Vad skulle den stora statistiken ha gett oss för svar om Palmemordet?

24.6.2012.
Jag såg det stora statistikprogrammet, framtaget för två år sedan för svensk TV av statistikprofessorn Rosling. Och jag blev omtumlad, vilket var Roslings mening.
Siffrorna svindlade i min latinarhjärna, men så småningom fick jag ett litet begrepp om vad jag borde koncentrera mig kring. Maskinerna kan i dag allt, och har de bara fått ett korrekt input av data så kan de numera även tänka själva. Det digitala översättningsexemplet som visades var slående; maskinen klarade en praktiskt taget korrekt översättning från svenska till engelska. Praktiskt taget korrekt, en tröst för ett översättar- och författarhjärta. Det vrånga svenska ”sin” och ”hans” blev övermäktigt, skönt att människohjärnan där ännu har ett försprång – nå ja, vi är rätt många svenskar, inklusive mig själv, som då och då tvekar inför detta svenska problem. Min professionella översättarfru säger att hon aldrig behöver tveka, och jag får tro henne.
Översättning klarar sålunda maskinerna av till 99.9 procen, otroligt. Vad kan dessa supermaskiner mera i dag? Jo, vid presentationen av den nya digitala megaastronomin nämndes vid flera tillfällen att maskinerna, praktiskt utan styrning utifrån, kan samla in data som ger alternativa lösningar, för att sedan själva pröva sig fram till faktiska sanningar: uppgiften A måste vara deb korrekta, uppgiften B är falsk.
Lägg in alla data i ett litet hål, och ut kommer sanningar – kan det vara så? Ja, tydligen. Då började min mänskliga hjärna vandra in mot Palmemordet. Skulle en dator kunna ta fram inte bara en misstänkt person utan också självmant gå in och dubbelkolla om denna misstänkta person är den rätte?
Naturligtvis har hederliga mordutredare alltid på ett ungefär närmat sig denna metod, men just denna maskinernas dubbelkoll fick mig som sagt att tänka.
Jag tar ett par exempel. I fallet Christer Pettersson måste i ett korrekt input ingå de fem polisvittnen från biografen Grnd som samtliga säger att huvudvittnet Roger inte kan ha kommit till Grand förrän långt efter mordet, varför Christer Pettersson initialt absolut inte kan ha kopplats till mordet.
Hur skulle supermaskinen ha reagerat då? Skulle den ha slagit ett extra  larm vid detta oavvisliga alibi för Christer Pettersson? Ja, det verkar troligt. Sedan prövar maskinen mot det material som kan ha funnits som korrekt input riktat mot Christer Pettersson samt väger detta mot de fem biovittnena: ja, vad spottar den sedan ut? Kan det bli annat än ett friande besked om Christer Pettersson?
Skulle en superdatakörning av detta slag komma upp med mördarens identitet? Efter egen dubbelkoll? Jag är här endast den något ivrige lekmannen, men i varje fall teoretiskt kan det knappast vara något fel på mitt resonemang, nota bene att input-ingredienserna är så klara och tydliga som Pia Engströms och de fyra andras vittnesmål: vittnet Roger kom inte till biografen Grand förrän långt efter mordet.
Innan jag sett detta statistikprogram skulle jag säkert ha förhållit mig tveksam, men i dag ger jag skickligt och hederligt administrerade datamaskiner god tilltro. Uppenbarligen kan de det här. Vad de inte kan är att bedöma de inmatade ursprungsuppgifternas korrekthet. Men det kan de inmatande myndigheterna. Borde kunna. Om vi levde i en korrekt och hederlig värld.
Sven Anér