Olof Palme – vårt ständiga onda samvete, vår ständiga ryggsäck

19.4.2014, påskdagen.

Daniel Sandström, SvD Kultur:

Hur vi än vänder oss kommer vi aldrig ifrån Olof Palme. Vi må vara medelålders eller gamla – eller unga, naturligtvis. Den levande Olof kan aldrig glömmas. Inte den döde.

Det är som att slå upp i en ofta omläst bok. Vilken sida, som än faller upp, kommer minnena, ofta ordagranna. Pest eller kolera… Treblinka och Guernica… Hans vänliga drift med Tage Erlander, ett omaka par, ville det synas.

Eller följ den osannolika mordutredningen. Den osanna utredningen. Otrolig i en värld av professorer och politiker, alla med ett ämbetsansvar som inte borde tåla några eftergifter.

Mordutredningens avsiktliga lögner är, nära nog alla, avslöjade. De flesta                       finns där på pränt, de ropar på omtryck, på avtryck i den debatt som aldrig fick starta. På riktigt.

Jag sänder dig ett exempel. Ett dåligt känt, skrämmande. Har funnits citerat in extenso i några av mina skrivelser till de myndigheter och myndighetspersoner som inte vill ha dylika skrivelser. Finns in extenso på min blogg

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com,

men får förbli okommenterat, av stora kommentatorer. SvD har fortlöpande varit informerat. Frågorna, som snubblar på varandra på min blogg, är otroliga:

Ville en dåvarande svensk statlig säkerhetschef röja Olof Palme ur vägen?

Frågan bör ställas av den svenska rättsstatens folk, men detta folk är räddhågat som små möss, tyst som små möss.

Jag ber dig nu, Daniel Sandström: läs min översända dossier, reflektera. Inte en rad är dementerad, inte en påstådd konspiratör är hörd av rikskriminalens toppförhörare. Vad händer om du går in? Varken åklagare eller polis har någonsin haft ett liknande ärende att sköta, men de har vanskött det. I fullt medvetande, i full avsikt.

Så: läs! Vi är båda publicister. Jag behöver inte analysera ett ärende av detta slag för en annan publicist. Detta ärende ropar, lyser, blixtrar.

Skulle något bli bättre av dagens totala tystnad, totala likgiltighet? Nej. Dammarna börjar svikta, sanningarna finns snart ute över landet, informationen på min blogg dementeras aldrig, påtalas ännu inte.

När jag läser all skickligt skriven kultur som SvD erbjuder, kan jag aldrig få det rätta, djupa engagemanget, eftersom den ständigt kvardröjande Palmebördan inte vill släppa. Vad betyder det jag läser, när ryggsäcken till synes i evighet finns kvar, som en Pandoras ask fylld av ondska, djupt grundad avsiktlig ondska. Och alla vi som vet har ett ansvar att dela.

Kommer du ut i manegen, Daniel Sandström? Jag önskar ditt svar.

Engagerad, undrande hälsning,

Sven Anér, fil kand en gång i världen, men vad gör i dag historieforskningens filosofie doktorer? Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

./. Dossier.