Det viktigaste, det farligaste dokumentet i hela Palmeutredningen innehas av undertecknad Sven Anér men inte av myndigheterna, vilka sedan den 30 mars 1993, i 21 år arbetat i blindo.

22.4.2014. Likalydande skrivelser, jämte bilagor, till nedanstående instanser och personer:

Krkom Hans Melander, Vice RÅ Kerstin Skarp, Statsministern,  Justitieministern 

Robert Aschberg, MTG, Box 2094, 103 13 Stockholm, Daniel Sandström SvD Kultur, 105 17 Stockholm, Peter Wallenberg, Investor AB, Arsenalsgatan 8 C, 103 32 Stockholm,

 TT, 105 12 Stockholm

Jag närsluter, i kopior:

Min originaldossier i ämnet, daterad 13.4.2014:

Är den stora Palmegåtan löst?

I denna dossier ingår bl a

Ai. 318-93, originalbrevet , PM av Ulf Lingärde inlämnad odaterad, 6 sidor, men av rikskriminalpolisen en gång i världen försedd med dnr och registreringsdatum.

I dag, 22.4.14 tillkommer i kopia missivbrev 2014-04-17, från Hans Melander till undertecknad Sven Anér, jämte nedanstående svarsbrev, 22.4.14.

Vänligen studera sålunda först de närslutna bilagorna!

Det nya, som tillkommit med min brevpost i dag, är sålunda detta:

Krkom Hans Melander, som är en av två i spetsen för den polisiära delen av förundersökningen rörande Palmeärendet, misstänker alltså nu, som framgår av hans brev till mig, att den tidvis statligt anlitade säkerhetsexperten Ulf Lingärdes skrivelse till ej utsatt adressat, år 1993 även har insänts/upplämnats till rikskriminalpolisen och där vederbörligen registrerats och diarieförts, men därefter försvunnit från rikskrim.

Ledningen för förundersökningen i Palmeärendet, dvs riksåklagaren (med delegation i dag till vice RÅ Kerstin Skarp), har sedan ärendets tillkomst (1992)-1993 fram till i dag aldrig varit inkopplad på detta för förundersökningen rörande mordet på statsminister Olof Palme helt avgörande ärende.

Det exemplar, som jag nu översänder, uppvisar flera tecken på att denna promemoria även vid andra tillfällen behandlats av rikskrim. Sålunda har sidan 2 av original-PM tuschstrukits av myndighet – rimligen rikskrim – 10 rader från slutet; ”uppgiftslämnaren” + 17 bokstävers strykning. Vidare PM sidan 6, sist, där säkert namnet ”Ulf Lingärde” har stått, samt slutligen alla de 15 namnen på sidan 7 (min paginering); här kvarstår läsliga endast F 1, F 2 etc, dvs de använda kodbeteckningarna. Noteras kan, på denna sida 7, kvarstående rester av diarienumret Ai. 318.93. vilka tämligen enkelt kan urskiljas; detta är rikskrims tusch!

Det ex av denna så oerhört viktiga promemoria, som jag har i min ägo, fick jag på sin tid av numera bortgångne DN-kollegan Olle Alsén, som var den som sökte dra fram hela Lingärde-ärendet i ljuset. Det var Olle Alsén som, på den kopia han 1993 utfätt från rikskrim, för hand gjorde de påteckningar som framgår. Påteckningarna kan givetvis vara intressanta, men de tillhör inte PM-originalet. Nu tillförs dock självfallet Alséns påteckningar automatiskt rikskrims officiella dokumentation.

Vad innebär nu detta ärende som det i dag föreligger? Ja, betydelsen av vad jag nu kan avslöja är, och kommer att bli, helt avgörande för lösningen av Palme-ärendet, sedan detta inte längre är någon ogenomtränglig gåta.

Vet vi då att de i PM (framför allt i dess senare version, vilken är påtagligt manipulerad år 1994) gjorda påståendena om 15 svenska mäns delaktighet i ansvaret för att ”Olof Palme röjdes ur vägen”, är korrekta, underbyggda?

Nej. De 15, flera avlidna, är aldrig hörda, eftersom allt vad Sverige har och har haft av myndighetspersoner noga aktat sig för att lägga Lingärdes texter under luppen. Dessa personer har i stället, aktivt och i strid mot allt vad lag och förordning säger, undandragit denna så i särklass viktiga promemoria från all insyn, för att till slut tappa bort hela dokumentet!

