31.10.2012. Till Rikspolischefen Bengt Svenson.
Jag erhöll idag i rekommenderat brev med mottagningsbevis från krinsp Ann-Helene Gustafsson, rikskrim, ett konvolut innehållande 7 dokument.
Dessa dokument är i dag av mig, nedtill till höger på dokumenten, markerade med siffrorna 1 – 7.
Dokumenten har av mig i dag kopierats på min kopieringsapparat SHARP AR M160. i originalstorlek. Dessa 7 kopior behåller jag, men sänder originalen till RPS! Jag koncentrerar mig nu på dokument 4, min numrering nedtill på dokumentet.
Jag finner då att såväl patienttexten ”270130… etc” som all text i tabellhuvudet ”Datum (år… etc” är skriven/ifylld för hand, vilket givetvis är gravt anmärkningsvärt.
Texterna har inte präntats med akribi. Sålunda uppvisar ”Ä” i ”VÄSTERLÅNGGATAN”, på dokument 4, ”Ä”-prickar som når högt över kringliggande bokstäver, vilket tydligt framgår vid en jämförelse, på sidan 5, där dessa ”Ä”-prickar ligger helt i linje med överkanterna av bokstäverna ”V” resp ”S”.
Denna diskrepans, tillsammans med ifyllningen för hand av alla patientuppgifter samt tabellhuvuden, visar att någon form av förvanskning/förfalskning förekommit vid tillkomsten av dokument 4.
Detta dokument 4 är ju också det dokument där siffran ”5” i vänsterkantens ”23 35” uppenbarligen är en tillsnitsad, dessutom slarvigt utförd siffra ”5”.
Men rikskriminalens verksjurist Ulf Berg (dokument 3) tog på sin tid, 1989, på sig fulla ansvaret för att dokument 4 var ”kopia av sjukhusjournalen avseende Olof Palme”.
Jag överlämnar nu denna dokumentation till rikspolischefen för noggrann bedömning. Jag menar att alla diskrepanser går att upptäcka med blotta ögat, men jag kan ju inte veta exakt hur förvanskningarna tillkommit. Jag föreslår att RPS anlitar SKL för den vidare utredning som måste komma.
Inte minst med tanke på SKL översänder jag nu de i dag mottagna originalhandlingarna.
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
./. 7 dokument i original, i dag erhållna från rikskrim.
…att Kriminalpolisen i Uppsala handlägger detta ärende med högsta förtur…
Ja, det är länge sen, men ingenting har hänt i sak. Jag hoppas dock att mina enträgna kontakter 31.10.2012 med rikspolischefen ska ge resultat!
11.5.1989. Till Kriminalpolisen i Uppsala, Box 3007, 750 03 Uppsala.
Undertecknad Sven Anér får härmed anmäla följande:
Jag erhöll i dag, 11.5.1989, bifogade brev från rikspolisstyrelsen, dnr VKA-187-1793/89 (min bilaga 1 a) jämte bilagt papper märkt SABBATSBERGS SJUKHUS (min bilaga 1 b).
Av bilaga 1 b avses framgå att Olof Palme skulle ha införts till Sabbatsbergs sjukhus ambulansintag kl 23.35 fredagen den 28 februari 1986.
Jag uppsökte i dag detta ambulansintag, tillsammans med biträdande informationssekreteraren Anki (upfattade ej efternamn) kl 15.10 – 15.40. En tjänstgörande operatris på ambulansintaget skrev ut en dubblett av Olof Palmes vårdkort (i plast). I förstoring återges (min bilaga 2) avtryck av detta vårdkort samt, här likaså i förstoring, klockslagsmarkeringarna från det automatiska tiduret i ambulansintaget, utvisande 89, Maj 11, 15 35 resp 15 38.
Som jämförelse med 35 på bilaga 2 har jag tagit förstoring av ”35” från min bilaga 1 b. (Min bilaga 3).
Jag anmodar nu kriminalpolisen i Uppsala att jämföra dessa båda ”35”. Enligt min mening framgår det därvid mycket tydligt att medan ”35” på det avtryck som gjordes i dag, i min närvaro, är klart och tydligt och på alla sätt symmetriskt är framför allt ”5” på bilaga 1 en slarvigt ritad 5:a. Den tycks vara ritad för hand och liknar ju närmast ett ”S”,
Eftersom – som ju kriminalpolisen i Uppsala väl vet – alla klockslag kring mordet på Olof Palme varit debatterade och ifrågasatta, anser jag det ytterst viktigt att det omedelbart undersöks hur en handritad ”5” kan förekomma på vad som av rikspolisstyrelsen uppges vara ”kopia av sjukhusjournalen”.
Enligtuppgift jag fått från annat håll, för ca tre veckor sedan, skulle det instämplade klockslaget på journalen i själva verket i stället vara 23.38. Jag anser mig för ögonblicket förhindrad att ange min källa, men uppmanas jag av domstol kan saken komma i annat läge.
Som synes av bilagorna arbetar tiduret med mycket tydliga siffror; de är inte slitna eller osymmetriska. Samma tidur användes i ambulansintaget kvällen då Olof Palme togs in.
Mina frågor är:
Har urkundsförfalskning jämlikt BrB 14:1 förekommit?
I vilket led har i så fall urkundsförfalskningen ägt rum: på sjukhusets originaljournal eller på en mellankopia?
Om urkundsförfalskning föreligger, vem har i så fall kunnat utföra den?
Jag anhåller att Kriminalpolisen i Uppsala handlägger detta ärende med högsta förtur.
Med vänlig hälsning
Sven Anér, Kungsgatan 63 B, 753 21 Uppsala, 018-15 12 79.
Så långt min i dag 23-åriga skrivelse. Ärendet rann ut i sanden hos kriminalpolisen i Uppsala, som knappast utförde något självständigt arbete utan lämpade över denna krångliga sak på – ja gissa! Just det, på rikskriminalpolisen. Därmed var ärendet tillbaka där det började, och där har det legat stilla tills jag i de yttersta av dessa dagar går till ny aktion.
Kommer något att hända? Jag vet inte, men jag känner mig ha större förhoppningar den här gången. Rikspolischefen Bengt Svenson är uppenbarligen irriterad och på väg att bli engagerad. En anledning kan förstås vara att jag i dag ger ut all information, dag för dag, på
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com,
varför saken i dag är svårare att dölja än 1989, då jag visserligen hade gott samarbete med Gunnar Wall och Internationalen, men då övriga medier låtsades vara lika ointresserade som nu.
Den 9 november premiärvisas, på den Palmeklassiska biografen Grand vid Sveavägen, filmen med arbetsnamnet ”Privatspanarna” – där jag medverkar. Filmvisningen kommer att följas av en debatt där jag tänker presentera den närmast otroliga förfalskningshistoria som nu, för andra gången, rullas upp.
Sven Anér
RPC: Om jag ljuger, varför åtalas jag inte?
30.10.2012. Till RPC Bengt Svenson!
Jag noterar givetvis med tillfredsställelse att du fortsatt reagerar och agerar på mina skrivelser. Möjligen är jag tveksam till din remiss till internutredningen. Min erfarenhet är att internutredare omedelbart, utan egen insats, för över ärendet till åklagare, närmast RÅ, varefter tyvärr ingenting händer. RÅ har mycket rigida synpunkter på detta ärende.
Men, som sagt, jag är glad över att något händer i förhållande till RPS. Jag översänder nu den skrivelse som jag i dag sänt till rikskrim, där ärendet tycks självständigt handläggas av en kriminalinspektör, Ann-Helene Gustafsson, vilket jag anser vara alldeles för låg tjänstemannanivå. Ann-Helene kan inte tänka sig att rikskrim någonsin skulle ha begått ett allvarligt fel, medan självfallet hennes överordnade inom rikskrim, med Tommy Lindström i gott minne, är bättre informerade. Att låta en ung och ovan krinsp sköta hela Palmeaffären känns mycket fel och är i praktiken oförsynt mot Ann-Helene som möjligen gör så gott hon kan.
När det gäller mig själv har jag i 23 år, sedan 1989, bevakat ärendet med den förfalskade siffran ”5” på Olof Palmes journalblad. Jag har hela tiden påstått att en förfalskning föreligger, jag har begärt att bli åtalad för min anklagelse. Men ingenting har hänt – varför inte? Rimligen därför att jag har, inte fel utan rätt. Så länge jag får vara frisk kommer jag att fortsätta att hävda att
Grov polisiär förfalskning av Olof Palmes journalblad från Sabbatsberg har förekommit och fortfarande förekommer, och bifogat brev i dag, jämte viktiga bilagor, till rikskrim ger dig det klara bevis som jag många gånger anfört: ursprunglig siffra har av svensk polis förvanskats till en siffra ”5”, varigenom ambulansfärden och hela mordförloppet kortats med önskat antal minuter.
Detta är en mycket allvarlig anklagelse, Bengt Svenson!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 309 Uppsala. 018-15 12 79
./. Bilaga brev jämte viktiga dokument till rikskrim.
Jag noterar givetvis med tillfredsställelse att du fortsatt reagerar och agerar på mina skrivelser. Möjligen är jag tveksam till din remiss till internutredningen. Min erfarenhet är att internutredare omedelbart, utan egen insats, för över ärendet till åklagare, närmast RÅ, varefter tyvärr ingenting händer. RÅ har mycket rigida synpunkter på detta ärende.
Men, som sagt, jag är glad över att något händer i förhållande till RPS. Jag översänder nu den skrivelse som jag i dag sänt till rikskrim, där ärendet tycks självständigt handläggas av en kriminalinspektör, Ann-Helene Gustafsson, vilket jag anser vara alldeles för låg tjänstemannanivå. Ann-Helene kan inte tänka sig att rikskrim någonsin skulle ha begått ett allvarligt fel, medan självfallet hennes överordnade inom rikskrim, med Tommy Lindström i gott minne, är bättre informerade. Att låta en ung och ovan krinsp sköta hela Palmeaffären känns mycket fel och är i praktiken oförsynt mot Ann-Helene som möjligen gör så gott hon kan.
När det gäller mig själv har jag i 23 år, sedan 1989, bevakat ärendet med den förfalskade siffran ”5” på Olof Palmes journalblad. Jag har hela tiden påstått att en förfalskning föreligger, jag har begärt att bli åtalad för min anklagelse. Men ingenting har hänt – varför inte? Rimligen därför att jag har, inte fel utan rätt. Så länge jag får vara frisk kommer jag att fortsätta att hävda att
Grov polisiär förfalskning av Olof Palmes journalblad från Sabbatsberg har förekommit och fortfarande förekommer, och bifogat brev i dag, jämte viktiga bilagor, till rikskrim ger dig det klara bevis som jag många gånger anfört: ursprunglig siffra har av svensk polis förvanskats till en siffra ”5”, varigenom ambulansfärden och hela mordförloppet kortats med önskat antal minuter.
Detta är en mycket allvarlig anklagelse, Bengt Svenson!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 309 Uppsala. 018-15 12 79
./. Bilaga brev jämte viktiga dokument till rikskrim.
Två olika kopior: 13.7.12 resp 16.9.12
30.10.2012.
Till Rikskrim, Ann-Helene Gustafsson:
I anslutning till telefonsamtal i dag översänder jag de i rubriken noterade båda journalbladen.
Dessa båda journalblad, vilka jag i juli resp september i år erhållit från rikskrim, är sinsemellan olika. Framför allt är siffran ”5” i ”23.35” klart annorlunda utformad, vilket tydligt syns på bifogade kopior resp förstoringar, vilka jag i dag utfört på min egen kopiator; rikskrim kan ju utföra motsvarande förstoringar på egen kopiator.
Jag sammanfattar: hur kan ”23.35” se annorlunda ut på kopian från juli i år än på kopian från september i år?
Jag fick av samtalet med Ann-Helene Gustafsson i dag det intrycket att rikskrim menar att mina uppgifter är påhittade. Jag avfärdar varje dylik antydan. Om den vidhålles önskar jag den på pränt från rikskrim.
Men nu, en gång för alla:
Kan rikskrim undgå att medge att de båda jounalbladskopiorna från juli resp september i år är sinsemellan olika?
Jag önskar omedelbart svar!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
./ 2 olika utformade kopior av Olof Palmes journalblad från Sabbatsberg 28.2.1986. I originalstorlek resp 200 procent förstoring.
Till Rikskrim, Ann-Helene Gustafsson:
I anslutning till telefonsamtal i dag översänder jag de i rubriken noterade båda journalbladen.
Dessa båda journalblad, vilka jag i juli resp september i år erhållit från rikskrim, är sinsemellan olika. Framför allt är siffran ”5” i ”23.35” klart annorlunda utformad, vilket tydligt syns på bifogade kopior resp förstoringar, vilka jag i dag utfört på min egen kopiator; rikskrim kan ju utföra motsvarande förstoringar på egen kopiator.
