”Bluse” oder ”T-Shirt”?

”Bluse” oder ”T-Shirt”?
Öster Edinge, Schweden, 17. August 2011.
Bundeskriminalamt, Technisches Institut, D-65193 Wiesbaden.
Auch für”Rikskriminalpolisen” in Schweden.

Sehr Geehrte Damen und Herren,
Ich habe vorher (11.8,) den Unterschied zwischen ”Bluse” und ”T-Shirt” in den Beschreibungen von Lisbeth Palmes Kleidern erwähnt. Ich habe jetzt weitergeforscht und dabei gefunden dass es während des Aufenthaltes in Schweden ist, auf schwedischem Boden, unmittelbar nach dem Mord, dass das Kleidungsstück ”Bluse” genannt wird. Wenn das Kleidungsstück nach Wiesbaden angekommen ist wird es sofort zu ”T-Shirt ” umgetauft, und es ist auch als T-Shirt das es auf der offiziellen Fotoaufnahme des Bundeskriminalamts gezeigt wird.
Ich habe bisher die Bezeichnung ”Bluse” auf folgenden Stellen gefunden:
Kommissar Lars Christiansson 1986-07-11 zur staatlichen Juristen-Kommission; Christiansson referiert die Krankenschwester Lena Östeman:
”Die Krankenschwester hat LP:s Rücken beobachtet, Loch in der Bluse. LP hat die Bluse erhoben.”
Lena Östeman, zitiert von Ingvar Heimer, PALME-nytt 5-97/16:
”und wenn sie das Jäckchen und die Bluse aufbiegt…”
Protokoll der Reichskriminalpolizei, Kriminaltechnischer Bericht, 1989-05-010, Seite 6:
”Kleider von Lisbeth Palme. --- L 2, Weisse Bluse”.
Es ist nicht ausgeschlossen dass die Bezeichnung ”Bluse” auf anderen Stellen in diesem umfassenden Material auch vorkommt.
Die Bezeichnung ”T-Shirt” finde ich aber nur von den Tagen wo das Kleidungsstück sich in Westdeutschland befunden hat. Zusammen mit der Fotoaufnahme des Bundeskriminalamts wird das Kleidungsstück also ”T-Shirt” genannt, und der von Schweden ausgesandte Kriminalexpert, Kriminal-Kommissar Ingemar Krusell, schreibt in seinem Buch ”Palmemordets nakna fakta” / Die nackten Fakta des Palme-Mordes/ (Fischer, 1998), Seite 265:

38 ”Die /Kugel/ hatte ihren T-Shirt berührt”, und
91 ”Auf Frau Palmes T-Shirt”.
Also: wenn der hoch placierte Kriminal-Kommissar Ingemar Krusell das Kleidungsstück beschreibt muss es ”T-Shirt” genannt werden, aber wenn er den Kommissar Lars Christiansson vom Sabbatsberger Krankenhaus in Stockholm referiert (Krusell Seite 265) muss er schreiben:
”Frau Palme hat ihre Bluse heraufgezogen”.
Also schreibt Krusell derart, ohne zu observieren – oder scheint nicht zu observieren – den entscheidenden Unterschied zwischen ”weisse Bluse” und ”T-Shirt”.
Ich bin der Meinung, Bundeskriminalamt, dass die Auskünfte die ich Ihnen jetzt vorlege, den Verdacht stärken: es war nicht die weisse Bluse Lisbeth Palmes, die Ihnen überliefert wurde, sondern ein spezialpreparierter T-Shirt, den Lisbeth Palme niemals trug.
Als ich diesen Brief schreibe hat die schwedische Kriminalpolizei noch nicht meinen vorigen Brief zum Bundeskriminalamt kommentiert und mir auch nicht die von mir verlangene Rechtsbescheinigung über Lisbeth Palmes behaupteten Schadens gesandt oder die Fotoaufnahme von dem hart beschmutzten T-Shirt; ich habe aber früher, mehrere Jahre her, diesen T-Shirt auf Ihrem Bild gesehen: ich kan mich gut erinnern wie es aussieht.
Wenn es sich so verhält, dass das Bundeskriminalamt von einer demokratischen Europäischen Schwester-Organisation gebeten wurde ein Kleidungsstück zu analysieren das niemals von Lisbeth Palme beim Mordereignis getrogen wurde; ja, dann ist selbstverständlich eine ernste Rechtskränkung gegen das westdeutsche Bundeskriminalamt gerichtet worden.
Ich sende diesen Brief auch zur Schwedischen Kriminalpolizei.
Ich erwarte, meine Damen und Herren, Ihre Kommentare.
Mit immer unruhigeren Grüssen!
Sven Anér, Öster Edinge 271, S-740 10 Almunge. Schweden.
46-174-500 66.

