17 feb 2010
Öppet brev till moderate riksdagsledamoten Anti Avsan!
Anti Avsan – Du har för någon månad sedan till en riksdagskollega under ett långt och genomtänkt samtal sagt att du
”inte tänker stämma Sven Anér för förtal, eftersom du i så fall skulle få dras med denna sak under hela livet”.
Jag förstår inte din inställning. Det är ju just i samband med en handläggning vid domstol som sanningen om din inblandning i mordet på statsminister Olof Palme kan bli slutgiltigt klarlagd
Jag frågar dig nu: Avser du att anmäla mig för förtal?
Det är en enkel och klar fråga, och jag önskar ditt svar snarast.
Som en bakgrund ger jag den skrivelse som flera av dina åsiktsfränder inom regeringen just fått motta.
Djupt oroad och undrande hälsning
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
Till Regeringens samtliga ledamöter – i en ödesfråga!
16 februari 2010
Till Regeringens samtliga ledamöter – i en ödesfråga!
Det gäller mordet på Olof Palme.
Jag har studerat några av de mest spektakulära morden under 1900- och 2000-talen och funnit att mordet på Olof Palme visar upp sidor som förefaller helt unika.
Den synnerligen nära knytningen mellan mördare och utredande myndigheter är en anmärkningsvärd sida. Oviljan från myndigheters sida att över huvud taget utreda den ende reellt misstänkte mannen; sålunda har denne man aldrig behövt medverka i en live-konfrontation inför de båda ytterst välstrukturerade vittnena, och när ett av dessa vittnen verkligen fick medverka vid en
s k fotokonfrontation fanns ingen bild av den misstänkte medtagen bland de sex fotografierna. Ärendet har aldrig gått till domstol – ja, inget annat spektakulärt mordfall har tillnärmelsevis handlagts på liknande sätt.
Det är, mina adressater, omöjligt att undgå intrycket att den svenska regeringen och svenska myndigheter gjort och gör allt för att den misstänkta personen, dvs rådmannen vid Stockholms tingsrätt och moderate ledamoten av Sveriges riksdag Anti Avsan, ej ska bli lagförd.
Och det rör sig inte endast om Anti Avsan. Ovanför Avsan, och omkring honom vid mordtillfället, fanns, enligt odementerade uppgifter, ett 20-tal ytterligare poliser i olika befattningar, sammanslutna efter mordet i en förening kallad ”MOP86” dvs en ”kamratförening för mordet på Olof Palme 1986”, och såväl före som efter mordet fanns ett antal poliser, bland andra Anti Avsan, med i den s k ”Stockholms försvarsskytteförening”, av klar kårkaraktär, ledd av polismannen, vapenhandlaren och leverantören till länspolismästare Hans Holmérs nyinredda ”Palmerum” Carl Östling. Många av medlemmarna i MOP86 kan lätt återfinnas i bl a Gunnar Walls, bröderna Poutiainens samt mina egna böcker i Palmeämnet.
Men det genomgående draget är att varken regering eller rikskriminalpolis varit intresserade av någon utredning värd namnet, däremot intresserade av att endast en bråkdel av handlingarna i ärendet om den s k ”Dekorimamannen” fått bli offentliga.
Olof Palmes sista minuter i livet avslöjas sålunda inte för den svenska allmänheten, vilket utgör ett hån mot hans minne. Jag har sålunda i tryckt skrift direkt utpekat dåvarande piket-/basketballpolisen Anti Avsan som Olof Palmes mördare. Jag hade givetvis räknat med att Avsan skulle reagera, t ex med en anmälan om grovt förtal. Men någon sådan reaktion har inte kommit. Det förefaller uppenbart att Avsan på goda grunder anser sig ha fri lejd från den svenska överheten.
Då Olof Palme under stort polispådrag begravdes i Stockholm den 15 mars 1986 bevakades de många gästerna av bland andra Olof Palmes mördare; ett statsministermord i ett nötskal. Sverige skakas av det ”olösta” Palmemordet, skakas värre än av tsunamin och Haiti. Går svensk heder, svensk demokrati att rädda? Jag vet inte. Men den som måste göra försöket är Sveriges regering. Vad gör ni? Svara!
Sven Anér, undersökande journalist och författare, 210814-5075, aldrig någonsin dementerad i denna svarta affär. Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
Till Regeringens samtliga ledamöter – i en ödesfråga!
Det gäller mordet på Olof Palme.
Jag har studerat några av de mest spektakulära morden under 1900- och 2000-talen och funnit att mordet på Olof Palme visar upp sidor som förefaller helt unika.
