2.8.2010.
Rikskriminalpolisen.
I avvaktan på svar på min skrivelse 18.7.10 sänder jag ett viktigt, kompletterande material, hämtat ur den dokumentserie som av mig presenterades för deltagarna i en offentlig hearing 16.12.89 på ABF, Sveavägen.
I det avsnitt ur materialet, som jag tagit fram och nu sänder till rikskriminalpolisen, påstår jag att bandspelarens markeringar, i högermarginalen på TK:n, är tider i realtid, ej som dåvarande rikskriminalchefen Tommy Lindström i bifogat brev påstod, ”tekniska data rörande använd bandspelare”.
Jag visar i bifogat material, som jag anmodar rikskriminalpolisen att noga läsa, att markeringarna i den högra marginalen av TK:n är faktiska, av bandningsapparaten tajmade realtider. En granskning från er sida visar er omedelbart att mina uppgifter är korrekta, och de har heller aldrig under de över tjugo år som gått dementerats.
Följderna av Tommy Lindströms påstående blir förödande, eftersom de innebär att samtalen (ringade siffror) 4, 6, 7 och 8 inte har förevarit under Olof Palmes mordnatt utan vid annat tillfälle och falskeligen tillfogats det preparerade bandet, vilket därefter lämnats till utskrift av signaturen ”ME”.
Jag önskar nu ett utförligt svar från rikskriminalpolisen. Som ett av de mycket viktiga bevisen jag nämner tar jag upp bl a den femte ”stjärnraden”: hade markeringarna i högermarginalen skett enligt decimalsystemet hade rimligen nära hälften av dessa markeringar slutat på ”60” till ”99” . Nu finns ingen sådan markering!
Men läs nu noga! De uppgifter jag presenterar i dag, kopplade bl a till den i brevet 18.7 påtalade diskrepansen Roger Cederberg/Roger Östlund, visar, som jag i över två decennier påpekat, att skrämmande förfalskningar utförts i rikskriminalens regi.
Jag vill även tillägga, i just ovannämnda sammanhang, att de båda första – påstådda – samtalen skall ha utgjorts av samtalet med Sigges nu avlidne bror/Roger Cedergren/, med Janne Lundberg, kvinna vid Slussen, Mona på Lidingö och Kjell Fernberg, i den ordningen.
Då Roger Östlund ett år senare förs in i bilden är, som känt, ordningen mellan samtalspersonerna denna: Janne Lundberg, kvinna vid Slussen, Roger Östlund, Mona på Lidingö samt Kjell Fernberg!
Jag ber er utreda om tre versioner av denna TK funnits: först den korrekta versionen som under tiden 23.02 – 23.53 inte innehållit några besvarade inkommande samtal alls (eftersom Sigge ej varit hemma i sin bostad under denna period). Sedan den version som använts då det gällt att placera Roger Cedergren som uppringare: nu har det tydligen varit angeläget att placera detta samtal tidigt, nära 23.02. Och till sist det falskeligen påstådda Roger Östlund-samtalet, inplacerat vid en senare tidpunkt, 23.15, efter både Janne Lundberg och okänd kvinna vid Slussen. Som era egna fem vittnen konstaterar i förundersökningsprotokollet kom Roger Östlund inte till biografen Grand förrän kl 23.30!
Om detta låter krångligt så kan nog rikskriminalen ändå utreda, eftersom det hela skett i rikskriminalens egen regi.
Min egen tolkning är denna: till Roger-samtalen (oavsett vilken Roger) har använts ett tidigare bandat samtal från Roger Cedergren till Sigge Cedergren. Även samtalen från Janne Lundberg och okänd kvinna vid Slussen måste ha varit bandade tidigare, och nu infogade, på varierande platser, i denna konstruerade TK, detta bl a eftersom allt pekar på att Sigge Cedergren och kamraten Reine Jansson enligt dessas aldrig ändrade uppgifter fanns åkande och väntande på Apelbergsgatan/Luntmakargatan mellan kl 23 och 24; Sigge kan då inte ha svarat på några samtal eftersom han inte befann sig i bostaden.
Detta är en möjligen komplicerad men ändå mycket transparent händelsekedja, tillkommen i ett enda syfte: att försöka visa att Christer Pettersson kl ca 23.12 kan ha setts av Roger Östlund vid biografen Grand (för att därefter hinna ner till Dekorima och skjuta ihjäl Olof Palme)!
