Det är mitt avslöjande nyligen beträffande den i efterhand gjorda påskjutningen av en T-shirt, vilken ej burits av Lisbeth Palme, som leder till det klara beviset för att inte heller hennes mockajacka blivit beskjuten medan hon bar den vid Dekorima. Det händelseförlopp jag här rekonstruerar visar hur långt polis och åklagare gått då det gällt att föra ett svenskt och ett västtyskt laboratorium samt den svenska allmänheten bakom ljuset.
Jag ska, RÅ, ta saken steg för steg.
Nr 1. Vad hände vid Dekorima? Anti Avsan skjuter det dödande skottet mot Olof Palme. Huruvida han också skjuter ett andra skott är inte bevisat. Dödskulan och den eventuella andra kulan kan ha upphittats men har fördolts.
Nr 2: Vad hände efteråt? Lisbeth Palmes mockakappa, kofta och vita blus (enligt polisens protokoll) beslagtas; vid vilken tidpunkt är inte utsagt.
Nr 3: Mockakappa och för ändamålet anskaffad T-shirt beskjuts, inte koftan. Mockakappan dubbelvikt, så att kulan passerar på ett sätt som kan ge intryck av att den inträngt i kappan långt åt ena sidan samt passerat ut långt åt den andra. T-shirten beskjuts, med samma vapen och ammunition, med ett närskott som svårt solkar och krutstänker vävnaden samt trådsliter denna.
Nr 4: De sammansvurna innehar därefter ett genomskjutet och ett påskjutet plagg samt de båda kulor som kommit till användning.
Nr 5: Dessa är de enda två kulor som blir föremål för efterföljande laboratoriebearbetning, i Sverige och i Wiesbaden. De båda påstått upphittade ”Palmekulorna” förs undan, liksom, rimligen, den kula som kommit från Avsans vapen.
Nr 6: I efterhand har sålunda, för såväl svenska som västtyska laboratorier, kunnat uppvisas två klädesplagg samt två kulor, alla fyra med samma blyisotopfördelning. Åke Åbrink, sektionsföreståndare vid SKL, skriver 1987-06-18 i sin ”Slutsats”, (Protokoll IV, sidan 61):
Undersökningsresultaten visar att blyisotopfördelningen i proverna från makarna Palmes kläder väl överensstämmer sinsemellan och likaså väl överensstämmer med blyisotopfördelningen i kulorna från mordplatsen men avviker från fördelningen i samtliga jämförelseprover. Detta tillsammans med resultat av undersökning av tändsatspartiklar som laboratorier tidigare redovisat gör det osannolikt att kulorna från mordplatsen skulle vara andra än de som skjutits mot makarna Palme.
Åke Åbrink, sektionsföreståndare
Och Bundeskriminalamt ger, i auktoriserad översättning till svenska, praktiskt taget identisk information (protokoll IV, sidan29):
Slutsats: Undersökningsresultaten visar att blyisotopfördelningen i proverna från makarna Palmes kläder väl överensstämmer sinsemellan och likaså väl överensstämmer med blyisotopfördelningen i kulorna från mordplatsen men avviker från fördelningen i samtliga jämförelseprover.
Och på sidan 24 meddelar Bundeskriminalamt att de enda Lisbeth Palme-plagg myndigheten mottagit för granskning är ”en skinnkappa, en T-shirt”.
Men eftersom Lisbeth Palme denna kväll aldrig burit en T-shirt (protokoll IV, sidan 6: ”Vit blus”), och eftersom den vita blusen bekräftats av Åke Nilzén, Claës Palme, Lena Östeman och Lars Christiansson, faller alla påståenden om påskjuten T-shirt till marken.
Nr 7: Men hur kan i så fall denna T-shirt uppvisa blyspår från en kula med samma blyspår som den som genomskjutit mockakappan? Det går ju inte.
Nr 8: Det falska arrangemanget har haft som förutsättning att blus/T-shirt bevisats vara skadad av samma sorts kula som mockakappan. Men när nu blus/T-shirt aldrig påskjutits kan ju inte mockakappskulan påstås uppvisa samma blyspår som från en kula som inte finns. Här rasar hela kedjan, och kvar står, som enda möjlighet, att de påstått bevisskapande skjutningarna ägt rum efter mordet.
