Var fanns Aftonbladet under Olof Palmes dödsnatt?

Öppet brev till Aftonbladets ledning! För angelägen kännedom: Göteborgs-Posten!
14.12.2012. Den i särklass mest dramatiska bilden från Olof Palmes dödsnatt är den som klockan 23.42 på Sabbatsbergs akutintag togs av pressfotografen Ulf Karlsson. Den föreställer Lisbeth Palme som i en poliskommissariebil anländer till Sabbatsberg samt skyndar in mot akutintaget. Bilden talar sitt entydiga språk, och den har aldrig i klartext ifrågasatts. Se min bok ”Mordets dunkel tätnar kring Lisbeth Palme”.
I övrigt är det mesta kring den s k Lisbethbilden tvetydigt, mörkat, okänt.
Sedan bilden tagits for Ulf Karlsson tämligen omedelbart till Aftonbladets redaktion, där han överlämnade den än så länge oframkallade filmrullen till nattredaktionens nyhetsdesk, allt enligt Ulf Karlssons mycket klara redogörelse, i efterhand lämnad till undertecknad Sven Anér.
Det var standard”, sa Ulf Karlsson. ”Jag hade som stående frilansuppdrag att med ensamrätt för Aftonbladet ta s k blåljusbilder, dvs bilder av händelser som rapporteras på polisradion. Jag lyssnade på polisradion de kvällar och nätter som jag var ute, jag for till de platser där något allvarligt verkade ha inträffat. Det var standard. Sedan skulle självfallet den beställande tidningen, Aftonbladet, få tillgång till de aktuella bildrullarna, varför jag snarast möjligt tog mig till Aftonbladets redaktion och lämnade över rullarna för framkallning och kopiering, alltså det gamla sättet att ta fram bilder. Så gjorde jag självfallet också Palmenatten.”
Så långt Ulf Karlsson. Men då jag är 2000 tar kontakt med Aftonbladets ledning får jag en diametralt annorlunda version, vilken efter mina samtal med olika chefer vid redaktionen kan sammanfattas så här:
Ulf Karlsson arbetade inte åt oss den här kvällen, han kom aldrig in med någon bildrulle till vår news desk, vi såg honom aldrig den kvällen. Vi framkallade sålunda aldrig någon av Ulf Karlssons bilder, vi kopierade inte heller, vi såg aldrig den påstådda Lisbeth-bilden, och vi publicerade den alltså heller inte. Vi har aldrig haft någon som helst kontakt med Lisbeth-bilden.”
Jag skulle självfallet ha litat på Aftonbladets mångordiga och mångstämmiga avståndstagande från mordnattens exklusiva bild om inte just denna bild dykt upp i den stora nyhetstidningen Göteborgs-Posten för söndagen den 2 mars 1986. G-P:s caption löd:
Lisbet Palme kommer till Sabbatsbergs sjukhus strax efter ambulansen med Olof. Hon kastar sig ur polisbilen som körde henne till sjukhuset och springer in på akutmottagningen.
Visst, detta är en helt korrekt underskrift till Ulf Karlssons bild, korrekt på varje punkt. Lisbeth Palme, som av många vittnen vid Dekorima setts gå in i Olofs ambulans, iförd brun mockapäls, anländer till Sabbatsberg i en poliskommissariebil, iförd mörk tygkappa.
Här var det nära att spaningsledningens hela skönmålning av mordet skulle spricka. Det hade bara behövts att G-P i sin bildunderskrift hade noterat:
Lisbet Palme, som lämnat Dekorima i Olofs ambulans, kommer till Sabbatsbergs sjukhus…”
Hade G-P formulerat sig på detta sätt hade avgörande viktiga fakta funnits till allmän beskådan. G-P har säkert handlat i helt god tro, och i hastigheten inte hittat motsägelsen; far i ambulans, anländer i polisbil.
