29.9.2012. Till Rikspolischefen Bengt Svenson, ANGELÄGET!
Ärendenr Rpc 394/12 och APAL 428-209/12.
Bengt Svenson – Jag funderar vidare över dessa allvarliga diskrepanser, och nya kusliga infallsvinklar dyker upp.
Jag tar nu tidsföljden för förfalskningsserien, som jag ser den:
Första förfalskningen har antagligen utförts redan strax efter mordet. Jag kan inte vara säker, men Tommy Lindströms agerande tyder på att han år 1989 arbetat med en gammal, redan förefintlig förfalskning.
Omförfalskningen måste däremot vara utförd i år, mellan den 9 och 18 september, utförd av poliser som i dag står under ditt befäl!
Hur kan jag veta detta? Jo, jag beställer den 8 september en kopia av Olof Palmes journalblad, med visa specifikationer, bl a ska början av en spaltlinje finnas synlig, vilket den också är då jag den 19 september får den med posten.
Jag påpekar vid telefonsamtal med tjänstgörande polis, Ann-Helene Gustafsson, att det dröjt ovanligt länge (all sekretessgranskning var ju sedan länge avklarad), varvid Gustafsson svarade att hon ”också tyckte det var konstigt”.
Allt pekar därmed på att omförfalskningen utförts mellan den 9 och 18 september i år, av dagens poliser.
Gustafsson skriver vidare till mig – jag har tidigare sänt dig det brevet – att jag kan vända mig till Sabbatsberg för att få journalbladets original, vilket förefaller mycket egendomligt. Gustafsson måste veta att detta original är sekretessbelagt! (Nu efterfrågat hos landstinget av mig!)
Jag gör inget direkt utpekande, men jag anmodar dig att granska Ann-Helene Gustafssons befattningar med detta ärende. Det förefaller mig otroligt att Gustafsson skulle i många omgångar ha handlagt detta känsliga ärende utan att förstå vad saken har rört sig om; hon har ju läst mina brev, om inte annat! Och hon måste själv ha granskat de båda helt skiljaktiga siffror ”5” som hon handlagt i rekommenderade skrivelser till mig. Rimligen är jourhavande polis vid Palmeutredningen rejält kvalificerad för uppdraget; en kriminalinspektör med vana och utbildning att spåra underligheter.
Vad har Gustafsson uträttat under den långa mellantiden medan jag, mot gällande förordning, tvingats vänta på begärd kopia? Hon har ju hela tiden haft tillgång till den första förfalskningen, varför inte kopiera om den och sända den nya kopian till mig? Vem har berättat för henne att en omförfalskning måste till? Och vem/vilka har utfört denna omförfalskning? Förfalskningsexperter, som Gustafsson haft direktkontakt med?
Du märker, Bengt Svenson, att frågorna virvlar. Och mitt viktigaste påpekande i dag är ju just att kriminella förfaranden inom Palmeutredningen fortsätter ännu i dag, under din domvärjo – du har folk gående som omförfalskar det absolut centrala och avgörande tidsdokumentet i hela mordaffären, från biografen Grand till Sabbatsberg!
Detta brev läggs nu, liksom all min skriftväxling i detta och angränsande ärenden, ut på min blogg
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com.
Du sitter på en pyrande och pysande krutdurk, Bengt Svenson! Agera! Hör av dig!
Allt mer oroad hälsning,
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
KG – Jag tror att det börjar lossna nu.
26.9.2012.
Du har kanske läst Lambertz inhopp i Palmeärendet, där han får näsbrännor av såväl HD:s ordförande som av vice RÅ Kerstin Skarp, som påstås leda förundersökningen i Palmeärendet.
Bakgrunden är den här:
Den 17 maj i år publicerade Lambertz en mycket personlig debattartikel i Upsala Nya, där han, i satirens form men ändå mycket klart, förklarade att han vanskött Palmeutredningen under sin tid som JK och lagt alla inlägg från personer som mig i ad acta-korgen. En klar pudel, sålunda.
