Lisbeth-chauffören aldrig hörd!


23.7.2013. Till Rikspolischefen Bengt Svenson:

Jag närsluter, i kopia, brev 2013-07-17 till mig från Hans Melander på Palmeutredningen. Brevet gör mig mycket förundrad. Jag koncentrerar mig nu på de 5 punkterna på brevets förstasida. Jag ger mina kommentarer:

Nr 1: Hans Rehnstam är sålunda den polisman som körde Lars Christiansons kommissariebil Palmes mordkväll. På en plats någonstans vid Odengatan togs Lisbeth Palme, som övergav Olofs ambulans, upp i kommissariebilen, och efter Lisbeth Palmes kappbyte fortsattes färden till Sabbatsbergs akutmottagning.

Christianson har avlidit, men Hans Rehnstam är fortfarande i polistjänst, nu inom Gävleområdet. Rehnstam är i dag ende polisman som känner till och kan bekräfta hur kommissariebilen kördes mordnatten och vilka som medföljde.

När Melander nu säger att Rehnstam över huvud taget inte är hörd baxnar jag. Han är huvudvittne för hela Sabbatsbergsdelen, med alla dess ovissheter, men han ska sålunda inte vara hörd?

Jag ber om din kommentar, innehållande uppgift om huruvida polisen avser att, över 27 år efter händelsen, höra den polisiärt tillgänglige Rehnstam?

Nr 2: Den aktuella bilden, föreställande kommissariebilen samt Lisbeth Palme, Christianson och Rehnstam, togs av pressfotografen Ulf Karlsson mordnatten kl 23.41-42. Den har därefter, på okända vägar, tämligen omedelbart på mordnatten hamnat hos Stockholmspolisen, men den är aldrig försåld av Karlsson, som aldrig fått någon som helst ersättning.

Detta har inte hindrat Stockholmspolisen att till mig försälja denna bild och flera andra för ett rejält belopp till mig; se postens rek-kvitto!

Att Melander nu påstår att rikskrim saknar varje handling rörande denna polisens försäljning av bilder, till vilka de inte hade några rättigheter, känns otroligt. Och hur har bilden den 2.3.86, resp några dagar senare, kunnat dyka upp i Göteborgs-Posten resp Aktuell Rapport? Har polisen försålt bilden till de båda tidningarna och tagit betalt?

Och, för att fortsätta listan, varför erbjuds jag kopior av Lisbeth-bilden och ett antal andra Ulf Karlsson-bilder våren 2000?

Sammantaget anser jag det oförsvarligt av Melander att ta så lätt på denna komplicerade affär och att dessutom låta påskina att han, som representant för dem som tillvällat sig Lisbeth-bilden, inte skulle veta vad bilden föreställer! En bild som ligger så otroligt centralt i hela Palmemordet!

Nr 3: Ja, ungefär samma sak. Nu tar Melander sin tillflykt till påstådd sekretess. Det finns, som du vet, ingen sådan generell sekretess. Hela Palmeutredningen är självfallet öppen, såvida inte Kammarrätten i Stockholm, i speciella och noggrant motiverade fall, skulle medge sekretessundantag. Hur sekretess över huvud taget skulle kunna gälla namn på personer på en för 27 år sedan i två tidningar publicerad bild kan jag inte förstå. Men Melander vill uppenbarligen helst inte ge mig någon information alls.

Nr 4 säger ca 23.42 på Sabbatsbergsakuten! Den felaktigt påstådda förundersökningssekretessen igen; dessutom är ju Christiansons PM öppen handling inom Palmeutredningen, tillställd mig för några veckor sedan! Ska jag då inte få fråga om deluppgifter i denna PM? Christianson säger i sin PM att han ca 23.42 befann sig vid Johannes kyrka, medan Lisbethbilden säger ca 23.42 vid Sabbatsbergsakuten! Otroligt!

Nr 5: Punkten gäller ett mycket väsentligt bidrag till Palmeutredningen, vilket jag begärt ska bli föremål för undersökning med mig som uppgiftslämnare, hörd under ed. Men Melander menar tydligen att det är tämligen oväsentligt vad en professor i dermatologi, Åke Nilzén, till Olofs bros Claës kan ha sagt rörande Lisbeth Palmes av allt att döma helt uppdiktade skottskada. Båda herrarna finns inte längre i livet, men jag skulle onekligen kunna höras. Ett förhör med mig skulle, tillsammans med bl a juristkommissionens mycket stora skepsis 1987 till hela Lisbeth-skottet, medföra att detta påhittade skott omedelbart måste avföras från RÅ:s och rikskrims agenda.

Sammantaget: Melanders skrivelse till mig visar mycket klart att rikskrim inte har något som helst intresse av att presentera centrala sanningar inom Palmemordet. Detta är illvarslande. Jag förbereder en skrift, vilken jag kommer att tillställa dig, där jag riktar synnerligen stark kritik mot rikskrims hela hantering av detta stora ärende. Om ett svar från dig tillför saken ny viktig information kommer jag självfallet att foga detta till min skrift, som är under utformning, rubrik ”27 års utredande ett nesligt miljardspel”. Ärendet är överklagat till Kammarrätten i Stockholm, men jag ville ge dig en vidare bild.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

1 kommentar:

  1. Jag kan hålla med om att det finns mystik runt bilden, och det är enbart motivet kontra den uppgivna tiden bilden är tagen.
    Men det finns ingen logik i det som sedan Anér diktar upp, som skulle förklara denna bild och runt det som han sedan påstår har ägt rum, finns inga vittnen och heller inga som helst belägg. Han utgår bara ifrån att bildens tidsdokumentation är rätt och utifrån det diktar han ihop en egen historia,en totalt osannolik historia dessutom, som saknar all logik. Det mest logiska är att det finns en annan förklaring till bilden, men det vägrar Anér att tro. Och han vägrar också att ta fram alternativa teser, som skulle förklara bilden vilket inte skulle vara så svårt. Dessutom möjliga förklaringar som är betydligt mer logiska och trovärdiga.
    Anér upprepar sitt mantra likt en papegoja, med skygglappar. Vore en fördel om han vidgade sina vyer och försökte hitta andra möjliga förklaringsmodeller, vilket självklart finns och är inte så svårt att komma fram till, bara ett exempel kunde vara att de var på väg att bli körda hem, alltså både Lisbeth och sönerna, men det kommer ändrade förhållningsorder från SÄPO att invänta en annan bil med livvakter.Och därför går sällskapet ur polisbilen och går in på Sabb igen och väntar, där det också finns livvakter. Alltså är då bildens tidsangivelse felaktig. Som sagt alternativ till hans egna uppdiktade historia är inte så svårt att hitta men det finns inte i Anérs tankevärld, tyvärr och på klassiskt journalistmanér undertrycker han och blundar för det som talar emot den egna tesen och framhåller med överdriven intensitet det som talar för och skjuter sig därmed sig själv i foten.

    SvaraRadera

Läs sidan "Om kommentarer"