Gör nu ett allvarligt genomtänkt försök att förklara! Förklara hur ni i tio år har kunnat påstå (och i princip påstår ännu i dag!) att Christer Pettersson vore mördaren – fanns ingen inom rikskrim som satte sig ner och läste innantill i era egna dokument och röt till? Jag ha i detta sammanhang inga andra dokument eller uppgifter än era egna. I dessa dokument återfinns hela detta skrämmande falsarium! Läs alla de bifogade dokumenten!
Varför detta falsarium? Jo, för att till varje pris skydda den polisman, sedermera rådman och riksdagsledamot, som faktiskt utförde mordet!
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
Vad gör RÅ åt sina och rikskrims falsarier?
4.8.2010.
Till Riksåklagaren
Jag översänder en dokumentation, som under gårdagen gick till rikskriminalpolisen, rörande bl a en obesvarad skrivelse från mig till samma adressat den 18 juli i år. Rimligen bör detta material ha stort intresse även för rikskriminalpolisens samarbetspartner i förundersökningen rörande mordet på Olof Palme.
Som RÅ ser noterar jag ett skrämmande stort antal diskrepanser som berör det s k telefonavlyssningsprotokollet avseende avlyssning av knarkhandlaren Sigge Cedergrens fasta bostadstelefon.
Denna s k TK utgör det väsentliga, enda ”beviset” för att Roger Östlund skulle ha sett Christer Pettersson vid biografen Grand strax före mordet, men på ett mycket stort antal punkter kan, antingen enkelt eller efter viss analys, utläsas att denna TK är ett arrangerat falsarium, där falsarierna utförts av rikskriminalpolisen i samråd med RÅ.
Låt mig sätta fingret på det brev som den sedermera entledigade rikskrimchefen Tommy Lindström sände till mig 1989-07-26, sida 5 i brevet till rikskriminalpolisen.
Där påstår Lindström sålunda att TK-markeringarna i högermarginalen ”inte är tidsangivelser utan tekniska data”, men detta påstående från rikskriminalens högsta ledning är flagrant osant. I själva verket har den använda inspelningsapparaten arbetat i ”real time”, dvs fortlöpande startats resp stoppats då besvarade samtal inkommit eller då abonnenten själv ringt ut och fått svar, redovisat med räkneverkets minuter och sekunder-
Det blir då totalt oförklarligt hur markeringarna i vänster- resp högermarginalerna kan differera. Markeringarna avser ju samma samtal och borde alltså i verkligheten (om nu någon verklighet finns bakom) ha varit identiska. Exempel: det påstådda samtalet från en ej preciserad ”Roger” borde antingen ha 23.15 – 23.21 i vänstermarginalen och 12.30 – 18.30 i högermarginalen eller 23.15 – 23.18 i vänstermarginalen och 12.30 – 14.57 i högermarginalen.
Som siffrorna nu står blir de felaktiga och framstår som uppenbarligen manipulerade. Jag ger i dokumentationen till rikskriminalpolisen ytterligare exempel på manipulation, i själva verket antagligen trippel manipulation. Jag anmodar RÅ att noga läsa och inte som vid ett antal tidigare tillfällen dekretera att jag i princip inte får vända mig till RÅ, att jag i varje fall inte någonsin kan räkna med en kommentar samt att jag i stället kan räkna med att alla ärenden jag tar upp kan avgöras utan kontakt med mig samt utan att jag informeras om utfallet, alltså en serie av brott mot grundlagar från RÅ:s sida.
RÅ – mordet på Olof Palme är i praktiken löst, och inte minst RÅ kommer förr eller senare att tvingas medge detta förhållande. Eller menar RÅ att detta statsministermord för all framtid ska noteras som ”olöst”, i de statliga dokumenten och i den officiella historieskrivningen?
Att RÅ i dag kan sitta tyst och stilla inför alla de uppgifter om brott som jag räknar upp, brott begångna av RÅ eller under RÅs domvärjo, innebär naturligtvis i sig ett ytterst allvarligt brott, som givetvis bl a kan rubriceras som skyddande av brottsling, ett brott som inom något mer än ett halvår kommer att vara 25 år gammalt.
