Persson säger är knappast välstrukturerat. Om han avsett att ge lösningen av Palmemordet, efter 25 år, hade han bort tala i klartext. Först nämner han ”i deras närhet”. I vilkas närhet? Avser Persson i första hand en grupp med ”väldigt bra lokalkännedom” och i andra hand en konspiration, knuten till initiativtagarna till mordet?

Yttrandet är luddigt, och om denna februarideklaration hade tagits på allvar av den svenska regeringen och av svenska myndigheter borde givetvis Perssons uttalande ha analyserats, Persson borde omedelbart ha kallats till regelrätt polisförhör, kanske inför internutredningen, varvid han borde ha fått redovisa och komplettera sitt uttalande, bl a med information om när han fått denna insikt. Redan under mordkvällen? Varför har han i så fall hållit tyst i över ett kvartssekel?

Ett sådant polisförhör borde i den omedelbara förlängningen ha lett till utredning om huruvida Perssons vision av mordet innebär att han anser att högmålsbrott har förelegat (se min skrivelse till JK!), Jag ber dig läsa BrB 18:1. Själv menar jag att lagtexten är en klockren beskrivning av händelserna vid Dekorima.

Jag anser, Beatrice Ask, att du inte helt stillasittande kan betrakta den danse macabre, som i dag bedrivs av denne Persson, som tilldelar sig själv samhällets alla viktiga roller: polis, åklagare, mot riklig betalning fungerande som bevakande journalist, allmän lösare av alla svenska mord de senaste hundra åren.

Skådespelet är mycket otäckt, Beatrice Ask. Inte enbart därför att en statstjänsteman bör veta vilka som är hans uppdragsgivare och endast med yttersta sparsamhet ägna sig åt sidosprång från allehanda populistiska trampoliner, sidosprång om säkerligen gett Persson en populistisk förankring, på ovissa grunder.

Saken har fortsatt längs leriga vägar. Rikspolischefen kallade den 1 mars i år till sig Persson för ett sammanträde, men vi får inte veta vad som avhandlades. Jag har formellt begärt ut sammanträdesprotokollet, men något sådant påstås inte vara upprättat, och för övrigt angår saken inte mig, har mycket klart berättats för mig av rikspolischefens adjutant.

Jag närsluter skrivelse från tf överdirektören vid RPS Kalle Wallin. När Wallin påstår att ”Rikspolischefen besvarat frågan om vad som avhandlades” vid det aktuella mötet, förstår jag inte vad Wallin menar. Själva knutpunkten i ärendet är ju att RPS-chefen inte har besvarat, frågan: fick Persson krypa till korset och lova att aldrig göra så mera, eller ansåg RPS-chefen att det rörde sig om en förnämlig insats från chefskriminologens sida? Jag förstår inte vad Wallin menar.

Jag kan lägga till ytterligare ett par förhållanden som ökar dagens kaos. Lisbeth Palmes underliga turer innan hon, iförd ny kappa i polisbil (inte ambulans) anlände till Sabbatsbergs akutintag är aldrig förklarade. Jag bifogar pressfotograf Ulf Karlssons aldrig bestridda bild, tagen mordkvällen 23.43, med Lisbeth Palme just anländande till Sabb, sju minuter efter Olof som i den ambulans, som Lisbeth Palme lämnat, ankom till Sabb ca 23.36.

Denna sak har utredande myndigheter aktat sig noga för att beröra, och den senaste utredningen, granskningskommissionens från 1999, påstår, som om ingenting hade hänt, att Lisbeth Palme medföljde makens ambulans till Sabbatsberg, en halv sanning och knappt det.

Staffan Heimersons AB-krönika från i förrgår riktar ett antal strålkastare som sannerligen inte rättar till pågående kaos, enbart förvärrar det.

Justitieminister Beatrice Ask: vi har i dag den situationen att rättsvårdande myndigheter ingenting gör för att skapa styrsel eller struktur i Palmemordet, endast genom tystnad ställer till ytterligare oreda, medan det är sanningssökande representanter inom journalistkåren som, i extrem motvind från makt och media, kämpar för den sanning som sprider sådan skräck inom makt och överhet. Se här en minnesregel, Beatrice Ask: journalister värda namnet skriver sanningar. Det är i dag regering och myndigheter som producerar osanningar.

Detta är givetvis en oefterrättlig situation. Jag har sedan hösten 1986 fram till i dag, som professionell nyhetsjournalist och författare följt denna sak, men jag har aldrig någonsin, i ett relevant sammanhang, fått en korrekt information då jag vänt mig till åklagare och polis. Jag ser mig själv, i backspegeln, vandra till korrupta myndighetspersoners åtlöje: en knäppgök, en privatspanare. En ohygglig situation för en yrkesman, förstår justitieministern det?

Beatrice Ask: du skulle med ett par penndrag kunna lösa den situation du har framför dig. Starta med att du i regeringen begär att Anti Avsan omedelbart hörs om minuterna vid Dekorima samt konfronteras med ”Anneli” och ”Anki”. Då har du gjort någonting. Sen kan du fortsätta.

Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.

./. bilagor