Jag sammanfattar: hur kan ”23.35” se annorlunda ut på kopian från juli i år än på kopian från september i år?
Jag fick av samtalet med Ann-Helene Gustafsson i dag det intrycket att rikskrim menar att mina uppgifter är påhittade. Jag avfärdar varje dylik antydan. Om den vidhålles önskar jag den på pränt från rikskrim.
Men nu, en gång för alla:
Kan rikskrim undgå att medge att de båda jounalbladskopiorna från juli resp september i år är sinsemellan olika?
Jag önskar omedelbart svar!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
./ 2 olika utformade kopior av Olof Palmes journalblad från Sabbatsberg 28.2.1986. I originalstorlek resp 200 procent förstoring.
Synnerligen angelägen påminnelse angående misstänkt förfalskning av Olof Palmes journalblad vid ankomsten till Sabbatsbergsakuten
23.10.2012
Till Stockholms läns landsting, Jessica Sjöberg, och till rikspolischefen Bengt Svenson.
Ärendet gäller alltså en fråga som jag flera gånger tidigare berört, nämligen huruvida Olof Palmes journalblad vid intagningen till Sabbatsbergsakuten har genererat falska kopior eller ej.
Jag komprimerar ärendet, men försöker notera alla väsentliga fakta. Av bifogade handlingar framgår alla viktiga och av mig ifrågasatta uppgifter.
I maj 1989 erhöll jag, på min begäran, kopia nr 1 av ovannämnda journalblad. Detta lämnades ut av dåvarande chefsjuristen vid RPS, Ulf Berg – som jag kände - och såg ut som framgår av bilaga 1, försedd med mina i dag gjorda påteckningar.
Den väsentliga diskrepans, som jag tidigare påtalat, gäller utseendet på siffran ”5” i den instämplade ankomsttiden för Olof Palme till Sabbatsberg, 23.35, där siffran ”5” är manipulerad vilket mycket tydligt blir synligt redan vid en obetydlig förstoring.
Denna förfalskade kopia har varit den enda jag fått se mellan 1989 och i år, 2012. I september i år sänder mig rikskriminalpolisen, på min begäran, en helt annan kopia av detta journalblad, på vilken siffran ”5” är korrekt framställd. Ytterligare diskrepanser, mellan medsända kopia 1 och kopia 2, framgår av mina följande frågor till Stockholms läns landstings Jessica Sjöberg och till rikspolischefen Bengt Svenson; ibland riktas frågorna till båda dessa befattningshavare. Jag inleder nu raden av frågor:
1 J och B: ”Sabbatsbergs Sjukhus” är på kopia 1 tryckt med 2,2 mm hög stilgrad, på kopia 2 med 2,8 mm hög stilgrad; varför, frågar jag er båda?
2 J och B: Strax under ”sjukhus” återfinns på kopia 1 en notering som är svårläst men som består av bokstaven ”M” (?) samt 6 siffror, som jag ej säkert kan tyda.
Min viktiga fråga: Är detta polisens stämpelnotering? Eller är den instämplad morddagen av personal vid Sabbatsberg? En notering av detta slag, om den funnits på originalet, får ju inte försvinna vid kopiering.
3 J och B Till vänster: ”Datum, år, mån” etc är uppenbarligen skrivet/ifyllt för hand. Vem har gjort detta, Sabbatsberg eller landstinget?
4 J och B: Tre diskrepanser rörande avstånd, framgår av kopia 1 och 2. Hur har dessa diskrepanser uppstått?
Jag önskar sålunda noggranna svar på dessa frågor från båda adressaterna!
Jag önskar nu hjälp med att förklara vad som har inträffat. Jag fick Ulf Bergs besked i maj 1989. Jag har alltså i 23 år trott att det var denna min första kopia som RPS ansåg vara en korrekt kopia av originalet. När så rikskrim i september i år sänder mig en helt ny kopia, utan något förklarande brev, har jag självfallet inte vetat vad jag skall tro.
Att en påstådd originalkopia efter 23 år ersätts av en annan kopia, med ett antal divergenser, har jag aldrig sett tidigare.
5 J och B: Vänligen förklara ovanstående!
6: J och B: Hur har den nya kopia 2 tillkommit? Den har uppenbarligen inte kunnat dras från 1989 års original, detta är uteslutet. Kopia 2 måste ha dragits från ett original med annat utseende än 1989 års. Hur har detta kunnat gå till? Viktig fråga, vänligen svara fullständigt!
6 B: Varför begär rikskrim ut två kopior – en 1989, en 2012 - av vad rikskrim måste ha ansett vara samma original? Och varför slår rikskrim inte larm när det visar sig att kopiorna i viktiga avseenden är varandra så klart olika?
Det var den sedermera entledigade rikskrimchefen Tommy Lindström som inför mig, vid mitt personliga besök 1989 på hans tjänsterum, förklarade att det egendomliga utseendet på siffran ”5” sammanhängde med ”en glidande förändring vid kopieringen”, uppenbarligen ett rent påhitt.
Att rikskrim inte ens senare gått in i denna sak, som bl a påtalades av mig och Gunnar Wall i tidningen ”Internationalen” och av mig i nyhetsbrevet ”PALME-nytt”, förvånar.
Avslutningsvis: jag har svårt att själv presentera en tänkbar lösning av dessa frågor, men om noteringen ”M + 6 siffror” inte skulle vara polisens i efterhand gjorda, kan jag inte förklara hur noteringen har kunnat försvinna vid efterföljande kopieringar.
En annan viktig egendomlighet är denna:
Eftersom på kopia 1 siffran ”5” är klart deformerad måste det ha funnits någon anledning för polisen/RÅ att åstadkomma denna förvanskning. Jag hittar bara en anledning:
Polisen kan ha önskat visa att Olof Palme fördes till sjukhus så snabbt som möjligt. Därför har man velat visa upp ”23.35” som en snabb ankomsttid.
I själva verket motsägs tidpunkten ”23.35” av föreliggande information i sak, vittnesutsagor mm. Att det funnits en önskan att förkorta ambulanstiden och därmed, bakåt, mordets hela förlopp framgår av granskningskommissionens (1999) påstående att ankomsten till Sabbatsberg ägde rum 23.31.40, en helt orimlig tidpunkt. Kommissionen granskade aldrig Sabbatsbergs originalhandling, vilket givetvis är anmärkningsvärt.
Så: vad tror jag? Jag måste tro att den kopia 2, som jag i dag erhållit från landstinget inte är dragen från det ursprungliga originaldokumentet. En förvanskad siffra ”5” kan inte, efter 23 år, ha transsubstantierats till en helt klanderfri siffra ”5”; detta är en omöjlighet.
Är saken viktig? Ja, eftersom frågorna den väcker riktar strålkastaren mot mordets hela bakgrund, från långt före skottet, via biografen Grand och Dekorima fram till Sabbatsberg.
Jag tror att mina båda adressater sitter med svaret. Låt mig så fort som möjligt höra det svaret!
Oroad och engagerad hälsning, med speciellt tack till Jessica Sjöberg, som vid två tillfällen noga lyssnat till min föredragning!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A. 752 39 Uppsala. 018-15 12 79
Till Stockholms läns landsting, Jessica Sjöberg, och till rikspolischefen Bengt Svenson.
Ärendet gäller alltså en fråga som jag flera gånger tidigare berört, nämligen huruvida Olof Palmes journalblad vid intagningen till Sabbatsbergsakuten har genererat falska kopior eller ej.
Jag komprimerar ärendet, men försöker notera alla väsentliga fakta. Av bifogade handlingar framgår alla viktiga och av mig ifrågasatta uppgifter.
I maj 1989 erhöll jag, på min begäran, kopia nr 1 av ovannämnda journalblad. Detta lämnades ut av dåvarande chefsjuristen vid RPS, Ulf Berg – som jag kände - och såg ut som framgår av bilaga 1, försedd med mina i dag gjorda påteckningar.
Den väsentliga diskrepans, som jag tidigare påtalat, gäller utseendet på siffran ”5” i den instämplade ankomsttiden för Olof Palme till Sabbatsberg, 23.35, där siffran ”5” är manipulerad vilket mycket tydligt blir synligt redan vid en obetydlig förstoring.
Denna förfalskade kopia har varit den enda jag fått se mellan 1989 och i år, 2012. I september i år sänder mig rikskriminalpolisen, på min begäran, en helt annan kopia av detta journalblad, på vilken siffran ”5” är korrekt framställd. Ytterligare diskrepanser, mellan medsända kopia 1 och kopia 2, framgår av mina följande frågor till Stockholms läns landstings Jessica Sjöberg och till rikspolischefen Bengt Svenson; ibland riktas frågorna till båda dessa befattningshavare. Jag inleder nu raden av frågor:
1 J och B: ”Sabbatsbergs Sjukhus” är på kopia 1 tryckt med 2,2 mm hög stilgrad, på kopia 2 med 2,8 mm hög stilgrad; varför, frågar jag er båda?
2 J och B: Strax under ”sjukhus” återfinns på kopia 1 en notering som är svårläst men som består av bokstaven ”M” (?) samt 6 siffror, som jag ej säkert kan tyda.
Min viktiga fråga: Är detta polisens stämpelnotering? Eller är den instämplad morddagen av personal vid Sabbatsberg? En notering av detta slag, om den funnits på originalet, får ju inte försvinna vid kopiering.
3 J och B Till vänster: ”Datum, år, mån” etc är uppenbarligen skrivet/ifyllt för hand. Vem har gjort detta, Sabbatsberg eller landstinget?
4 J och B: Tre diskrepanser rörande avstånd, framgår av kopia 1 och 2. Hur har dessa diskrepanser uppstått?
Jag önskar sålunda noggranna svar på dessa frågor från båda adressaterna!
Jag önskar nu hjälp med att förklara vad som har inträffat. Jag fick Ulf Bergs besked i maj 1989. Jag har alltså i 23 år trott att det var denna min första kopia som RPS ansåg vara en korrekt kopia av originalet. När så rikskrim i september i år sänder mig en helt ny kopia, utan något förklarande brev, har jag självfallet inte vetat vad jag skall tro.
Att en påstådd originalkopia efter 23 år ersätts av en annan kopia, med ett antal divergenser, har jag aldrig sett tidigare.
5 J och B: Vänligen förklara ovanstående!
6: J och B: Hur har den nya kopia 2 tillkommit? Den har uppenbarligen inte kunnat dras från 1989 års original, detta är uteslutet. Kopia 2 måste ha dragits från ett original med annat utseende än 1989 års. Hur har detta kunnat gå till? Viktig fråga, vänligen svara fullständigt!
6 B: Varför begär rikskrim ut två kopior – en 1989, en 2012 - av vad rikskrim måste ha ansett vara samma original? Och varför slår rikskrim inte larm när det visar sig att kopiorna i viktiga avseenden är varandra så klart olika?
Det var den sedermera entledigade rikskrimchefen Tommy Lindström som inför mig, vid mitt personliga besök 1989 på hans tjänsterum, förklarade att det egendomliga utseendet på siffran ”5” sammanhängde med ”en glidande förändring vid kopieringen”, uppenbarligen ett rent påhitt.
Att rikskrim inte ens senare gått in i denna sak, som bl a påtalades av mig och Gunnar Wall i tidningen ”Internationalen” och av mig i nyhetsbrevet ”PALME-nytt”, förvånar.
Avslutningsvis: jag har svårt att själv presentera en tänkbar lösning av dessa frågor, men om noteringen ”M + 6 siffror” inte skulle vara polisens i efterhand gjorda, kan jag inte förklara hur noteringen har kunnat försvinna vid efterföljande kopieringar.
En annan viktig egendomlighet är denna:
Eftersom på kopia 1 siffran ”5” är klart deformerad måste det ha funnits någon anledning för polisen/RÅ att åstadkomma denna förvanskning. Jag hittar bara en anledning:
Polisen kan ha önskat visa att Olof Palme fördes till sjukhus så snabbt som möjligt. Därför har man velat visa upp ”23.35” som en snabb ankomsttid.
I själva verket motsägs tidpunkten ”23.35” av föreliggande information i sak, vittnesutsagor mm. Att det funnits en önskan att förkorta ambulanstiden och därmed, bakåt, mordets hela förlopp framgår av granskningskommissionens (1999) påstående att ankomsten till Sabbatsberg ägde rum 23.31.40, en helt orimlig tidpunkt. Kommissionen granskade aldrig Sabbatsbergs originalhandling, vilket givetvis är anmärkningsvärt.
Så: vad tror jag? Jag måste tro att den kopia 2, som jag i dag erhållit från landstinget inte är dragen från det ursprungliga originaldokumentet. En förvanskad siffra ”5” kan inte, efter 23 år, ha transsubstantierats till en helt klanderfri siffra ”5”; detta är en omöjlighet.
Är saken viktig? Ja, eftersom frågorna den väcker riktar strålkastaren mot mordets hela bakgrund, från långt före skottet, via biografen Grand och Dekorima fram till Sabbatsberg.
