Fördröja, fördröja

30.7.2011. Det sitter i sedan min tid som timme för timme-journalist att texter skulle skrivas omedelbart. En gammal nyhet var ingen nyhet. Detta tänkande överdrevs ibland in absurdum, men tidsbegreppet släppte vi aldrig. En text som inte blev klar i tid finge lämnas ut till prenumeranterna en och en efteråt, sa den tämligen grovhuggne nattredaktören på DN:s fyrtital.

Bråttom, alltså. Men har detta bråttom något extra egenvärde? Ja, jag menar det. Informationer som läggs på hög åldras snabbt, för att efter några dagar försvinna, inte existera längre. De som till fulländning är insatta i fördröjningens konst är mina motparter i detta till synes eviga Palmeärende. Många, som inte är direkt engagerade, anser förstås att ärendet är avslutat, och en hel generation anser att mordet på Olof Palme aldrig blivit ett ärende: vem var Palme? Ta honom med dig in i din ålderdom och stör oss inte med honom och hans död…

Begripligt, visst. Att hela den svenska rättsstaten murknar och vittrar samman i mordets spår är än svårare att förklara: vad är det för fel på vårt samhälle?

I denna motström av närmast aktivt ointresse simmar Palmemordets enskilda, engagerade journalistiska utredare långsamt framåt, om framåt alls. Jag ögnar i DE SAMMANSVURNA – har någon av de frågor jag ställt blivit uppklarad? Tveksamt.

”Kan Kjell-Olof Feldt gå in i debatten?” frågade jag honom för drygt ett år sedan. Nej, det kunde han inte. Ville han inte.

”Styrdes Palmemordet av höga namngivna Säpobefäl?” var frågan i maj 2010. Trodde jag verkligen att jag skulle få ett svar på en så provokativ förfrågan?

”Gå in i Affären Anti Avsan! ” uppmanade jag Uppdrag Gransknings redaktörer i höstas, men Janne Josefsson & co har aldrig sänkt någon grävskopa i denna speciella dy. Underligt. Vad Uppdrag Granskning ska göra är ju att inte bocka.

Mediernas samfällda tystnad innebär ju i själva verket att de talar om för sin tittande och lösnummerbetalande publik att Palmemordet i själva verket är löst. Förstår inte Janne Josefsson det? Det är klart att han gör, men han har order uppifrån. Uppifrån den stjärnhop där Palmeärendet tas om hand.

Jag undrar, denna angenäma sommarlördag, om någonsin en situation liknande denna har uppstått i Sverige. Vad skulle det vara för situation?  IB-affären (förvisso med Olof Palme i den nära bakgrunden)? Ebbes och Hasses sjukhusaffär i Göteborg? Hårsfjärden?

Nej. Dessa frågor har blivit uppklarade, praktiskt taget ända ner i botten. Och det som finns kvar kletar vid det ouppklarade Palmeärendet.

ESTONIA? J, här finns förstås en parallell, men den är så intimt kopplad till Palme-ärendet att den bör räknas dit.

Palme och ESTONIA, Mitt nyhetsbrev en gång hette först PALME-nytt, sedan ESTONIA-brevet, sedan PALME-nytt igen, det visar min inställning. Jag tar ofta fram de nio samlade PALME-nytt-böckerna och häpnar över att ingenting gjorts åt mina brandartiklar, där de fortfarande lyser i eldskrift. Dagens Lisbeth Palme-affär är ett exempel. Det jag skrev i PALME-nytt åren 2000 och på bloggen nu 2011 har egentligen inte stått att läsa någon annanstans än i min lilla skrift, varje månad utkörd till de vänliga bortpensionerade flickorna på postkontoret vid Dragarbrunnsgatan i Uppsala, samt på dagens blogg.

Ren nostalgi, Sven? Nostalgi, kanske, men i så fall en aktuellt verklighetsbetonad nostalgi. Det är den du som bloggbesökare och bokläsare upplever tillsammans med mig.

Köp DE SAMMANSVURNA!  129:- pg 75 05 55-5. Med Affären Anti Avsan 179:- . Böckerna kommer att ingå i den svenska – och internationella! – historieforskningen. När då? Det kan jag inte säga. Den generation som nu växer upp kommer att veta.

Sven Anér