Nu åter till Aftonbladets åtgöranden eller rättare sagt icke-aktivitet. Aftonbladet påstår sig aldrig ha sett skymten av Lisbeth-bilden, men bilden finns, bevisligen, i G-P knappt 24 timmar efter tagningen. Hur har detta gått till? AB vägrar att hjälpa till på minsta sätt.
Från 1986 till september år 2000 är det helt tyst, i alla medier, om Lisbethbilden. G-P upptäcker aldrig att tidningen allt sedan mordet suttit på en krutdurk, och den officiella spaningsledningen aktar sig för att röra vid saken.
Men i september år 2000 får jag ett telefonsamtal från rikskriminalpolisen där jag tillfrågas om jag vore intresserad av några bilder från Sabbatsberg, bl a bilden av Lisbeth Palme då hon i polisbil anländer till Sabbatsbergsakuten? Visst, onekligen intresserad. Jag får veta att jag kommer att få ett postförskott för nitton bilder, kostnad 665 kronor. Bilderna kommer, jag har Lisbethbilden i min hand.
Från rikskrim? Hur har rikskrim kommit åt bilderna? Ulf Karlsson har inte sålt bilderna, han har aldrig fått betalt, han har aldrig sett Lisbethbilden – vad är det som har hänt?
Det känns närmast patetiskt att jag, på min blogg nu fjorton år senare, tvingas gissa i detta stora mörka ärende, när sanningen finns inom Aftonbladets redaktion. Och i polisens valv. Jag har frågat rent ut: kan ni se i er bildbokföring när och hur bilden kom till Aftonbladet, hur den hamnade hos polisen?
Men Aftonbladet tiger, polisen tiger. Om vi ingenting säger har vi ingenting sagt. Jag får en vision av en i särklass dramatisk bild som på egna små fötter förflyttar sig från Ulf Karlssons kamera till G-P:s spalter, aldrig hanterad av människohand, simsalabim.
Mycket mer är konstigt. Har rikskrim sålt Lisbeth-bilden till G-P? Och om bilden uppenbarligen är så hemlig, varför erbjuds den då i sinom tid till en av landets ivrigaste journalistiska Palmeutredare, nämligen till undertecknad Sven Anér?
Ledningen för Aftonbladet, detta är en stor, komplicerad journalistisk händelse, inne i ett gåtlikt dunkel.
Rikskrim vill inte, vill bl a inte förklara för mig varför de, mot dryg betalning, offererar Lisbethbilden till mig.
Aftonbladet kan ge fullständigt besked, bl a om varför tidningen ratar tidningens kanske mest explosiva bild någonsin, och om hur bilden telefotades till Göteborgs-Posten – den sista frågan är kanske den märkligaste: AB telefotar sin bästa bild till en av sina hårdaste konkurrenter men publicerar den inte själv – ordbehandlarens tangenter trasslar in sig.
Göteborgs-Posten skulle naturligtvis också ha mycket att berätta: när och hur och varför fick G-P en bildkontakt över huvud taget? Och såg G-P aldrig, nära ett dygn efter mordet, att Lisbeth Palme övergett Olofs ambulans och sprungit över till en polisbil?
Som en randanmärkning kan jag lägga till att den statliga granskningskommissionen 1999 inte har ett ord om denna dramatik, inte nämner att den sett G-P:s bild. Självfallet såg kommissionen bilden, men valde att tiga, efter att ha konstaterat hu så hemskt.
I fallet mordet på statsminister Olof Palme gäller andra lagar eller rättare sagt brottsregler. Aftonbladet! Tidningen skulle med ett penndrag kunna öppna upp för en hederlig redovisning av Palme-fallet. Ett penndrag, där tidningens förhållningssätt i fallet Lisbethbilden klarläggs från botten.
Under de många åren som gått har Aftonbladet aldrig dementerat någon enda av mina väsentliga uppgifter i detta mörka skeende. Vore det inte dags för ett journalistiskt omtänkande, Aftonbladet? Jag önskar ett svar!
Sven Anér, enda yrkesjournalist som noterat denna sak nere i mordets dy.
Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Läs sidan "Om kommentarer"