Jag tror att mina båda adressater sitter med svaret. Låt mig så fort som möjligt höra det svaret!
Oroad och engagerad hälsning, med speciellt tack till Jessica Sjöberg, som vid två tillfällen noga lyssnat till min föredragning!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A. 752 39 Uppsala. 018-15 12 79
Tillsätt ny Palmekommission!
25.10. 2012.
Till den svenska regeringen!
Jag uppmanar den svenska regeringen att, mot bakgrund av de cyniska manipulationer som av polis och åklagare riktats mot grundläggande dokumentation inom Palmeutredningen,
tillsätta en ny kommission
för utredning av den serie av oegentligheter som i accelererande takt i dag avslöjas utan att vare sig regering eller ansvariga myndigheter på minsta sätt söker skapa klarhet rörande Sveriges svartaste mord.
Till ledamöter av kommissionen bör inga personer utväljas som på minsta sätt varit ansvariga för i dag föreliggande utredningar eller beslut. I utredningen bör ett antal ledamöter från utlandet ingå.
Jag önskar omedelbart besked rörande dnr och handläggare samt kommentar, aktion!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
Till den svenska regeringen!
Jag uppmanar den svenska regeringen att, mot bakgrund av de cyniska manipulationer som av polis och åklagare riktats mot grundläggande dokumentation inom Palmeutredningen,
tillsätta en ny kommission
för utredning av den serie av oegentligheter som i accelererande takt i dag avslöjas utan att vare sig regering eller ansvariga myndigheter på minsta sätt söker skapa klarhet rörande Sveriges svartaste mord.
Till ledamöter av kommissionen bör inga personer utväljas som på minsta sätt varit ansvariga för i dag föreliggande utredningar eller beslut. I utredningen bör ett antal ledamöter från utlandet ingå.
Jag önskar omedelbart besked rörande dnr och handläggare samt kommentar, aktion!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
Det kan inte bli värre!
24.10.2012.
Ett riksåklagarämbete och en rikspolisstyrelse drar sig inte för att i dag servera två olika kopior av det mest centrala tidsdokumentet i hela Palmeutredningen! Två olika kopior! Vilken kopia ska jag tro på?
Den kopia som dåvarande chefsjuristen Ulf Berg redan 1989 med klart och tydligt följebrev sände till mig? Eller den kopia, uppenbarligen härstammande från en helt annan förlaga, som rikskriminalens Ann-Helene Gustafsson sände mig den 17 september i år? Är det bara att välja och vraka? 23-årig sanning/lögn eller nyskapad sanning/lögn.
Detta är lurendrejerier av ett slag som kan förekomma i den undre världen, bland inpiskade brottslingar, men som rimligen inte borde förekomma i rikspolisstyrelsens gentila salar. Eller hur?
Och kan saken bli värre från samtliga svenska mediers horisont? Alla är informerade, men ingen skriver, ingen talar, ingen rapporterar. Det är tydligen meningen att Sven Anér ska icke-förklaras.
En god vän skrev här om dagen nedanstående brev till ytterligare en gentil myndighet, nämligen riksåklagarämbetet, RÅ:
Jag skriver detta efter att i många år följt journalisten Sven Anér i hans kamp för att få klarhet i vad som skedde vid mordet på Olof Palme.
Sven Anér är trots sin ålder en noggrann person med de frågor han tar upp.
Det är därför obegripligt att han aldrig får svar på de skrivelser han skickar till RÅ. (ÅM 2012/0218 senast).
Om det han skriver har någon sanningshalt, borde någon typ av reaktion vara på sin plats. Om man anser att allt är lögn måste också det sägas.
Ingen kan få uttala sig på det sätt som Sven Anér gör utan att en rättsstat gör något.
Jag önskar att RÅ kan ge mig en förklaring på behandlingen av Sven Anérs uppgifter.
Ser ni dem som lögner eller finns det spår att följa upp?
Så långt skribenten. Jag läser i Aftonbladet ett inlägg i diskussionen kring de tynande papperstidningarna. Frågan ställs: Varför gör Svenska Journalistförbundet ingenting för att bromsa den här utvecklingen?
Jag skulle vilja förlänga; varför gör Svenska Journalistförbundet ingenting i Palmeärendet? Jag har tillhört förbundet som medlem sedan 1948, tidvis som förtroendevald på olika poster, och jag har på senare tid sänt upprepade propåer till SJF: gå in i denna affär, granska vad medierna gör!
Men ingenting har hänt. Samma sak gäller Publicistklubben, som visserligen inte är facklig men en viktig intresseorganisation för skrivande personer. PK tar aldrig upp Palmefallet.
Och, som jag onekligen påpekat ett antal gånger, inga medier vågar röra denna fnösktorra materia, som skulle flamma upp till ett bål om en enda oliktänkande röst finge höras. Jag sände för någon månad sedan en korrekt och aldrig motsagd version av dagsläget i denna affär till ca 30 chefredaktörer ”från Ystad till Haparanda”, som jag skrev, men ingen svarade, ingen belamrade sin tidning med text om en statsministers mystiska bråda död. Ingen enda. Hur vet alla att de måste göra likadant, dvs ingenting?
Bör inte svenska medier stötta demokratin, inte de mörksens gärningar som fyller fallet Mordet på Olof Palme?
Eller, åtminstone borde de inte, tala om för Sven Anér vilken oförbätterlig lögnare han är? Men det sker ju inte heller. Hu nej, då kunde det bli bråk, hu nej!
Men fortsätt att följa med mig in i dessa djupt kriminella irrgångar. Någonting måste någon gång hända!
Sven Anér
Ett riksåklagarämbete och en rikspolisstyrelse drar sig inte för att i dag servera två olika kopior av det mest centrala tidsdokumentet i hela Palmeutredningen! Två olika kopior! Vilken kopia ska jag tro på?
Den kopia som dåvarande chefsjuristen Ulf Berg redan 1989 med klart och tydligt följebrev sände till mig? Eller den kopia, uppenbarligen härstammande från en helt annan förlaga, som rikskriminalens Ann-Helene Gustafsson sände mig den 17 september i år? Är det bara att välja och vraka? 23-årig sanning/lögn eller nyskapad sanning/lögn.
Detta är lurendrejerier av ett slag som kan förekomma i den undre världen, bland inpiskade brottslingar, men som rimligen inte borde förekomma i rikspolisstyrelsens gentila salar. Eller hur?
Och kan saken bli värre från samtliga svenska mediers horisont? Alla är informerade, men ingen skriver, ingen talar, ingen rapporterar. Det är tydligen meningen att Sven Anér ska icke-förklaras.
En god vän skrev här om dagen nedanstående brev till ytterligare en gentil myndighet, nämligen riksåklagarämbetet, RÅ:
Jag skriver detta efter att i många år följt journalisten Sven Anér i hans kamp för att få klarhet i vad som skedde vid mordet på Olof Palme.
Sven Anér är trots sin ålder en noggrann person med de frågor han tar upp.
Det är därför obegripligt att han aldrig får svar på de skrivelser han skickar till RÅ. (ÅM 2012/0218 senast).
Om det han skriver har någon sanningshalt, borde någon typ av reaktion vara på sin plats. Om man anser att allt är lögn måste också det sägas.
Ingen kan få uttala sig på det sätt som Sven Anér gör utan att en rättsstat gör något.
Jag önskar att RÅ kan ge mig en förklaring på behandlingen av Sven Anérs uppgifter.
Ser ni dem som lögner eller finns det spår att följa upp?
Så långt skribenten. Jag läser i Aftonbladet ett inlägg i diskussionen kring de tynande papperstidningarna. Frågan ställs: Varför gör Svenska Journalistförbundet ingenting för att bromsa den här utvecklingen?
Jag skulle vilja förlänga; varför gör Svenska Journalistförbundet ingenting i Palmeärendet? Jag har tillhört förbundet som medlem sedan 1948, tidvis som förtroendevald på olika poster, och jag har på senare tid sänt upprepade propåer till SJF: gå in i denna affär, granska vad medierna gör!
Men ingenting har hänt. Samma sak gäller Publicistklubben, som visserligen inte är facklig men en viktig intresseorganisation för skrivande personer. PK tar aldrig upp Palmefallet.
Och, som jag onekligen påpekat ett antal gånger, inga medier vågar röra denna fnösktorra materia, som skulle flamma upp till ett bål om en enda oliktänkande röst finge höras. Jag sände för någon månad sedan en korrekt och aldrig motsagd version av dagsläget i denna affär till ca 30 chefredaktörer ”från Ystad till Haparanda”, som jag skrev, men ingen svarade, ingen belamrade sin tidning med text om en statsministers mystiska bråda död. Ingen enda. Hur vet alla att de måste göra likadant, dvs ingenting?
Bör inte svenska medier stötta demokratin, inte de mörksens gärningar som fyller fallet Mordet på Olof Palme?
Eller, åtminstone borde de inte, tala om för Sven Anér vilken oförbätterlig lögnare han är? Men det sker ju inte heller. Hu nej, då kunde det bli bråk, hu nej!
Men fortsätt att följa med mig in i dessa djupt kriminella irrgångar. Någonting måste någon gång hända!
Sven Anér
Finns två helt olika original till Olof Palmes journalblad, rikskrim?
24.10.2012. Till rikskriminalpolisen
Jag ger här en kronologi över händelser förknippade med rubr journalblad och begär rikskriminalpolisens omedelbara svar/kommenter:
1983.05.10:
Verksjuristen Ulf Berg översänder aktuell kopia av sjukhusjournalen. Denna kopia är vid denna tidpunkt uppenbarligen enda existerande kopia av enda existerande original.
Sven Anér, Kungsgatan 63 B, 753 21 Uppsala
I anslutning av Ert brev av den 23 april 1989 har spaningsledningen lämnat ut bifogad kopia av sjukhusjournalen avseende Olof Palme. Kopian har gjorts på sådant sätt att de uppgiftre, som bedömts vara omfattade av sekretes, har utelämnats. Den av Er efterfrågade tidpunkten finnes angiven i vänstra marginalen.
Med vänlig hälsning
Ulf Berg
2012.08.06:
Kriminalinspektör Ann-Helene Gustafsson, rikskrim, skriver till mig:
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge
Svar på er skrivelse daterad 1.8.2012
Vi har mottagit din skrivelse och den har diarieförts under nummer APAL-428-170/12. Vi kommer inte att vidta några åtgärder i anledning av din skrivelse.
Enligt beslut, VKA-187-1793/89, daterat den 19 maj 1989 så fick du en kopia på Olof Palmes sjukhusjournal där de uppgifter som bedömts omfattas av sekretess hade maskats.
Den 1 juni 1989 kl 15.30 bereds du tillfälle att se originalet som vid förevisandet hade maskats p g a sekretess på samma sätt som den utlämnade handlingen.
Den 13 juli 2012 fick du kopia på samma handlingar som du tidigare erhållit.
Stockholm den 6 augusti 2012 Ann-Helene Gustafsson
8.8.2012:
Jag begär nu ut patientkortet på nytt, ”i en korrekt utformning”:
Till Rikskriminalpolisen
Begäran om utfäende av allmän handling
I anslutning till mitt brev daterat 6.8 begär jag nu ut rubr patientkort/tidkort. Kortet bifogas nu i det skick jag fått det från rikskrim, men jag vill ha kortet i en korrekt utformning/avmaskning.
Jag preciserar därefter bl a utformningen av den kopia av påstått original som jag dittills erhållit vid flera tillfällen, dvs den ursprungliga kopian från 1989. Någon annan kopia har jag ju i detta läge aldrig sett, aldrig hört talas om.
Jag gör en minnesanteckning nedanstående datum:
17.9.2012:
Det var denna onsdag som det bröt loss. Med posten till Hjelmbergstorpet kom brevet från Ann-Helene Gustafsson på rikskrims Palmeutredning. Återges separat.
Kuvertet innehöll två ark. Dels följebrevet, dels ett komplett exemplar av Palmes patientkort, i kopia.
Jag öppnade kuvertet i bilen från ICA-Krysset i Almunge, och jag behövde bara kasta en kort blick för att se att fan var lös.
När vi kom tillbaka till Hjelmbergstorpet tog jag fram min tidigare stämplade kopia av Palmes patientkort och kunde omedelbart konstatera att jag nu satt med två varianter av en statsministers patientkort, den enda säkra minutmarkeringen under hela mordförloppet, i två olika versioner: den ena med den äkta siffran ”5”, den andra med den bevisligen förfalskade siffran ”5”. Den ena strikt rätlinjig och rätvinklad, den andra slingrande som ett ”S”.
I följebrevet nämndes ingenting om att försändelsen rörde sig om en helt ny version av journalbladet!