”Blus” eller ”T-shirt avgör!
17.8.2011.
För Bundeskriminalamt, Wiesbaden.
Jag har tidigare nämnt diskrepansen mellan ”blus” och ”T-shirt” vid olika beskrivningar av Lisbeth Palmes klädesplagg. Jag har nu forskat vidare i ämnet och därvid funnit att det är medan plagget befinner sig på svensk mark, omedelbart efter mordet, som det kallas för ”blus”. Då plagget når Wiesbaden döps det genomgående om till ”T-shirt”, och det är också som T-shirt det visas upp på Bundeskriminalamts officiella fotografi.
Jag har hittills funnit beteckningen ”blus” på följande ställen:
Tf kommissarien Lars Christiansson 1986-07-11 till den statliga juristkommissionen: Christiansson refererar sköterskan Lena Östeman:
”Sköterskan tittade på LP:s rygg, hål i blusen. LP lyfte på blusen.”
Lena Östeman, citerad av Ingvar Heimer, PALME-nytt 5:97/16:
”och när hon viker upp koftan och blusen…”
Rikskriminalpolisens Protokoll IV, Kriminalteknisk redovisning, 1989-05-10:
”Persedlar från Lisbeth Palme. L 2. Vit blus.
Det är ingalunda uteslutet att beteckningen ”blus” kan återfinnas även på andra platser i det omfattande materialet.
Beteckningen ”T-shirt” hittar jag dock endast från de dagar då plagget befunnit sig i Västtyskland. Sålunda betecknas plagget i anslutning till Bundeskriminalamts fotografi som ”T-Shirt”, varjämte den från Sverige utsände kriminalexperten, kriminalkommissarien Ingemar Krusell, skriver i sin bok ”Palmemordets nakna fakta” (Fischer, 1998), sidorna
38 ”Den /kulan/ hade tangerat hennes T-shirt”,
91 ”På fru Lisbet Palmes T-shirt”.
Alltså: När den högt placerade kriminalkommissarien Ingemar Krusell från västtysk horisont beskriver plagget får det heta ”T-shirt”, men när han refererar kommissarie Lars Christiansson från Sabbatsberg i Stockholm (Krusell sidan 265) blir han tvungen att skriva:
”Fru Palme drog upp sin blus”.
Krusell skriver alltså detta utan att observera – eller låtsas om – den avgörande skillnaden mellan ”vit blus” och ”T-shirt”.
Jag anser, Bundeskriminalamt, att de uppgifter jag nu tagit fram stärker misstanken att det aldrig är Lisbeth Palmes vita blus som skickats till Er, utan i stället en specialpreparerad T-shirt, som aldrig burits av Lisbeth Palme.
När jag skriver detta har rikskriminalpolisen ännu ej kommenterat mitt tidigare brev till Bundeskriminalamt och heller inte sänt mig begärt rättsintyg eller fotokopia av den svårt nedsmutsade T-shirten; jag har dock vid ett tidigare tillfälle, för många år sedan sett denna T-shirt på Er bild, av vilken jag har ett klart synminne.
Om det förhåller sig så att Bundeskriminalamt av en systerorganisation i Sverige satts att analysera ett plagg som aldrig burits av Lisbeth Palme vid mordtillfället har givetvis en grav rättskränkning riktats mot Bundeskriminalamt.
Jag sätter värde på Eder kommentar.
Med fortsatt oroliga hälsningar!
Sven Anér

Fick Tyskland preparerat plagg?
17.8.2011.
Redaktionschef Martin Jönsson, SvD, eller stf!
I anslutning till vår tidigare korrespondens sänder jag i kopior två brev som jag i dag och den 11 augusti skickat till Bundeskriminalamt i Wiesbaden, med kopior till rikskrim. Rikskrim har ännu inte hört av sig.
Jag komprimerar saken: Bar Lisbeth Palme T-shirt eller vit blus?
Vit blus säger alla instanser som behandlat saken i Sverige, medan blusen tycks ha transsubstantierats till T-shirt sedan den kommit till Tyskland. Detta är givetvis omöjligt. Men vad ges för möjligheter? Låt se:
Lisbeth Palme bar T-shirt. I så fall stämmer, bitvis, den bild som Bundeskriminalamt har publicerat, men å andra sidan säger alla svenska instanser att plagget ingalunda varit trasigt eller nedsmutsat. Hur kan en ren vit blus hamna som en sotig T-shirt i Tyskland?
Lisbeth Palme bar vit blus. Ja, det säger ett par ögonvittnen, och det säger, inte minst, rikskriminalen själv i Protokoll IV, sidan 6. Så det verkar ju knappast vara felaktigt. Men i så fall är den påstådda T-shirten en fabrikation, en T-shirt som inför transporten till Wiesbaden har preparerats och smutsats till – är det så?
Eller, för tertium datur: Har en T-shirt, som ju inte alls behöver ha varit Lisbeth Palmes, fixats till och överlämnats till tyskarna för att dessa ska kunna bekräfta att hon faktiskt blev påskjuten vid Dekorima? Som kompletterande bevis till den famösa mockakappan, för att visa att en kula verkligen passerat mellan mockakappans inre och därefter inte först den påstådda T-shirten utan koftan som fanns emellan. Denna kofta tycks dock aldrig ha sänts till Wiesbaden.
Jag vädjar nu till den stora tidningen Svenska Dagbladet, som har resurser skyhögt överskuggande denne 90-årings: gå in i materialet själva, tänk och tyck och skriv! Inför detta moment 22 går det inte att tiga stilla, saken måste utredas. Som du ser skriver jag till Bundeskriminalamt att jag tror att de är skamlöst narrade, i en intern nationell konflikt som därmed blev internationell.
Ägna er, snälla SvD, inte längre åt att skjuta på budbäraren från Hjelmbergstorpet utan arbeta själva. Om mina klara anklagelser i n t e skulle hålla streck? Ja då uppstår ju ett klockrent tillfälle för den svenska rättsstaten att slå till mot mig. Men ännu har detta inte skett. Så agera, hör av er!
Den här skrämmande varianten, som jag alltså tror mig ha upptäckt, är ju inte en ensam svart juvel. Mängder av annan dokumentation pekar ju åt samma håll: Christer Pettersson-arrangemanget, Anti Avsan-scenariot – i båda dessa fall har jag öppet uttalat mig på ett sätt som kunde ha fått alla rättsinstanser att ropa på polis, men ingenting har hänt.
Jag ska inte tala i termer av scoops, men tänk, SvD, om ni slog till! Tänk!
Engagerad och oroad hälsning, allt mer oroad.
Sven Anér, 210814-5075, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.