Om RÅ, med sina kvalificerade medarbetare, verkligen satte sig ner med min nu översända dokumentation, måste RÅ inom några minuter kunna konstatera att mina påståenden stämmer. 6 kan inte bli identiskt med 3, RÅ! Detta är ren reguladetri.
RÅ kan aldrig frånsvära sig skyldigheten att svara på seriösa skrivelser och dossierer av här översänt slag. Jag kräver sålunda ett snabbt och utförligt svar, i den största juridiska fråga Sverige någonsin ställts inför.
Delar av detta material läggs om några dagar ut på min blogg,
med flera tusen engagerade besökare.
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
Stig Edqvist – jag önskar ett svar!
9.8.2010.
Stig Edqvist, Palmeenheten, rikskriminalpolisen.
Jag talade i dag den 9 augusti kl 10.30 med Per Karlsson, Palmeenheten. Han uppgav att du hade återkommit från semester i dag och att han avsåg at med dig gå igenom framför allt min skrivelse från den 18 juli. Han hade dock ingen mjlighet att koppla samtalet till dig.
Jag understryker vikten av att detta ärende omedelbart klaras upp genom besked från rikskriminalpolisen till mig. Det har legat mycket länge. Ärendet kan förefalla komplicerat, men det är i själva verket mycket enkelt och klart presenterat av mig:
Roger Cedergen och Roger Östlund kan inte båda ringa samma samtal till Sigge Cedergrens fasta telefon vid samma klockslag.
Får jag en acceptabel förklaring till hur detta kan ha skett lovar jag att inte gå vidare med just detta ärende, men jag måste nu ha en sådan skriftlig förklaring från rikskriminalpolisen.
Du har ditt jobb att sköta och jag har mitt. I mitt jobb ingår att jag jämlikt tryckfrihetsförordningen har rätt att införskaffa alla uppgifter jag behöver i min verksamhet samt enligt bl a förvaltningslagen 4 par 1 raden: ”Varje myndighet skall lämna upplysningar etc” har rätt att få svar. ”Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt”.
FörvL talar även om att myndighet °skall ta emot besök och telefonsamtal från enskilda”. Jag har sedan september 2007 sökt dig per telefon på ditt tjänsterum men tyvärr, efter ca femton försök, aldrig nått dig; detta kan vara en tillfällighet men i så fall en för mig mycket hinderlig tillfällighet.
Nå, se bort från det som varit! Får jag nu ett snart besked, senast onsdag 11.8, stryker jag ett streck över min långa väntan: vem ringde Sigge – som dock själv ej befann sig i sin bostad vid tillfället – Roger Cedergren eller Roger Östlund?
Jag försöker nå dig per telefon under tisdagen.
Engagerad hälsning
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
Göran Hägglund – vad gör du och kd?
9.8.2010.
Statsrådet Göran Hägglund
103 33 Stockholm.
Göran Hägglund – du svarade en gång mycket vänligt men tyvärr till intet förpliktande på ett brev från mig i Palmeärendet. Ärendet är i dag om möjligt än gråare och än mera skrämmande, ondskefullt förpuppat i den statliga byråkrati som du säger dig vilja lätta på.
Vad har kristdemokraterna att dölja i denna affär? Rimligen ingenting. Ingenting har under mina undersökningar framkommit som skulle tyda på att kd på minsta sätt skulle ha varit klandervärt involverat i Palmeärendet. Att partiet, som alla andra, följt med i alla överslätande kringelkrokar är sorgligt men knappast uppseendeväckande; kd väcker inga sovande björnar, lika litet som något annat parti gör det.
Men tänk om kd, nu i valtider, ginge ut och sa ifrån: gör någonting åt Palmeärendet! I en enkät nyligen, som jag endast fått relaterad för mig, placerades tydligen inom en framstående panel Olof Palme som den person politiker anser sig ha lärt mest av; intressant! Så som ikon och symbol och sägen och legend är Olof Palme alltså ingalunda bortglömd utan precis tvärtom, medan intresset hos samma panelpersoner för Olof Palme som brottsoffer i dag är obefintligt. Detta är skrämmande svårförklarligt.