Rikskriminalpolisen! Mot denna bakgrund begär jag nu att kopior av båda versionerna sänds till mig, i samma kuvert, jämte följebrev som utsäger att två versioner av Olof Palmes journalblad nu sänds samtidigt till mig.
Jag önskar omgående handläggning!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79
Jag ger här en kronologi över händelser förknippade med rubr journalblad och begär rikskriminalpolisens omedelbara svar/kommenter:
1983.05.10:
Verksjuristen Ulf Berg översänder aktuell kopia av sjukhusjournalen. Denna kopia är vid denna tidpunkt uppenbarligen enda existerande kopia av enda existerande original.
Sven Anér, Kungsgatan 63 B, 753 21 Uppsala
I anslutning av Ert brev av den 23 april 1989 har spaningsledningen lämnat ut bifogad kopia av sjukhusjournalen avseende Olof Palme. Kopian har gjorts på sådant sätt att de uppgiftre, som bedömts vara omfattade av sekretes, har utelämnats. Den av Er efterfrågade tidpunkten finnes angiven i vänstra marginalen.
Med vänlig hälsning
Ulf Berg
2012.08.06:
Kriminalinspektör Ann-Helene Gustafsson, rikskrim, skriver till mig:
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge
Svar på er skrivelse daterad 1.8.2012
Vi har mottagit din skrivelse och den har diarieförts under nummer APAL-428-170/12. Vi kommer inte att vidta några åtgärder i anledning av din skrivelse.
Enligt beslut, VKA-187-1793/89, daterat den 19 maj 1989 så fick du en kopia på Olof Palmes sjukhusjournal där de uppgifter som bedömts omfattas av sekretess hade maskats.
Den 1 juni 1989 kl 15.30 bereds du tillfälle att se originalet som vid förevisandet hade maskats p g a sekretess på samma sätt som den utlämnade handlingen.
Den 13 juli 2012 fick du kopia på samma handlingar som du tidigare erhållit.
Stockholm den 6 augusti 2012 Ann-Helene Gustafsson
8.8.2012:
Jag begär nu ut patientkortet på nytt, ”i en korrekt utformning”:
Till Rikskriminalpolisen
Begäran om utfäende av allmän handling
I anslutning till mitt brev daterat 6.8 begär jag nu ut rubr patientkort/tidkort. Kortet bifogas nu i det skick jag fått det från rikskrim, men jag vill ha kortet i en korrekt utformning/avmaskning.
Jag preciserar därefter bl a utformningen av den kopia av påstått original som jag dittills erhållit vid flera tillfällen, dvs den ursprungliga kopian från 1989. Någon annan kopia har jag ju i detta läge aldrig sett, aldrig hört talas om.
Jag gör en minnesanteckning nedanstående datum:
17.9.2012:
Det var denna onsdag som det bröt loss. Med posten till Hjelmbergstorpet kom brevet från Ann-Helene Gustafsson på rikskrims Palmeutredning. Återges separat.
Kuvertet innehöll två ark. Dels följebrevet, dels ett komplett exemplar av Palmes patientkort, i kopia.
Jag öppnade kuvertet i bilen från ICA-Krysset i Almunge, och jag behövde bara kasta en kort blick för att se att fan var lös.
När vi kom tillbaka till Hjelmbergstorpet tog jag fram min tidigare stämplade kopia av Palmes patientkort och kunde omedelbart konstatera att jag nu satt med två varianter av en statsministers patientkort, den enda säkra minutmarkeringen under hela mordförloppet, i två olika versioner: den ena med den äkta siffran ”5”, den andra med den bevisligen förfalskade siffran ”5”. Den ena strikt rätlinjig och rätvinklad, den andra slingrande som ett ”S”.
I följebrevet nämndes ingenting om att försändelsen rörde sig om en helt ny version av journalbladet!
Rikskriminalpolisen! Mot denna bakgrund begär jag nu att kopior av båda versionerna sänds till mig, i samma kuvert, jämte följebrev som utsäger att två versioner av Olof Palmes journalblad nu sänds samtidigt till mig.
Jag önskar omgående handläggning!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79
Till Stockholms läns landsting, Jessica Sjöberg, och till rikspolischefen Bengt Svenson.
Likalydande skrivelser till landstinget och rikspolischefen angående misstänkt förfalskning av Olof Palmes journalblad vid ankomsten till Sabbatsbergsakuten
23.10.2012
Till Stockholms läns landsting, Jessica Sjöberg, och till rikspolischefen Bengt Svenson.
Ärendet gäller alltså en fråga som jag flera gånger tidigare berört, nämligen huruvida Olof Palmes journalblad vid intagningen till Sabbatsbergsakuten har genererat falska kopior eller ej.
Jag komprimerar ärendet, men försöker notera alla väsentliga fakta. Av bifogade handlingar framgår alla viktiga och av mig ifrågasatta uppgifter.
I maj 1989 erhöll jag, på min begäran, kopia nr 1 av ovannämnda journalblad. Detta lämnades ut av dåvarande chefsjuristen vid RPS, Ulf Berg – som jag kände - och såg ut som framgår av bilaga 1, försedd med mina i dag gjorda påteckningar.
Den väsentliga diskrepans, som jag tidigare påtalat, gäller utseendet på siffran ”5” i den instämplade ankomsttiden för Olof Palme till Sabbatsberg, 23.35, där siffran ”5” är manipulerad vilket mycket tydligt blir synligt redan vid en obetydlig förstoring.
Denna förfalskade kopia har varit den enda jag fått se mellan 1989 och i år, 2012. I september i år sänder mig rikskriminalpolisen, på min begäran, en helt annan kopia av detta journalblad, på vilken siffran ”5” är korrekt framställd. Ytterligare diskrepanser, mellan medsända kopia 1 och kopia 2, framgår av mina följande frågor till Stockholms läns landstings Jessica Sjöberg och till rikspolischefen Bengt Svenson; ibland riktas frågorna till båda dessa befattningshavare. Jag inleder nu raden av frågor:
1 J och B: ”Sabbatsbergs Sjukhus” är på kopia 1 tryckt med 2,2 mm hög stilgrad, på kopia 2 med 2,8 mm hög stilgrad; varför, frågar jag er båda?
2 J och B: Strax under ”sjukhus” återfinns på kopia 1 en notering som är svårläst men som består av bokstaven ”M” (?) samt 6 siffror, som jag ej säkert kan tyda.
Min viktiga fråga: Är detta polisens stämpelnotering? Eller är den instämplad morddagen av personal vid Sabbatsberg? En notering av detta slag, om den funnits på originalet, får ju inte försvinna vid kopiering.
3 J och B Till vänster: ”Datum, år, mån” etc är uppenbarligen skrivet/ifyllt för hand. Vem har gjort detta, Sabbatsberg eller landstinget?
4 J och B: Tre diskrepanser rörande avstånd, framgår av kopia 1 och 2. Hur har dessa diskrepanser uppstått?
Jag önskar sålunda noggranna svar på dessa frågor från båda adressaterna!
Jag önskar nu hjälp med att förklara vad som har inträffat. Jag fick Ulf Bergs besked i maj 1989. Jag har alltså i 23 år trott att det var denna min första kopia som RPS ansåg vara en korrekt kopia av originalet. När så rikskrim i september i år sänder mig en helt ny kopia, utan något förklarande brev, har jag självfallet inte vetat vad jag skall tro.
Att en påstådd originalkopia efter 23 år ersätts av en annan kopia, med ett antal divergenser, har jag aldrig sett tidigare.
5 J och B: Vänligen förklara ovanstående!
6: J och B: Hur har den nya kopia 2 tillkommit? Den har uppenbarligen inte kunnat dras från 1989 års original, detta är uteslutet. Kopia 2 måste ha dragits från ett original med annat utseende än 1989 års. Hur har detta kunnat gå till? Viktig fråga, vänligen svara fullständigt!
6 B: Varför begär rikskrim ut två kopior – en 1989, en 2012 - av vad rikskrim måste ha ansett vara samma original? Och varför slår rikskrim inte larm när det visar sig att kopiorna i viktiga avseenden är varandra så klart olika?
Det var den sedermera entledigade rikskrimchefen Tommy Lindström som inför mig, vid mitt personliga besök 1989 på hans tjänsterum, förklarade att det egendomliga utseendet på siffran ”5” sammanhängde med ”en glidande förändring vid kopieringen”, uppenbarligen ett rent påhitt.
Att rikskrim inte ens senare gått in i denna sak, som bl a påtalades av mig och Gunnar Wall i tidningen ”Internationalen” och av mig i nyhetsbrevet ”PALME-nytt”, förvånar.
Avslutningsvis: jag har svårt att själv presentera en tänkbar lösning av dessa frågor, men om noteringen ”M + 6 siffror” inte skulle vara polisens i efterhand gjorda, kan jag inte förklara hur noteringen har kunnat försvinna vid efterföljande kopieringar.
En annan viktig egendomlighet är denna:
Eftersom på kopia 1 siffran ”5” är klart deformerad måste det ha funnits någon anledning för polisen/RÅ att åstadkomma denna förvanskning. Jag hittar bara en anledning:
Polisen kan ha önskat visa att Olof Palme fördes till sjukhus så snabbt som möjligt. Därför har man velat visa upp ”23.35” som en snabb ankomsttid.
I själva verket motsägs tidpunkten ”23.35” av föreliggande information i sak, vittnesutsagor mm. Att det funnits en önskan att förkorta ambulanstiden och därmed, bakåt, mordets hela förlopp framgår av granskningskommissionens (1999) påstående att ankomsten till Sabbatsberg ägde rum 23.31.40, en helt orimlig tidpunkt. Kommissionen granskade aldrig Sabbatsbergs originalhandling, vilket givetvis är anmärkningsvärt.
Så: vad tror jag? Jag måste tro att den kopia 2, som jag i dag erhållit från landstinget inte är dragen från det ursprungliga originaldokumentet. En förvanskad siffra ”5” kan inte, efter 23 år, ha transsubstantierats till en helt klanderfri siffra ”5”; detta är en omöjlighet.
Är saken viktig? Ja, eftersom frågorna den väcker riktar strålkastaren mot mordets hela bakgrund, från långt före skottet, via biografen Grand och Dekorima fram till Sabbatsberg.
Jag tror att mina båda adressater sitter med svaret. Låt mig så fort som möjligt höra det svaret!
Oroad och engagerad hälsning, med speciellt tack till Jessica Sjöberg, som vid två tillfällen noga lyssnat till min föredragning!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A. 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
23.10.2012
Till Stockholms läns landsting, Jessica Sjöberg, och till rikspolischefen Bengt Svenson.
Ärendet gäller alltså en fråga som jag flera gånger tidigare berört, nämligen huruvida Olof Palmes journalblad vid intagningen till Sabbatsbergsakuten har genererat falska kopior eller ej.
Jag komprimerar ärendet, men försöker notera alla väsentliga fakta. Av bifogade handlingar framgår alla viktiga och av mig ifrågasatta uppgifter.
I maj 1989 erhöll jag, på min begäran, kopia nr 1 av ovannämnda journalblad. Detta lämnades ut av dåvarande chefsjuristen vid RPS, Ulf Berg – som jag kände - och såg ut som framgår av bilaga 1, försedd med mina i dag gjorda påteckningar.
Den väsentliga diskrepans, som jag tidigare påtalat, gäller utseendet på siffran ”5” i den instämplade ankomsttiden för Olof Palme till Sabbatsberg, 23.35, där siffran ”5” är manipulerad vilket mycket tydligt blir synligt redan vid en obetydlig förstoring.
Denna förfalskade kopia har varit den enda jag fått se mellan 1989 och i år, 2012. I september i år sänder mig rikskriminalpolisen, på min begäran, en helt annan kopia av detta journalblad, på vilken siffran ”5” är korrekt framställd. Ytterligare diskrepanser, mellan medsända kopia 1 och kopia 2, framgår av mina följande frågor till Stockholms läns landstings Jessica Sjöberg och till rikspolischefen Bengt Svenson; ibland riktas frågorna till båda dessa befattningshavare. Jag inleder nu raden av frågor:
1 J och B: ”Sabbatsbergs Sjukhus” är på kopia 1 tryckt med 2,2 mm hög stilgrad, på kopia 2 med 2,8 mm hög stilgrad; varför, frågar jag er båda?
2 J och B: Strax under ”sjukhus” återfinns på kopia 1 en notering som är svårläst men som består av bokstaven ”M” (?) samt 6 siffror, som jag ej säkert kan tyda.
Min viktiga fråga: Är detta polisens stämpelnotering? Eller är den instämplad morddagen av personal vid Sabbatsberg? En notering av detta slag, om den funnits på originalet, får ju inte försvinna vid kopiering.
3 J och B Till vänster: ”Datum, år, mån” etc är uppenbarligen skrivet/ifyllt för hand. Vem har gjort detta, Sabbatsberg eller landstinget?
