Riksrätt fanns en gång i tiden…

15.7.2011.

Vad händer om vår överhet bryter mot lagar? I dag finns en sorts garanti som i princip kan te sig trygg och säker: riksdagen via sitt konstitutionsutskott. Till KU, denna så kända förkortning, kan varje riksdagsledamot anmäla fel och brister, framför allt i statsrådens skötsel av sina ämbeten. Med andra ord borde hela den samlade riksdagen utgöra en garanti för heder och rättvisa inom den svenska statsförvaltningen – fungerar det så?

Nej. Dåligt De frågor som, ofta i långa rader, ställs till de olika statsråden leder ju aldrig till räfst och rättarting. Ett hyfsat samtal på hög nivå i riksdagens lokaler, en verbal liten näpst, saken har förevarit.

Vad har då KU för mandat? Jag går tillbaka en bit i historien. Förr fanns den s k riksrätten, vilken formellt bibehölls som tänkbart korrektiv fram till 1974, då regeringsformen ändrades. Då hade regeringsrätten dock inte aktualiserats i Sverige sedan 1854.

Det kan vara intressant att återge vad Nordisk Familjebok, den gamla Ugglan, inledningsvis berättar i en upplaga från 1916:

Riksrätt, den särskilda domstol inför hvilken ställas under tilltal: 1) statsråds ledamot eller för tillfället förordnad föredragande, om han finnes ha uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller allmän lag eller tillstyrkt någon öfverträdelse däraf eller underlåtit att göra föreställningar emot sådan öfverträdelse eller den vållat och främjat genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning.  Eller om han som föredragande underlåtit att, i det fall han funnit något konungens beslut vara stridande mot regeringsformen, vägra sin kontrasignation å beslutet (R.F. § 100).

Denna del av riksrätten gällde alltså statsrådet, dvs regeringen. Jag tar inte upp Högsta domstolen, regeringsrätten m fl instanser, som också kunde dras inför riksrätt.

Redan den först återgivna riksrättssatsen framkallar ilningar, rysningar. Jämför med vad vi i dag vet om Palmeärendet! Jag tar upp några konkreta punkter:

”om han finnes uppenbarligen ha handlat emot rikets grundlagar”

Ja, hur ska vi karaktärisera ett ignorerat statsministermord, utfört i regi av delar av rättsstaten?

”underlåtit att göra föreställningar emot sådan öfverträdelse”

Nej några sådana ålderdomligt klingande föreställningar har sannerligen inte gjorts. Mordets efterföljande låtsasutredningar ligger förvisade till det innersta arkivet, tand- och innehållslösa redan från första början, byråkraters fadda snömos.

”eller den vållat och främjat genom uppsåtligt fördöljande av någon upplysning”,

Ja, uppsåtligt fördöljande av alla upplysningar.

”vägra sin kontrasignation°

Dvs icke reagerat mot lögner och andra försyndelser.

Men de här gammalstavade reglerna gäller alltså inte. Riksrätten är avskaffad, i sin stränga utformning. Men, skulle man tycka, vad som kommit i riksrättens ställe behövde ju sannerligen inte vara tom, fadd paragraf, utan riksdagens stolta försvar för rättvisa, sanning och demokrati.

Varför har det inte blivit så? Ja, den frågan omfattar ju hela vårt samhällstänkande, hela vår livsstil.

Just nu, på fredagseftermiddagen, ringer en kollega från Rättvikshållet och berättar att Miljömagasinets kunnige och orädde debattör Bo Alvberger tydligen på ett mycket klart sätt tagit ställning för min bok DE SAMMANSVURNA. Bra, mycket bra, jag ska kommentera över veckoslutet.

Men Miljömagasinet är ingalunda miljöpartiets eget organ, snarare mycket löst knutet. Jag har sagt det flera gånger: den dagen miljöpartiet ägnar sig mindre åt allmän välvilja och mera åt hård aktion mot sittande regering, ja då kan något börja hända.

”statsråds ledamot, om han finnes ha uppenbarligen handlat mot rikets grundlag eller allmän lag eller tillstyrkt någon överträdelse…”

I ärendet Olof Palme smattrar överträdelserna som ett fyrverkeri från taket på Rosenbad ut över Riddarfjärden.

Sven Anér

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Läs sidan "Om kommentarer"