16.3. 2012. Till RÅ.
Vice RÅ Kerstin Skarp hänvisar vid upprepade tillfällen i sin brevväxling med mig till påstått rådande förundersökningssekretess i Palmeärendet. En dylik hänvisning är missvisande. Dels talar lagen inte om någon generell förundersökningssekretess utan om vissa, noga reglerade avsteg från den allmänna principen om förvaltningens öppenhet som kan få förekomma efter särskild prövning.
Och dels är ju praktiskt taget hela förundersökningen redan publicerad, med start i maj 1989. Uppgifter som finns att tillgå redan i denna redovisning kan naturligtvis inte ”återhemligas”. Detta är en självklarhet.
Jag går då till den senast föreliggande redovisningen av händelseförloppet vid Dekorima, vilken finns intagen på sidan 118 i granskningskommissionens rapport (ursprungliga editionen). Här sägs bl a följande:
När de passerade Tunnelgatan kom en man upp bakom Olof Palme och sköt denne från nära håll i ryggen. Olof Palme föll till marken; skottet var omedelbart dödande. Den som skjutit avlossade ännu ett skott som gick in och ut genom ryggen på Lisbeth Palmes kappa och orsakade en längsgående skråma på hennes rygg.
Beskrivningen här ovan säger faktiskt ”kappan”, inte mockapälsen. Slarv? När vi ska försöka skildra ett händelseförlopp som inte har gått till som vi påstår, hamnar vi i ett dilemma. Det gäller att tänka rätt, dvs fel, hela tiden. Skildrar vi däremot ett faktiskt, korrekt händelseförlopp är risken liten att slira.
Givetvis måste det senaste kommissionsuttalandet om händelserna vid Dekorima tillmätas full trovärdighet, och ärendet måste därmed anses korrekt slutredovisat. Men då jag, i upprepade skrivelser till RÅ, bestrider det påstådda skeendet vid Dekorima bland annat i vad avser påstådd beskjutning av Lisbeth Palme, bestrider RÅ inte detta mitt påstående, men hänvisar till förundersökningssekretess.
Då hävdar jag, mycket bestämt, att ingen som helst förundersökningssekretess kan gälla redan offentligt avrapporterade och slutredovisade händelseförlopp; dessa händelseförlopp måste självfallet, in i minsta detalj, kunna kommenteras vid riksåklagarens diskussioner med en seriös professionell journalist. Uppgifter som en gång varit offentliga kan inte göras hemliga på nytt; detta är en självklarhet.
När jag nu hävdar att Lisbeth Palme aldrig blev beskjuten, samt att de till Västtyskland för granskning sända plaggen T-shirt och mockapäls sålunda aldrig bars av Lisbeth Palme vid Dekorima, måste det vara RÅ:s skyldighet att diskutera detta ärende med mig och som ett minimisvar informera om huruvida RÅ anser att jag har fel samt huruvida RÅ vidhåller att RÅ har rätt.
Men denna enkla logik vill RÅ inte följa utan hävdar att sekretess föreligger för ett ärende som initierades den 28 februari 1986 och som numera sedan länge är offentligt och officiellt slutredovisat.
Jag önskar nu riksåklagarens motiverade svar på detta mitt konstaterande. På detta svar hänger den svenska rättsstatens sanning och heder.
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
Lisbet Palme blev beskjuten. Gärningsmannen missade eftersom hon rörde sig. När han sköt Olof räckte det med ett skott för att han skulle dö. Att skjuta ett skott till är riskabelt eftersom folk har en tendens att se det andra skottet men endast höra det första. Att Lisbet kom ut ifrån sjukhuset i en annan kappa betyder beror väl på att polisen ville ha hennes skottskadade kläder.
SvaraRaderaTack för detta klarsynta inlägg.
SvaraRaderaHade mördaren skjutit endast en grad närmare fru Palme, så hade han kunnat titulera sig som varande dubbelmördare.
Att med dessa kunskaper kunna tro något så vansinnigt som att hon skulle vara inblandad mordet. Är både idioti och förtal.
Det minsta man kan begära är väl att människa som har genomgått något så ofattbart förfärligt, åtminstone kunde få bli besparad från detta.
Svar till Anonym:
SvaraRaderaJo, men problemet är ju att LP anländer senare i en polisbil. Alltså måste ambulansen ha släppt av LP på vägen in till akuten. Skulle du gjort så om din man/fru blivit skjuten?
Har för mig att hon inte fick åka med i samma ambulans.
SvaraRaderaHon var ju själv beskjuten och offer, därigenom bedömdes kanske att hon behövde vård. Dessutom mycket chockad. Det rådde stress, panik och kaos på mordplatsen. Plus att det var väl riktigt bråttom att Olof fick snabb vård, för att det ens skulle finnas den minsta lilla chans att rädda hans liv. Kanske ville de förhöra henne för att t.ex. få ett signalement på mördaren etc. Vad vet jag?
Är hur som helst övertygad om att det var ett beslut som fattades av de ansvariga vårdarna eller poliserna på rent yrkesmässiga grunder.
Skulle det vara ett bevis för hennes skuld, så är vårt land som rättsstat väldigt illa ute.
Lisbeth Palme kan inte själv ha vetat om att hon blivit beskjuten förrän en sköterska på Sabbatsberg hjälpte henne av med kappan sedan Lisbeth klagat över att "det svider så på min rygg". En person som vet med sig ha blivit beskjuten säger ju just detta och inte det som Lisbeth sa.
RaderaHela ditt inlägg är fullständigt meningslöst eftersom det inleds med en gissning som är fel.