Jag skickar med ett färskt material som dels illustrerar sakläget i Palmeaffären, dels visar mina egna, i dag unika, ansträngningar att få minsta besked från den svenska rättsstaten. Men denna rättsstat, kalla den i mitt fall för JK, RÅ eller rikskrim, vill inte ha med mig att göra. RÅ säger bokstavligen upp bekantskapen och förvägrar mig rätten att i fortsättningen ta kontakt, självfallet ett brott mot tryckfrihetsförordningen, medan RÅ:s partner i den påstått pågående förundersökningen, som du ser av bifogade texter, vecka efter vecka, månad efter månad, vägrar att svara. Varför? Naturligtvis för att varje försök till rättframt svar skulle avslöja hela upplägget, med rättsstaten själv som ansvarig för rättsrötan.
Har du inte någon informationssekreterare eller pressekreterare på ditt departement som skulle kunna få i uppgift ett extraknäck: kolla om Sven Anér ljuger på någon enda punkt! Ljuger han om sina egna vedermödor i kampen mot vrång byråkrati, ljuger han om de sakförhållanden han presenterar?
Och själv borde du ta upp denna stora svarta sak med Reinfeldt, som vet allt i ärendet, allt! Jag är inte helt fri från empati, Göran Hägglund. När jag granskar ärendet med utgångspunkt från den mentala och sociala myndighetsmisshandeln av Christer Pettersson, totalt oskyldig i sammanhanget, vill tårar börja sippra. Det är svårt att tänka sig värre synd (och synder borde ju du vara specialist på) än att sparka på den utslagne som redan ligger i rännstenen. Chesterton skriver i en Father Brown-story om ”The Worst Sin”. Detta är den värsta, svenska synden,
Om det skulle vara så att du tror att jag genomgående ljuger, gör då så att du ber någon medarbetare kontrollera, som sagt. Ingen av mina uppgifter, nu på bloggen
eller i min bok om Anti Avsan har någonsin dementerats. Alla mina hundratals påpekanden och anklagelser står odementerade kvar – är inte det underligt?
Medan jag skriver till dig ringer en för mig okänd person som just läst ”Affären Anti Avsan” och blivit förstämd, djupt undrande. Jag får ofta sådana samtal, med följdfrågan: varför gör ingen något? Ingen politiker, inget medium? Vad ska jag svara? Jag ber vederbörande ringa den undflyende Stig Edqvist, vart nu det skulle kunna leda.
Jag ber dig själv gå in i ärendet, själv kontrollera, själv agera, Göran Hägglund! Det kan aldrig vara fel att söka sanningen kring en statsministers död, skjuten på öppen gata. Aldrig fel, Göran Hägglund!
Djupt angelägen, djupt oroad hälsning,
Sven Anér, 210814-5075, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
Gaphalsen Leif GW – rättsstatens alibi
10.8.2010.
Öppet brev till kriminologen Leif GW Persson.
Den svenska rättsstaten styrs inte alls, om ni trodde det, av Fredrik Reinfeldt eller Beatrice Ask eller t ex JK eller RÅ. Den svenska rättsstaten styrs i stället av professorn i kriminologi – finare går det inte att bli – Leif GW Persson, med beteckningen Leif GW, liksom kungen heter Carl Gustaf utan efternamn och Zlatan går bra med bara Zlatan.
Jag läser i Aftonbladet i dag denne Leif GW:s helt ounderbyggda och klart sanslösa beskyllningar mot författarkollegan Björn Ranelid, som enligt Leif GW kränger sina egna böcker efter författarföreläsningar och, underförstått, ger fan i (det är lätt att falla in i Leif GW:s lätta språkbruk) att deklarera för de enorma sedelbuntar som denne Ranelid sägs kamma in i samband med sina lukrativa föreläsningar.
Det är svårt, hävdar Leif GW, att hederligt redovisa sådana inkomster, ett rent helvete närmare bestämt. Det är jättesvårt att räkna, och man känner sig efteråt som ett utskitet äpple (?).
Varför det skulle vara så exceptionellt svårt sägs inte. I själva verket torde en femteklassare klara av detta merkantila äventyr. Se efter hur många böcker du har från början, räkna dem som blir kvar, se efter hur mycket pengar det blev – nej, det klarar ju en tredjeklasssare.
Men Leif GW vet, som alltid. Ranelid är en stor bov som ska hutas åt i Aftonbladet, med lämpligt antal invektiv. ”Girig” t ex – ett förtalsord? Det tror jag inte, Leif GW skulle aldrig hamna i en förtalsprocess, därför att allt denne vittre kriminolog företar sig inom rättsstatens högre kretsar anses vara klokt, vettigt, sansat, you name it. Leif GW är rättsstatens alibi. Med Leif GW som gastande skyddshelgon kan inget ont vederfaras denna rättsstat, och Leif GW själv har, per definition, alltid rätt i allt vad han ryar, skriker, hojtar, gastar och svär.
