Var står Palmeärendet i dag?

21.6.2010.

Som svar på rubrikens fråga går ju att säga att för den vanlige medborgaren (som enligt förre Ericssonchefen ingår i ”the small people”) är läget oförändrat. Ingenting skrivs i stora och knappast heller i små medier, och det finns annat att tänka på.

Det Stora Bröllopet, till exempel. Jag såg en del av detta bröllop i TV och förundrades över omfånget, parat med den totala bristen på sund kritik, sund humor. Och ett par hädiska frågor tog form. Var detta så uppskjutna bröllopsdatum tajmat att passa en valsommar? Och var i så fall denna planering lyckad? Det får vi aldrig något svar på.

En annan, kanske något snårigare fråga: initierade det nya tronföljarparet en fräschare attityd till kunglighet och devot rojalism? Det får tiden utvisa, men kanske gick det bland siden och liljekonvaljer att ana en ungdomlig, rent av en uppkäftig inställning till århundradens kungliga regelverk? Och kan detta innebära att det unga paret nu aktivt engagerar sig i vad som händer inom det svenska rättssamhället? Engagerar sig i det mörka Palmemordet, rent av?

Det har sagts, och allmänt antagits, att kungliga personer inte får eller bör uttala sig i politiska eller socialt känsliga frågor. Jag slår då upp den mycket korta text i lagen som berör statschefens roll, regeringsformen 5 kap, men där nämns ingenting om sådan avhållsamhet. Kungens, och därmed tronföljarens, agerande finns över huvud taget inte nämnt eller reglerat. ”Konungen kan ej åtalas för sina gärningar”, meddelas det i sjunde paragrafen; det är allt.

Däremot bestämmer den första paragrafen, och det är nog viktigt, att ”statschefen skall hållas av statsministern underättad om rikets angelägenheter”.

Innebär detta att också kronprinsessam Victoria i dag av statsministern kan begära korrekta och kompletta besked rörande till exempel mordet på hans föregångare Olof Palme? Ja varför inte, om intresset och modet finns. Jag skulle kunna tänka mig att kronprinsessan Victoria har ett sådant mod. Detta är det land hon så småningom kan komma att symboliskt leda; är hon då intresserad av att sopa rent framför portarna på Haga??

För den som ägnat och ägnar stor kraft åt en hederlig upplösning av Palmemordet kändes det enorma PR-pådraget kring ett kungligt evenemang tämligen prövande. Här svävade alla svenskar som vita änglar på vita moln, ovanför en värld av grå vardag, svart ondska.

Jag skissade faktiskt på ett brev till det unga tronföljarparet, men avstod från att fullfölja det. ”Vad har Victoria och Daniel gjort för ont?” skulle bli reaktionen. Nej, de har inte gjort något ont i sammanhanget. Ondskan vilar på höga herrar, höga ämbetsmän, personer utan samvete.

Sven, du kan inte skuldbelägga en hel samhällsformation! Kanske inte, det är detta som är svårigheten. ”Det hade jag ingen aning om”, brukar det låta urskuldande, och ibland är detta förstås sant.

I dag inleder åklagare förundersökning kring Lundin Petroleums och excellensen Bildts eventuella folkmord. Hade Bildt inte en aning där han satt vid det lundinska styrelsebordet när helvetet bröt löst i Sudan? Inte en aning?

Ska du reformera hela världen,

Sven Anér?

21.6.2010.

Carl Bildt – den arroganta ondskans symbol

21.6.2010. I dag på eftermiddagen blev det känt att förundersökning har inletts mot Carl Bildt i Lundin/Sudan-ärendet, och sedan dess är Sverige inte sig likt.

Alliansen är ännu vid 18-tiden helt tyst, men oppositionen stormar. Thomas Bodström begär att Bildt ska ta time out, miljöpartiets Peter Eriksson vill veta om Bildt har Reinfeldts förtroende, medan vänsterpartiet rent ut begär Bildts omedelbara avgång. Bildts svar har hittills varit avfärdande, i högt tonläge.

Affären Bildt befinner sig i sfären av megabrott. Det är svårt att fatta vidden. En person som tidigare spelat världssamvete på Balkan sätter sig därefter i knät på oljemagnater och drar sig inte för att acceptera etnisk rensning för den lukrativa oljans skull; över hundratusen kan ha dött för Lundins och Bildts piskor och skjutande soldater och milismän. Några svarta fick inte stå i vägen för oljan.

Nästa inhopp, då många ögonbryn höjdes, var avancemanget 2006 till excellens på UD, där Bildt snart bloggat sig igenom fyra regeringsår, sedd med tveksamhet av personalen men aldrig med minsta misstro från Fredrik Reinfeldts sida: hur orderläget varit mellan dessa två torde kunna diskuteras.

Nu faller Carl Bildt. Han måste falla, minst halva Sverige begär detta. Och frågorna kommer att fortsätta ställas. Vilka var Carl Bildts meriter för Arvfurstens palats 2006? Hela Hårsfjärdsdebatten med spretande utstickare borde förstås ha misskrediterat honom för UD-posten, alla små miniubåtar som Bildt var ensam om att hitta, de pipande minkarna. Den helt outredda ESTONIA-katastrofen, där Bildt, sista dagen som borgerlig statsminister, satte in en aktion över Östersjön som fram till i dag ställer hans uppriktighet och heder i tvivelsmål. Millennieskiftets penningsnikna oljeaffärer, i Sudan och i Sovjet, leder fram till dagens oerhörda anklagelse: etnisk rensning, folkmord? Att en kammaråklagare dock faktiskt fick gå till förundersökning kan möjligen, möjligen innebära att det svenska rättssamhället fortfarande rör sig, andas.

