18.6.2013.
Sveriges statsminister
Olof Palme sköts ned på öppen gata i Stockholms city den kalla
fredagen den 28 februari 1986. En synnerligen omfattande utredning
följde, men denna byggde dock på helt falska premisser, eftersom
Olof Palme ingalunda sköts av ”en ensam gärningsman”, vilket
alltid sagts från Rosenbad och nedåt, utan av en därtill anmodad
statstjänsteman.
Mordet på Olof Palme är
ett statens mord på sin egen statsminister.
Det är detta nära nog
otroliga koncept som lett till 27 års ickeutredning. Betraktare,
från media och från den svenska allmänheten, har stegrat sig:
visserligen kan många uppgifter te sig otroliga och många
reflexioner te sig himlastormande, men så illa kan det väl ändå
inte vara…
Just där har den öppna,
obundna debatten tystnat, sedan den egentligen aldrig väckts. Ja ja,
Palme – det finns så mycket annat…
Jag är en av mycket få
engagerade, nyfikna, som aldrig stannat upp inför de till synes
stängda dörrarna. Jag har skrivit många böcker i ämnet Olof
Palmes död – universitetet har dem alla tillgängliga -, jag hade
under många år ett nyhetsbrev, PALME-nytt, som åtnjöt en
engagerad läsekrets på knappa tusen personer, jag startade för
fyra år sedan en egen blogg, i tidens anda,
som har en stor
besökskrets: gå in och läs!
Konkret: I augusti i år
ska jag, är det tänkt, fylla 92 år. Jag har mitt tänkande i
behåll, men mitt skröpliga fodral behöver nog lappas i några
ändar. Här är mitt förslag:
Universitetet startar
research rätt in i Palmeaffären, byggd bland annat – självfallet
inte enbart – på ovanstående blogg, tillgänglig, givetvis till
alla delar fritt tillgänglig, för Uppsala Universitets forskning.
Ni kommer först. Det
finns i dag ingen professionell forskning i detta mörka och
monumentala ämne. Jag och andra journalister har forskat, på vårt
yrkesplan, men vad Sverige och kanske världen hela tiden har saknat
är den strikt akademiska approach som ett stort lärosäte och
forskningscentrum skulle kunna erbjuda.
Överdriver jag inte
värdet av min blogg? Jag tror inte det. Jag har i stor utsträckning
– och det är jag ensam om – byggt på egna skrivelser till alla
berörda instanser: regeringen, myndigheter, media, och bloggen
återger allt in extenso, min text och deras svar. Mina många egna
skrivelser samt svaren jag fått, ett antal, men inte särskilt
många, men alla avspeglande maktens attityd: negativ, hyschande,
nedvärderande, inget att hålla på med, Sven Anér…
Jag bestämde mig för ett
par dar sen för att dra ner på mina egna bidrag till bloggen till
noll. Nära nog noll. Jag kände en vargnatt att mitt eviga letande
efter maktens brott endast blivit kontraproduktivt. Makten cementeras
ytterligare: inte mer, Sven Anér!
Efter vargnatten försöker
jag nu bli produktiv, på annat sätt. Bloggens långt över 1 000
sidor går inte att på annat sätt reproducera, de kan, i praktiken,
endast lockas fram på en datorskärm, printas fram från en Apple.
Jag hävdar – jo, jag är
partisk – att sanningen, nästan hela sanningen, finns på min
hårddisk, och det skulle kännas fel om denna hårddisk inte finge
möta rejäl, professionell samhällsforskning, samtidsforskning.
Är Uppsala Universitet
intresserat? Det känns naturligt för mig att vända mig till just
det universitet som praktiskt taget finnes i huset och som jag besökt
både som turist från Stockholm på 20-talet och som darrande
student med tentamensbok i hand på 40-talet – jo, det blev en
liten FK så småningom. Och faktiskt också en av min merkantile
fader önskad DHS. Yrket blev sedan enbart journalistiken, med dess
många förgreningar och djupdykningar. Och författeriet.
Fundera! Hör av er! Gå
in på bloggen! Här står allt. Skarpa attacker mot de höge – och
emot den höga, Lisbeth Palme. Ett rannsakande av alla
låtsassanningar, ett konstaterade av ett sammanstörtande
rättssamhälle.
Jag vill göra helt klart:
jag vill inte ha någon ersättning, över huvud taget. Om däremot
en verksamhet från universitetets sida skulle generera någon
avkastning skall denna oavkortad tillfalla universitetet. Den
inställningen från min sida kostar mig ingenting, tvärtom. Att en
kunskap, delvis framtagen av mig, skulle sätta spår vore min
rikhaltiga belöning. Enväldig bedömare av min blogg och av mordets
infrastruktur blir självfallet Uppsala Universitet. Jag går in med
bloggen, inte i dag med mig själv!
Med obrutet engagemang och
en inför ämnet alltid oroad hälsning!
Sven Anér, Karlsrogatan
85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"