Vem är denne Leif GW Persson (han har faktiskt ett efternamn)? JO, han är en vid rikspolisstyrelsen anställd akademiskt utbildad kriminolog, med tillgång till all den dokumentation i t ex Palmeärendet som vi inom den vanliga allmogen aldrig får tillgång till: förhören med huvudvittnena i Avsan-affären, förhöret med Avsan själv, alla dessa handlingar som visar vilket enormt arbete rikskriminalpolisen hettes lägga ned på att hitta Avsan på gymet i Upplands Väsby. Osv.
Och Leif GW har även med den rutinerade kriminologens skarpa ögon (ja, jag är inte ironisk) kunnat i de öppna handlingarna läsa hur Christer Pettersson på rikskriminalens hemgjorda falska indicier kunnat falskeligen kopplas till ett statsministermord.
Allt detta vet Leif GW. Om allt detta har han läst varje tillgänglig rad i öppna och hemliga utredningar, men han har en selektiv hjärna som spottar fram endast sådant som är passande. Passande för den falska rättsstat vars profet och gullgosse denne vanartige Leif GW alltid har varit, även om han någon gång tagits i örat för utebliven forskning; bagateller, förstås, säger både Leif G W, omedelbart, och även hans uppdragsgivare efter ett tag, sedan Leif GW fåt hojta en stund.
En gång i tiden, i början av 1990-talet, ringde det i min telefon hemma vid Kungsgatan i Uppsala:
”Hej, det är Leif GW Persson. Jag ville bara berätta för dig att det blev så fel det där med Holmér i Borlänge. Han var ju aldrig i Borlänge, precis som du skriver. Han var kvar i Stockholm under mordnatten. Ja, jag ville bara säga det. Hej.”
Jag satt stel i redaktionsstolen. Vad menar han? Bekräftar han att jag hela tiden haft rätt om bluffen i Borlänge? Jag konfererade med Lena; vad gör jag? Jag fick rådet att ringa tillbaka, över rikspolisens telefonväxel.
”Leif GW Persson? Ja hej, det är Sven Anér igen. Du ringde mig nyss om Holmér som inte var i Borlänge…”
”Jag har inte ringt dig. Adjö.”
Så går det till i krig. Det var Leif GW jag talade med, båda gångerna. Det muttermumlet tar jag inte fel på. Och den ganska skrämmande episoden har aldrig släppt sitt grepp.
Några år senare, 1995, satt Leif GW Persson ”opartisk” ordförande i en TV 3-debatt mellan i huvudsak poliser respektive personer som ansåg att polisspåret i Palmeärendet är en realitet.
Men Leif GW tog under hela debatten på sig bästa ironiska leendet, smekte poliserna medhårs och lämnade oss polisspårsengagerade kvar knockade på golvet, ten and out. Leif GW Persson, rättsstatens försvarare.
Situationen var förstås helt orimlig. Här skulle vi sitta, med vår ingalunda kompletta information rörande Palmemordet och allt som hänt i dess kölvatten, och konfronteras med en ”opartisk” ordförande, helt insatt i detta skräckinjagande ärende, med alla dess mörka kringelkrokar. Sen sa jag saker i bandningen som tydligen var lite farliga, men dessa farligheter plockade Leif GW bort före sändning; man får inte vara dum, och det är i princip inte Leif GW, den gången tydligen släpad genom en häck i sin artistiskt slitna jeanskostym.
Till bilden av denne Persson bör läggas hans litterära verksamhet, där han inte drar sig för att låtsas presentera och tro på just polisspåret! I dag sitter Leif GW med någon form av offentligt uppdrag att lösa alla svenska mord från Gustav III och framåt; undras hur långt han har kommit.
Är nu detta så allvarligt? En pajas i rättsstatens utkanter? Han är inte alls någon riktig pajas, han är för klok för det, och han befinner sig inte i några utkanter utan mitt i Rosenbad, med det klara uppdraget (fast naturligtvis inte satt på pränt) att hålla medier och den svenska allmänheten borta från alla farliga spekulationer kring detta statsministermord.
