Stenhejdevägen 80
271 91 Ystad.
Henning Mankell, mitt brev har en upptakt. Jag fick i går bifogade brev. Från en kvinna i Sydney som heter Gillian Totterman, änka efter Finn Tötterman, till Australien emigrerad ålänning, försvunnen efter segling kring Stora Korallrevet utanför Queensland, kusin till min hustru Lena som är dotter till Edith Unnerstad. Slut på genealogin.
Brevet berättar ju intressanta uppgifter kring dina aktiviteter, och jag ställer frågan om du kunde låta mig ta del av det av Gillian omnämnda framträdandet?
Jag bipackar vidare mina båda senaste Palmeböcker samt en del dokument som ger bakgrunden. Kunde du, med din tyngd som författare och samhällsperson, gå in i den specifika Palme-Avsan-debatten?
Är bilagorna långa blir detta brev desto kortare. Mycket glad om du hör av dig!
Engagerad, oroad hälsning,
Sven Anér (rätt ålderstigen, 210814)
Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
Blogg, som fortlöpande uppdateras:
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com
./. bilagor,
7.8.2011.
Henning Mankell – Jag återkommer nästan meddetsamma. Jag släpper ju aldrig detta material, det kan jag inte. I dag på söndagen dök de här gamla texterna upp.
En ilsken debattör på min blogg, antagligen polisinspirerad eller rent polisiär, har grymtat om Lisbeth Palme och hennes kappbyte, sagt att det inte var Lisbeth Palme utan Anita Gradin. Jag har svårt att hitta klara dokument för att bemöta, men jag träffade på det här gamla öppna och givetvis obesvarade brevet till Göran Persson och tyckte att det kunde duga, som moteld.
Det är rätt fantastiskt, som så mycket i detta eländiga kärr. Göran Perssons företrädare i ämbetet, med Ingvar C emellan, ger högaktningsfullt fan i omständigheterna kring Olofs avrättning och bevärdigar mig inte med minsta rad som svar. Det rör sig dock om socialdemokrater.
Jag har naturligtvis aldrig, som journalist, upplevt något liknande. Jo, ESTONIA. Och likadant där. Och likadant där, med en spöklik rädsla för någonting stort och omätligt farligt, som det inte får bråkas med. USA? Ja, det är jag nog övertygad om. USA:s hat mot Palme var stort. Jag var, för SVT, med Olof till Washington 1970. Lisbeth var med, men hon inbjöd inte till kontakt. Jag märkte hatet mot Olof, det gick att ta i. Hans presskonferenser och möten kom inga höjdare till. Han fick arbeta i ett vakuum, under den pågående konflikten efter attackerna mot ambassadör Holland.
Man kunde tycka att Olof Palme varit värd åtminstone det inhemska stödet, men det var det inte mycket bevänt med. Vi vet inte ens halva sanningen. Vilka trådar drogs det i.
Allt detta sitter kvar i dag, när jag som för ögonblicket nära nog ende frondör betraktas som icke-existerande, och där mina två böcker (hoppas påsen höll!) inte får anmälas i mainstream media.
Jag återkommer, det är därför jag skriver det här extra brevet, till min önskan om att du går in i denna sorgliga bild och rensar. Om du skrev, eller om du tog upp saken i något av dina anföranden, skulle ett genomslag kunna komma: jag vet inte vem som annars skulle kunna orsaka en sådan islossning!
Det är alltså så här: jag har a l d r i g på någon det minsta väsentlig punkt blivit motsagd, dementerad. Aldrig. Jag är den lilla myggan som viftas bort.
Jag är en av Sveriges mest rutinerade journalister och författare inom nutidsdokumentärområdet, men av dagens höjdare fråntas jag allt kunnande, allt vett.
Min Lena och jag förbereder de här dagarna mitt 90-årskalas. En massa barn, barnbarn och banbarnsbarn infinner sig, med nya namn som Theo och Emil, bland vännerna, och Lyra och Felix, barnbarnsbarn. Felix är ett par veckor gammal, kommer han att uppleva någon Felicity på jorden?
Med fortsatt vänlig men oroad hälsning!
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
Hej. Efter gårdagens uppdrag granskning så minskade mitt förtroende för polisen ordentligt. Minsta kravet på en polis bör ju vara att han eller hon är ärlig. Det borde ju alla vara och framförallt de som ska bekämpa brottsligheten. I gårdagens Aftonbladet tas upp om olösta mordfall och även i Efterlyst med Hasse Aro. Det som förvånar mig är varför är media så ointresserade av att Sveriges tidigare statsminister och partiledare Olof Palme mördades. Visst har det skrivits otaliga artiklar om detta, men det mesta har ju varit helt oväsentligt och egentligen bara till för att skydda de som ligger bakom mordet. Varför gräver inte journalisterna i detta? Det är helt ofattbart? Beror det på att de flesta tidningar ägs av kapitalet (Moderaterna). Är de så mäktiga att ingen enskild journalist på Aftonbladet eller någon annan tidning ej vågar gräva i detta? Visst borde väl sossar vilja veta sanningen om varför och hur vår partiledare mördades. Det är mycket konstigt tycker jag. Det måste vara mycket starka krafter bakom detta, varför sanningen ej får komma fram. Jag beundrar dig Sven Anér som kämpar så och hoppas verkligen, att du och vi andra får veta sanningen. Jag tror på dig.
SvaraRaderaJag tror att det är många moderatpolitiker i regeringen som ljuger och borde avgå. Varför svarar ingen på dina skrivelser till RÅ, ministrar och andra politiker och media? Det är säkert en jätteskandal alltihopa som skulle skaka om hela svenska samhället, som Carl Lidbom sa.
I stället för att gräva i detta har media ägnat sig åt t.ex. Mona Sahlin och Toblerone och andra struntsaker som är ingenting jämfört med Bildts engagemang i Lundins Petroleum. De skyddar mördarna och vill ej att sanningen kommer fram om Palmemordet. Det är skamligt.