4 J och B: Tre diskrepanser rörande avstånd, framgår av kopia 1 och 2. Hur har dessa diskrepanser uppstått?
Jag önskar sålunda noggranna svar på dessa frågor från båda adressaterna!
Jag önskar nu hjälp med att förklara vad som har inträffat. Jag fick Ulf Bergs besked i maj 1989. Jag har alltså i 23 år trott att det var denna min första kopia som RPS ansåg vara en korrekt kopia av originalet. När så rikskrim i september i år sänder mig en helt ny kopia, utan något förklarande brev, har jag självfallet inte vetat vad jag skall tro.
Att en påstådd originalkopia efter 23 år ersätts av en annan kopia, med ett antal divergenser, har jag aldrig sett tidigare.
5 J och B: Vänligen förklara ovanstående!
6: J och B: Hur har den nya kopia 2 tillkommit? Den har uppenbarligen inte kunnat dras från 1989 års original, detta är uteslutet. Kopia 2 måste ha dragits från ett original med annat utseende än 1989 års. Hur har detta kunnat gå till? Viktig fråga, vänligen svara fullständigt!
6 B: Varför begär rikskrim ut två kopior – en 1989, en 2012 - av vad rikskrim måste ha ansett vara samma original? Och varför slår rikskrim inte larm när det visar sig att kopiorna i viktiga avseenden är varandra så klart olika?
Det var den sedermera entledigade rikskrimchefen Tommy Lindström som inför mig, vid mitt personliga besök 1989 på hans tjänsterum, förklarade att det egendomliga utseendet på siffran ”5” sammanhängde med ”en glidande förändring vid kopieringen”, uppenbarligen ett rent påhitt.
Att rikskrim inte ens senare gått in i denna sak, som bl a påtalades av mig och Gunnar Wall i tidningen ”Internationalen” och av mig i nyhetsbrevet ”PALME-nytt”, förvånar.
Avslutningsvis: jag har svårt att själv presentera en tänkbar lösning av dessa frågor, men om noteringen ”M + 6 siffror” inte skulle vara polisens i efterhand gjorda, kan jag inte förklara hur noteringen har kunnat försvinna vid efterföljande kopieringar.
En annan viktig egendomlighet är denna:
Eftersom på kopia 1 siffran ”5” är klart deformerad måste det ha funnits någon anledning för polisen/RÅ att åstadkomma denna förvanskning. Jag hittar bara en anledning:
Polisen kan ha önskat visa att Olof Palme fördes till sjukhus så snabbt som möjligt. Därför har man velat visa upp ”23.35” som en snabb ankomsttid.
I själva verket motsägs tidpunkten ”23.35” av föreliggande information i sak, vittnesutsagor mm. Att det funnits en önskan att förkorta ambulanstiden och därmed, bakåt, mordets hela förlopp framgår av granskningskommissionens (1999) påstående att ankomsten till Sabbatsberg ägde rum 23.31.40, en helt orimlig tidpunkt. Kommissionen granskade aldrig Sabbatsbergs originalhandling, vilket givetvis är anmärkningsvärt.
Så: vad tror jag? Jag måste tro att den kopia 2, som jag i dag erhållit från landstinget inte är dragen från det ursprungliga originaldokumentet. En förvanskad siffra ”5” kan inte, efter 23 år, ha transsubstantierats till en helt klanderfri siffra ”5”; detta är en omöjlighet.
Är saken viktig? Ja, eftersom frågorna den väcker riktar strålkastaren mot mordets hela bakgrund, från långt före skottet, via biografen Grand och Dekorima fram till Sabbatsberg.
Jag tror att mina båda adressater sitter med svaret. Låt mig så fort som möjligt höra det svaret!
Oroad och engagerad hälsning, med speciellt tack till Jessica Sjöberg, som vid två tillfällen noga lyssnat till min föredragning!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A. 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
Två versioner av samma original skrämmer!
16.10.2012. Till Kammarrätten i Stockholm. Ärende LS 1210-1316.
Jag överklagar rubr beslut. Och eftersom Landstinget ju har möjlighet att enligt eget bestämmande ändra sitt beslut, framhåller jag som min klara önskan att Landstinget, efter att ha tagit del av mitt överklagande jämte bilagor, måtte genast återkalla sitt beslut samt sända mig begärt dokument.
Saken är nämligen den, Kammarrätten och Landstinget, att, som framgår av bilagan ”Anér 3”, det ifrågavarande tidkortet/journalbladet, redan 1989-05-10 av RPS verksjurist U Berg i kopia utlämnades till mig, dock med vissa textuppgifter utelämnade.
Och i september i år har tjänstemän vid rikskriminalpolisen två, gånger till mig överlämnat kopior av aktuellt dokument, dock varje gång med textavsnitten avmaskade.
Kopior, som av myndighet väl en gång har utlämnats till representant för allmänheten kan självfallet inte på nytt sekretessförklaras; jag har dem ju framför mig, i två olika (!) versioner på mitt skrivbord:
”Anér 4” visar påstådd kopia av originalhandlingen, men siffran ”5” utgörs i själva verket av ett ”slingrigt S”, medan ”Anér 5” visar en korrekt siffra ”5”, vilken givetvis å andra sidan inte är kompatibel med ”Anér 4”.
Originalet påstås sålunda existera i två versioner, vilket är en fysisk omöjlighet.
Jag begär nu, Kammarrätten och Landstinget, utfående av en av Landstinget nytagen kopia av det faktiska original som förvaras av Landstinget/Sabbatsberg!
Jag medger avmaskning av den förekommande texten, jag önskar endast se klockslaget 23.3?, sådant det framgår av originalet till statsminister Olof Palmes tidkort/journalblad, vilket utgör den enda säkert klockade tidsuppgiften inom hela mordprocessen över huvud taget, från biografen Grand, via mordet vid Dekorima, till Sabbatsbergsakuten!
Detta ärende har legat oförklarat allt sedan 1989 – jag önskar nu omedelbar handläggning av såväl Kammarrätten i Stockholm som av Landstinget!
Sven Anér, Karlsrogaatn 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79. 3 bilagor.
Jag överklagar rubr beslut. Och eftersom Landstinget ju har möjlighet att enligt eget bestämmande ändra sitt beslut, framhåller jag som min klara önskan att Landstinget, efter att ha tagit del av mitt överklagande jämte bilagor, måtte genast återkalla sitt beslut samt sända mig begärt dokument.
Saken är nämligen den, Kammarrätten och Landstinget, att, som framgår av bilagan ”Anér 3”, det ifrågavarande tidkortet/journalbladet, redan 1989-05-10 av RPS verksjurist U Berg i kopia utlämnades till mig, dock med vissa textuppgifter utelämnade.
Och i september i år har tjänstemän vid rikskriminalpolisen två, gånger till mig överlämnat kopior av aktuellt dokument, dock varje gång med textavsnitten avmaskade.
Kopior, som av myndighet väl en gång har utlämnats till representant för allmänheten kan självfallet inte på nytt sekretessförklaras; jag har dem ju framför mig, i två olika (!) versioner på mitt skrivbord:
”Anér 4” visar påstådd kopia av originalhandlingen, men siffran ”5” utgörs i själva verket av ett ”slingrigt S”, medan ”Anér 5” visar en korrekt siffra ”5”, vilken givetvis å andra sidan inte är kompatibel med ”Anér 4”.
Originalet påstås sålunda existera i två versioner, vilket är en fysisk omöjlighet.
Jag begär nu, Kammarrätten och Landstinget, utfående av en av Landstinget nytagen kopia av det faktiska original som förvaras av Landstinget/Sabbatsberg!
Jag medger avmaskning av den förekommande texten, jag önskar endast se klockslaget 23.3?, sådant det framgår av originalet till statsminister Olof Palmes tidkort/journalblad, vilket utgör den enda säkert klockade tidsuppgiften inom hela mordprocessen över huvud taget, från biografen Grand, via mordet vid Dekorima, till Sabbatsbergsakuten!
Detta ärende har legat oförklarat allt sedan 1989 – jag önskar nu omedelbar handläggning av såväl Kammarrätten i Stockholm som av Landstinget!
Sven Anér, Karlsrogaatn 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79. 3 bilagor.
Landstinget: Sekretess om Olof Palmes patientjournal kvarstår – trots att polisen hävde sekretessen 1989!
16.10.2012.
Jag fick i dag, efter mycket lång väntan, ett märkligt besked från Stockholms läns landsting/Sabbatsberg:
Beslut: Begäran om utlämnande av kopior av journalblad den 28 februari 1986 ur Olof Palmes, 1927 01 30, patientjournal vid Sabbatsbergs sjukhus arkiv avslås.
Beslutet är närmast otroligt; läs mitt överklagande nedan! Jag sitter alltså med denna patientjournal framför mig på skrivbordet, om än med i högsta grad omdiskuterat ankomstklockslag, men landstinget vägrar ändå att omedelbart ge mig ett i dag av landstinget kopierat exemplar av patientjournalen i original!
Jag kommer i morgon att per telefon meddela landstinget att det är ett brott mot grundlagen att inte omedelbart ge mig en dylik kopia.
Jag har svårt att tro att ansvariga jurister kan fatta beslut av sådan ren nonsenskaraktär om inte någon form av hänvändelse till landstinget, från någon högre ort, har förekommit. Detta klockslag, antagligen 23.38, är den hetaste potatis svensk byråkrati någonsin stött på i Palmeärendet, och uppenbarligen ska jag stoppas till varje pris!
Läs här nedan det överklagande som jag i dag på eftermiddagen postade till Stockholms läns landsting!
Sven Anér ---------------------------- 16.10.2012. Till Kammarrätten i Stockholm. Ärende LS 1210-1316.
Jag överklagar rubr beslut. Och eftersom Landstinget ju har möjlighet att enligt eget bestämmande ändra sitt beslut, framhåller jag som min klara önskan att Landstinget, efter att ha tagit del av mitt överklagande jämte bilagor, måtte genast återkalla sitt beslut samt sända mig begärt dokument.
Saken är nämligen den, Kammarrätten och Landstinget, att, som framgår av bilagan ”Anér 3”, det ifrågavarande tidkortet/journalbladet, redan 1989-05-10 av RPS verksjurist U Berg i kopia utlämnades till mig, dock med vissa textuppgifter utelämnade.
Och i september i år har tjänstemän vid rikskriminalpolisen två, gånger till mig överlämnat kopior av aktuellt dokument, dock varje gång med textavsnitten avmaskade.
Kopior, som av myndighet väl en gång har utlämnats till representant för allmänheten kan självfallet inte på nytt sekretessförklaras; jag har dem ju framför mig, i två olika (!) versioner på mitt skrivbord:
”Anér 4” visar påstådd kopia av originalhandlingen, men siffran ”5” utgörs i själva verket av ett ”slingrigt S”, medan ”Anér 5” visar en korrekt siffra ”5”, vilken givetvis å andra sidan inte är kompatibel med ”Anér 4”.
Originalet påstås sålunda existera i två versioner, vilket är en fysisk omöjlighet.
Jag begär nu, Kammarrätten och Landstinget, utfående av en av Landstinget nytagen kopia av det faktiska original som förvaras av Landstinget/Sabbatsberg!
Jag medger avmaskning av den förekommande texten, jag önskar endast se klockslaget 23.3?, sådant det framgår av originalet till statsminister Olof Palmes tidkort/journalblad, vilket utgör den enda säkert klockade tidsuppgiften inom hela mordprocessen över huvud taget, från biografen Grand, via mordet vid Dekorima, till Sabbatsbergsakuten!
Detta ärende har legat oförklarat allt sedan 1989 – jag önskar nu omedelbar handläggning av såväl Kammarrätten i Stockholm som av Landstinget!
Sven Anér, Karlsrogaatn 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79. 3 bilagor.
Jag fick i dag, efter mycket lång väntan, ett märkligt besked från Stockholms läns landsting/Sabbatsberg:
Beslut: Begäran om utlämnande av kopior av journalblad den 28 februari 1986 ur Olof Palmes, 1927 01 30, patientjournal vid Sabbatsbergs sjukhus arkiv avslås.
Beslutet är närmast otroligt; läs mitt överklagande nedan! Jag sitter alltså med denna patientjournal framför mig på skrivbordet, om än med i högsta grad omdiskuterat ankomstklockslag, men landstinget vägrar ändå att omedelbart ge mig ett i dag av landstinget kopierat exemplar av patientjournalen i original!
Jag kommer i morgon att per telefon meddela landstinget att det är ett brott mot grundlagen att inte omedelbart ge mig en dylik kopia.
Jag har svårt att tro att ansvariga jurister kan fatta beslut av sådan ren nonsenskaraktär om inte någon form av hänvändelse till landstinget, från någon högre ort, har förekommit. Detta klockslag, antagligen 23.38, är den hetaste potatis svensk byråkrati någonsin stött på i Palmeärendet, och uppenbarligen ska jag stoppas till varje pris!