Under tiden har rikskriminalpolisen en egen enhet, med den undflyende poliskommissarien Stig Edqvist i spetsen och med det klart skönjbara uppdraget att ingenting göra, frånsett att inte släppa Sven Anér in på livet.
Edqvist vet att mordet begicks av rådmannen och riksdagsmannen, förre baseballpolisen Anti Avsan, men Avsan har Edqvist inte betalt för att avslöja eller gripa.
Om det funnes annat än viss språklig briljans – ja, jag menar det – hos denne Leif GW Persson, om det dessutom funnes råg i ryggen, skulle detta Palmemord vara uppklarat i samma sekund som Leif GW ginge ut, på ett debattforum som han själv väljer, och hojtade, gastade, ryade, och svor att sanningen i Palmeärendet inte är Christer Pettersson utan Anti Avsan.
Leif GW skulle kunna illustrera med citat ur de hemlig handlingar han har tillgång till – förbjudet? Vad bryr sig en Leif om förbud?
Du kan gärna svara, Leif, till
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
210814-5075.
Brevet läggs 100814 ut på min blogg
”Vi behandlar Edert brev i enlighet med Romstadgan för den internationella brottsdomstolen....”
10.8.2010.
Den 15 juli (gå tillbaka dit i bloggen!) skrev jag till den internationella brottsdomstolen i Haag. Jag har nu fått svar från domstolen, avfattat både på engelska och franska. Uppenbarligen har mitt brev ingalunda lagts i papperskorgen. Exakt vad texterna innebär får väl en framtid utvisa:
The Office of the Prosecutor of the International Criminal Court acknowledgwes receipt of your document/letter.
This communicaton has been duly entered in the Communicatins Register of the Office. We will give consideration to this communication, as appropriate, in accordance with the provisions of the Rome Statute of the International Criminal Court.
As soon as a decision is reached, we will inform you, in writing, and provide you with reasons for this decision.
Yours sincerely, M.P. Dillon, Head of Information & Evidence Unit, Office of the Prosecutor.
Our reference: OTP-CR-250/10 The Hague
Min översättning av brevtexten:
Åklagarbyrån vid den internationella brottsdomstolen bekräftar mottagandet av edra dokument/brev.
Detta meddelande har enligt reglerna införts i byråns dokumentregister. Vi kommer att i regelrätt ordning ta upp detta ärende, i enlighet med Rom-statuten för den internationella brottsdomstolen.
Så fort ett beslut föreligger kommer vi att meddela Er skriftligen samt delge Er bakgrunden till detta beslut.
Gå nu alltså till 15.7. i bloggen så hittar du mitt brev rörande Carl Bildt/folkmord. Jag är i kontakt med den svenske åklagare som har hand om ärendet här hemma, kammaråklagare Magnus Elving vid RÅ, men denne har ännu inte kunnat ge annat besked än att han arbetar med fallet.
Vad som bör kunna konstateras, efter ovanstående brev, är rimligen att misstankarna mot Carl Bildt för delaktighet i folkmord i Sudan ligger väl etablerade vid den internationella brottsdomstolen i Haag och är föremål för dess granskning. Sven Anér
Palmenhetens Stig Edqvist ljuger mig rätt upp i ansiktet i Christer Pettersson-ärendet!
11.8.2010. Till Rikspolisstyrelsens ledning!
Så här lyder Palmeenhetens, Stig Edqvists, korta svar 10.8.2010 till mig i ärendet med de påhittade telefonsamtalen och förfalskade telefonavlyssningsprotokollen rörande Roger Cedergren resp Roger Östlund, denna blogg 18.7.2010:
De förhör Ni hänvisar till ingår i Förundersökningsprotokollet som Ni fått Er tillsänt.
Nu liksom tidigare kommenterar vi i Palmeutredningen inte den pågående utredningen.
Stig Edqvist
Edqvist biter huvudet av skammen och försöker undkomma en besvärlig situation genom att ljuga mig rätt upp i ansiktet. Detta är mycket allvarligt.
Vissa delar av en pågående förundersökning kan sekretessbeläggas och då inte behöva kommenteras, men sedan en förundersökning väl lagts fram är den givetvis till alla delar offentlig och helt öppen för kommentarer från polis och åklagare; en självklarhet.
