7.10.2012.
Göran Lambertz: mannen som gör vad som faller honom in. Den 6 oktober går han i Ekots Rambergsintervju ut med de uppgifter han lämnat under de senaste båda veckorna, och dessa får naturligtvis en speciell tyngd då de läggs fram av Ekot.
Vad är nytt? Ja, för den som arbetat med detta material i över 25 år framstår det ju inte som någon forskningsbragd av Lambertz att peka på just de sedan länge allmänt kända indicierna mot poliser längs ett mycket konkret spår: walkie-talkies, underliga polismöten, rykten om att Palme skulle röjas ur vägen, samt att det i dag måste anses vara ett stort misslyckande från RÅ:s sida att inte utreda ett svenskt extremistspår. Osv.
Visst, så var det. Av ingen i dag egentligen förnekat. Men hur har då justitierådet Lambertz i dag nått denna övertygelse, när riksåklagaren Lambertz, fram till för inte många år sedan, utan betänkande kunde drämma sin ad acta-stämpel på ett stort antal seriösa inlagor i polisspårsärendet, de flesta från mig själv?
Ramberg pressade Lambertz rätt hårt på denna punkt, och fick flera gånger samma svar:
”Jag har i dag upptäckt att granskningskommissionen från 1999 hade beordrat Palmeutredarna att noggrant gå in i polisspårsproblematiken och därefter ge besked; detta har inte skett”, konstaterade Lambertz nu med klar förtrytelse.
Ja, i och för sig riktigt, men knappast en fullgod förklaring. Granskningskommissionen avgav sin slutrapport – efter allt Marjasinkrångel och ordförandebyte – redan 1999, vilket inte hindrade Lambertz från att 2007 vara bergfast, ja närmast hånfullt övertygad om att allt prat om ett polisspår är bara dravel, ingenting att bry sig om, in med Anér och de andra på bortersta hyllan!
Men den förre RÅ anser i dag att han har full rätt att skifta ståndpunkt i viktiga ämnen när helst det honom lyster, sådant är livet, vi har rätt att byta mening, vi bör inte vara rigida.
Det kan sägas, men en RÅ, med faktiskt högsta insynen över rättssamhället, bör naturligtvis i viktiga frågor skaffa sig en heltäckande överblick, genom egen forskning eller sina medarbetares. Den överblicken har Lambertz, säger han, skaffat sig först i dag, vilket naturligtvis är uppseendeväckande.
Visste han inte år 1999 vad granskningskommissionen hade skrivit? Det rör sig inte om en snabbt förbiilande passus som kan ha undgått honom. Det handlar om sida på sida, och eftersom det är en gammal forskarmetod att gå till ”klämmen”, så hade RÅ den gången kunnat gå till granskningskommissionens kläm, sammanfattningens sista stycke; det hade räckt att läsa detta:
Vi vill slutligen tillägga att det inte är utan egen förskyllan som polismakten drabbats av diskussionen kring polisspåret. Sakligt sett finns det inte så mycket substans i den diskussionen, men frånvaron av substans har kunnat kompenseras av den grogrund för misstro och bristande tilltro till utredningsinsatserna som polisens egna åtgärder givit upphov till. Polisspårsdiskussionens uppkomst kan inte heller skyllas på massmedia eller enskilda ”privatspanare”, eftersom misstron alltså delvis har haft fog för sig och dessutom finns företrädd inom polisen själv. När det gäller en så uppmärksammad del som det s k Södermötet har ryktesspridningen således härstammat eller i vart fall fått stöd från polisens egna led. (Sidan 368, första editionen.)
Gjorde JK Lambertz inte det? I så fall snudd på tjänstefel. Eller inte bara snudd? Ta ett praktiskt exempel; Tänk om Lambertz slagit det stora larmet och år 1999 gett polisspåret absolut prioritet! Vi hade i så fall i dag suttit i ett annat Sverige.
Men det finns andra aspekter på framför allt granskningskommissionen, vilken knappast åstadkom något djupare nedtryck i den allmänna debatten när slutrapporten, efter närmare sex år av ve och vånda, presenterades på Rosenbad.
Rapporten saknar en fast linje, den uppvisar för många ”kanske men å andra sidan kanske inte”, och den släpar, genom de tusen sidorna, på en farlig barlast av gamla unkna Christer Pettersson-misstankar, som måste ha gett Pettersson-förföljarna vatten på kvarnen:
misstankarna mot Christer Pettersson har successivt stärkts
– ett sådant konstaterande sveper bort det mesta av kommissionskritiken: jaså, det var Christer i alla fall?
Min blick far över de många rapportsidorna:
Vid våra samtal med spaningsledaren Hans Ölvebro, liksom med förundersökningsledarna Solveig Riberdahl och Jan Danielsson, har vi kunnat konstatera en genomtänkt syn på i stort sett alla av de uppslag som varit uppe till diskussion (sidorna 895-96, första editionen).