Rikskrim tiger
17.8.2011.
Likalydande skrivelser till
Svenska Dagbladets redaktionschef Martin Jönsson (eller stf), Aftonbladets krönikör Staffan Heimerson samt Justitieminister Beatrice Ask (eller stf)
Angående Palmemordet.
Bakgrunden till mitt val av adressater är denna:
De båda publicisterna är de enda inom mainstream media som åtminstone vid ett par tillfällen ägnat mitt journalistiska arbete sitt intresse.
Anledningen till att jag ställer brevet även till justitieministern är uppenbar: Jag önskar fånga det svenska rättssamhällets intresse.
Saken: Jag översänder, i kopior, ett antal dokument som uppvisar mina hittills fåfänga försök att fånga rikskriminalpolisens motsvarande intresse.
De översända skrivelserna visar att den svenska rikskriminalpolisen är helt ointresserad av mitt pågående arbete, i den svenska rättens, rättvisans och hederns tjänst. Jag sammanfattar vad saken handlar om (men ber er dessutom noggrant läsa varje enskild bilaga):
Jag beskyller sedan ca en vecka tillbaka den svenska rikskriminalpolisen för att genom minst ett falskeligen preparerat klädesplagg, som falskeligen påstås ha burits av Lisbeth Palme under mordkvällen vid Dekorima, ha narrat det dåvarande västtyska Bundeskriminalamt i Wiesbaden att tro att Lisbeth Palme under mordet skulle ha burit en svårt nedsmutsad T-shirt, medan hon i själva verket bar en ren, vit, oskadad blus. Bundeskriminalamt har sålunda narrats att tro att den nedsmutsade T-shirten faktiskt vore knuten till mordet på Olof Palme. Jag understryker samtidigt, och upprepar detta nu till mina adressater, att jag självfallet emotser juridisk motaktion från rikskriminalpolisens och RÅ:s sida (de instanser som påstås driva någon form av förundersökning i Palmeärendet), om mina uppgifter skulle bedömas vara ogrundade.
Där ligger ärendet, det allvarligaste som någonsin underställts två seriösa journalister och en svensk justitieminister.
Jag ber er sålunda, alla tre:
Agera, utred, försök komma i mål!
Jag nås rättsligen via nedanstående adress, telefonnummer och födelsenummer. Det sistnämnda är 21 08 14-5075.
Med stor oro, inte för egen del men för Sveriges!
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66, 018-15 12 79.
./. bil.


Begäran om utfående av allmänna handlingar.
18.8.2011. Till RPS, Box 12256, 102 26 Stockholm.
Jag önskar i kopior utfå de räkenskaper inom RPS/Rikskriminalpolisen som visar erlagda kostnader för Bundeskriminalamts, Wiesbaden, granskning av Olof och Lisbeth Palmes kläder vilka uppges ha burits under mordkvällen 28.2.1986. Räkenskaperna är förmodligen upprättade under 1986.
Om möjligt önskar jag räkenskaperna specificerade på granskningskostnaderna för Olof resp Lisbeth Palme.
Jag önskar omedelbar handläggning. Skulle mot förmodan svårigheter uppstå vill jag bli informerad omedelbart.
Mvh Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.

Fredagstankar
18.8.2011.
Börsen faller. solen skiner, och en vänlig elmontör från Gimo lovar att se på vår tvättmaskin om han hittar hit. Infrastruktur, sålunda. Kan ett börsfall ändra på den svenska infrastrukturen? Kan en olöst Palmegåta ändra på vår infrastruktur?
Jag inbillar mig sannerligen inte att jag är klyftigare än t ex Sveriges hela kår av chefredaktörer. Men tydligen har jag ett öppnare sinne, och jag hisnar inte inför skrämmande sensationer. Som vanligt är det de stora nyhetsorganens tystnad, tystnaden från ”mainstream media” som skrämmer mest.
De påståenden och anklagelser som så regelbundet kommer från vårt lilla Hjelmbergstorp är av den karaktären att de omedelbart, då de finns på bloggen eller anländer till redaktionerna som brev eller mail, borde få chefredaktörer och inte minst nyhetschefer att reagera. Att åtminstone avdela en normalskicklig reporter att gå in i materialet och bilda sig en uppfattning. Eller, som jag sagt tidigare, få journalisternas eget skrå, vid varje pressorgan, att tänka självständigt, att gå in och granska av eget nyhetsintresse.
Men det verkar som om mina kolleger av i dag inte har denna mycket naturliga framåtanda. Små sensationer, eller halvstora, går bra att ta upp till professionell behandling, men den stora sensationen, den som i dag skakar och skadar Sverige, den får jag nära nog ensam ta hand om om jag har lust, verkar det. Anérs lilla nisch, där ska vi inte störa honom.
Mina motståndares – ja, jag kallar dem så – taktik är ständigt densamma: huvudet i sanden, självapplicerad munkavel. Jag förmodas ledsna snart.
Jag upprörs. Medier med munkavlar? Om det åtminstone funnes en debatt värd namnet, en debatt med några uppstickare. Ja, de få som finns går att hitta inom radikalvänstern och i viss mån inom miljlörörelsen och anses tydligen vara diskvalificerade redan i utgångsläget.
I dag ligger alltså, på åtminstone ett par redaktioners bord, den ingalunda motsagda berättelsen om en vit blus som blev en skitig T-shirt och som därmed vände sanning och verklighet kring en stor samhällsfråga över ända. Att Sveriges största dagstidning, Aftonbladet, med socialdemokratiska rötter, ägnar sida efter sida efter sida åt en så samtidigt naturlig som osäker nyhet som kronprinsparets väntade barn, innebär enligt min mening en klar publicistisk felbedömning.
Att barn föds är en del av världens gång, onekligen, men att en statsminister, konungens högste troman, skjuts vid en konspiration på öppen gata, det är sannerligen ingen naturlig del av denna världens gång. Inte heller att detta mord, ut till dess alla finaste och kusligaste förgreningar, får skymmas av inte bara toppolitikers utan också toppredaktörers rädsla.
I den fega bilden ingår också statliga svenska polismyndigheters vägran att lämna ut handlingar som kan nagla fast deras försyndelser vid väggen: farligt, ja då blir det inga papper till redaktör Anér, som bara hetsar oss.
Nu har den vänlige elmontören anlänt från Gimo och börjat fixa ett filter som slammat igen. Vanligt hederligt, hyggligt arbete, som håller vår värld och vår vardag vid liv.
Den svenska rikskriminalpolisen bedriver i dag inget sådant vanligt hederligt, hyggligt arbete.
Sven Anér