Men värre än så här kan ingenting bli. Vad säger regeringsformen, som väl ändå ska bestämma över de höge? ”Den offentliga makten utövas under lagarna” – det borde kanske Carl Bildt ha tänkt på. RF 1:2:

”Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.”

Här svider tårarna. Tjugo ord, tjugo lagens ord, där Carl Bildt har lyckats bryta mot varje enskilt lagens ord. Placera de tjugo orden i verklighetens, i dödens Sudan, och effekten blir kvävande, kväljande: respekt, lika värde, den enskilda människans frihet och värdighet. Ut på tippen rök de fina orden, in kom arméer och milisens mördarskvadroner. RF 1:2,slutet:

”Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.”

Tårarna rinner. Etniska minoriteter, Carl Bildt, brydde du dig inte en sekund?

Hur kommer en rättegång att te sig? Ett generellt förnekande, från Carl Bildts sida? Och hur rättvist hårda kommer svenska åklagare att vara? Råg i ryggen eller bugande vete?

Jag och Lena var aktiva under den stora kärnkraftskampanjen. Vi marscherade i Bohuslän och Stockholm och Skåne, ”vad ska väck? Barsebäck!” och det var en lust att leva. Denna tid av engagerande demonstrationer måste nu komma tillbaka: ”Vem skjuter vilt? Calle Bildt!”

Den store UD-mannen har själv inte använt vare sig silkesvantar eller sanningar till överlopp. Han bör mötas med de hederliga kantiga ordens sanningar, med demonstration på gator och torg.

Sven Anér

Carl Bildt – som NE har sett honom

Jag har slagit upp Carl Bildt, i Nationalencyklopedins originalutgåva och i supplementet. Det handlar om två utomordentligt eleganta porträtt av den store politikern, vilken enligt NE aldrig har gjort något fel utan alltid lyckats i sina filantropiska expeditioner. Fula ord som Hårsfjärden eller ubåtskommissioner nämns över huvud taget inte, och NE lyckas totalt undgå att berätta om Lundin-äventyret, som var känt då supplementet utkom, vilket i dag känns ofattbart. Men läs hyllningstexterna! Först NE 1990:

Bildt, Carl, f 1949, politiker, ordförande i moderata samlingspartiet sedan 1986 /samma år som Olof Palme mördades/ och riksdagsledamot sedan 1979; jfr släktartikel. B. studerade vid Stockholms universitet och var ordförande i Fria moderata studentförbundet 1973-74 och politisk sekreterare i Moderata samlingspartiet 1973-76. Åren 1976-78 var han sakkunnig i Ekonomidepartementet och 1979-81 statssekreterare i det moderata samordningskansliet. Efter Ulf Adelsohns avgång 1986 valdes B. till partiets ordförande. Han har som partiledare tonat ned sin tidigare skarpa profil i främst säkerhetspolitiken och framstått som mer allmänborgerligt inriktad.

Så långt den första delen av runan. Nu supplementet från år 2000:

Bildt, Carl, f. 1949, politiker (moderat): Som partiledare (till 1999) befäste B. moderaternas ställning som största borgerliga parti, och 1991 bildade han regering tillsammans med Centerpartiet, Folkpartiet och KdS. Den ekonomiska krisen skapade svåra problem för regeringen, och han avgick som statsminister efter det borgerliga nederlaget i valet 1994. B. verkade energiskt för svensk anslutning till EU, och hans utrikespolitiska kunnande har senare lett till prestigefyllda internationella uppdrag. I juni 1995 utsågs han sålunda till EU:s medlare i jugoslaviska kriget, och efter Daytonavtalet på hösten samma år fick han av ett femtiotal länder och organisationer i uppdrag att som High Representative för det internationella samfundet leda den civila återuppbyggnaden i Bosnien. Under Kosovokriget 1999 utsågs B. till speciellt sändebud för FN:s generalsekreterare i Balkanregionen. Efter att han misslyckats med att i och med 1998 års val åter bli statsminister lämnade B partiledarskapet 1999. B. har utgivit bl a Hallänning, svensk, europé (1991) och Uppdrag fred, (1997).

The rest is history. Frånsett oljeengagemangen i Sudan och Ryssland, med en massa hopsamlade pengar som ledde till visst krångel då Bildt skulle bli utrikesminister 2006, har han inte förekommit lika flitigt på den utrikespolitiska kartan. Inträdet i regeringen 2006 väckte viss undran och visst uppseende, och Bildts verksamhet som svensk utrikesminister, med Reinfeldts totala förtroende i bakfickan, har fått godkänt, knappast mer.

Det här skrivs alltså måndagskvällen den 21 juni, när skandalen har hunnit bli cirka fem timmar gammal. Vad Sverige nu väntar på är framför allt Reinfeldts ställningstagande. Om han inte går ut nu i kväll har han en mardrömsnatt framför sig: vad ska han säga? Ger han Bildt fortsatt förtroende närmar sig kanske, trots den parlamentariska övervikten för alliansen, tanken på ett misstroendevotum, och drar Reinfeldt tillbaka sitt förtroende för Bildt står givetvis moderater och de tre hjälppartierna på ytterst lösan grund. En utrikesminister står inför en kanske flera månader lång förundersökning och fortsatt lagföring inför ett riksdagsval (!) kan inte vara en önskesits för Reinfeldt, som, i likhet med Bildt, kastas direkt från prins Daniels middagstal ut i en obarmhärtig politisk verklighet.

Är Sverige ett annat Sverige i kväll?