Inför mötet i Palmeärendet lördagen den 19 november 2011 på Tuna Bygdegård [1]

4.11.2011. Detta är min sammanfattning av detta stora kalla mord:

Statsminister Olof Palme skjuts den 28 februari 1986 till döds vid färgbutiken Dekorima i hörnet av Sveavägen och Tunnelgatan i Stockholms city. Gärningsmannen, som ännu i dag påstås vara okänd, är dåvarande piket/”baseball”-polisen

Anti Avsan,

i dag rådman vid Stockholms Tingsrätt och moderat ledamot av Sveriges riksdag.

Här följer det brev vilket jag den 4 november 2011 sände till vice RÅ Kerstin Skarp, som leder den formellt fortfarande pågående förundersökningen avseende Palmemordet:

Grand – Sabbatsberg: det faktiska händelseförloppet

4.11.2011. Till Riksåklagaren: Palmeärendet.

1  Paret Palme lämnar biografen Grand.

2  Korsar Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata, stannar till vid Saris skyltfönster.

3  Kommer fram till Dekorima.

4  Anti Avsan skjuter Olof Palme i ryggen. Skjuter inte mot Lisbeth Palme, som alltså aldrig träffas av något skott.

5  Ambulans från Sabbatsberg tillkallas, men kommer aldrig till Dekorima.

6  Ambulans från Sollentuna, som förhandsinformerats om det kommande mordet, svänger in vid Dekorima.

7  Olof Palme förs in i ambulansen, och Lisbeth Palme medföljer från Dekorima.

8  Sollentunaambulansen kör Sveavägen norrut, tar en omväg upp till Odengatan där den svänger vänster.

9  Sollentunaambulansen stannar till, troligen någonstans vid Odengatan.

10  Poliskommissarie Lars Christianson i tjänstebil, förd av Hans-Erik Rehnstam, sammanstrålar med Sollentunaambulansen.

11  Lisbeth Palme överger vid Odengatan Olofs ambulans., vilken 23.36 anländer till Sabbatsberg.

12  Lisbeth Palme byter från den ännu ej beskjutna mockakappan till en mörk tygkappa med slejf och kapuschong.

13  Christianson, Rehnstam och Lisbeth Palme fortsätter till Sabbatsbergsakuten, dit de anländer kl 23.42, sex minuter efter Sollentunaambulansen med Olof.

14  Pressfotografen Ulf Karlsson tar den bild som återges, kl 23.42.

15  Sjukvårdsutbildade Lena Östeman (så stavad) konstaterar, inne på Sabbatsberg, att Lisbeth Palme bär en vit, av allt att döma ren och oskadad blus.

16  För sin svåger, dermatologen professor Åke Nilzén uppger Lisbeth Palme, i det rum på Sabbatsberg där de sörjande samlats, att hon känner viss sveda på ryggen. Nilzén baddar en lätt rodnad. Händelsen observeras och bekräftas samt relateras senare till undertecknad Sven Anér av Lisbeth Palmes andre svåger Claës Palme, som jag personligen kände.

17  Lisbeths plagg beslagtas 1.3.1986 och utgörs då, enligt protokoll 453-86 från Stockholms polisdistrikts tekniska rotel av: mockapäls, vit blus, stickad kofta samt halsduk. Ingen anteckning om att något av plaggen vore skadat.

18  Med användande av Anti Avsans vapen beskjuts under laboratorieomständigheter Lisbeth Palmes mockakappa samt en för ändamålet anskaffad T-shirt (ej blus).

19  Därmed genereras två praktiskt taget identiska kulor, som i fortsättningen används vid olika undersökningar. Kulorna uppvisar därför inga humanrester, enligt Bundeskriminalamt, protokoll  IV, sidan 21:

Spårmaterialet handlar följaktligen inte om fragment från kroppsvävnad.

20  På sidan 22, samma dokument, meddelar FBI i samma ämne att

Blod eller annan substans kunde inte identifieras till objekten Q2 och Q3.

21  1.3 sänds till Bundeskriminalamt med svensk kurir mockakappa samt en T-shirt, vilken, i text och bild från Bundeskriminalamt, beskrivs som utsatt för ”vävnadsgenomträngningar” samt (på bilden) som skadad och solkad. Bilden återges.