.19.8.2011. Bundeskriminalamt, Technisches Institut
Thaerstrasse 11
D-65193 Wiesbaden
Bundesrepublik Deutschland Auch für ”Rikskriminalpolisen”, Stockholm.
Sehr geehrte Damen und Herren,
Ich habe etwas wichtiges Ihnen zu erzählen:
Ich sprach eben, um 13.20 Uhr, heute Freitag 19. August 2011, mit
Krankenschwester Lena Östeman (so geschrieben)
Uddvägen,15, S-749 50 Ekolsund, Schweden, Telefon 070-292 27 40.
Ich hatte nur eine Frage, und zwar:
”Trug Frau Lisbeth Palme, als Sie mit Ihr im Sabbatsberger Krankenhaus nach dem Mord Olof Palmes zusammen war, eine reine weisse Bluse, die von gewebtem Stoff (Schwedisch: ”vävt tyg”) hergestellt war?”
Lena Östeman hat mir geantwortet:
”Ja, eine reine weisse Bluse (”Schwedisch: ”tygblus”) war es”.
Dies muss bedeuten, dass der T-Shirt, den Sie im Bundeskriminalamt Anfang März 1986 geprüft haben, nicht die weisse Bluse war die Krankenschwester Lena Östeman im Krankenhaus gesehen und hantiert hat.
Diese Mitteilung, die ich nun überbringe, beweist das die ganze Affaire, die mit Frau Palmes behaupteten Kleidern zu tun hat, eine arrangierte Lüge ist.
Ich schlage vor dass Sie sich unmittelbar mit der Schwedischen Reichskriminalpolizei in Verbindung setzen.
Mit immer und immer unruhigeren Grüssen!
Sven Anér, Öster Edinge 271, S-740 10 Almunge. Schweden. Tel. 46-174-500 66.

Övers: Jag har något viktigt att berätta. Jag talade just, klockan 13.20, i dag fredagen den 19 augusti 2011, med sjuksköterskan Lena Östeman (så stavad), Uddvägen 15, S-749 50 Ekolsund, Sverige. Telefon 070-292 27 40.
Jag hade endast en fråga, nämligen:
”Bar fru Lisbeth Palme, då hon var tillsammans med er på Sabbatsbergs sjukhus, en ren vit blus, som var framställd av vävt tyg?”
Lena Östeman svarade:
”Ja, en ren vit tygblus var det”.
Detta måste betyda att den T-shirt som Ni inom Bundeskriminalamt i början av mars 1986 granskade, icke var den vita blus som sjuksköterskan Lena Östeman såg och hanterade.
Detta meddelande, som jag nu överlämnar, bevisar att hela den affär som är kopplad till fru Palmes påstådda kläder, är en arrangerad lögn.
Jag föreslår att Ni omedelbart sätter Er i förbindelse med den svenska rikskriminalpolisen.
Med allt oroligare hälsningar!
Sven Anér

Kan TT gå in?
19.8.2011. TT – Jag sänder en uppgift i samband med Palmemordet som jag tog fram i dag. Den visar alltså att rikskriminalpolisen (eller om det snarare var Stockholmspolisen i mars 1986) skickat en nedsmutsad T-shirt i trikå till Wiesbaden och inte den blus som Lisbeth Palme faktiskt bar vid tillfället, nämligen en ren vit tygblus.
Denna info välter hittillsvarande Palmeutredning över ända. Jag föreslår att TT går in med eget skickligt folk. Slå upp i protokoll IV, sidan 6: Persedlar från Lisbeth Palme. Bl a: Vit blus!
I protokoll V finns bilden av denna T-shirt, men rikskrim låter mig inte se denna bild i dag. Jag har dock sett den tidigare: en svårt krutsolkad T-shirt, och när Ingemar Krusell skriver om saken i ”Palmemordets nakna fakta”, omnämner han plagget minst två gånger som ”T-shirt”, t ex sidan 38: ”Den hade tangerat hennes T-shirt”. Plagget, som i Stockholm var en ren vit blus, hade i Wiesbaden blivit en solkad T-shirt!
Kollegial men undrande hälsning!
Sven Anér, Öster Edinge 271. 740 10 Almunge. 0174-500 66.
./, Brev till Bundeskriminalamt.

20.8.2011.
För Riksdagens utrikesutskott, ordföranden och samtliga ledamöter.
Jag översänder en sammanställning av de senaste dagarnas dramatiska händelseutveckling i Palmeärendet och alla därmed förknippade förhållanden. Jag anmodar Justitieutskottet att noga granska samt ta ställning.
Jag anhåller sålunda att samtliga ledamöter informeras.
Vänlig men mycket oroad hälsning,
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66..

21.8.2011.
Rikspolisstyrelsen
Per Lagerud och Karin Mostad.
Begäran om svar rörande begärda allmänna handlingar,

Ärendena APAL 428-414/11 och APAL-428-417/11.
Jag har viktiga kompletterande frågor som jag önskar få omedelbart besvarade.
Nr 1. 414/11. Innebär er formulering att RPS faktiskt innehar fotografiet av Lisbeth Palmes nedsotade T-shirt, liksom RPS innehar den av mig insända bilden av den påstått sönderskjutna mockakappan? Innehar ni bilden av den nedsotade T-shirten?
Som ni inser är frågan mycket väsentlig, liksom svaret, eftersom plagget i fråga, i alla från Sverige härstammande beskrivningar, betecknas som ”blus” alt. ”vit blus”, Se bifogade skrivelse till Bundeskriminalamt!
Ert svar blir avgörande för Palmeärendets vidareutveckling, och jag önskar detta svar med vändande post!
Nr 2. 417/11. Innebär er formulering att det av mig efterlysta rättsintyget faktiskt finns upptaget i den av er omnämnda promemorian från den 11 december 1986? Existerar sålunda ett sådant rättsintyg, vars existens tidigare alltid förnekats samt ej ingått i domstolsbehandlingen av Palmeärendet?
Ert svar blir avgörande för Palmeärendets vidareutveckling, och jag önskar detta svar med vändande post!




