Information som inte passar skuffas undan

9.6.2013.

Aftonbladet har i dag en lång intervju med en äldre polisman som ser bakåt. Han säger sig tro att Olof Palmes mördare är en ensam man, en kall man. Kall kan säkert stämma, men ensam?

Detta har varit den svenska administrationens eviga räddningsplanka: Palmemordet ändrar inte vårt samhälle, i botten. Det råkade bara komma en förvirrad gärningsman förbi Dekorima, inget märkvärdigt, inget att uppröras över. Det behövdes aldrig någon organisation, behövdes aldrig minsta apparat.

Mycket är egendomligt. Mediers totala tystnad, medier befolkade av Sveriges per definition skickligaste arbetsledare och reportrar. Grundförutsättningarna för detta mord, grunddragen, de grundläggande uttalandena från hösta ort – allt försvinner om det inte passar.

Jag tar två exempel. Exempel som ger mordet i ett makabert nötskal, exempel som tydigt och klart har poppat upp i debatten men aldrig fått fotfäste.

Nr 1: Leif GW Persson sa två gånger i TV, 28.2.2011 och 28.2.2012, att

mordet skedde inom en konspiration av poliser, militärer och säkerhetspersoner.

Det dubbla uttalandet har aldrig kunnat missförstås, samtidigt som det aldrig på minsta sätt dementerats eller modifierats. Det står där, i stenstil, men har aldrig kommenterats mer än av mig på min bloggplattform.

GW avslöjade mordet på Olof Palme, men varken medier eller ens allmänhet har reagerat. Varför inte?

Nr 2: Jag har upprepade gånger berättat här på bloggen att Anti Avsan, i samtal med en äldre poliskollega, svarade så här på frågan om han är Olof Palmes mördare:

Nä nä, vi har sån uppbackning att ni kan aldrig ta oss.

Givetvis ett klart medgivande av skulden. Varefter ”uppbackningen” omedelbart trätt i funktion, hos myndigheter och regeringsorgan, ute på alla redaktioner:

”Tyat, tyst, Avsan råkade visst försäga sig, så glöm det!”

En filmfotograf jag låg ute i bushen med på ett flertal TV-turnéer hade som motto och mantra just ”Glöm det”, uttalat på lugn och diftongerad skånska. Om ingenting blir bättre av att klaga, så ”glöm det”.

Palmemordets nationella mantra i dag är ”Glöm det!”. Detta är Palmemordets andra dimension, Först nonchaleras gärningsmannen, det är steg ett. Sen talar gärningsmannen själv utomordentligt tydligt om att det är han som har begått mordet, och då inträder steg två. Dvs på nytt den totala tystnaden.

Detta är precis den policy och den publicistik som vi duktiga svenskar alltid har beskyllt alla diktaturer och halvdiktaturer för:

”Dom vränger och dom tiger; det gör inte vi här i svenska Svedala!”

Gör inte vi? Jag får förfrågningar: ”Förstår inga medier vad det är som håller på att hända?”

Jag brukar svara: ”Visst förstår dom, men vågar inte säga ifrån.

Jag hoppas nu på reaktioner från tyska ambassaden och från SPIEGEL i Hamburg. Jag vill att allt ska hända på en gång, men försöker tämja mig till tålamod.

Sven Anér