Men denna dramatiska bekännelse uppmärksammades endast av mig, inget medium refererade eller kommenterade. Nu, i dag, omtalar Expressen (som jag inte läst, endast sett refererad på Text-TV) att Lambertz har tagit kontakt med RÅ och vice RÅ Kerstin Skarp, samt begärt ett sammanträffande med denna. Som dock sagt nej, precis som hon sagt nej till mig genom åren.
Lambertz har i Palmemålet rätt! Få se som sagt om det lossnar. Till detta kan kopplas andra Palmehändelser just nu:
Skavlan i TV med de tre sönerna Palme, som jag inte såg men där de tydigen verkade osäkra,
Min dossier, som du bör ha fått nu,
Den film, där jag medverkar, en spelfilm med i varje fall arbetsnamnet ”Prvatspanarna” och där även Lambertz(!!) medverkar, som sig själv. Jag uttalar mig i filmen mycket skeptiskt mot Palmeutredningen. svensk premiär kl 21 den 8 november, biografen Grand ! i Stockholm..
Leif GW Perssons utannonserade fyra dokumentärfilmer kring Palmemordet, sänds kring jul, nyår i SVT.
Ja, det är endast ett axplock. Min första dossier till polisen har faktiskt nu av rikspolischefen överlämnats till polisens internutredning, i förrgår – få se vad detta medför. Dnr RPS Rpc 384/12.
Skulle du vilja gå in, vilket jag ju verkligen råder dig till, har du lite att bita i!
Din tillgivne och lätt adrenalinerade vän
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740.10 Almunge, 0174-500 66. Efter ca 10 oktober är vi inflyttade til Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
PS: Som jag sagt tidigare till dig: om det här, ganska snart, spricker kommer vi at kunna notera den svenska rättsstatens förfall och fall! DS.
26 september 2012.
Insändare erbjuden Expressen:
Det var faktiskt redan den 17 maj i år som Göran Lambertz gjorde en pudel och förklarade sig ångra sin overksamhet som JK när det gällde Palmeutredningen. Han öppnade i UNT för en helt ny utredning av fallet med en statsministers död, och han väjde inte för möjligheten av stora dramatiska överraskningar.
Nu kommer han igen, drabbad av den vilsna diskussionen kring Quick, men med i fallet Palme en korrekt positiv attityd: starta en ny utredning från andra utgångspunkter, och han solidariserar sig med Inga-Britt Ahlenius, som var den som höll en hård stil inom den i övrigt slappa granskningskommissionen från 1999.
Nu befinner vi oss på upploppssträckan, och ingenting kan hejda sanningen!
Sven Anér
Det måste hända något snabbt nu, Bengt Svenson!
28.9.2012, senare:
Till Rikspolischefen!
Ärende Rpc 384/12 samt APAL-428-209/12
Rikspolischef Bengt Svenson – Ja, som rubriken säger: det måste hända något snabbt nu!
Av många anledningar. Mina båda promemorior under rubr ärendenr ger i dag anledning till ett stort antal reaktioner. Brev kommer in, telefonen ringer. Och samtliga undrar: Hur har denna otvetydiga dubbla, nära nog trippla förfalskning kunnat äga rum, mitt i den absolut mest centrala Palmedokumentationen: klockslaget för Olof Palmes ankomst till Sabbatsberg? Hur har detta kunnat ske?
Andra frågor, återkommande, är bl a:
Om nu denna förfalskning skulle göras, varför då inte göra den skickligt, logiskt? Varför ge sig till att till bl a mig lämna ut två olika versioner? När ett original bara kan vara ett enda original? Och varför förfalska över huvud taget?
Svaret är ju beklämmande enkelt: Spaningsledningen har falskeligen önskat förkorta hela mordproceduren med 6 minuter Då är alla medel tydligen tillåtna. Och ingenting har ju blivit bättre av att den sedermera avpolletterade Tommy Lindström fick hand om saken och ljög för två hederliga journalister, Wall och Anér, ljög oss rätt upp och ner.
Fler skäl varför det är bråttom? Här några:
Måns Månssons spelfilm om ”Privatspanarna” där jag medverkar som mig själv, har svensk urpremiär på biografen Grand vid Sveavägen den 8 november i år, i samband med en filmmässa. Efter föreställningen är en debatt kring Palmemordet planerad, där jag tänker närvara och förklara att svensk polis har måst förfalska känsliga dokument två gånger om för att på kort sikt, mycket kort sikt hålla opponenter av min och Walls typ från livet.