Jag summerar: RPS båda svar på mina båda önskemål rörande utlämnande av allmänna handlingar framstår, i den utformning de getts samt, så som de tolkats av mig, som klart sensationella, vilket jag förmodar att ni inser. Svara mig nu genast! Skulle det förhålla sig så, vilket jag helst inte vill tro, att ni använt undanglidande formuleringar för att slippa ge klara svar, är situationen gravt illavarslande.
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.

Leif GW – vår folkförförare
21.8.2011. Jo då, visst är han vår folkförförare, Leif GW! Mumlar sina sanningar rätt in i våra öron, sanningar vi aldrig riktigt vågar komma ut med själva. Skäller på verkarn, medan verkarn hör på, berättar att det är han, GW, som egentligen styr hela den svenska polisen. Mannen som vet mer än vi vanliga snedseglare – och det älskar vi honom för! Han jagar bovar och mördare bättre än någon annan, o vad vi applåderar! Han har en kvinna som tydligen älskar honom sedan 16 år tillbaka, och de har ett angenämt, om än inte direkt våldsamt, familjeliv.
Vad fick vi mera reda på? Jo, att bingen med olösta mord snart ska vara genomgången och fixad, och att när Leif GW nästa år efter avslutat dagsverke drar sig tillbaka från det stora huset vid Polhemsgatan, ska han inte sitta i Kronobergsparken och mata duvorna, utan, kanske, göra något annat som kan bli spännande?
Är det så, Leif GW? Skulle du kunna vara så gnistrande fräck att du sparar lösningen av Palmemordet – som du inte tog upp med ett ord denna söndagseftermiddag – till att krydda din pensionärstillvaro, andligen och pekuniärt?
Ja, varför inte. Leif GW Persson, professor i kriminologi vid rikspolisstyrelsen, kan allt, vet allt, får säga allt redan i dag, som statlig lönelyftare. Vad ska han då inte våga när allt ansvar släpper (det lilla ansvar han har iakttagit)? Då kommer det att gå bra att berätta att det var baseballpolisen Anti Avsan som på högt uppdrag sköt Olof Palme till döds vid Dekorima, då är det fritt fram att tryffera med alla mordets hittills hemlighållna godbitar, som varit kända av den store professorn sedan 1986-02-28 kl 23.28 – nej, 23.18, säkert.
I anslutning till detta sålunda icke preskriberade mord, tidigt i våras, berättade denne Persson, för vem som ville höra på, att mordet en gång i världen begicks inom ”en konspiration av poliser (!!), militärer och säkerhetsfolk”, men det var en liten notis som tydligen inte fick plats i Leif GW Perssons radierade äreminne över Leif GW Persson.
Alltså mannen som fått carte blanche att under en och en halv timmes radiosändning på bästa lyssnartid redovisa alla dessa sanningar som hans lydiga folk förväntar sig att höra, denne man tappar bort Palmemordet och han tappar bort sin gamle polare Hans Holmér, förutan vilkens insatser något mord aldrig hade blivit av.
Men detta är Leif GW:s värld. En självförgudning utan tak eller limit, en dito fräckhet, och, det är nästan det mest alarmerande, en förmåga att spirituellt och lyssningslockande presentera snart sagt vilket ämne som helst, för GW är inte en person som duckar i motvind, här vilar inga lessamheter!
Bestämmer han fram till pensionsavgången över hela den svenska polisen, och har han gjort det sen Olof Palme sköts, i kretsen av ”poliser, militärer och säkerhetsfolk”? Är Leif GW liktydig med den svenska polisen? ”Jag sa åt RPS-chefen Bengt Svensson att jag tänkte gå igenom alla levande mord. Och så blev det.”
På en arbetsplats brukar kanterna slipas av. Men Leif GW är det ingen som har slipat. Han är, fram till sin avgång, samme glade skojare, förtjust i Jussi och Snoddas, älskad av kvinnor, klokare än pudeln – och demokrat? Det fick vi inte veta i dag. Det ordet nämndes aldrig. Sven Anér

Öster Edinge 271, 21. August 2011.
Bundeskriminalamt, Technisches Institut
Wiesbaden.
Sehr Geehrte Damen und Herren,
Ich kehre zu Frau Palmes Kleidungsstück zurück und sende Ihnen die relevanten Briefe. Ich habe also die Polizei-Juristen gebeten das Bild vom ”T-Shirt” zu schicken, aber ich bekomme nur die beigelegte Antwort, wo gesagt wird das die Fotos geheim seien.
Aber, wie sie auf meinem eigen Briefe sehen können, habe ich den Juristen deutlich gezeigt dass ich die Aufnahme vom Mocka-Jacke schon besitze, nur die anderen drei Lisbeth Palme-Fotos, unter diesen das ”T-Shirt”-Bild, nicht.
Wahrscheinlich meinen die hohen Juristen dass das Bild von der Jacke freigelassen werden kann, nur das ”T-Shirt”-Bild nicht, was natürlich unbegreiflich ist.
Meine Reflexion wird. Die Reichskriminalpolizei fürchtet heute alle Erwähnungen vom falschen T-Shirt!
Ich frage jetzt: können Sie, das Bundeskriminalamt, mir das Bild vom T-Shirt schicken? Gutachten-Nummer finden Sie über dem Jacken-Bild. Und senden Sie mir bitte auch Ihre übrigen Bemerkungen!
Sehr unruhige Grüsse!
Sven Anér, Öster Edinge 271, S-740 10 Almunge. Schweden. 0174-500 66.

