Boken är snart färdigtryckt!

18.3.2012. Det går bra att beställa redan nu; gör det! Sätt in 139 kronor på pg 75 05 55-5, så har du boken i brevlådan någon dag efter månadsskiftet mars/april. Denna bok får fungera som ersättning för de rättsprocesser i Palmeärendet som aldrig kommer till stånd. Vill du beställa flera exemplar, eller vill du också beställa DE SAMMANSVURNA eller Affären Anti Avsan? Slå då en signal till 018-15 12 79, så kan vi komma överens om ett pris. Och när du har läst: berätta då för dina goda vänner om vad du tycker! Jag har skrivit att den svenska rättsstaten vilar på en knivsegg. Jag står fast vid den bilden. En oroväckande bild.  Så beställ!

Texten här nedan följer med boken till myndigheter, politiker och tidningars kultursidor:


16.3.2012.

Till Läsarna av

Mordets dunkel tätnar kring Lisbeth Palme.

Detta är en dokumentär bok. Mina uppgifter är enligt min mening korrekta. Hur visar jag det?

Mitt svar är det här. Jag har, i varje fråga av någon väsentlighet i Palmeärendet, vänt mig till den person som per definition är den mest insatta, nämligen förundersökningsledaren i det fortfarande pågående Palmemålet, vice RÅ Kerstin Skarp.

De är Kerstin Skarp som har hela saken i sina händer. Ingenting kan ske, ingenting får ske utan hennes kännedom. Vad har jag då fått för besked från Kerstin Skarp de senaste åren?  Jag tar som allmängiltigt exempel det senaste brev jag fått från Kerstin Skarp, den 14 mars 2012, sedan jag bl a ”önskat ämbetets kommentar till bilden och bildtexten här intill”.

Bilden föreställde den mockapäls och den T-shirt som utgör en så viktig del av bokens budskap. Kerstin Skarp svarar:

Angående inkomna skrivelser

Ni har under tiden 8-13 mars 2012 inkommit med fem skrivelser rörande förundersökningen avseende Olof Palme.

I skrivelserna framför ni synpunkter och kommentarer rörande förundersökningen.

Jag kan endast ånyo uppge att jag inte kommenterar synpunkter gällande förundersökningen.

Beträffande er begäran om att åklagarmyndigheten ska vara behjälplig med att få fram handlingar som förvaras hos polisen vill jag framhålla att det är den myndighet som förvarar en handling som ansvarar för denna också.

Med vänliga hälsningar, Kerstin Skarp

Detta är alltså ett nollsvar, ett ickesvar. Jag har, på säkert ett trettiotal brev under den gångna hösten och vintern, aldrig fått någon annan sorts svar, ett svar i sak. Aldrig.

Hur gör en dokumentär författare då? Jag hade kunnat sätta mig i gungstolen och konstaterat att det inte går att komma längre. Men jag valde i stället att skriva denna bok, med dess mycket klara utpekanden av ett antal personer, ett antal händelser.

Hade min bok sett annorlunda ut om jag fått ett svar i sak från Kerstin Skarp? Ja. Jag hade kunnat ställa detta svar mot mina egna forskningsresultat, och en debatt hade kunnat uppstå. Inte bara en debatt, kanske, utan rent av en rättslig process, för första gången i Palmeärendet, sedan högsta domstolen vägrade RÅ ny prövning av Christer Pettersson-målet, 1998-99. Sedan dess har ärendet mordet på statsminister Olof Palme inte en enda gång hänskjutits till laglig prövning.

Men något sådant svar i sak har jag således aldrig fått. Jag anser mig dock, under föreliggande omständigheter, ha min fulla rätt att presentera de mörka sanningar detta ärende innehåller, är mättat med.

Till mina journalistkolleger som får denna bok till läsning ger jag det självklara rådet: gå in i materialet, så som vi journalister alltid måste arbeta. Skaffa dig egen förstahandskunskap, ta fram dokumenten, tala med sakkunniga och inblandade, kontrollera alla sakuppgifterna från denne envise Sven Anér!

Det är först när ni går in i denna djungel med egen machetekniv som ni kan få känseln. Känslan av ond bråd död, omgiven av ond falskhet på högsta tänkbara svenska – och utländska? – nivå.

Boken gick till Scandbook i Falun för tryckning den 1 mars i år, 2012, och jag har under de första två veckorna som gått inte mötts av tillstymmelse till sena dementier.  Tvärtom – en djupdykning i de gamla pärmarna med vittnesmål från biografen Grand och Dekorima har gett mig ytterligare belägg för den djupa oro jag i 26 år har känt inför ondskans och falskhetens fakta.

Har jag då också rätt att så direkt och reservationslöst attackera Olofs maka? Mitt svar blir ja. Vi bygger i Sverige, som i andra demokratiska länder, på den förfördelades oavvisliga rätt att ställa den anklagande inför rätta. Lisbeth Palme har, alltsedan mordet, haft den möjligheten men inte utnyttjat den.

Centralt, på bokens omslag och inne i texten, talar mysteriet kring Lisbeth Palmes båda kappor till läsaren. Två kappor, vid vad som skulle ha verkat vara en normal biokväll? Varför två kappor? Hur och var kunde de bytas? Om en brun mockapäls hade beskjutits vid Dekorima, hur kan Lisbeth Palme då, sedan hon övergett Olofs ambulans, anlända till Sabbatsbergsakuten i mörk tygkappa med slejf och kapuschong?

Just dessa frågor ställde jag i november i fjol vid ett möte på Tuna bygdegård med folket från gamla Olands härad i Uppland, men när de inspelade dvd-skivorna från det mötet skulle distribueras saboterades de av en anonym organisation som ägnade sig åt olovlig telefonavlyssning och olovlig brevöppning – prat, har ett antal polismyndigheter sagt mig, det där tror vi inte på, det har ni nog hittat på, och förresten har vi viktigare saker att syssla med än med några dvd-skivor som sägs ha gått sönder. Ärendet vandrar, när detta skrivs, på återväg till den polismyndighet som så länge vanskött denna affär, tre handgripligt skadade dvd-skivor med titeln ”Lisbeth Palme – mordets stora gåta”.

Men som sagt, gå in i ärendet! Det svenska rättssamhället balanserar i dag på en knivsegg – vill du som journalist gå in i en räddningsaktion? Innan det är för sent?  Sven Anér