Den synnerligen nära knytningen mellan mördare och utredande myndigheter är en anmärkningsvärd sida. Oviljan från myndigheters sida att över huvud taget utreda den ende reellt misstänkte mannen; sålunda har denne man aldrig behövt medverka i en live-konfrontation inför de båda ytterst välstrukturerade vittnena, och när ett av dessa vittnen verkligen fick medverka vid en
s k fotokonfrontation fanns ingen bild av den misstänkte medtagen bland de sex fotografierna. Ärendet har aldrig gått till domstol – ja, inget annat spektakulärt mordfall har tillnärmelsevis handlagts på liknande sätt.
Det är, mina adressater, omöjligt att undgå intrycket att den svenska regeringen och svenska myndigheter gjort och gör allt för att den misstänkta personen, dvs rådmannen vid Stockholms tingsrätt och moderate ledamoten av Sveriges riksdag Anti Avsan, ej ska bli lagförd.
Och det rör sig inte endast om Anti Avsan. Ovanför Avsan, och omkring honom vid mordtillfället, fanns, enligt odementerade uppgifter, ett 20-tal ytterligare poliser i olika befattningar, sammanslutna efter mordet i en förening kallad ”MOP86” dvs en ”kamratförening för mordet på Olof Palme 1986”, och såväl före som efter mordet fanns ett antal poliser, bland andra Anti Avsan, med i den s k ”Stockholms försvarsskytteförening”, av klar kårkaraktär, ledd av polismannen, vapenhandlaren och leverantören till länspolismästare Hans Holmérs nyinredda ”Palmerum” Carl Östling. Många av medlemmarna i MOP86 kan lätt återfinnas i bl a Gunnar Walls, bröderna Poutiainens samt mina egna böcker i Palmeämnet.
Men det genomgående draget är att varken regering eller rikskriminalpolis varit intresserade av någon utredning värd namnet, däremot intresserade av att endast en bråkdel av handlingarna i ärendet om den s k ”Dekorimamannen” fått bli offentliga.
Olof Palmes sista minuter i livet avslöjas sålunda inte för den svenska allmänheten, vilket utgör ett hån mot hans minne. Jag har sålunda i tryckt skrift direkt utpekat dåvarande piket-/basketballpolisen Anti Avsan som Olof Palmes mördare. Jag hade givetvis räknat med att Avsan skulle reagera, t ex med en anmälan om grovt förtal. Men någon sådan reaktion har inte kommit. Det förefaller uppenbart att Avsan på goda grunder anser sig ha fri lejd från den svenska överheten.
Då Olof Palme under stort polispådrag begravdes i Stockholm den 15 mars 1986 bevakades de många gästerna av bland andra Olof Palmes mördare; ett statsministermord i ett nötskal. Sverige skakas av det ”olösta” Palmemordet, skakas värre än av tsunamin och Haiti. Går svensk heder, svensk demokrati att rädda? Jag vet inte. Men den som måste göra försöket är Sveriges regering. Vad gör ni? Svara!
Sven Anér, undersökande journalist och författare, 210814-5075, aldrig någonsin dementerad i denna svarta affär. Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
Papperstidning krävs för entré i debatten!
11 feb 2010
Papperstidning krävs för entré i debatten!
Vad är egentligen debatten, kulturdebatten, dagsdebatten? Webinslag, blogginslag, Rapport, Aktuellt, Ekot, TV-nyheterna? Debattskapande, visst. Men inte identisk med själva den gripbara debatten. Debatt konkretiseras först, verkar det, när den finns på papper, i en någorlunda stor tidning, i en upprepad, återkommande version. Det är först då som den är etablerad. Stämmer det?
Jag skriver dessa rader mot bakgrund av min egen blogg kring affären Anti Avsan. Jag själv, och Avsan, finns ideligen i web- och blogg-version, men den skrämmande nyhetsbilden förs, hittills (!), inte över till tidningens, den stora dagstidningens, klart definierade debatt- eller nyhetsspalt. Aftonbladet har en gång, i en tyckarkolumn, haft ett skakande utropstecken – men sen gjort halt. Trots att detta ämne är outtömligt och outtömt och finns på alla departementens och verkens register och hårddiskar. Hittar de stora publicisterna inte dit?
Det är de dagliga tidningarnas gate-keepers, deras chefredaktörer och nyhetschefer, vilka antingen själva skriver eller fångar upp dagsdebatten, som har ett ansvar som givetvis är enormt, förstärkt av deras tidningars enorma praktiska resurser, inför vilka den ensamme skribenten förmodas stå liten och darrande.
Men har då inte det utslungade ordet en egen kraft, en egen makt? Som skär genom tidningarnas papper? De läsande, tänkande människornas egen kraft och makt? Där finns min förhoppning. Trots allt.
Papperstidning krävs för entré i debatten!