./. 2 Dokumente.
Övers: Jag återkommer till fru Palmes klädesplagg och sänder Er de relevanta breven. Jag har också anmodat polisens jurister att skicka mig bilden av ”T-shirten”, men jag får bara bilagda svar, där det sägs att fotografierna är hemliga.
Men, som ni kan se på mitt eget brev, har jag tydligt visat för juristerna att jag redan innehar fotograafiet av mockajackan, men inte de tre övriga fotografierna som avser Lisbeth Palme.
Troligen menar de höga juristerna att bilden av jackan kan frisläppas men inte T-shirt-bilden, något som naturligtvis är obegripligt.
Min reflexion blir: rikskriminalpolisen fruktar i dag alla omnämnanden av den falska T-shirten!
Jag frågar nu: kan ni, inom Bundeskriminalamt, skicka mig bilden av T-shirten? Serienummer hittar ni ovanför bilden av jackan. Och sänd mig vänligen också Edra kommentarer!
Mycket oroliga hälsningar! Sven Anér

Till JK och RÅ: Ljuger polisens toppjurister?
22.8.2011. Till Regeringens Justitie Kansler samt till RÅ!
Lisbeth Palmes koppling till mordet på Olof Palme blir för var dag alltmer aktuell. Sålunda har rikspolisstyrelsens högsta jurister nu gått in i en räddningsaktion med syfte att avvärja mina anklagelser för fusk från RPS sida vid kontakterna med Bundeskriminalamt i Wiesbaden resp ogrundad vägran att utlämna offentligt bildbevis.
Jag anhåller att mina adressater snarast måtte undersöka detta ärende, bl a mot bakgrund av bilagd dokumentation.
Sakerna, 1:
Jag komprimerar. Jag hade sålunda från rikskriminalpolisen begärt ut, om ett sådant funnes, det rättsintyg som noterar Lisbeth Palmes uppgivna skottskada från Dekorima 28.2.1986.
RPS-juristerna Per Lagerud och Karin Mostad svarar mig nu, i bilagda skrivelse APAL-428-417/11, att RPS avslår min begäran, eftersom handlingarna hänför sig till förundersökning i brottmål.
Detta uttalande av RPS kan av mig inte tolkas på annat sätt än att det av mig frambegärda rättsintyget rörande Lisbeth Palmes påstådda skador faktiskt existerar men inte lämnas ut. Då finns alltså intyget!
Vad juristerna menar med den PM som sägs vara upprättad 1986 kan jag inte utläsa av deras skrivelse till mig.
Jag kan, JK och RÅ, inte finna annat än att RPS nu påstår att detta rättsintyg existerar, i motsats till vad i över 25 år genomgående konstaterats, nämligen att något rättsintyg aldrig upprättades.
Jag kan exempelvis hänvisa till ett aldrig dementerat uttalande i PALME-nytt 2/95:16. Där jag skrev:
Något rättsintyg har aldrig utfärdats, varför det har ifrågasatts hur domstolarna kunnat acceptera påståendet om att Lisbeth Palme varit utsatt för ”försök till mord”.
Mina adressater kan ju själva lätt utröna den faktiska sanningen: finns rättsintyg eller ej?
Om det kan fastslås att något rättsintyg ej existerar ljuger juristerna Lagerud och Mostad.

Sakerna, 2:
Jag hade vidare från rikskriminalpolisen begärt att få ta del av ”samtliga foton som finns angivna i protokoll IV under rubrikerna ´persedlar från Olof Palme och persedlar från Lisbeth Palme´”.
RPS jurister svarar då att ”de begärda handlingarna innehåller uppgifter som hänför sig till förundersökning i brottmål, etc”. Min begäran avslås.
Jag svarar med att det vore egendomligt om RPS vägrar att ge mig kopia av ”T-shirt”-bilden, när jag dels har sett denna bild för länge sedan men i dag inte har tillgång till den, dels, som jag visar RPS, har full tillgång till bilden av den vid något tillfälle uppenbarligen skottskadade pälskappa som Lisbeth Palme ursprungligen burit mordkvällen. Båda bilderna tagna av Bundeskriminalamt.
Med andra ord: vad är så farligt med T-shirt-bilden när pälskappsbilden uppenbarligen är ofarlig?
Jag ser, JK och RÅ, ingen annan förklaring än att RPS önskar dölja det faktum jag nyligen tagit fram och meddelat Bundeskriminalamt, nämligen att Lisbeth Palmes plagg på svensk mark presenteras som ”vit blus” men efter ankomsten till Wiesbaden får heta ”T-shirt”, med vissa skador och krutstänk, fullt synliga på Bundeskriminalamts fotografi.
Jag anmodar mina adressater att omedelbart utreda. Förhåller det sig så att RPS toppjurister dels har påstått att ett rättsintyg skulle existera trots att det i själva verket alls inte existerar, och förhåller det sig så att RPS toppjurister i dag döljer en tidigare öppet publicerad bild av Lisbeth Palmes påstådda ”skadade och fläckade T-shirt”, har allvarliga ämbetsbrott begåtts av RPS toppjurister; utred!
Låt mig avslutningsvis tillägga: Verksjuristerna hos RPS ska, som enda viktiga uppdrag, kontrollera att svensk polisverksamhet följer givna lagar och regler. Det kan aldrig vara dess juristers uppgift att, mot lagen, kratsa polisiära kastanjer ur elden. Verksjurister bör vara hederliga, rättskaffens. De bör inte vara polisers devota underhuggare.
Som sagt: utred! Visar det sig att jag mot förmodan skulle ha fel i någon av mina ovanstående anklagelser anhåller jag om besked härom.
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
./. Dokument: brevväxlingar Anér-RPS.