Det är också just så som förundersökningen i Palmeärendet tidigare har handlagts, och sedan förundersökningen presenterats har utförliga kommentarer fortlöpande lämnats av förundersökningsledningen.
Jag tar som exempel en dialog återgiven på sidan 128 i min bok ”Palmemordet: Affären Anti Avsan”. En tidningsreporter ställer 15.6.1993 frågan till den dåvarande polisiäre spaningsledaren:
”Har ni gjort någon rekonstruktion av händelsen?”
”Nej, kvinnorna har inte velat ställa upp, säger spaningsledaren Hans Ölvebro till Expressen.
”Vilket signalement har du lämnat på mannen?”
”En medellång man i 30-35-årsåldern.
Etc.
Polisens dåvarande spaningsledare Hans Ölvebro, Stig Edqvists föregångare, ger alltså, helt öppet, en tidigare inte känd kommentar till pågående förundersökning. Ölvebro, i Palmeutredningen, kommenterar således den pågående utredningen, rikspolisstyrelsen. Edqvists påstående i brevet till mig i dag är direkt osant.
Redan en av de första dagarna efter detta statsministermord höll dåvarande spaningsledaren Hans Holmér stor och öppen presskonferens och redovisade den just inledda förundersökningen. De efterföljande, ogrundade, anklagelserna mot ett antal kurder relateras under 1986 i ett svall av information, mitt under pågående förundersökning. Den 26 juli 1989 redovisar den då tillsatte spaningsledaren, polisöverintendenten och rikskriminalchefen Tommy Lindström i brev till mig uppgifter (felaktiga) rörande bandningsteknik vid telefonavlyssning.
Och, inte minst viktigt: hela förundersökningsprotokollet i Palmeärendet från 1990, och hela den tusensidiga rapporten från granskningskommissionen från 1999, är ju i sig klara och tydliga bevis på öppen redovisning av förundersökningen. Att vissa delar av denna, som går emot spaningsledningens påstådda tes att Christer Pettersson vore mördaren, inte finns återgivna i den öppna delen av förundersökningen eller i den mycket försiktigt skrivna granskningsrapporten ligger i sakens natur. I denna skrämmande saks natur.
Så att när Edqvist hävdar att ”vi i Palmeutredningen inte kommenterar den pågående utredningen” är detta grov, avsiktlig lögn, i syfte att slippa redovisa bakgrunden till de synnerligen allvarliga diskrepanserna mellan förundersökningens båda påståenden: ”Roger Cedergren ringde Sigge” resp ”Roger Östlund ringde Sigge”.
Situationen, rikspolisstyrelsen, är sålunda djupt allvarlig. Naturligtvis är det tänkbart att ett fel någon gång insmyger sig i ett förundersökningsprotokoll. Men det är omöjligt att tänka sig att två diametralt motsatta påståenden, lagda i en förundersökningspersons mun, presenteras i två olika rapporter inom samma förundersökning, med krav från förundersökningsledningens sida att båda uppgifterna ska bli trodda, ska tas på allvar. Ingen som helst notering finns, vare sig vid Roger Cedergren-påståendena från 1987 eller vid Roger Östlund-påståendena från 1988 att ettdera av påståendena vore felaktigt. Inte heller i granskningsrapporten, där påståendet om Roger Cedergrens namn över huvud taget inte finns nämnt; säkrast så, uppenbarligen.
Jag tror inte att en liknande, uppenbarligen avsiktlig diskrepans någonsin tidigare förekommit inom svensk rättsskipning. Men nu förekommer den, i just den allvarligaste mordaffär som någonsin drabbat Sverige. Att Edqvist kryper bakom ett påhittat kommentarstopp gör inte saken bättre.
Jag anmäler nu Stig Edqvist för grovt avsiktlig misskötsel av förundersökningen rörande mordet på öppen gata på statsminister Olof Palme. Jag påstår även att Stig Edqvist, under hela den tid han varit polisiär ledare för den påstått pågående förundersökningen rörande detta mord, ej, tillsammans med sina kolleger inom den sk Palmeenheten, någonsin bedrivit verklig, aktiv spaning efter Olof Palmes mördare. Anledningen känner rikspolisstyrelsen:
Mordet är i praktiken uppklarat, vilket jag utan tillstymmelse till efterföljande dementi skriver i min bok ”Palmemordet: Affären Anti Avsan”; Olof Palmes mördare är dåvarande baseballpolisen, nuvarande rådmannen vid Stockholms tingsrätt samt moderate riksdagsledamoten Anti Harald Avsan.