Vad är egentligen debatten, kulturdebatten, dagsdebatten? Webinslag, blogginslag, Rapport, Aktuellt, Ekot, TV-nyheterna? Debattskapande, visst. Men inte identisk med själva den gripbara debatten. Debatt konkretiseras först, verkar det, när den finns på papper, i en någorlunda stor tidning, i en upprepad, återkommande version. Det är först då som den är etablerad. Stämmer det?
Jag skriver dessa rader mot bakgrund av min egen blogg kring affären Anti Avsan. Jag själv, och Avsan, finns ideligen i web- och blogg-version, men den skrämmande nyhetsbilden förs, hittills (!), inte över till tidningens, den stora dagstidningens, klart definierade debatt- eller nyhetsspalt. Aftonbladet har en gång, i en tyckarkolumn, haft ett skakande utropstecken – men sen gjort halt. Trots att detta ämne är outtömligt och outtömt och finns på alla departementens och verkens register och hårddiskar. Hittar de stora publicisterna inte dit?
Det är de dagliga tidningarnas gate-keepers, deras chefredaktörer och nyhetschefer, vilka antingen själva skriver eller fångar upp dagsdebatten, som har ett ansvar som givetvis är enormt, förstärkt av deras tidningars enorma praktiska resurser, inför vilka den ensamme skribenten förmodas stå liten och darrande.
Men har då inte det utslungade ordet en egen kraft, en egen makt? Som skär genom tidningarnas papper? De läsande, tänkande människornas egen kraft och makt? Där finns min förhoppning. Trots allt.
Regeringsformen 4 kap. Riksdagsarbetet. 8 par 2 st: Misstänkes riksdagsledamot för brott
Regeringsformen 4 kap. Riksdagsarbetet. 8 par 2 st: Misstänkes riksdagsledamot för brott i annat fall/än under utövandet av sitt uppdrag/, skall bestämmelser i lag om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han erkänner brottet eller har tagits på bar gärning eller fråga är om brott för vilket ej är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.
Sven Anérs kommentar: Jag har sedan lång tid tillbaka misstänkt moderate riksdagsledamoten Anti Avsan för mord, en misstanke som aldrig avvisats av någon rättslig instans, framför allt inte av riksåklagaren. Står då misstanaken kvar, och kan i så fall lagrummet här ovan tillämpas?
Sven Anérs kommentar: Jag har sedan lång tid tillbaka misstänkt moderate riksdagsledamoten Anti Avsan för mord, en misstanke som aldrig avvisats av någon rättslig instans, framför allt inte av riksåklagaren. Står då misstanaken kvar, och kan i så fall lagrummet här ovan tillämpas?
Viktigaste Avsan-handlingen "utbruten" ur polisens arkiv!
Då jag begär ut samtiga handlingar i "Anti-Avsan - finska flickorna"- avsnittet räknar rikskrim upp ett stort antal handlingar (som jag i de flesta fallen inte får se!) men tar inte upp ärendet Ai. 80-93, där journalisten Olle Alsén direkt pekar ut Anti Avsan som misstänkt! Har denna handling - och kanske andra också - placerats undan all insyn?
Jag frågar rikskriminalen om någon form av brott föreligger. Jfr det i dagarna aktuella Engla-mordet, där handlingar rensats bort!
Som jag tidigare vid flera tillfällen påpekat är hemlighetsmakeriet kring "Dekorimamannen" ("lagligt" eller inte) ovärdigt en rättsstat. Bland annat bryter statens egen granskningskommission mot allt vad sekretess heter, samtidigt som kommissionens egen rapportering är djupt otillfredsställande. Minst fyra dokument från 1992 har aldrig uppmärksammats av kommissionen - vad står i dessa dokument? Varför ställs jag, som utredande journalist, utanför? Och med mig hela den svenska allmänheten? Är källforskning bannlyst dör all verklig forskning!
Är Olof Palmes sista minuter i livet ointressanta?
Jag frågar rikskriminalen om någon form av brott föreligger. Jfr det i dagarna aktuella Engla-mordet, där handlingar rensats bort!
Som jag tidigare vid flera tillfällen påpekat är hemlighetsmakeriet kring "Dekorimamannen" ("lagligt" eller inte) ovärdigt en rättsstat. Bland annat bryter statens egen granskningskommission mot allt vad sekretess heter, samtidigt som kommissionens egen rapportering är djupt otillfredsställande. Minst fyra dokument från 1992 har aldrig uppmärksammats av kommissionen - vad står i dessa dokument? Varför ställs jag, som utredande journalist, utanför? Och med mig hela den svenska allmänheten? Är källforskning bannlyst dör all verklig forskning!
Är Olof Palmes sista minuter i livet ointressanta?
Palmemordet kommer inte att preskriberas nästa år.