Sven Anérs kommentar: snårig debatt
Jag ser i dag med blandade känslor på de senaste bloggkommentarerna. Svart och vitt, knappast något däremellan. Samt en anonym aggressivitet som fortsätter att förvåna. Naturligtvis kan jag inte radera i normalt kritiska inlägg, men satiren om mitt psykiska tillstånd fick utgå.
Alldeles tydligt är mordet på Olof Palme ett outtömligt ämne, och inte minst tycks det vara outtömligt för de anonyma skribenter som, alltid i så ilskna ordalag, avfärdar polisspåret och allt som hänger samman med detta spår.
Förvånad blir jag när jag i det anonyma mailet från den 15 augusti hittar den här meningen:
Vill man förstå den komplexa sak som mörkläggningen av MOP är och spelet kring detta måste man vara mycket mera konkret i sina förklaringar och avtäcka nätverken på ett trovärdigt sätt.
MOP? Enda gången jag tidigare sett denna förkortning, då som ”MOP86”, var i de mail som kom att utgöra upptakten till ”Palmemordet: Affären Anti Avsan”; här sades sålunda (sidan 111):
Nej, nån konferens med föreningen MORDET PÅ OLOF PALME (MOP86) kan vi inte ha!
En förening, uppenbarligen en kamratförening, som kallar sig MORDET PÅ OLOF PALME, är naturligtvis uppseendeväckande, och förkortningen ”MOP86” frapperar nästan ändå mer merd sin liksom självfallna hejighet.
Jag måste ställa frågan: tillhör denne ”Anonym” denna kamratförening, med dess inte särskilt markerade avståndstagande från mordet på en statsminister? Gå in på bloggen och berätta!
Naturligtvis visar tonläget på den aggressiva bloggkanten att kravet på en lösning av Palmemordet snabbt växer sig allt starkare. Endast ett trovärdigt nationellt eller internationellt avslut kan öppna för den sanning vi alla söker. Detta borde vår överhet inse. Talar de med en psykolog kan de nog bli hjälpta på traven. Sven Anér

RPS jurister: något som behöver förklaras?
24.8.2011. Per Lagerud och Karin Mostad – jag återkommer till min skrivelse från i förrgår och frågar om några punkter behöver ytterligare förklaras? Detta är en komplicerad materia, och flera av mina belagda slutsatser kanske ter sig överraskande för mina adressater,
Det råder ett stort intresse på min blogg
www.svenanerpalmemordet.blogspot,com
för dessa frågor, och jag uppmanas ständigt att avslöja hittills fördolda sanningar. Jag gör vad jag kan, men responsen från myndighetsinstanser är obetydlig.
Så ring mig gärna om det har hakat upp sig någonstans. I en av grundfrågorna kan inte råda någon tvekan. En ren vit blus kan inte, under en resa från Stockholm till Wiesbaden, utan vidare förvandlas till en solkad T-shirt. Har mina adressater funnit någon förklaring?
Skillnaden mellan er och min syn på dessa frågor är möjligen den att jag ser med öppna och oförvillade ögon, medan ni torde utgå från att ett rättsförhållande alltid är korrekt uppkommet och korrekt redovisat. Det är kanske huvudsakligen på denna punkt vi skiljer oss åt.
Men ring, som sagt gärna, så kan vi se om jag kan hjälpa till, i riktning mot ett fastställande av gärningsmannen längs det av av RPS-professorn, chefskriminologen Leif GW Persson, i slutet av februari i år utstakade spåret, ”en konspiration med poliser, militärer och säkerhetspersoner”.
Jag utgår från att ni som höga jurister och nära kolleger till Persson inte kan nonchalera hans i TV framförda, aldrig dementerade credo.
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174.500 66

Gun Hägglund död
Gun och hennes livskamrat Janne Hörnell väntades som gäster till min 90-årsfest på Hjelmbergstorpet, liksom de kom hit för tio år sen. Men Gun hörde aldrig av sig, och förklaringen ser jag i dag på en löpsedel i Alunda.
Det känns svårt att koppla denna friska, hurtiga, vitala Öviksflicka Gun Hägglund-Sjöblom till en död som aldrig tycktes vara hennes. Både Lena och jag var Guns mycket goda vänner och arbetskamrater på Sveriges Television. Lena och Gun var översättarkolleger på TV; ett hårt och slitsamt och ofta otacksamt sekundjobb. Fel märks men inte förtjänster. Gun framför TV-kamerorna gav rubriker och applåder, men Gun vid översätteriet, det tunga jobbet, gav slit men inga fans.
Gun skulle en gång för en film hitta ett svenskt uttryck för det engelska ”red herrings”, villospår. Men Gun fann det betydligt luftigare och elegantare ”blå dunster”. Gun som översättare – och människa.
Guns man, Karl-Axel Sjöblom, oefterhärmlig skildrare av Stockholms skärgård och dess knarriga gubbar, var också min arbetskamrat på TV. Vi ingick under flera år i ett speciellt nyhetsteam, där KAS, bl a under ett gruppreportage från LKAB-strejken i Kiruna, bidrog med kunnande, sakkunskap. Min bekantskap med KAS hade startat långt tidigare, redan på 1950-talet, då jag bevakade ”Kvitt eller dubbelt” och Tiotusenkronorsfrågan för Dagens Nyheter och KAS under lång perioder var programledare. Efter direktsändningarna på Cirkus samlads press och TV-folk i ryttargången. Kas kunde vara missbelåten någon gång. Han var perfektionist i det yrke han så väl behärskade.
Vi träffade ofta Gun och Janne Hörnell under åren efter Kas frånfälle. Janne var under dessa sena år Guns säkra och jordnära stöd i en värld vars ofta ytliga nöjeskaraktär hade börjat blekna för Gun, och där Janne kom in med tyngd och realism. De cyklade tillsammans och kollade cykelväg år efter år nästan in i det sista, vårdade de fina husen uppe på Björngränd i Visby och vid Ireviken ut mot Östersjön
Gun och Janne, två cyklar, två gotländska hus. Ett symboliskt slut för Guns liv, så länge mitt i strålkastarljuset.
Hennes stoft sprids, endast i de närmastes närvaro, över Bottenhavet.
Lena och Sven Anér.