22  I dokument från RPS, Ai.1030-93, som åtföljer RPS överlämnande detta datum av samtliga klädespersedlar till SKL, kallas det aktuella plagget för ”T-shirt”.

Jag överlämnar nu denna förteckning till RÅ och önskar besked huruvida RÅ har något att invända mot min redogörelse. Skulle så vara fallet önskar jag för varje punkt precisering.

Jag kommer att redovisa RÅ:s svar vid stormöte på Tuna Bygdegård den 19 november i år. Får jag inget svar från RÅ måste jag i så fall uppfatta detta uteblivna svar som tecken på att RÅ godkänner min genomgång ovan.

Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66, 018-15 12 79.

Min blogg: www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

RÅ:s telefon: 08-453 66 00 – ring RÅ och hör! Ring din tidning. radio, TV-kanal!

Så långt min skrivelse 4.11.2011 till RÅ; obesvarad. Uppgifterna är, som JU ser, av den karaktären att RÅ, i varje annat brottsärende, omedelbart skulle ha underkastat ärendet en noggrann granskning.

I mitt fall händer det motsatta. Trots att jag i brevet den 4.11 understryker att jag kommer att presentera detta brev vid allmänt möte på Tuna Bygdegård den 19.11 får jag inget svar före mötet och har ännu i dag då detta skrivs ej fått något svar från RÅ, som leder förundersökningen inom Palmeärendet,

Hade jag fått någon form av kommentar till brevet av den 4.11 hade jag kunnat replikera och en dialog hade kunnat uppstå, Men något sådant händer inte. När jag under punkten 11 skriver att

Lisbeth Palme överger vid Odengatan Olofs ambulans

är detta självfallet ett dramatiskt och möjligen häpnadsväckande påstående från min sida som RÅ hade bort analysera:

Varför överger LP Olofs ambulans under blixtkörning till Sabbatsberg? Varför får ambulansen sinkas genom uppehållet vid Odengatan; ingen vet ju vid tillfället huruvida Olof Palme fortfarande lever? Hur kan en polisbil stå på pass vid Odengatan? Osv.

Men RÅ är kusligt, cyniskt ointresserad och följer inte ens förvaltningslagens s k serviceregler: Den som skriver till en myndighet har absolut rätt att få svar.

Jag fick nu stå vid mötet i Tuna och berätta för de häpna mötesdeltagarna att RÅ inte bryr sig om att svara, i en ödesfråga.

Ett upprop efter mötets slut bör ha nått RÅ den 22 november, men ingen av uppropsskrivarna har, trots begäran om detta, fått RÅs svar.

Jag vet inte, JU, om RÅs agerande är liktydigt mad laglöshet, men jag har all anledning att frukta detta, i synnerhet som jag under mitt 25-åriga arbete med detta ärende aldrig från RÅ fått tillstymmelse till svar i sak, endast hänvisningar till påstådd förundersökningssekretess.

Jag kan inte undgå att se en direkt koppling av den svenske riksåklagaren till själva mordet på statsminister Olof Palme – kan JU fråga RÅ?

Och vilken förundersökningssekretess? All dylik försvann självfallet i och med att Christer Pettersson började lagföras i december 1988 och förundersökningsprotokollen följande år salubjöds av rikskriminalpolisen.

Vad finns ytterligare för hemliga dokument? 2011?

JU – jag har vid upprepade tillfällen begärt att bli hörd i Palme-ärendet, men detta har inte medgivits. Jag ser som enda skäl en obruten rädsla från RÅs sida för publicitet, en rädsla för en öppnad Pandoras ask.

JU – jag är aldrig på minsta punkt dementerad i denna sak. Pekar inte detta förhållande på att jag kan tänkas ha rätt på alla eller ett stort antal punkter? RÅs agerande i denna sak är djupt skrämmande och totalt oförenligt med den rättsstat som JU är satt att vårda.

Jag anhåller att denna skrivelse delges samtliga medlemmar av justitieutskottet samt att utskottet agerar, i, som sagt, en ödesfråga.

Med djupt oroad hälsning

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Läs sidan "Om kommentarer"