Till jul kommer Leif GW Perssons dramatiska SVT-serie om Palmemordet, med fyra spelkvällar. GW har i gårdagens AB för första gången kommenterat sina tidigare TV-uttalanden från 28.2 i år och i fjol:
”Olof Palme sköts i samband med en konspiration av poliser, militärer och säkerhetspersoner”.
Det dramatiska uttalandet har GW alltså ej vidare kommenterat – förrän nu i Lambertz-ärendet. Hela svenska folket kommer att till jul och nyår ställas öga mot öga med den allvarligaste brottslighet som någonsin drabbat Sverige – i statlig regi!
Göran Lambertz går till attack med Inga-Britt Ahlenius vid sin sida, och han tycks inte ha några planer på att dra sig tillbaka.
Min blogg, som får allt fler besökare, talar klarspråk: Spott ut!
Det här är några utblickar mot dagens klart farliga situation. Jag får påringningar, där de påringande kräver mycket drastiska åtgärder, de ser hela statsskutan kapsejsa. Läget är snart ohållbart.
Jag kräver nu: Ge mig besked huruvida någon enda av mina uppgifter i mina senaste båda dossierer under rubricerade ärendenr är felaktig. Får jag inget besked under den vecka som nu följer kommer jag att notera att Palmemordet har begåtts inom en konspiration med i varje fall poliser som medverkande samt att dagens polisledning inte vill gå in i frågan.
Jag går ut på bloggen med detta fredagen den 5 oktober, såvida du inte dessförinnan har gett mig en info som skulle kunna föranleda mig att tänka om!
Den 5 oktober, Bengt Svenson!
Engagerad och synnerligen oroad hälsning!
Sven Anér
Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
Till Rikspolischefen!
Ärende Rpc 384/12 samt APAL-428-209/12
Rikspolischef Bengt Svenson – Ja, som rubriken säger: det måste hända något snabbt nu!
Av många anledningar. Mina båda promemorior under rubr ärendenr ger i dag anledning till ett stort antal reaktioner. Brev kommer in, telefonen ringer. Och samtliga undrar: Hur har denna otvetydiga dubbla, nära nog trippla förfalskning kunnat äga rum, mitt i den absolut mest centrala Palmedokumentationen: klockslaget för Olof Palmes ankomst till Sabbatsberg? Hur har detta kunnat ske?
Andra frågor, återkommande, är bl a:
Om nu denna förfalskning skulle göras, varför då inte göra den skickligt, logiskt? Varför ge sig till att till bl a mig lämna ut två olika versioner? När ett original bara kan vara ett enda original? Och varför förfalska över huvud taget?
Svaret är ju beklämmande enkelt: Spaningsledningen har falskeligen önskat förkorta hela mordproceduren med 6 minuter Då är alla medel tydligen tillåtna. Och ingenting har ju blivit bättre av att den sedermera avpolletterade Tommy Lindström fick hand om saken och ljög för två hederliga journalister, Wall och Anér, ljög oss rätt upp och ner.
Fler skäl varför det är bråttom? Här några:
Måns Månssons spelfilm om ”Privatspanarna” där jag medverkar som mig själv, har svensk urpremiär på biografen Grand vid Sveavägen den 8 november i år, i samband med en filmmässa. Efter föreställningen är en debatt kring Palmemordet planerad, där jag tänker närvara och förklara att svensk polis har måst förfalska känsliga dokument två gånger om för att på kort sikt, mycket kort sikt hålla opponenter av min och Walls typ från livet.
Till jul kommer Leif GW Perssons dramatiska SVT-serie om Palmemordet, med fyra spelkvällar. GW har i gårdagens AB för första gången kommenterat sina tidigare TV-uttalanden från 28.2 i år och i fjol:
”Olof Palme sköts i samband med en konspiration av poliser, militärer och säkerhetspersoner”.