Anmälan av två allvarliga brott i Palmeärendet
26.8.2011. Till Regeringens Justitie Kansler.
Med hänvisning till bifogad utförlig dossier anmäler jag härmed till JK två allvarliga brott som begåtts i omedelbar anslutning till mordet den 28 februari 1986 på Olof Palme. Jag ger här tämligen korta brottsbeskrivningar, men alla nödiga upplysningar går att inhämta ur nämnda dossier.
Brott nr 1:
Personal vid Stockholms polismyndighet preparerade omedelbart efter mordet på Olof Palme falskeligen en T-shirt så att denna skulle se ut som om den hade blivit påskjuten, buren av Lisbeth Palme vid Dekorima. Den solkade T-shirten, med omfattande krutstänk och trådslitningar (”Gewebetrennungen”), som ej burits av Lisbeth Palme, sändes några dagar efter mordet, med kriminalkommissarien Ingmar Krusell som kurir, till Bundeskriminalamt i Wiesbaden, för vetenskaplig mikroskopisk granskning.
Det plagg, som Lisbeth Palme i själva verket bar vid mordtillfället, var en ren vit tygblus, vilket framgår av polisens egen rapportering (Protokoll IV, sidan 6) och av uttalanden av dermatologie professor Åke Nilzén, kriminalkommissarien Lars Kristiansson samt sjuksköterskan Lena Östeman (så stavad).
Stockholmspolisen har sålunda narrat den västtyska myndigheten att undersöka ett plagg som aldrig funnits med i det aktuella mordsammanhanget, och avsikten har uppenbarligen varit att söka bevisa att Lisbeth Palme verkligen träffats av en kula vid Dekorima.
Det brott som utförts av ledning och personal vid Stockholmspolisen, och som därefter i dag fördöljs av rikskriminalpolisens höga jurister, innebär bl a grov förvanskning av bevismaterial i brottmål, och jag anhåller således att JK omedelbart granskar.

Brott nr 2: Då jag nu (se dossiern) anmäler dessa djupt allvarliga förhållanden till rikskriminalpolisens höga stabsjurister Per Lagerud och Karin Mostad, förvägras jag varje förklaring samt erhåller slutligen, 24.8, dossiern sidan 18, det uppseendeväckande beskedet att ”detta beslut från Rikskriminalpolisen får inte överklagas”.
Per Lageruds och Karin Mostads brott består i att de fördolt sakinnehållet inte bara i T-shirtärendet utan även i ärendet rörande Lisbeth Palmes rättsintyg. Som synes hävdar de båda höga juristerna, dossiern sidan 7, att ”den begärda handlingen innehåller uppgifter” etc, men rättsintyget existerar ju inte! Detta enligt alla tidigare lämnade uppgifter; bl a uppvisades aldrig något rättsintyg avseende Lisbeth Palmes falskeligen påstådda skada, för vare sig Stockholms Tingsrätt eller Svea Hovrätt. Jag konstaterar att Lagerud/Mostad på denna punkt bevisligen ljuger.
Regeringens Justitie Kansler – mina avslöjanden i denna skrivelse är givetvis djupt illavarslande. Rimligen borde, per definition, ett mord på en statsminister underkastas en utredning präglad av total, grundhederlig akribi. I stället inträffar den exakta motsatsen. Fakta förvrängs och förfalskas, grundlagen upphävs genom att rätten till överklagande nonchaleras, en ej förefintlig handling påstås existera.
Jurister, vilkas förnämsta syssla givetvis borde vara att tillse att rikskriminalpolisen handlar enligt lagen, ställer sig i stället med devota aktioner på den falskt arbetande polismyndighetens sida och döljer, själva brottsliga, av svensk polis i ond avsikt begångna brott.
Den professionelle utredande journalist och författare, jag själv, som söker vinna klarhet, bemöts med lögner och serier av trakasserier. Det måste vara en av JK:s allra viktigaste och allvarligaste uppgifter att med kraft agera.
Denna skrivelse går till de svenska beskickningarna i Bryssel och Washington D.C, för deras kontakt med EU resp FN.
Jag önskar omedelbart besked rörande JK:s diarienummer och handläggare samt meddelande om vilka åtgärder dessa brottsanmälningar kommer att medföra.
Sven Anér,
www.svenanerpalmemordet.blogspot,com,
18 böcker i Palmeärendet, alla utan några som helst grundade dementier, granskande nyhetsjournalist.
Öster Edinge 271, 740 10 Almunge, 0174-500 66, 018-15 12 79.
./. dossier.


Larm till den svenska överheten! Meddelande till den svenska allmänheten!
27.8.2011. Sedan den 28 februari 1986 har Stockholmspolisen och rikskriminalpolisen
falskeligen preparerat en T-shirt i trikå, som påståtts ha varit Lisbeth Palmes, medan det var en ren vit tygblus som hon faktiskt bar under mordnatten, och sänt denna falskt solkade och falskt krutstänkta T-shirt till Bundeskriminalamt i Wiesbaden för granskning, samt slutligen med svenska skattemedel betalat för denna undersökning av sitt eget förfalskade bevismaterial.
Riksåklagaren, som leder den förundersökning som fortfarande sägs pågå, har inte på minsta sätt reagerat mot denna i ond avsikt genomförda förfalskning.
Vidare har rikskriminalpolisens höga jurister, Lagerud/Mostad, vägrat medge utlämnande till mig av någon som helst allmän handling som behandlar detta illavarslande ärende, samt dessutom förvägrat mig rätten till överklagande av deras beslut, något som står i strid mot grundlagen.
Lagerud/Mostad har dessutom påstått att ett rättsintyg rörande Lisbeth Palmes påstådda skottskada föreligger, vilket är ett falskt konstaterande av de höga juristerna.
Något rättsintyg har aldrig företetts för vare sig Stockholms Tingsrätt eller Svea Hovrätt.
Har jag fel på någon enda punkt? Stäm mig då till domstol! Annars: medge förfalskningarna!
Sven Anér, professionell journalist och författare.