Jag häpnar. Kommissionen har alltså med hull och hår svalt allt prat från Palmeutredningens ledning, när det varit just denna ledning som kommissionen från första början hade bort behandla med djup skepsis. I stället placeras t ex en så djupt inblandad person som Ölvebro i de rättrådigas och oförvitligas höga krets, trots att kommissionen – i motsats till journalister – haft full tillgång till Dekorima/Avsan-dokumentationen, vilken bort stämma varje normalt tänkande granskare till eftertanke. Det var nog Christer…
När detta är sagt är det förstås ytterst viktigt att Göran Lambertz frivilligt biter i det sura äpplet och inför polisspårets definitiva avslöjande denna höst ställer sig på vad jag menar är rätt sida i debatten. Mycket av Eko-intervjun handlade givetvis om Quick-affären, där Ramberg var skickligt kritisk och påläst. Lambertz var lika rigid som tidigare och i fallet Quick mycket olustig att lyssna till.
Var står då idag den svenska rättsstaten? Kantrar den? Har den kantrat? Enligt svensk modell pågår utredningar. För praktiskt taget första gången under hela denna kvartssekellånga affär har faktiskt alltså en internutredning kopplats in, åklagare och inte minst polismän utan lokal-eller kompiskopplingar till några djupt involverade kolleger. Ett viktigt initiativ, tillkommet sedan jag i flera skrivelser slagit larm direkt till polischefen Bengt Svenson (Rpc 394/12 - mitt brev till Svenson - och APAL 428-209/12).
Denna internutredning har som främsta uppdrag att nagelfara den av mig avslöjade förfalskningen/omförfalskningen av det så centralt viktiga Olof Palmes tidkort från ambulansankomsten till Sabbatsbergsakuten. Jag skulle kunna tycka att denna internutredning redan vid en första enkel blick borde ha kunnat konstatera att förvanskning och manipulation föreligger, men jag inser att polisledningen vill ha torrt på fötterna innan syndafloden släpps lös.
När jag skriver detta den 7 oktober känner jag dock klar optimism.
Polisspåret är inte längre tabu, en film om ”privatspanarna” kommer i november. Vad Leif GWs stora SVT-satsning kommer att innebära är mera ovisst. Enligt tidningsrapporter skulle den närmast handla om en uppfräschning av GW:s gamla fiction, i så fall kanske inte precis vad vi i dag behöver från en så synnerligen insatt person som GW. Eller vill han också ha torrt på fötterna?
Leif GW Persson berättar i dag i Aftonbladet, med svart grafik, att han minsann talat om för sina dåvarande kolleger inom rikspolisstyrelsen att polisspåret sannerligen ”är något att bita i”. Samtal över ett glas vin med RÅ Perklev har också förekommit – borde inte Perklev ha gjort en tjänsteanteckning? Borde inte högste Palmeutredaren ha gjort en tjänsteanteckning?
GW har även bluddrat tillsammans med andra höjdare ur det fina sällskapet, men han har aldrig, skrivkunnig som han onekligen är, någonsin samlat sig till en ordentlig genomtänkt promemoria om polisspåret; jag ser detta som symptomatiskt. Mumla går an, men inte författa en PM, som omedelbart skulle bli allmän och offentlig handling, tillgänglig för dessa ”privatspanare”, som enligt GW, om mig, ”likt en blind höna någon gång kan hitta ett korn”.
Som professionell journalist känner jag ett djupt ansvar för vad säger och skriver. Det gör inte förre rikspolisanställde Persson. Enklare och lukrativare att muntligen delge Aftonbladet sina tankar. Det finns bara en GW, som tur är.
Men han tror på polisspåret? Jo.
Till sist några rader om arrangemanget med de tre Palmesönerna hos Skavlan. Ett spel för galleriet, med ett s k scoop som etablissemanget satt i knät på den norske megaidolen.
”Lisbeth Palme ringde visst till Säpo men kom aldrig fram…” är det nya evangeliet, framför allt tillkommet för att säkra Lisbeth Palmes totala oskuld i sammanhanget. Grundfakta är de här: Paret Palme ger sig totalt oskyddade ut i det fredagsstökiga, iskalla Stockholm, när de kunde ha sagt sig: ”Äsch, att gå på bio just i kväll är ju inte så viktigt, vi stannar hemma i stället när vi inte tycks få någon livvakt…”
Men det var inte så det skulle ske. De måste ut i kylan, som för Olofs del skulle bli den sista kylan.
Talar bröderna Palme sanning? Det tror jag i och för sig inte. Varför komma nu, efter 26 år? Och när kan de ha fått beskedet om den misslyckade ringningen till Säpo? Mattias var i Genève, Joakim hade just ingen kontakt förrän när mordet var ett faktum. Mårten kan ha fått uppgiften i samband med biobesöket, men det framgår inte. Mårten ville ju bjuda på en kopp kvällste. Skulle han ha gjort det om han känt till livvaktsläget? Skulle en stor del av familjen Palme tillsammans ha utmanat ödet denna fredagkväll?
Sven Anér. Hoppfull.
jag läser just nu din bok Polisspåret skrivit av dig Sven Aner.