Läs här nedan det överklagande som jag i dag på eftermiddagen postade till Stockholms läns landsting!
Sven Anér ---------------------------- 16.10.2012. Till Kammarrätten i Stockholm. Ärende LS 1210-1316.
Jag överklagar rubr beslut. Och eftersom Landstinget ju har möjlighet att enligt eget bestämmande ändra sitt beslut, framhåller jag som min klara önskan att Landstinget, efter att ha tagit del av mitt överklagande jämte bilagor, måtte genast återkalla sitt beslut samt sända mig begärt dokument.
Saken är nämligen den, Kammarrätten och Landstinget, att, som framgår av bilagan ”Anér 3”, det ifrågavarande tidkortet/journalbladet, redan 1989-05-10 av RPS verksjurist U Berg i kopia utlämnades till mig, dock med vissa textuppgifter utelämnade.
Och i september i år har tjänstemän vid rikskriminalpolisen två, gånger till mig överlämnat kopior av aktuellt dokument, dock varje gång med textavsnitten avmaskade.
Kopior, som av myndighet väl en gång har utlämnats till representant för allmänheten kan självfallet inte på nytt sekretessförklaras; jag har dem ju framför mig, i två olika (!) versioner på mitt skrivbord:
”Anér 4” visar påstådd kopia av originalhandlingen, men siffran ”5” utgörs i själva verket av ett ”slingrigt S”, medan ”Anér 5” visar en korrekt siffra ”5”, vilken givetvis å andra sidan inte är kompatibel med ”Anér 4”.
Originalet påstås sålunda existera i två versioner, vilket är en fysisk omöjlighet.
Jag begär nu, Kammarrätten och Landstinget, utfående av en av Landstinget nytagen kopia av det faktiska original som förvaras av Landstinget/Sabbatsberg!
Jag medger avmaskning av den förekommande texten, jag önskar endast se klockslaget 23.3?, sådant det framgår av originalet till statsminister Olof Palmes tidkort/journalblad, vilket utgör den enda säkert klockade tidsuppgiften inom hela mordprocessen över huvud taget, från biografen Grand, via mordet vid Dekorima, till Sabbatsbergsakuten!
Detta ärende har legat oförklarat allt sedan 1989 – jag önskar nu omedelbar handläggning av såväl Kammarrätten i Stockholm som av Landstinget!
Sven Anér, Karlsrogaatn 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79. 3 bilagor.
Polisens egna dokument visar att polisen själv, under RÅ:s överinseende, fortsätter att förfalska och omförfalska Olof Palmes tidkort från Sabb!
Göran Lambertz, Hörnstensvägen 6, 756 45 Uppsala.
Jag tackar för ditt brev!
Jag översänder nu två promemorior. Den första har gått till ca 35 representanter för makt, myndigheter och media, medan den andra är ställd till justitieministern och ett par övriga adressater.
Sakfrågan är mycket lätt komprimerad:
Polis har sålunda, under RÅ:s överinseende och med RÅ:s godkännande, före maj 1989 förfalskat sista siffran för Olof Palmes automatiskt klockade ankomst till Sabbatsbergsakuten från befintlig siffra till en illa utförd siffra ”5”, ser ut som en slingrig bokstav ”S”.
Polis förfalskar därefter i september i år samma siffra, nu till en korrekt och professionellt utförd siffra ”5”.
Eftersom så mycket arbete läggs ner på att få fram en siffra ”5”, kan ju inte originalsiffran vara en siffra ”5” utan annan siffra, antagligen en siffra ”8”, Varför annars lägga ner så mycket arbete på att åstadkomma en siffra ”5”?
Det som hänt sedan den första promemorian gick ut 22.9 i år är:
Min kollega läroverksadjunkten Bo Alvberger i Värnamo har i början av oktober begärt ut kopia av tidkortet. men får från rikskrims Palmeutredare den omförfalskade versionen med korrekt siffra ”5”, en omförfalskning som givetvis inte är kompatibel med den första, slarviga versionen av en siffra ”5”.
Vidare: Jag har, sedan slutet av september, från landstingsarkivet begärt ut en korrekt kopia av det hos arkivet, Sabbatsbergsdelen, förvarade tidkortet, som alltså är enda originaldokument som finns rörande hela mordförloppet
Ärendet har hos Stockholms läns landsting dnr LA 2012-5567. Jag har fått muntligt besked från en jurist Vikenhem vid landstinget att han avsåge att sända mig ett myndighetsbeslut, men sedan mitt samtal för fem dagar sedan har ingenting skett, varför jag inte kunnat överklaga det troliga avslaget. Givetvis ett grundlagsbrott. Möjligen ligger ärendet nu hos annan LA-jurist, men det blir ju inte saken bättre av.
RÅ:s stämpelbeslut, utan motivering, strider mot förvaltningslagen. Beslutet säger ju inte ens att ärendet vore granskat, endast att RÅ inte vidtar någon åtgärd.
Tacksam om du noga sätter dig in i ärendet. Som du förstår anser jag mig grovt trakasserad, såväl av RPS som av RÅ och landstinget. Och av media, som inte rör Palme-saken. Självfallet är jag inte på en enda punkt dementerad.
Vänlig, oroad och engagerad hälsning.
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
./. Två promemorior
PS: Robert Aschberg drar, som du ser, tillbaka sin beskyllning i sin Radio 1 att jag skulle vara ”helt galen”, varför till i december utsatt förhandling i Sth Tingsrätt inte blir aktuell. Jag ser detta som en viktig seger. DS.
Jag tackar för ditt brev!
Jag översänder nu två promemorior. Den första har gått till ca 35 representanter för makt, myndigheter och media, medan den andra är ställd till justitieministern och ett par övriga adressater.
Sakfrågan är mycket lätt komprimerad:
Polis har sålunda, under RÅ:s överinseende och med RÅ:s godkännande, före maj 1989 förfalskat sista siffran för Olof Palmes automatiskt klockade ankomst till Sabbatsbergsakuten från befintlig siffra till en illa utförd siffra ”5”, ser ut som en slingrig bokstav ”S”.
Polis förfalskar därefter i september i år samma siffra, nu till en korrekt och professionellt utförd siffra ”5”.
Eftersom så mycket arbete läggs ner på att få fram en siffra ”5”, kan ju inte originalsiffran vara en siffra ”5” utan annan siffra, antagligen en siffra ”8”, Varför annars lägga ner så mycket arbete på att åstadkomma en siffra ”5”?
Det som hänt sedan den första promemorian gick ut 22.9 i år är:
Min kollega läroverksadjunkten Bo Alvberger i Värnamo har i början av oktober begärt ut kopia av tidkortet. men får från rikskrims Palmeutredare den omförfalskade versionen med korrekt siffra ”5”, en omförfalskning som givetvis inte är kompatibel med den första, slarviga versionen av en siffra ”5”.
Vidare: Jag har, sedan slutet av september, från landstingsarkivet begärt ut en korrekt kopia av det hos arkivet, Sabbatsbergsdelen, förvarade tidkortet, som alltså är enda originaldokument som finns rörande hela mordförloppet
Ärendet har hos Stockholms läns landsting dnr LA 2012-5567. Jag har fått muntligt besked från en jurist Vikenhem vid landstinget att han avsåge att sända mig ett myndighetsbeslut, men sedan mitt samtal för fem dagar sedan har ingenting skett, varför jag inte kunnat överklaga det troliga avslaget. Givetvis ett grundlagsbrott. Möjligen ligger ärendet nu hos annan LA-jurist, men det blir ju inte saken bättre av.
RÅ:s stämpelbeslut, utan motivering, strider mot förvaltningslagen. Beslutet säger ju inte ens att ärendet vore granskat, endast att RÅ inte vidtar någon åtgärd.
Tacksam om du noga sätter dig in i ärendet. Som du förstår anser jag mig grovt trakasserad, såväl av RPS som av RÅ och landstinget. Och av media, som inte rör Palme-saken. Självfallet är jag inte på en enda punkt dementerad.
Vänlig, oroad och engagerad hälsning.
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
./. Två promemorior
PS: Robert Aschberg drar, som du ser, tillbaka sin beskyllning i sin Radio 1 att jag skulle vara ”helt galen”, varför till i december utsatt förhandling i Sth Tingsrätt inte blir aktuell. Jag ser detta som en viktig seger. DS.
Skilj RÅ från varje befattning med Palmeärendet!
10.10.12. Till Justitieministern, Rikspolischefen, Riksdagens justitieutskott, ordf och ledamöter, TT. Fk: RÅ.
Jag har i dag från RÅ-ämbetets registrator mottagit kopia av RÅ:s beslut 8.10.12, avseende RÅ:s underlåtelse att vidta någon som helst åtgärd i ärendet ÅM 2012/0219.
Jag protesterar mot beslutet och mot den ytterst summariska handläggning som förekommit. Myndigheter har, jämlikt Förvaltningslagen 20 §, mycket klar skyldighet att förse varje beslut avseende privatperson med fullgod motivering. Någon sådan motivering finns som synes icke, endast en påslagen stämpel som inte ger någon som helst bakgrund till beslutet. Det finns inte ens en ärendemening.
RÅ:s handläggning av det absolut mest centrala dokumentära inslaget i utredningen av mordet på statsminister Olof Palme framstår som skrämmande. Det går att kommentera: jag hävdar i ärendet att polis, ledd av förundersökningsledaren RÅ samt av RPS, i praktiken säger att undertecknad Sven Anér på varje punkt avsiktligt ljuger i sin till myndigheter överlämnade sakframställning.
Ett sådant förhållande borde omedelbart ha förorsakat lagföring av undertecknad Sven Anér, men någon sådan hörs inte av.
Jag begär nu, Justitieministern, som brevhuvudet säger, omedelbart ett nytt beslut från korrekt juridisk instans, ej RÅ, sålunda en total överprövning av hela ärendet, inklusive utförlig motivering av det nya beslutet.
Jag uppmärksammar även mina övriga adressater på det illavarslande faktum att RÅ, möjligen utan någon föregående granskning värd namnet, krymper beslutsmeningen till en totalt intetsägande beslutsstämpel.
Vidare, RÅ: Varför har inte RÅ observerat att ämbetet i denna sak befinner sig i klar jävsställning?
RÅ fattar här beslut i ett ärende där RÅ enligt min bestämda mening är ansvarig som förundersökningsledare för den dubbla förfalskning som förekommit, dels kring 1989, dels nu denna höst. RÅ är jävig.
Jag finner, att det svenska Riksåklagarämbetet, i syfte att undgå kritik för en skrämmande hantering i RÅ-ämbetets egen regi, väljer att själv inträda som domare över sig själv!
När Rikspolischefen försökte aktualisera ärendet genom att koppla in RPS internutredning trodde uppenbarligen såväl Bengt Svenson som jag själv att någonting positivt skulle kunna hända.
I stället valde internutredningen att återremittera ärendet till just RÅ, som raskt, för att bli av med denna besvärande sak, avskrev fallet utan att motivera.
Som ett pärlband, mina adressater, ringlar sig händelserna: från de poliser, underställda RÅ, som 1989 samt under september månad i år, 2012, utför de närmast otroliga förfalskningarna. En kriminell, numera avskedad rikskriminalchef, Tommy Lindström, går vid samtal med mig i god för de förfalskningar som han vet föreligger. Palmeutredningens nuvarande ledning, underställd RÅ, skickar till mig, utan att blinka, det omförfalskade tidkortet. RÅ beslutar nu att lägga ner hela detta närmast otroligt solkiga ärende.
RÅ, som grovt jävig, måste, Justitieministern, skiljas från detta ärende.
Jag anser att det beslut som jag i dag fått är ogiltigt eftersom all motivering saknas. Jag ifrågasätter starkt om RÅ över huvudtaget äger rätt att bedriva stämpeljuridik, utan motivering, och jag anser, som sagt, att RÅ-ämbetet är skrämmande jävigt i allt som rör utredningen av mordet på statsminister Olof Palme.
Jag önskar med vändande post besked rörande handläggare samt nytt dnr!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
Jag har i dag från RÅ-ämbetets registrator mottagit kopia av RÅ:s beslut 8.10.12, avseende RÅ:s underlåtelse att vidta någon som helst åtgärd i ärendet ÅM 2012/0219.
Jag protesterar mot beslutet och mot den ytterst summariska handläggning som förekommit. Myndigheter har, jämlikt Förvaltningslagen 20 §, mycket klar skyldighet att förse varje beslut avseende privatperson med fullgod motivering. Någon sådan motivering finns som synes icke, endast en påslagen stämpel som inte ger någon som helst bakgrund till beslutet. Det finns inte ens en ärendemening.
RÅ:s handläggning av det absolut mest centrala dokumentära inslaget i utredningen av mordet på statsminister Olof Palme framstår som skrämmande. Det går att kommentera: jag hävdar i ärendet att polis, ledd av förundersökningsledaren RÅ samt av RPS, i praktiken säger att undertecknad Sven Anér på varje punkt avsiktligt ljuger i sin till myndigheter överlämnade sakframställning.