SvaraRaderaDu har för dig..., skriver du.
Visst, men du har fel.
Hon åkte med i ambulansen, det kan du nästan smärtsamt enkelt kolla själv genom att läsa t ex granskningskommisionens utredning.
Måste folk skriva en massa dynga om saker de inte har minsta koll på?
Det diskuseras vilt, om Lisbets eventuella beskjutning, där det redovisas att Lisbets t-skirt skulle ha uppvisat de blodutgjutelser, som denna t-skirt uppvisar.Stämmer dessa in- och utgående hål som det visar på fotona, med de in-och utgående hål på Lisbets kappa?Insidan av Lisbets kappa borde rimligtvis ha uppvisat blodspår, liknande de från t-skirten.År intressantat att få se ett foto av denna kappa från insidan.och även den, där blusen, som redovisas i det där beslagsprotokollet.Min fundering: Hur kan en sådan sveda, som Lisbet kände,orsaka en sådan blodsutgjutelse, som t-skirten uppvisar?Enligt uppgift, baddade man, endast hennes svedsträck, bara.Dessutom vägrar hon att bli undersökt, så att hennes skada kan bli juridiskt dokumenterad.I Juridisk mening, eftersom detta inte finns ett rättsprotokoll på detta, har hon aldrig blivit beskjuten.
SvaraRaderaHejsan
SvaraRaderaJag tror inte de var en miss, utan ett varnings skott.Den som skött var en mycket säker på de.Jag tror att han sa något till Lisbet.
Varför vill vi inte bara se en bild på kappans insida?
SvaraRaderaDet är inte säkert att det blev blodspår på kappan. Hon hade en kofta ovanför t-shirten och kappan låg nog inte helt slät och alldeles inpå kroppen. Blödningen kan även sluta ganska fort när man är med om en sådant trauma. Kan någon finna varför för det kommer jag inte ihåg. Det enda som förbryllar mig är att en magnumrevolver borde göra större skada. Men en förklaring är att skottet kan ha skjutits längre ifrån kroppen än man tror om kappan inte låg tätt intill kroppen. Om skottet var en miss eller ett varningsskott beror på hur pricksäker skytten var. Skulle han ha velat att Lisbet skulle klara sig måste han ha varit extremt pricksäker med ett sådant vapen och i en sådan situation. Enligt min mening så tycks gärningsmannen medvetet ha försökt skjuta Lisbet för att hon inte skulle kunna vittna. Varför skulle han vilja bespara tantent liv? Jag har skrivit kommentaren längst upp. Det är riskfyllt att skjuta två skott eftersom man tittar åt det håll som ljudet hörs. Andra skottet sköt han knappast i onödan. Det räckte med ett skott för att döda Olof. Det fanns till och med en söm som riktmärke. Lite vid sidan om skulle också ha gått. Ännu längre avstånd när det gällde ovanför och nedanför. Lisbet visste om att hon blev beskjuten. Hon kände hur det brände till på ryggen. Lisbet åkte med ambulans till sjukhuset. När Olof sköts så dog han egentligen redan innan han föll till marken. Men vid den tidpunkten hade man fortfarande förhoppningen att det skulle gå att rädda honom. Då skulle ambulanspersonalen knappast stanna ambulansen för att släppa av Lisbet. Skulle ambulanspersonalen också vara inblandad? Faktan är tagen från vittnesmål och granskningskommissionens rapport. Nästan inget är direkt ifrån gärningsmannen.
SvaraRaderaOm jag visste att jag var träffad i en situation som denna (och i ryggen, som jag inte själv kan kontrollera), så skulle jag vara mycket angelägen om att bli undersökt snabbt. Om jag visste att "det är inget" så .....
SvaraRaderakommentar till Mar 28,2012 04:44 PM.Hur mycket kläder har hon haft på sig? Blus, T- shirt,Kofta, Moccapäls? Kan beslagsprotokollet av hennes kläder, visa att det är de plaggen hon burit? Då är man på väg, till ett klargörande.Ta fram detta beslagsprotokoll, och lägg ut det här,så vi, som gör små kommentarer här, vet vad vi skall fundera över.Jag saknar detta beslagsprotokoll.Men det är väl hemligstemplat det också? Vad nu det, i så fall, skall vara för farligt att redovisa ,vad en människa haft för kläder på sig.
SvaraRaderaKommentar till Mar 29,2012 12:09 AM.
SvaraRaderaDet är en helt logisk reflektion från din sida,man kan ju bara sätta sig in i den situationen.
Har man blivit beskjuten, och känner sveda över det,vill man så klart ha detta dokumenterat.Så är den naturliga reaktionen, som en förfördelad människa normalt kräver, att snarast få det dokumenterat, vad hon eller han, upplever sig ha blivit utsatt för.
Fru Palme var väl förstås lättad över hon hade klarat livhanken och samtidigt framför allt mycket sorgsen över att ha blivit änka.
SvaraRaderaOm det nu hade skurit sig med polisen och hon är säkert en kvinna med en mycket stor integritet.
Därifrån att påstå hon är inblandad i mordet, för att hon inte var samarbetsvillig med polisen kräver lindrigt sagt en stor portion fantasi.
En vittnespsykolog, kan nog redogöra för hur en människa i Lisbet Palmes situation , normalt skulle ha reagerat, om hon känt sveda över sin rygg, och samtidigt vägrat att få detta undersökt.Det är något som inte stämmer här, i hennes agerande.Sven Aner kanske har någon sådan kontakt , som här kan avge sitt omdöme?
SvaraRaderaDumhet på dumhet...det blir lite trivialt....
SvaraRadera