För Aftonbladet, 08-600 01 77. Tacksam för införande!
Richard Aschberg, Mattias Carlsson, Lena Mellin, Jan Helin
Aftonbladets avslöjande av sanningen i Littorinaffären är skakande, på flera nivåer: svensk offentlig säkerhet, den risk det har inneburit att ett svenskt statsråd utan att blinka utsatt sig själv och staten för utpressning, Säpos agerande eller icke-agerande.
Men skarpt avtecknar sig också, eller kanske i synnerhet, statsminister Fredrik Reinfeldts personliga kolartro till tigande, till tigandets lögner. Vifta bort Sven Otto Littorin ögona böj från den mediainfekterade Almedalen så tiger nog murvlarna. Det brukar ordna sig, har Reinfeld menat.
Parallellen med Reinfeldts hantering 2007 av mitt första brev i det ärende som kom att bilda upptakt till min bok från 2009 om Palmemordet blir skrämmande.
Jag hade alltså i slutet av september 2007 funnit indicier, snabbt övergående till bevis, för en utvecklad mordkomplott mot Olof Palme, i dag bekräftad av Leif GW Persson, med rötter hos svensk polis, framför allt den s k baseballigan inom A-turen vid VD 1, Klarapolisen. En baseballpolis, med vapen och walkie-talkie i hand vid Dekorima, var klart implicerad.
Jag var i början av min research ingalunda övertygad om indiciernas bärkraft, och det var därför som jag den 21 september 2007 skrev till ”Moderaterna Riksorganisation, Box 2080, 103 13 Stockholm”; jag återger ett par centrala avsnitt:
Jag insänder härmed kopia av material som sänts på det s k hot mail på Internet. ---
Jag önskar veta vem som bedriver denna aktivitet, och jag anhåller att den moderata riksorganisationen ställer frågan, oavsett vad som ligger bakom, huruvida detta är ett lämpligt beteende av en moderat riksdagsledamot.
I ett kompletterande brev den 30 september 2007, med Reinfeldt som förste adressat, skriver jag avslutningsvis:
Det känns viktigt att ledningen för det Moderata samlingspartiet tar tag i detta ärende.
Engagerad, oroad, och djupt undrande hälsning, Sven Anér.
Varken från statsminister Fredrik Reinfeldt, moderata riksdagsgruppen eller från den moderate partisekreteraren har jag, trots ett antal efterföljande skrivelser, fram till i dag någonsin fått ett svar.
Nej, Reinfeldt och hans underlydande svarar inte på tilltal då det gäller ärenden som träffar den borgerliga svenska regeringen mitt i hjärtat, och därmed, exakt enligt vilka normer vet jag inte, tystas också nära nog alla svenska massmedier; Reinfeldt förefaller ha anat att detta skulle bli utvecklingen i mitt fall.
Att det inte har lyckats honom att bevara tystnaden i fallet Sven Otto Littorin måste betraktas som en avgörande viktig seger för politisk hyfs, för publicistisk sanning.
Återstår för Reinfeldt att ta nästa steg: granska min hot mail-affär med dess kusliga förtecken. Aftonbladet kan kommentera.
Tappen är slagen ur tunnan, Fredrik Reinfeldt!
Sven Anér
Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
PS: Jag strök en del uppgifter, men frågan är om AB tar denna text. Kring Anti Avsan ska allt vara hemligt. Men det kanske lossnar. Littorin utgör en lovande startman. DS.
Vad i fridens namn är det för personer Reinfeldt har handplockat? Avsan och Littorin har knappast varit några höjdare: en statsministermördare och en möjligen pervers sexchattare. Vad sysslar vi med, i svenska Svedala? Jag sätter blågula Sverige-hurtiga frimärken på mina brev och undrar.
Men DE SAMMANSVURNA börjar sälja bra, och vi far till ICA-krysset i Almunge med kassar fulla med tåliga bokpåsar. Rekvirera gärna: 129:- för DE SAMMANSVURNA, 179:- om du vill ha Affären Anti Avsan också.
Pg 75 05 55-5, så har du din bokpåse inom mindre än en vecka! Sven A.
2.7.2011, på kvällen.