Ett sådant förhållande borde omedelbart ha förorsakat lagföring av undertecknad Sven Anér, men någon sådan hörs inte av.
Jag begär nu, Justitieministern, som brevhuvudet säger, omedelbart ett nytt beslut från korrekt juridisk instans, ej RÅ, sålunda en total överprövning av hela ärendet, inklusive utförlig motivering av det nya beslutet.
Jag uppmärksammar även mina övriga adressater på det illavarslande faktum att RÅ, möjligen utan någon föregående granskning värd namnet, krymper beslutsmeningen till en totalt intetsägande beslutsstämpel.
Vidare, RÅ: Varför har inte RÅ observerat att ämbetet i denna sak befinner sig i klar jävsställning?
RÅ fattar här beslut i ett ärende där RÅ enligt min bestämda mening är ansvarig som förundersökningsledare för den dubbla förfalskning som förekommit, dels kring 1989, dels nu denna höst. RÅ är jävig.
Jag finner, att det svenska Riksåklagarämbetet, i syfte att undgå kritik för en skrämmande hantering i RÅ-ämbetets egen regi, väljer att själv inträda som domare över sig själv!
När Rikspolischefen försökte aktualisera ärendet genom att koppla in RPS internutredning trodde uppenbarligen såväl Bengt Svenson som jag själv att någonting positivt skulle kunna hända.
I stället valde internutredningen att återremittera ärendet till just RÅ, som raskt, för att bli av med denna besvärande sak, avskrev fallet utan att motivera.
Som ett pärlband, mina adressater, ringlar sig händelserna: från de poliser, underställda RÅ, som 1989 samt under september månad i år, 2012, utför de närmast otroliga förfalskningarna. En kriminell, numera avskedad rikskriminalchef, Tommy Lindström, går vid samtal med mig i god för de förfalskningar som han vet föreligger. Palmeutredningens nuvarande ledning, underställd RÅ, skickar till mig, utan att blinka, det omförfalskade tidkortet. RÅ beslutar nu att lägga ner hela detta närmast otroligt solkiga ärende.
RÅ, som grovt jävig, måste, Justitieministern, skiljas från detta ärende.
Jag anser att det beslut som jag i dag fått är ogiltigt eftersom all motivering saknas. Jag ifrågasätter starkt om RÅ över huvudtaget äger rätt att bedriva stämpeljuridik, utan motivering, och jag anser, som sagt, att RÅ-ämbetet är skrämmande jävigt i allt som rör utredningen av mordet på statsminister Olof Palme.
Jag önskar med vändande post besked rörande handläggare samt nytt dnr!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
Privatspanare – en kriminell syssla?
7.10.2012.
Detektivromaner handlar just om detektiver, dvs den ordinarie polisens kombattanter. Detektiverna beskrivs som skickligare och klokare, ibland, som hos introduktören Conan Doyle, otroligt mycket skickligare och klokare.
Men i dagens Palmevärld har invektivet ”privatspanare” uppfunnits för att visa hur samtidigt både okunniga och illegitima dessa, faktiskt, rutinerade journalister är. Vi har inte på banan att göra, vi ska publicera polisens kommunikéer.
Detta är en djupt farlig inställning från nästan alla mediers sida. Bort med oss – mediaskriket är självfallet djupt odemokratiskt, djupt tryckfrihetsfarligt.
Jag kan gärna erkänna att jag tidvis varit djupt sårad av dessa ideliga attacker, t ex från de två kompisar (med varandra) som sannerligen borde veta bättre, Jan Guillou – som inte tror på polisspåret men är allmänt förbannad på mig - och Leif GW Persson. Och även om attackerna tidvis avtagit har en fond av vemod blandad med ilska i ett kvartssekel funnits inom en bit av min själ, jo, jag har faktiskt en sån.
Eller själ, säg att jag aldrig glömt de grundläggande och självklara förmaningarna 1948 från jobbarbasar och kolleger på Dagens Nyheters redaktion: skriv det du anser vara sanningen. Ingenting annat. Om du vill kalla det för sanning.
Sven Anér
Detektivromaner handlar just om detektiver, dvs den ordinarie polisens kombattanter. Detektiverna beskrivs som skickligare och klokare, ibland, som hos introduktören Conan Doyle, otroligt mycket skickligare och klokare.
Men i dagens Palmevärld har invektivet ”privatspanare” uppfunnits för att visa hur samtidigt både okunniga och illegitima dessa, faktiskt, rutinerade journalister är. Vi har inte på banan att göra, vi ska publicera polisens kommunikéer.
Detta är en djupt farlig inställning från nästan alla mediers sida. Bort med oss – mediaskriket är självfallet djupt odemokratiskt, djupt tryckfrihetsfarligt.
Jag kan gärna erkänna att jag tidvis varit djupt sårad av dessa ideliga attacker, t ex från de två kompisar (med varandra) som sannerligen borde veta bättre, Jan Guillou – som inte tror på polisspåret men är allmänt förbannad på mig - och Leif GW Persson. Och även om attackerna tidvis avtagit har en fond av vemod blandad med ilska i ett kvartssekel funnits inom en bit av min själ, jo, jag har faktiskt en sån.
Eller själ, säg att jag aldrig glömt de grundläggande och självklara förmaningarna 1948 från jobbarbasar och kolleger på Dagens Nyheters redaktion: skriv det du anser vara sanningen. Ingenting annat. Om du vill kalla det för sanning.
Sven Anér
Lambertz i Ekots lördagsintervju – på väg åt rätt håll?
7.10.2012.
Göran Lambertz: mannen som gör vad som faller honom in. Den 6 oktober går han i Ekots Rambergsintervju ut med de uppgifter han lämnat under de senaste båda veckorna, och dessa får naturligtvis en speciell tyngd då de läggs fram av Ekot.
Vad är nytt? Ja, för den som arbetat med detta material i över 25 år framstår det ju inte som någon forskningsbragd av Lambertz att peka på just de sedan länge allmänt kända indicierna mot poliser längs ett mycket konkret spår: walkie-talkies, underliga polismöten, rykten om att Palme skulle röjas ur vägen, samt att det i dag måste anses vara ett stort misslyckande från RÅ:s sida att inte utreda ett svenskt extremistspår. Osv.
Visst, så var det. Av ingen i dag egentligen förnekat. Men hur har då justitierådet Lambertz i dag nått denna övertygelse, när riksåklagaren Lambertz, fram till för inte många år sedan, utan betänkande kunde drämma sin ad acta-stämpel på ett stort antal seriösa inlagor i polisspårsärendet, de flesta från mig själv?
Ramberg pressade Lambertz rätt hårt på denna punkt, och fick flera gånger samma svar:
”Jag har i dag upptäckt att granskningskommissionen från 1999 hade beordrat Palmeutredarna att noggrant gå in i polisspårsproblematiken och därefter ge besked; detta har inte skett”, konstaterade Lambertz nu med klar förtrytelse.
Ja, i och för sig riktigt, men knappast en fullgod förklaring. Granskningskommissionen avgav sin slutrapport – efter allt Marjasinkrångel och ordförandebyte – redan 1999, vilket inte hindrade Lambertz från att 2007 vara bergfast, ja närmast hånfullt övertygad om att allt prat om ett polisspår är bara dravel, ingenting att bry sig om, in med Anér och de andra på bortersta hyllan!
Men den förre RÅ anser i dag att han har full rätt att skifta ståndpunkt i viktiga ämnen när helst det honom lyster, sådant är livet, vi har rätt att byta mening, vi bör inte vara rigida.
Det kan sägas, men en RÅ, med faktiskt högsta insynen över rättssamhället, bör naturligtvis i viktiga frågor skaffa sig en heltäckande överblick, genom egen forskning eller sina medarbetares. Den överblicken har Lambertz, säger han, skaffat sig först i dag, vilket naturligtvis är uppseendeväckande.
Visste han inte år 1999 vad granskningskommissionen hade skrivit? Det rör sig inte om en snabbt förbiilande passus som kan ha undgått honom. Det handlar om sida på sida, och eftersom det är en gammal forskarmetod att gå till ”klämmen”, så hade RÅ den gången kunnat gå till granskningskommissionens kläm, sammanfattningens sista stycke; det hade räckt att läsa detta:
Vi vill slutligen tillägga att det inte är utan egen förskyllan som polismakten drabbats av diskussionen kring polisspåret. Sakligt sett finns det inte så mycket substans i den diskussionen, men frånvaron av substans har kunnat kompenseras av den grogrund för misstro och bristande tilltro till utredningsinsatserna som polisens egna åtgärder givit upphov till. Polisspårsdiskussionens uppkomst kan inte heller skyllas på massmedia eller enskilda ”privatspanare”, eftersom misstron alltså delvis har haft fog för sig och dessutom finns företrädd inom polisen själv. När det gäller en så uppmärksammad del som det s k Södermötet har ryktesspridningen således härstammat eller i vart fall fått stöd från polisens egna led. (Sidan 368, första editionen.)
Gjorde JK Lambertz inte det? I så fall snudd på tjänstefel. Eller inte bara snudd? Ta ett praktiskt exempel; Tänk om Lambertz slagit det stora larmet och år 1999 gett polisspåret absolut prioritet! Vi hade i så fall i dag suttit i ett annat Sverige.
Men det finns andra aspekter på framför allt granskningskommissionen, vilken knappast åstadkom något djupare nedtryck i den allmänna debatten när slutrapporten, efter närmare sex år av ve och vånda, presenterades på Rosenbad.
Rapporten saknar en fast linje, den uppvisar för många ”kanske men å andra sidan kanske inte”, och den släpar, genom de tusen sidorna, på en farlig barlast av gamla unkna Christer Pettersson-misstankar, som måste ha gett Pettersson-förföljarna vatten på kvarnen:
misstankarna mot Christer Pettersson har successivt stärkts
– ett sådant konstaterande sveper bort det mesta av kommissionskritiken: jaså, det var Christer i alla fall?
Min blick far över de många rapportsidorna:
Vid våra samtal med spaningsledaren Hans Ölvebro, liksom med förundersökningsledarna Solveig Riberdahl och Jan Danielsson, har vi kunnat konstatera en genomtänkt syn på i stort sett alla av de uppslag som varit uppe till diskussion (sidorna 895-96, första editionen).
Jag häpnar. Kommissionen har alltså med hull och hår svalt allt prat från Palmeutredningens ledning, när det varit just denna ledning som kommissionen från första början hade bort behandla med djup skepsis. I stället placeras t ex en så djupt inblandad person som Ölvebro i de rättrådigas och oförvitligas höga krets, trots att kommissionen – i motsats till journalister – haft full tillgång till Dekorima/Avsan-dokumentationen, vilken bort stämma varje normalt tänkande granskare till eftertanke. Det var nog Christer…
När detta är sagt är det förstås ytterst viktigt att Göran Lambertz frivilligt biter i det sura äpplet och inför polisspårets definitiva avslöjande denna höst ställer sig på vad jag menar är rätt sida i debatten. Mycket av Eko-intervjun handlade givetvis om Quick-affären, där Ramberg var skickligt kritisk och påläst. Lambertz var lika rigid som tidigare och i fallet Quick mycket olustig att lyssna till.
Var står då idag den svenska rättsstaten? Kantrar den? Har den kantrat? Enligt svensk modell pågår utredningar. För praktiskt taget första gången under hela denna kvartssekellånga affär har faktiskt alltså en internutredning kopplats in, åklagare och inte minst polismän utan lokal-eller kompiskopplingar till några djupt involverade kolleger. Ett viktigt initiativ, tillkommet sedan jag i flera skrivelser slagit larm direkt till polischefen Bengt Svenson (Rpc 394/12 - mitt brev till Svenson - och APAL 428-209/12).
Denna internutredning har som främsta uppdrag att nagelfara den av mig avslöjade förfalskningen/omförfalskningen av det så centralt viktiga Olof Palmes tidkort från ambulansankomsten till Sabbatsbergsakuten. Jag skulle kunna tycka att denna internutredning redan vid en första enkel blick borde ha kunnat konstatera att förvanskning och manipulation föreligger, men jag inser att polisledningen vill ha torrt på fötterna innan syndafloden släpps lös.
När jag skriver detta den 7 oktober känner jag dock klar optimism.
Polisspåret är inte längre tabu, en film om ”privatspanarna” kommer i november. Vad Leif GWs stora SVT-satsning kommer att innebära är mera ovisst. Enligt tidningsrapporter skulle den närmast handla om en uppfräschning av GW:s gamla fiction, i så fall kanske inte precis vad vi i dag behöver från en så synnerligen insatt person som GW. Eller vill han också ha torrt på fötterna?