Som ofta tidigare har jag anledning att ställa frågan:

Vilket är värst: själva det till rättsstaten så nära kopplade mordet, eller den påstådda efterföljande mordundersökningen, i dag slutgiltigt avslöjad som ett nesligt, avsiktligt nesligt haveri?

”Mordundersökning” – och vad ska nu till? Har vi över huvud taget, i denna solkiga svenska rättsstat, hedervärda och opartiska ämbetsmän, som skulle kunna sätta sig ner och granska denna Pandoras ask?

Vi har haft – och har – en byråkrati på kuslig tomgång. Och den tystnad som sedan 1986 kännetecknar alla stora och betydelsefulla svenska medier har varit – och är – djupt beklämmande. Ska denna tystnad få fortgå, till exempel hos TT, som har – och har haft - i varje fall moraliska och pressetiska skyldigheter att slå larm, larm inte bara en gång utan alla stunder. Larm nu.

Genom denna omoraliska och oetiska mur har en ensam engagerad nyhetsjournalist hittills inte kunnat driva en bräsch. Men nu, i dag?

”Hoppsan! Oj då! Gick vi och tappade bort det farligaste Palmedokumentet av dem alla, det var kanske inte så bra. Den mänskliga faktorn…”

I så fall tusentals mänskliga faktorer.

Jag önskar nu, snarast möjligt, mina adressaters kommentarer, jämte förslag till omedelbara nödåtgärder! Den nuvarande s k förundersökningen drivs av RÅ i knapp styrfart, medan rikskriminalpolisen sätter in papper i pärmar – de papper de ännu inte har tappat bort!

Antagligen har ingen annan svensk mordutredning skötts på detta sätt, på ett tillnärmelsevis liknande sätt. Ingen annan än utredningen av mordet på en svensk statsminister.

Sven Anér, 210814-5075, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 7

Varför hörs jag inte? Den ende utomstående, vid sidan av Olle Alsén, som hittills haft tillgång till grunddokumentet i Palmemordet? Jag har varit journalistiskt aktiv i ärendet i över 28 år, praktiskt taget sedan dödsskottet den 28 februari 1986, men jag är aldrig hörd. Jag är aldrig anklagad för lögn eller falskhet, aldrig någonsin. Men jag är föst åt sidan. Det är något annat.

I ett ärende av ofattbara nationella mått. Av ofattbara

Sven Anér, mot de 93 åren.

23.4.2014, info från Sven Anér. Mordet på Olof Palme har i dag ,denna onsdag den 23 april, nått vägs ände. Sedan en av de högsta kriminalcheferna i Palmeutredningen skrivit till mig Sven Anér, hans envisaste motståndare, och frågat om jag möjligtvis råkar inneha den i särklass viktigaste originalhandlingen i detta ärende: det har förkommit från rikskriminalens kansli, så har all byråkrati vänts upp och ner.

Det gäller Palmeutredningen i särklass känsligaste dokument, skrivet och upplämnat till rikskriminalen den 30 mars 1993 och innehållande oggrann information rörande 15 framstående svenska mäns mordplaner gentemot Olof Palme.

De påstådda 15 förrädarna talar genomgående klarspråk i Ulf Lingärdes dramatiska PM:

”ett historiskt beslut inför Gud och fosterlandet att Palme måste bort…” , säger en av dessa VIP-personer. Varje rad i promemorians fyra olika versioner ger stämningen, beslutsamheten. Det är i dag helt ovisst vilka PM-versioner som just nu finns tillängliga.

Ulf Lingärdes egenhändigt maskinskrivna originalversion har jag på mitt skrivbord, medan den variant som den 2 maj 1995 anonym lämnades upp till Sigvard Marjasins Palmekommission ligger långt från Lingärdes original; vem som författat denna text från 1995 är okänt – eller vet RÅ och polisutredarna?

Jag upptäcker, när jag ser hur detta synnerligen brännande material har hanterats av de många ovilliga handläggarna att sekretess ofta visserligen blandats med full öppenhet, men att denna öppenhet aldrig kommit den svenska allmänheten faktiskt till godo; informationen finns, i princip tillgänglig i myndigheternas arkiv, men när det blir dags för mediapublicering inträder stopp, totalstopp.

Som utförligast har Ulf Lingärdes initiativ nått en publicering i mitt nyhetsbrev PALME-nytt för år 1997, men därifrån egentligen aldrig gått vidare. Publiciteten har blivit omvänt proportionell mot budskapet; en i praktiken genomförd, mot den svenske regeringschefen riktad statskupp, blir känd, men platsar inte i tidningarnas pryda och livrädda spalter.

RÅ - låt utreda de 15!