TV 4-Nyheterna och Rapport tog den nya affären Littorin mycket lugnt. Nyheternas Ulf Kristoffersson kunde inte undgå att ta upp saken från sin position i nyöppnade Almedalen, men han viftade bort AB-scoopet nästan helt. Ingenting att bråka om, och rykten om sexchat har vi hört förut. Han missade helt poängen: varför gav inte Reinfeldt sanningen redan för exakt ett år sen, i Almedalen?
TV 1:s Rapport hade inte läst Aftonbladet, utan pratade standardtexten från Almedalen, utan Littorin. AB lovar fortsättning under söndagen 3.7.
Forts lunchdags 3.7: Skaffar fram dagens Aftonblad, där tidningen mycket öppethjärtigt redovisar sina åtgärder kring fjolårets Almedal. Tidningen, och flera av dess medarbetare, är mycket angelägna att framhålla att tidningen gjorde fel när den bara berättade halvsanningar i Littorinfallet då det börjat brinna i knutarna. Fel? Ja, kanske. Efterklokt kan jag säga att det varit förnuftigare av tidningen att nonchalera eventuella publiceringsrisker och rakt ut avvakta en förtalsanmälan, en förtalsanmälan som aldrig kom.
Men saken är, verkar det, hederligt, möjligen något tafatt, skött av Aftonbladet, medan regeringens och Expressens handlande, på andra sidan barrikaden ter sig märkligare. Expressen? OK, Aftonbladet hade förmodligen handlat ungefär likadant i Expressens sits. Men att regeringen uppenbarligen läcker tveksamma bandinslag för att få städhjälp av Expressen känns unket. Det är rimligen en regerings sak att i en krissituation berätta sanningen, utan hjälp av andras påståenden. Regeringen var livrädd inför ett val. Begripligt, men reaktionen blev inte särskilt prydlig.
I förtalsfrågan läser jag med intresse och med undran vad Aftonbladet i dag skriver på sidan 22:
Men det kom aldrig någon anmälan om vare sig förtal eller till PO /Pressens ombudsman/. Det kom inte ens ett krav på rättelse. En privatperson anmälde saken till justitiekanslern (JK) som i sin tur vände sig till Littorin med frågan om han önskade ta upp fallet. Littorin svarade aldrig, trots påminnelse från JK.
Bakgrunden är att det i princip är den förfördelade parten som ska lämna in förtalsanmälan till JK.
Men vad jag finner egendomligt i Littorinfallet är att JK så energiskt går in i saken. JK bör rimligen inte agera förrän ämbetet fått anmälan från den kränkte; vill denne inte anmäla är det hans sak. Här går JK självmant in två gånger. Underligt.
Jag jämför med Anti Avsan-ärendet. Jag har vid flera tillfällen anmodat Anti Avsan att anmäla mig för förtal med anledning av ”Palmemordet: Affären Anti Avsan”, men han har aldrig svarat, än mindre anmält. Jag har också varit i kontakt med JK, som endast meddelat att förtal är ett anmälningsärende där JK inte själv kan agera utan anmälan. Men i mitt fall har JK sannerligen inte gått ut och bett Anti Avsan förtalsanmäla Sven Anér.
JK:s beskäftighet i fallet Littorin ser som sagt egendomlig ut och sammanhänger med JK:s blandade sysslor; att företräda allmänheten och att företräda regeringen. I fallet Littorin har det bedömts nyttigt för regeringen om Littorin kan förklaras förtalad och få upprättelse, men i fallet Avsan vet JK att varje form av process, oavsett utgången, är livsfarlig för rättssamhället.
Till slut handlar detta om vanlig hederlig sanning. Eller vanlig ohederlig osanning. Den riktiga sanningen, rakt ut, behöver ingen JK, inga advokater och inga pressekreterare till sin hjälp. Littorinaffären, som den föreligger i dag, har givetvis ytterligare skadat det allmänna förtroendet för politik och politiker. Vanligt folk lever inte i politikers ovädrade livsluft.
Tänk om Reinfeldt, tidigt informerad, omedelbart hade gått ut med klara sanningar i fallen Avsan och fallen Littorin? Då hade vi i dag haft ett tilltufsat Sverige, men många gånger hellre det än den slätkammade lögnens pomaderade frisyr. Sven Anér
Bra jobbat Sven Anér.
SvaraRadera