Sven Anér kommenterar:
Beslutet om denna förlängda preskriptionstid har varit väntat. Vad det specifikt innebär för Palme-mordet är alltså att detta mord inte preskriberas om drygt ett år utan preskriptionen skjuts på en ej avgränsad framtid.
Har då dagens, 3 februari 2010, beslut motiverats av regeringens önskan att den faktiske Palme-mördaren ska kunna straffas även efter tidigare gällande preskription? Kanske, men troligare är att regeringen inte direkt syftat på Palme-mordet utan snarare tänkte på de möjligheter som ny vetenskap, DNA-forskning bl a, ger brottsbekämparna.
Konkret: vad betyder dagens beslut för den av mig klart utpekade riksdagsledamoten Anti Avsan?
Det betyder rimligen att Avsan får fortsätta bära denna skrämmande ryggsäck under årtionden framåt. Innebär detta en större press? Ja, rimligen. Personligen ser jag dagens beslut som ett underlättande av mitt arbete i Palme-ärendet. Det finns tid kvar att arbeta. Under tidigare gällande regler hade visserligen mördaren efter de 25 åren kunnat tänkas ha erkänt mordet utan risk för straff. Nu stängs den dörren, men å andra sidan kan hederlig utredning, vid sidan av den svenska rättsstatens få tid att gå vidare. Jag ser fram emot den möjligheten.
Beslutet om denna förlängda preskriptionstid har varit väntat. Vad det specifikt innebär för Palme-mordet är alltså att detta mord inte preskriberas om drygt ett år utan preskriptionen skjuts på en ej avgränsad framtid.
Har då dagens, 3 februari 2010, beslut motiverats av regeringens önskan att den faktiske Palme-mördaren ska kunna straffas även efter tidigare gällande preskription? Kanske, men troligare är att regeringen inte direkt syftat på Palme-mordet utan snarare tänkte på de möjligheter som ny vetenskap, DNA-forskning bl a, ger brottsbekämparna.
Konkret: vad betyder dagens beslut för den av mig klart utpekade riksdagsledamoten Anti Avsan?
Det betyder rimligen att Avsan får fortsätta bära denna skrämmande ryggsäck under årtionden framåt. Innebär detta en större press? Ja, rimligen. Personligen ser jag dagens beslut som ett underlättande av mitt arbete i Palme-ärendet. Det finns tid kvar att arbeta. Under tidigare gällande regler hade visserligen mördaren efter de 25 åren kunnat tänkas ha erkänt mordet utan risk för straff. Nu stängs den dörren, men å andra sidan kan hederlig utredning, vid sidan av den svenska rättsstatens få tid att gå vidare. Jag ser fram emot den möjligheten.
Palmemordet kommer inte att preskriberas nästa år.
Ingen preskription för Palmemordet
ur SvD 3 febr 2010
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ingen-preskription-for-palmemordet_4204131.svd
Palmemordet kommer inte att preskriberas nästa år.
Publicerad: 3 februari 2010, 16.52. Senast ändrad: 3 februari 2010, 16.54
Det blir en av följderna av att riksdagen nu har beslutat avskaffa preskriptionstiden för mycket allvarliga brott.
Mordet på statsminister Olof Palme, 28 februari 1986, skulle enligt de nuvarande reglerna ha preskriberats i februari 2011. Då har 25 år gått vilket i dag är preskriptionstiden för mord.
Men de nya reglerna, som riksdagen klubbade på onsdagen, innebär att mord, dråp, folkrättsbrott, folkmord samt terroristbrott som begås genom mord eller dråp inte kommer att preskriberas.
Brott av den typen som enligt de nuvarande reglerna preskriberas före det att lagen träder i kraft, 1 juli i år, omfattas inte. De kommer att preskriberas.
ur SvD 3 febr 2010
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ingen-preskription-for-palmemordet_4204131.svd
Palmemordet kommer inte att preskriberas nästa år.
Publicerad: 3 februari 2010, 16.52. Senast ändrad: 3 februari 2010, 16.54
Det blir en av följderna av att riksdagen nu har beslutat avskaffa preskriptionstiden för mycket allvarliga brott.
Mordet på statsminister Olof Palme, 28 februari 1986, skulle enligt de nuvarande reglerna ha preskriberats i februari 2011. Då har 25 år gått vilket i dag är preskriptionstiden för mord.
Men de nya reglerna, som riksdagen klubbade på onsdagen, innebär att mord, dråp, folkrättsbrott, folkmord samt terroristbrott som begås genom mord eller dråp inte kommer att preskriberas.
Brott av den typen som enligt de nuvarande reglerna preskriberas före det att lagen träder i kraft, 1 juli i år, omfattas inte. De kommer att preskriberas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)