Det dramatiska uttalandet har GW alltså ej vidare kommenterat – förrän nu i Lambertz-ärendet. Hela svenska folket kommer att till jul och nyår ställas öga mot öga med den allvarligaste brottslighet som någonsin drabbat Sverige – i statlig regi!
Göran Lambertz går till attack med Inga-Britt Ahlenius vid sin sida, och han tycks inte ha några planer på att dra sig tillbaka.
Min blogg, som får allt fler besökare, talar klarspråk: Spott ut!
Det här är några utblickar mot dagens klart farliga situation. Jag får påringningar, där de påringande kräver mycket drastiska åtgärder, de ser hela statsskutan kapsejsa. Läget är snart ohållbart.
Jag kräver nu: Ge mig besked huruvida någon enda av mina uppgifter i mina senaste båda dossierer under rubricerade ärendenr är felaktig. Får jag inget besked under den vecka som nu följer kommer jag att notera att Palmemordet har begåtts inom en konspiration med i varje fall poliser som medverkande samt att dagens polisledning inte vill gå in i frågan.
Jag går ut på bloggen med detta fredagen den 5 oktober, såvida du inte dessförinnan har gett mig en info som skulle kunna föranleda mig att tänka om!
Den 5 oktober, Bengt Svenson!
Engagerad och synnerligen oroad hälsning!
Sven Anér
Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
Wall/Anér avslöjade redan 1989!
28.9.2012.
Angelägen skrivelse till Rikspolischefen Bengt Svensson!
Ärende: Rpc 384/12 och APAL-428-209/12.
Bengt Svensson! Jag sänder även detta material till dig personligen, eftersom jag tror att du ser med öppna ögon på detta skrämmande material!
Jag bifogar nu kopia av helsida ur Internationalen 21/89 sidan 6, där Gunnar Wall pch jag tillsammans uttalar mycket bestämda misstankar beträffande förfalskningen av Olof Palmes journalblad.
Som du ser drev vi båda omfattande forskning kring detta material men ansåg oss till sist tvungna att tillfälligt ge upp. Jag läser nu om artikeln och finner att situationen fått förbli oförändrad under 23 år!
Misstankarna mot Tommy Lindström kvarstår, närmast med förnyad styrka. Lindström försvarade, inför mig, en ohållbar sak, och hans framlagda kopieringsavtryck övertygar inte om annat än att en förfalskning förelåg.
Allvarligt att konstatera i dag är givetvis att ingen av de nämnda polistjänstemännen varit på minsta sätt intresserade av att den gången undersöka: Ölvebro, Lindström och Berg. Hade något konkret gjorts den gången hade hela Palmeaffären givetvis kunnat spricka upp. Den ende som såg missförhållandena, inom polisledet, var den nu avlidne Gösta Söderström. Som dock vann lika föga gehör som Wall och jag.
Låt nu inte, Bengt Svenson, ärendet på nytt försvinna bland övriga misstag och missförstånd, utan se till att något händer! Läs Walls artikel noga!
Mycket angelägen, engagerad och oroad hälsning!
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. Efter 1 oktober är adressen åter: Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
./. bil. art ur Internationalen.
Angelägen skrivelse till Rikspolischefen Bengt Svensson!
Ärende: Rpc 384/12 och APAL-428-209/12.
Bengt Svensson! Jag sänder även detta material till dig personligen, eftersom jag tror att du ser med öppna ögon på detta skrämmande material!
Jag bifogar nu kopia av helsida ur Internationalen 21/89 sidan 6, där Gunnar Wall pch jag tillsammans uttalar mycket bestämda misstankar beträffande förfalskningen av Olof Palmes journalblad.
Som du ser drev vi båda omfattande forskning kring detta material men ansåg oss till sist tvungna att tillfälligt ge upp. Jag läser nu om artikeln och finner att situationen fått förbli oförändrad under 23 år!
Misstankarna mot Tommy Lindström kvarstår, närmast med förnyad styrka. Lindström försvarade, inför mig, en ohållbar sak, och hans framlagda kopieringsavtryck övertygar inte om annat än att en förfalskning förelåg.