SvaraRaderaMen jag undrar om du itne blandar ihop dom som du skriver som Polismännen X och Y som blir utpekade av både Buss chauffören och krantz för att ha uppträtt märkligt strax efter mordet på bussen, har även åkt med bussen före mordet där någon av dom tydligen skulle ha avrit utklädd till kvinna, kan inte låta bli att tänka p ådet vittnet som även under hypnosförhör sa att den som la handen om palme var en kvnna men skit samma.
Du säger även att X var den som hade lyan på järnmalmsvägen i bromma där man hade vattenläcka och av en slump hittade en ss hjälm och walkie talkie och avlyssnings utrustning men det jag undrar är inte denna Lya östlings?
Östling var väl inte med på Bussen?
Vidare så står att avlyssnings utrustningen oxå var påslagen, det kan jag förklara det är inget konstigt om lyan användes för att avlyssna Palmes Telefon vilket är bus enkelt och fullt möjligt fast med hjälp av någon från televerket då annars är det svårt.På den här tiden tror jag inte AXEN hade kommit så man var tvungen att fysiskt koppla in sig via telenätet för att avlyssna därav den utrustningen som hittas i Östlings lya som för övrigt är en av 3 bostäder han har den andra ska vara i Solna och 3e är en postbox.Avlyssnings lyan är han knappt i.
Nåja det har ju skrivits att man trodde man kopplat in sig från teleskåpet i gamla stan utanför Palmes Bostad men det tror inte jag det är långt till yan till Bromma och man kopplar i såna fall in sig före typ från huvud stationen där telefon utgår alltså för att förenkla där Axen troligen sitter i idag sen kopplar man sig därifrån till vad jag tror en större station i bromma där troligen Östlings telefon utgår ifrån där lägger man på trådarna från palmes lya som kommer från stationen i sth, man lägger in sig dubbelt på dom paren som redan finns som alltså går via teleskåp ända till deras bostad, inga som helst problem att göra detta om man har lite kunskaper som jag har då jag jobbat på Telia.Därför är utrustningen påslagen när den hittas i östlings lya.
Hör och häpna en nyckel till lyan finns även på vaktdistrikt 1 ur vanligt är det att man har sin bostads nyckel på jobbet?
Men det tror jag man har för att alla som ingick i den här komplotten om Mordet åker säkert och lyssnar av utrustningen för den funkar ungefär som en vanlig telefonsvarare skillnaden är att denna utrustning går igång så fort det blir ton alltså när någon av makarna Palme lyfter på luren.Jag tror man avlyssnade samtalet Lisbeth hade med Mårten om bio besöket det här är oxå anledningen till att östling fick så bråttom från sjukhuset nu skulle man slå till det var perfekt tillfälle.
Telefonen avr avlyssnad och det var perfekt slå till då man fick en tids vinst på att förbereda sig då makarna Palme skulle på bion senare på kvällen, det kunde inte bli mer perfekt med tanke på detta.
SvaraRaderaOm jag har rätt i mina teorier så bör samtalet med Mårten och Lisbeth ha ägt rum före Östling drar från Sjukhuset.
Har även för mig att Olof pratar med Mårten senare på kvällen om bio besöket.
Olof Palme hade verkligen försökt ringa men inte fått tag i någon livvakt den kvällen? Hur kan någon då genom telefonavlyssningen förstått att han inte tänkt ha livvaktsskydd? Min gissning är att han inte försökte alls utan bara sa, därför att han senare på kvällen skulle besöka ett visst hus i hemlighet...
SvaraRaderaRättssamhället i Sverige är så jävla ruttet.
SvaraRaderaNu när GW och lambertz börjar tala om Polisspåret då vågar Aftonbladet och Expressen skriva om det.
Hur länge har inte Sven Aner fattat att Polisen inte skött sig både vad gäller Säpo och Baseboll Poliserna?
Sven Aner skrev tidigt boken Polisspåret, jag rekommenderar att läsa den boken där finns många misstag som Holmer och Skräpo medvetet gjorde sig skyldiga till.
Det kom ju fram 1år efter Mordet att Polisen inte skött sig.
Men vad har man gjort jo man försöker idiotförklara bla alla privat spanare.
Alla incidenter som talar för Polisens och Skräpos inblandning har hela tiden sopats under mattan av både Hans Holmer och SKräpo.
Hans Holmer som säger att man inte hade några vittnen alls. Det fanns ju hur många vittnen som helst och jag kan inte tänka mig Holmer har utrett ett enda Walkie Talkie Vittne.
Finska Flickornas existens förnekar man ju än idag.
Att det kom ut så sent är inte så konstigt då dom var skraja precis som buss chauffören oxå var som pekade ut 2 Polismän.
OM man börjar utredda PalmeMordet så kan man utredda Algernons död oxå och privat spanaren Ingvar Heimer som blir mördad på Vårby tnnelbanestation eller varför inte utredda Krilles död oxå för det sägs ju att Polisen slog ihjäl Krille.
Tacka Fan för att inte Assange litar på Sverige och dess Rättssamhälle.
Se bara på Tito beltran fick fängelse för en 8år gammal grej där inte ett enda bevis fanns, men får man en Politiker emot sig plus en massa andra kändisar då åker man fast så det sjunger om det även utan bevis.