Nr 9; Därmed har just det sakförhållande uppstått som båda de högt kvalificerade laboratorierna hänvisar till, nämligen att blyisotopfördelningen ”väl överensstämmer” mellan de båda kulorna, de båda skotthålen i mockajackan samt skadorna på T-shirten.
Nr 10: Svagheterna i de sammansvurnas bevisföring är flera.
a/ De borde ha sett till att den av Lisbeth Palme faktiskt burna rena vita blusen blev påskjuten och inte en helt ovidkommande T-shirt. Varför detta inte skedde vet jag inte. Men uppenbarligen har plagget vid remitteringen till båda laboratorierna presenterats som T-shirt.
b/ De borde ha gjort något åt Lisbeth Palmes kofta, rimligen buren mellan kappan och T-shirten samt, också den, svårt skadad. Men koftan har fått hamna i skuggan, och ingavs uppenbarligen inte till vare sig SKL eller Wiesbaden, trots att den, i motsats till T-shirten, av allt att döma faktiskt bars av Lisbeth Palme vid mordtillfället. (Protokoll IV sidan 6: ”Stickad kofta”)
Varför har det varit så viktigt för de sammansvurna att till varje pris få Lisbeth Palme att framstå som beskjuten?
Jag har inte det säkra svaret på den frågan, men jag förmodar så här:
Mordet på statsminister Olof Palme måste i efterhand framstå som utfört av en ensamstående, oorganiserad gärningsman. Det kan ha verkat misstänkt att Olof Palme kan ha tyckts vara ledd av sin hustru till en förutbestämd mordplats. För att visa att så inte varit fallet samt att Lisbeth Palme varit dödligt hotad i samma utsträckning som Olof, vidtogs, falskeligen och i ond avsikt, detta tämligen komplicerade arrangemang.
Jag har inte kunnat finna eller misstänka att vare sig SKL eller Bundeskriminalamt i Wiesbaden har varit medvetna om detta allvarliga lurendrejeri. Båda laboratorierna har fått ett begränsat material att undersöka: två plagg, två kulor, och de har båda funnit att blyspåren stämt kulorna och plaggen inbördes.
Det vore antagligen för mycket begärt att vare sig SKL eller Wiesbaden skulle ha efterfrågat den stickade koftan. Wiesbaden kan knappast ha haft någon möjlighet att ur något för dem tillgängligt dokument hitta belägg för en stickad kofta, medan SKL, åtminstone teoretiskt, kan ha läst uppgiften på sidan 6 i protokoll IV om ”Stickad kofta”, men jag kan ju inte veta vilka handlingar som funnits tillgängliga för SKL, och vid vilka tillfällen.
Det kan möjligen sägas att de båda expertgrupperna vid de båda laboratorierna kunde ha satt sig ner och frågat sig om Lisbeth Palme en vinterkväll i Stockholm verkligen gått ut med endast en tunn blus/T-shirt under en mockakappa. Men myndigheter gör sina jobb utifrån givna förutsättningar och har ingen skyldighet att sväva ut i långsökta teorier.
Hade Åke Åsbrink begärt in Lisbeths samtliga plagg hade hela den från början falska mordutredningen kunnat få ett radikalt ändrat förlopp.
Men detta förblir hypoteser. Kvar står att ett osannolikt cyniskt arrangemang på det högsta tänkbara brottsplanet har kunnat genomföras av de sammansvurna.
”Du, riggar du T-shirten så att jag kan skjuta? Bra. Och kulan hamnar väl i en av sandlådorna så att vi hittar den? Bra. Ja, då skjuter jag. Blir det inte bra första gången kan vi ju göra om det…”
31.8.2011. Denna skrivelse går nu till:
Rikspolisstyrelsen
RÅ,
Styrelsen för Sveriges kriminaltekniska Laboratorium, SKL, samt till
Bundeskriminalamt, Wiesbaden.
Till de båda sistnämnda adressaterna framför jag:
Den situation, som jag här har beskrivit, är oerhört cynisk, möjligen unik. Det förhållandet, att svenska rättsvårdande myndigheter för er båda helt förtigit förekomsten av Lisbeth Palmes stickade kofta, visar hur ljusskygg denna hantering hela tiden har varit. Jag anhåller om ert snabba och noggrant genomtänkta svar. Jag bistår självfallet med de övriga upplysningar som kan bli erforderliga.
Med vänlig men djupt oroad hälsning!
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"