Leif GW Persson berättar i dag i Aftonbladet, med svart grafik, att han minsann talat om för sina dåvarande kolleger inom rikspolisstyrelsen att polisspåret sannerligen ”är något att bita i”. Samtal över ett glas vin med RÅ Perklev har också förekommit – borde inte Perklev ha gjort en tjänsteanteckning? Borde inte högste Palmeutredaren ha gjort en tjänsteanteckning?
GW har även bluddrat tillsammans med andra höjdare ur det fina sällskapet, men han har aldrig, skrivkunnig som han onekligen är, någonsin samlat sig till en ordentlig genomtänkt promemoria om polisspåret; jag ser detta som symptomatiskt. Mumla går an, men inte författa en PM, som omedelbart skulle bli allmän och offentlig handling, tillgänglig för dessa ”privatspanare”, som enligt GW, om mig, ”likt en blind höna någon gång kan hitta ett korn”.
Som professionell journalist känner jag ett djupt ansvar för vad säger och skriver. Det gör inte förre rikspolisanställde Persson. Enklare och lukrativare att muntligen delge Aftonbladet sina tankar. Det finns bara en GW, som tur är.
Men han tror på polisspåret? Jo.
Till sist några rader om arrangemanget med de tre Palmesönerna hos Skavlan. Ett spel för galleriet, med ett s k scoop som etablissemanget satt i knät på den norske megaidolen.
”Lisbeth Palme ringde visst till Säpo men kom aldrig fram…” är det nya evangeliet, framför allt tillkommet för att säkra Lisbeth Palmes totala oskuld i sammanhanget. Grundfakta är de här: Paret Palme ger sig totalt oskyddade ut i det fredagsstökiga, iskalla Stockholm, när de kunde ha sagt sig: ”Äsch, att gå på bio just i kväll är ju inte så viktigt, vi stannar hemma i stället när vi inte tycks få någon livvakt…”
Men det var inte så det skulle ske. De måste ut i kylan, som för Olofs del skulle bli den sista kylan.
Talar bröderna Palme sanning? Det tror jag i och för sig inte. Varför komma nu, efter 26 år? Och när kan de ha fått beskedet om den misslyckade ringningen till Säpo? Mattias var i Genève, Joakim hade just ingen kontakt förrän när mordet var ett faktum. Mårten kan ha fått uppgiften i samband med biobesöket, men det framgår inte. Mårten ville ju bjuda på en kopp kvällste. Skulle han ha gjort det om han känt till livvaktsläget? Skulle en stor del av familjen Palme tillsammans ha utmanat ödet denna fredagkväll?
Sven Anér. Hoppfull.
Göran Lambertz: mannen som gör vad som faller honom in. Den 6 oktober går han i Ekots Rambergsintervju ut med de uppgifter han lämnat under de senaste båda veckorna, och dessa får naturligtvis en speciell tyngd då de läggs fram av Ekot.
Vad är nytt? Ja, för den som arbetat med detta material i över 25 år framstår det ju inte som någon forskningsbragd av Lambertz att peka på just de sedan länge allmänt kända indicierna mot poliser längs ett mycket konkret spår: walkie-talkies, underliga polismöten, rykten om att Palme skulle röjas ur vägen, samt att det i dag måste anses vara ett stort misslyckande från RÅ:s sida att inte utreda ett svenskt extremistspår. Osv.
Visst, så var det. Av ingen i dag egentligen förnekat. Men hur har då justitierådet Lambertz i dag nått denna övertygelse, när riksåklagaren Lambertz, fram till för inte många år sedan, utan betänkande kunde drämma sin ad acta-stämpel på ett stort antal seriösa inlagor i polisspårsärendet, de flesta från mig själv?
Ramberg pressade Lambertz rätt hårt på denna punkt, och fick flera gånger samma svar:
”Jag har i dag upptäckt att granskningskommissionen från 1999 hade beordrat Palmeutredarna att noggrant gå in i polisspårsproblematiken och därefter ge besked; detta har inte skett”, konstaterade Lambertz nu med klar förtrytelse.
Ja, i och för sig riktigt, men knappast en fullgod förklaring. Granskningskommissionen avgav sin slutrapport – efter allt Marjasinkrångel och ordförandebyte – redan 1999, vilket inte hindrade Lambertz från att 2007 vara bergfast, ja närmast hånfullt övertygad om att allt prat om ett polisspår är bara dravel, ingenting att bry sig om, in med Anér och de andra på bortersta hyllan!
Men den förre RÅ anser i dag att han har full rätt att skifta ståndpunkt i viktiga ämnen när helst det honom lyster, sådant är livet, vi har rätt att byta mening, vi bör inte vara rigida.
Det kan sägas, men en RÅ, med faktiskt högsta insynen över rättssamhället, bör naturligtvis i viktiga frågor skaffa sig en heltäckande överblick, genom egen forskning eller sina medarbetares. Den överblicken har Lambertz, säger han, skaffat sig först i dag, vilket naturligtvis är uppseendeväckande.
Visste han inte år 1999 vad granskningskommissionen hade skrivit? Det rör sig inte om en snabbt förbiilande passus som kan ha undgått honom. Det handlar om sida på sida, och eftersom det är en gammal forskarmetod att gå till ”klämmen”, så hade RÅ den gången kunnat gå till granskningskommissionens kläm, sammanfattningens sista stycke; det hade räckt att läsa detta:
Vi vill slutligen tillägga att det inte är utan egen förskyllan som polismakten drabbats av diskussionen kring polisspåret. Sakligt sett finns det inte så mycket substans i den diskussionen, men frånvaron av substans har kunnat kompenseras av den grogrund för misstro och bristande tilltro till utredningsinsatserna som polisens egna åtgärder givit upphov till. Polisspårsdiskussionens uppkomst kan inte heller skyllas på massmedia eller enskilda ”privatspanare”, eftersom misstron alltså delvis har haft fog för sig och dessutom finns företrädd inom polisen själv. När det gäller en så uppmärksammad del som det s k Södermötet har ryktesspridningen således härstammat eller i vart fall fått stöd från polisens egna led. (Sidan 368, första editionen.)
Gjorde JK Lambertz inte det? I så fall snudd på tjänstefel. Eller inte bara snudd? Ta ett praktiskt exempel; Tänk om Lambertz slagit det stora larmet och år 1999 gett polisspåret absolut prioritet! Vi hade i så fall i dag suttit i ett annat Sverige.
Men det finns andra aspekter på framför allt granskningskommissionen, vilken knappast åstadkom något djupare nedtryck i den allmänna debatten när slutrapporten, efter närmare sex år av ve och vånda, presenterades på Rosenbad.
Rapporten saknar en fast linje, den uppvisar för många ”kanske men å andra sidan kanske inte”, och den släpar, genom de tusen sidorna, på en farlig barlast av gamla unkna Christer Pettersson-misstankar, som måste ha gett Pettersson-förföljarna vatten på kvarnen:
misstankarna mot Christer Pettersson har successivt stärkts
– ett sådant konstaterande sveper bort det mesta av kommissionskritiken: jaså, det var Christer i alla fall?
Min blick far över de många rapportsidorna:
Vid våra samtal med spaningsledaren Hans Ölvebro, liksom med förundersökningsledarna Solveig Riberdahl och Jan Danielsson, har vi kunnat konstatera en genomtänkt syn på i stort sett alla av de uppslag som varit uppe till diskussion (sidorna 895-96, första editionen).
Jag häpnar. Kommissionen har alltså med hull och hår svalt allt prat från Palmeutredningens ledning, när det varit just denna ledning som kommissionen från första början hade bort behandla med djup skepsis. I stället placeras t ex en så djupt inblandad person som Ölvebro i de rättrådigas och oförvitligas höga krets, trots att kommissionen – i motsats till journalister – haft full tillgång till Dekorima/Avsan-dokumentationen, vilken bort stämma varje normalt tänkande granskare till eftertanke. Det var nog Christer…
När detta är sagt är det förstås ytterst viktigt att Göran Lambertz frivilligt biter i det sura äpplet och inför polisspårets definitiva avslöjande denna höst ställer sig på vad jag menar är rätt sida i debatten. Mycket av Eko-intervjun handlade givetvis om Quick-affären, där Ramberg var skickligt kritisk och påläst. Lambertz var lika rigid som tidigare och i fallet Quick mycket olustig att lyssna till.
Var står då idag den svenska rättsstaten? Kantrar den? Har den kantrat? Enligt svensk modell pågår utredningar. För praktiskt taget första gången under hela denna kvartssekellånga affär har faktiskt alltså en internutredning kopplats in, åklagare och inte minst polismän utan lokal-eller kompiskopplingar till några djupt involverade kolleger. Ett viktigt initiativ, tillkommet sedan jag i flera skrivelser slagit larm direkt till polischefen Bengt Svenson (Rpc 394/12 - mitt brev till Svenson - och APAL 428-209/12).
Denna internutredning har som främsta uppdrag att nagelfara den av mig avslöjade förfalskningen/omförfalskningen av det så centralt viktiga Olof Palmes tidkort från ambulansankomsten till Sabbatsbergsakuten. Jag skulle kunna tycka att denna internutredning redan vid en första enkel blick borde ha kunnat konstatera att förvanskning och manipulation föreligger, men jag inser att polisledningen vill ha torrt på fötterna innan syndafloden släpps lös.
När jag skriver detta den 7 oktober känner jag dock klar optimism.
Polisspåret är inte längre tabu, en film om ”privatspanarna” kommer i november. Vad Leif GWs stora SVT-satsning kommer att innebära är mera ovisst. Enligt tidningsrapporter skulle den närmast handla om en uppfräschning av GW:s gamla fiction, i så fall kanske inte precis vad vi i dag behöver från en så synnerligen insatt person som GW. Eller vill han också ha torrt på fötterna?
Leif GW Persson berättar i dag i Aftonbladet, med svart grafik, att han minsann talat om för sina dåvarande kolleger inom rikspolisstyrelsen att polisspåret sannerligen ”är något att bita i”. Samtal över ett glas vin med RÅ Perklev har också förekommit – borde inte Perklev ha gjort en tjänsteanteckning? Borde inte högste Palmeutredaren ha gjort en tjänsteanteckning?
GW har även bluddrat tillsammans med andra höjdare ur det fina sällskapet, men han har aldrig, skrivkunnig som han onekligen är, någonsin samlat sig till en ordentlig genomtänkt promemoria om polisspåret; jag ser detta som symptomatiskt. Mumla går an, men inte författa en PM, som omedelbart skulle bli allmän och offentlig handling, tillgänglig för dessa ”privatspanare”, som enligt GW, om mig, ”likt en blind höna någon gång kan hitta ett korn”.
Som professionell journalist känner jag ett djupt ansvar för vad säger och skriver. Det gör inte förre rikspolisanställde Persson. Enklare och lukrativare att muntligen delge Aftonbladet sina tankar. Det finns bara en GW, som tur är.
Men han tror på polisspåret? Jo.
Till sist några rader om arrangemanget med de tre Palmesönerna hos Skavlan. Ett spel för galleriet, med ett s k scoop som etablissemanget satt i knät på den norske megaidolen.
”Lisbeth Palme ringde visst till Säpo men kom aldrig fram…” är det nya evangeliet, framför allt tillkommet för att säkra Lisbeth Palmes totala oskuld i sammanhanget. Grundfakta är de här: Paret Palme ger sig totalt oskyddade ut i det fredagsstökiga, iskalla Stockholm, när de kunde ha sagt sig: ”Äsch, att gå på bio just i kväll är ju inte så viktigt, vi stannar hemma i stället när vi inte tycks få någon livvakt…”
Men det var inte så det skulle ske. De måste ut i kylan, som för Olofs del skulle bli den sista kylan.
Talar bröderna Palme sanning? Det tror jag i och för sig inte. Varför komma nu, efter 26 år? Och när kan de ha fått beskedet om den misslyckade ringningen till Säpo? Mattias var i Genève, Joakim hade just ingen kontakt förrän när mordet var ett faktum. Mårten kan ha fått uppgiften i samband med biobesöket, men det framgår inte. Mårten ville ju bjuda på en kopp kvällste. Skulle han ha gjort det om han känt till livvaktsläget? Skulle en stor del av familjen Palme tillsammans ha utmanat ödet denna fredagkväll?
Sven Anér. Hoppfull.
Köp mina böcker!
7.10.12.
Hyperaktuella i dag, då den svenska debatten heter
POLISSPÅRET!
Affären Anti Avsan 59:-
DE SAMMANSVURNA 129:-
Mordets dunkel tätnar kring Lisbeth Palme 139:-
Du får alla tre för 249:-!
Postgiro 75 05 55-5!
Sven Anér
Hyperaktuella i dag, då den svenska debatten heter
POLISSPÅRET!
Affären Anti Avsan 59:-
DE SAMMANSVURNA 129:-
Mordets dunkel tätnar kring Lisbeth Palme 139:-
Du får alla tre för 249:-!
Postgiro 75 05 55-5!
Sven Anér
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)