90 miljarder hit och dit, tas från skattebetalarna, tas från de arbetslösa! LO slår larm, TCO slår larm - ge inte upp! Är detta kriminalitet i kapprock!

14.5.2014. Likalydande skrivelser till LO, TCO! Vad händer?

Min syster Kerstin, som var en ofta uppmärksammad ledamot av riksdagen (fp), sa en gång till mig, att

”det är ganska konstigt, Sven. Anslag till en hembygdsgård, på säg 50 000 kronor, kan vi diskutera halvtimmevis i riksdagen, men de stora anslagen, miljarderna som vi ska få känna av åratal framåt, klubbas på nolltid. Som enskild person i riksdagen känner jag mig ofta maktlös. Sitter jag här som något slags gisslan?”

Kerstins ord kom tillbaka till mig den här onsdagen, inför Europavalet den 25 maj, inför supervalet i september.

Visst. Är jag, och alla vi andra, också gisslan? I dag, då vi sitter hjälplösa medan de stora svepen far?

Det är mycket i dag, konstaterade Lorry – eller var det Yrrol – för ett par decennier sedan. Litet för mycket för att allt ska kännas riktigt bra innanför skjortknapparna. Inga 50 000 i dag minsann, nu heter mantrat 90 miljarder, rejäla slantar. Nuon ca 90 miljarder (jag tror inte att jag har sett någon ordentlig slutsumma), ca 90 miljarder i överskott (?) till staten på arbetslöshetsförsäkringen, pengar som onekligen borde ha gått till de arbetslösa.

Nu reagerar Metall i malmfälten, nu reagerar TCO. Bra, och stanna inte upp! Fram med förstoringsglaset, fram med luppen! Hur har det kunnat bli så här? Hur har t ex Maud Olofsson, med gammal centerframtoning från gödselstack och gärden, kunnat förvandlas till en penningsugen dam i märkeskläder? Utan samvete, utan, verkar det, styrsel? Utan empati?

Som av principiella skäl, trodde vi, vägrar att komma då KU kallar, men det var inte där det knep. ”Hur mycket får jag betalt om jag kommer?” Frågade Olofsson en närmast förstummad KU-ordförande Peter Eriksson (mp).

Men nu får vi inte stå förstummade längre. Inte mina båda ansvariga och ansvarsfulla adressater, inte vi vanliga, som bör lyfta från sofflocken. Jag ska tala klartext. I alla stora, svarta mångmiljardaffärer svirrar de små miljarderna runt, utan att kanske genast märkas. Men de kommer alltid fram, med inte alltför lång fördröjning.

Så granska nu, LO och TCO, dessa 2 x 90 miljarder. Är de, i så fall som ett rent undantag, rena som snö? Jag lägger inga anklagelser, men jag lägger ett användbart utredningstips. Därför att de enorma miljarderna bedövar dem som hanterar dem, bedövar oss i våra treor eller i knarkarkvartens dysterhet. Vi förstår inte, vi förstår inte all vidd och bredd och höjd. Det är som när vi börjar granska astronomiska avstånd; vid det första ljusåret ger vi upp.

Men 90 miljarder ligger ändå inte i ljusårsklassen. De kan fingranskas och lusgranskas. Persongranskas. Granskas, helt enkelt, med vanligt vett, vanlig sans. TV:s krabbfiskare i Berings hav får inte gå under det lilla standardmåttet för laglig krabba, då blir det höga böter.

Men de som på alla tänkbara sätt – och några till – virrar till och svirrar till den statliga svenska ekonomin, gamla näringsministrar eller arbetslöshetsansvariga, hotas aldrig av kännbara lagliga åtgärder. I dagens politiska debatt har det snarast kunnat kännas som att det är de mystiskt penningrullande personerna själva som är de enda det är synd om, Maud Olofsson som Jeanne d´Arc.

LO och mitt fack TCO: till barrikaderna, över barrikaderna! Och vilka som ska granska? Gör det själva! Jag säger inte att ni nödvändigtvis är felfria, men ni åtnjuter i vart fall större förtroende än dagens luggslitna departement och myndigheter. Har brott begåtts på någon kant, ute på något gärde? Ingrip då, begär att möjligen ovilliga åklagare agerar.

Kan personer specificeras, som rätteligen borde få del av arbetslöshetsmiljarderna?

Och i den tredje av de miljardbubblor som fladdrar över oss denna vår som börjar bli varm? Vad händer där? Bubblar det i miljardklassen här också? Se då till att det trycks på knappar, så att pengarna hamnar där de borde ha hamnat redan i går!

Går inte? Fick du för mycket, lille vän? Låt gå, vi vet ändå inte vem du är. Fick du för lite? Bråka inte med oss, då blir det bara värre. Djävlas ni med allmogen, fogdar och patroner? Kan ni räkna?

Och: hittar ni någon välekiperad före detta förtroendeperson som kan ha haft speciellt intresse av att den ena 90-bunten miljarder betalades ut från statskassan? Ja, dra då inte tillbaka tassarna! Tassa inte, över huvud taget, utan kliv med säkra kliv! Fram med grepen!

Det känns så otäckt, var befinner vi oss i dag? Befinner vi oss under en överhet som inte förtjänar vårt förtroende? För hårt och ilsket frågat? Tror jag inte. När Maud Olofsson begärde betalt för att komma till KU var det något som brast. Skulle hon ha betalt för nya scenkläder? Är det en mörk fars vi bevittnar, med kulissernas låtsasdörrar smällande?

SvD redovisar i dag en närmast spöklik lista över Maud Olofssons alla styrelseuppdrag. Bara att infinna sig vid varje styrelsemöte är förstås en ansträngning, inte minst en kroppsansträngning. När hinner det välskräddade styrelseproffset med den intellektuella styrelsebiten? Tankarna? Visionerna? Eller är arvode och traktamente viktigast, i en värld av stora, stora pengar – som inte luktar? Gör de inte? Luktar de inte? Känns inte oset från köttgrytorna?

Jag blir skrovlig i tonen, jag märker det. Därför att situationen är som den är. Inte helt ny, men det finns i dag en gradskillnad som är ny. Folkpensionärer, som jag själv, sneglar på inkomst och utkomst, och handväskan köps på Myrorna för 50 kronor, medan de finare märkena finns att inhandla på fina gatan, för det hundradubbla. För de hundra gånger rika.

Jag vill leva i en sann och sansad värld, bredvid en överhet med måttliga mantra. Jag vill leva i öppna landskap, inte i kontorslandskapets sekretess. Fråga Maud, fråga Fredrik – äsch, vi glömmer alltihop.

Vi vänder blad, va? Enligt högt föredöme. Eller…

Sven Anér, 210814-5075, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.