Jag begär nu aktion från rikspolisstyrelsens sida. Tre personer kan lagföras: kriminalkommissarien Stig Edqvist, jag själv samt Anti Avsan.
Rikspolisstyrelsen, rimligen i samråd med ävenledes i hög grad ansvariga RÅ, kan inte stillatigande låta denna trippla situation bero. Rikspolisstyrelsen kan inte, år ut och år in, avdela och avlöna polisiär personal som inget reellt arbete utför i denna sak utan framför allt ägnar sig åt att, med ständig kuslig fördröjning, trakassera en undersökande och utredande professionell författare och journalist, arbetande strikt enligt grundlagens regler i tryckfrihetsförordningen samt enligt förvaltningslagens serviceparagraf. Men det är inte service jag möts av utan vrånghet, osanna påståenden, rädsla för öppenhet, medan den svenska rättsstaten ämnar.
Denna skrivelse läggs under morgondagen ut på min blogg. Jag uppmanar härmed mina bloggbesökare att ta kontakt med rikspolisstyrelsen i detta ärende (08-401 90 00) samt kräva besked, jämlikt TF 1:1!
Jag önskar svar omedelbart; rikspolisstyrelsen behöver inte lång tid för att formulera ett svar, eftersom hela denna mörka affär från början till slut är väl känd och hanterad av rikspolisstyrelsen i alla dess mörka detaljer.
Sven Anér, journalist och författare, tidigare anställningar bl a Dagens Nyheter och Sveriges Television, bevakare av Palmeärendet i nära 24 år, sedan tiden för mordet, utgivit ett flertal dokumentära böcker i ämnet, vilkas innehåll aldrig på någon punkt dementerats.
Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
Göran Hägglund! Hans Holmér och Tommy Lindström, som planerade mordet, blev själva rikskriminalens spaningsledare!
11.8.2010.
Göran Hägglund – jag sänder dig hela det senaste blogginnehållet utskrivet på papper, som tecken på att jag verkligen vill att du läser!
Brevet från Stig Edqvist på rikskriminalens Palmeenhet kom som en kalldusch, kanske chock, även om jag borde varit luttrad. Jag har ju länge vetat att denne Stig Edqvist suttit som en för ändamålet vald, tillförlitlig bromskloss: släpp ingen djävul (läs: hederlig journalist) in i rikskrims domäner!
Alltsedan mordet i februari 1986 har rikspolisstyrelsen och rikskrim gått ut med budskapet: ge oss tips om mordet, berätta vad ni vet, ring oss! Men när den svenska polisens ledning från t ex mig får korrekta och sanna tips om bakgrunden till mordet, ja då fäller Edqvist ner bommen: vi kommenterar inte!
Edqvist vet att alla mina uppgifter är korrekta, han vet att Anti Avsan är mördaren, han vet att länspolismästaren Hans Holmér och polisöverintendenten, rikskrimchefen Tommy Lindström var de som först gemensamt planerade statsministermordet för att därefter sätta sig ner och låtsas utreda samma statsministermord.. Och i dessa bådas efterföljd sitter nu Stig Edqvist på rikskrim och uppbär lön för en icke-aktivitet. Detta är förstås helt sanslöst, men icke desto mindre sant.
Utgör detta uttalande från min sida grovt förtal? Åtala då! Men inget åtal tycks någonsin följa. I själva verket är just icke-aktiviteten från alla polisers sida den mest skrämmande aspekten av denna affär. Håll tyst så kommer vi undan! Så kommer vi undan historiens dom! Det är just ett sådant skamligt skeende som du kan förhindra, Göran Hägglund!
Du säger att du värnar om den vanliga mäniskan. Värna då om de miljoner människor som i sitt liv, sitt vardagsliv, skändligen dras med i smutsen då den svenska rättsstaten skyddar ett mord, skyddar en mördare och rämnar inför våra ögon!
Visa denna dossier för kamraterna i alliansen, för meningsmotståndarna bland de rödgröna! Eller, som sagt, om du inte tror mig: ställ mig inför skranket!
Fortsatt engagerad, skrämd, oroad hälsning! Sven Anér
Jobba vidare, Sven. Du är pà rätt spàr.
SvaraRaderamvh
Anders Björkman