För
omedelbar kännedom och åtgärd: Justitieministern, RÅ, RPS.
Undertecknad
Sven Anér anmäler härmed, för FRA;s omedelbara och angelägna
granskning,
PM
1993-04-04, med markeringen: Strängt konfidentiellt – får ej
kopieras.
Denna
PM, som närslutes, har en förhistoria och en förklarande bakgrund
som utförligt framgår ur själva denna promemoria, vilken år 1995
presenterades för vad som då kallades ”Palmekommissionen” eller
”Marjasinkommissionen”, föregångare till den
”Granskningskommission”, som sommaren 1999 avlämnade sin rapport
rörande mordet på Olof Palme.
I
och med anhängiggörandet av promemorian registrerades den inom
Palmekommissionen som Palmekommissionen,
ink 1995-05-02, Dnr 95-103.
Ordalydelsen är den fullständiga, oförändrade, enligt
promemorians original, vilket under ovanstående registernummer
förvaras hos Riksarkivet och kan därifrån i kopia rekvireras.
Det
för FRA centrala avsnittet är nedanstående stycke på sidan (här
markerad) 85:
De i samhället högt
uppsatta personerna Per-Gunnar Vinge, Bengt Schuback, Lars Ljunggren
(F 7, enllgt en avkodifieringslista) och Bengt Wallroth (F 8) tog ett
historiskt beslut inför Gud och fosterlandet (varför utlämnade
/skall stå ”utelämnade”/
man kungen?) att Palme måste bort,
röjas ur vägen. Lars Ljunggren var generaldirektör för FRA
1972-1985.. Bengt Wallroth var hemlig chef för SSI 1982-1984 och
chef för internationella enheten vid försvarsdepartementet
1984-1985. Sedan 1985 har han varit generaldirektör för FRA. Med
tanke på fortsättningen är det ett intressant faktum att Per
Kettis, mannen som var FRA:s generaldirektör mellan Lars Ljunggren
och Bengt Wallroth, är Sveriges ambassadör i Indien sedan 1909 /fel
årtal. Skall, enligt Vem är det, vara 1989/.
Jag ställer nu ett antal
frågor till dagens generaldirektör för FRA:
Nr 1 Känner dagens GD
till den av mig översända promemorian?
Låt mig understryka att dess
autenticitet eller sannfärdighet aldrig har officiellt betvivlats.
PM har uppenbarligen utan kommentar deponerats på Riksarkivet, och
promemorian togs aldrig upp av den efterföljande
Granskningskommissionen, varför den i efterhand varit omöjlig att
finna för den som inte gått till Palmekommissionens dossierer på
Riksarkivet.
Nr 2: Avser GD att noga
granska av mig presenterade uppgifter, vilka, som de står, ter sig
ytterligt illavarslande?
Nr 3: Kan uppgifter, som
hänför sig till översänd PM, tänkas finnas i FRA:s arkiv?
Nr 4: Hittar GD en
koppling mellan dagens uppgifter om FRA-spioneri för USA:s räkning
å ena sidan och eventuell USA-koppling redan på 1980,-90-talen å
den andra?
Nr 5: Anser GD att det
ligger i FRA: s absoluta och angelägna intresse att allt som
sammanhänger med denna promemoria Palmekommissionen
95-103 omedelbart och opartiskt utreds?
Jag understryker att ingen enda av
promemorians sakuppgifter på minsta sätt dementerats, t ex
ingalunda av Palmekommissionen under Sigvard Marjasin eller av
ledamoten i Marjasinkommissionen, ledamoten och huvudsekreteraren i
den efterföljande Granskningskommissionen, nuvarande JO Hans-Gunnar
Axberger.
Som GD förstår betraktar jag, som
rutinerad författare och nyhetsjournalist, den hittillsvarande
tystnaden kring PM 95-103 som synnerligen anmärkningsvärd.
Nr 6: Mitt eget intresse i
denna sak är uteslutande den undersökande nyhetsjournalistens. Jag
har, allt sedan Olof Palmes död 1986, journalistiskt granskat detta
outredda mord, bl a skrivit 8 böcker i ämnet, med start 1987-88 med
Palmemordet: Polisspåret.
En av de frågor jag ofta berört är denna: Har
mordet på Olof Palme varit en enbart svensk illgärning, eller har
internationella kopplingar förelegat?
Nr 7: Jag anhåller nu att
FRA:s GD och övriga ledning med energi och skärpa tar sig an denna
mycket allvarliga sak. Jag önskar FRA:s fortlöpande och snabba
kommentarer.
Sven Anér, 210814-5075,
Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79. FK, DHS. DN 1948-62
(60-62 tidningens Moskvakorrespondent.) Sveriges Radio-TV 1963-71,
därefter free lance journalist, författare, TV-producent.
Blogg:
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com.
SJF, SFF, PK.
Insändare till AB:
Två efter varandra
fungerande generaldirektörer vid FRA mot slutet av förra
århundradet ”tog ett historiskt beslut att Palme måste bort”,
detta enligt en säkerhetspromemoria med registreringsnummer
”Palmekommissionen 95-103”. Denna PM har, ogranskad, okommenterad
och sålunda odementerad, av en av Palmekommissionerna placerats i
ett av Riksarkivets bergrum i Kungsklippan i Stockholm, varifrån den
går att begära fram ur dunklet, sex tätskrivna A4. Dramatisk
läsning.
Var FRA på alerten i
höginternationella sammanhang redan inför Palmemordet?
Sven Anér
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"