Allvarligt att konstatera i dag är givetvis att ingen av de nämnda polistjänstemännen varit på minsta sätt intresserade av att den gången undersöka: Ölvebro, Lindström och Berg. Hade något konkret gjorts den gången hade hela Palmeaffären givetvis kunnat spricka upp. Den ende som såg missförhållandena, inom polisledet, var den nu avlidne Gösta Söderström. Som dock vann lika föga gehör som Wall och jag.
Låt nu inte, Bengt Svenson, ärendet på nytt försvinna bland övriga misstag och missförstånd, utan se till att något händer! Läs Walls artikel noga!
Mycket angelägen, engagerad och oroad hälsning!
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. Efter 1 oktober är adressen åter: Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
./. bil. art ur Internationalen.
Göran Lambertz – I fallet Palme har du helt rätt på varje punkt
27.9.2012.
Göran Lambertz – I fallet Palme har du helt rätt på varje punkt. Gå ut tillsammans med Inga-Britt, som var den enda med vilja och mod inom granskningskommissionen. Saken lossnar nu.
HD-ordföranden trampade in på tryckfrihetsförordningen så att det stänkte.
Det är viktigt att du står på dig nu.
Du kanske har hört av Måns Månsson att filmen om ”privatspanarna”, där vi båda medverkar, har svensk premiär i samband med en filmmässa på biografen Grand den 8 november kl 21. Jag försöker komma dit, hoppas du kommer.
Drevet är ute efter både dig och mig, men vi får inte låta oss skrämmas!
Bifogar min bok om Anti Avsan, aldrig på en enda punkt dementerad. Jag har frågat Kerstin Skarp om AA är mördaren, men endast fått till svar att ”sekretess råder”, vilket inte går att formulera på detta generella sätt.
Engagerad och oroad hälsning!
Sven Anér, 740 10 Almunge. 01174-500 66. 018-15 12 79.
27.9.12, senare: För Leif GW: Jag gräver ner alla stridsyxor och hejdar framför allt mitt eget gnatande. Då var det sagt.
Jag läser i dag i Aftonbladet med stor behållning dih positiva inställning till Lambertz Palme-aktion. Jag tror att du tidigare endast i TV har gett dina uttalanden om ”Poliser, militärer och säkerhetspersoner”, men nu säger du praktiskt taget samma sak till AB! Tack för det! Då skulle vi kunna gå ihop utan gnissel!
Det här går ju undan nu. Som du ser av mitt kompendium är saken otroligt konstigt skött av rikskrim: förfalskning samt omförfalskning, något liknande har knappast någonsin gjorts.
Jag vill gärna ha din kommentar. En kollega har begärt fram patientkortet i kopia och fått den ”snygga” omförfalskningen med den korrekta siffran ”5”.
Vi bor på landet och jag kör nu en och en halv mil med det här brevet för att posta det samt för att hämta ut ytterligare ett rek med mottagningsbevis som jag just fått. Är det va intresse för dig lägger jag med en kopia till dig.
Rikskrim fortsätter sända ut omförfalskat journalblad!
27.9.2012.Till Rikspolisen, ärende Rpc 384/12 och hos Rikskrim APAL-428-209/12.
Jag har i detta ärende mottagit ett brev från en man, vars namn ni känner, Niklas Johansson i Väddö. Johansson anför i brevet till mig bl a:
---- Efter en tids väntan kom brevet, vilket visade sig innehålla en annan, sekundär kopia av tidkortet! Läste på din blogg at tdu redan dragit denna skutsats, och jag blev givetvis själv förvånad när jag såg att siffran ”5” i kopian jag fått i min hand inte alls var den slingriga siffra jag sett på bilden i din blogg tidigare.---
Jag slår nu larm, Rikspolischefen! Det förefaller ytterst egendomligt att rikskrim kan fortsätta att sända ut kopior av vad jag konstaterat vara en omförfalskad kopia av statsminister Olof Palmes journalblad, tidsstämpla omedelbart före eller efter hans död!
Lagen reglerar mycket noga vad som händer vid tagande av kopior, och självfallet får inte omförfalskade dyika kopior sändas ut till den rekvirerande allmänheten.
Jag begär nu en omedelbar förklaring, och jag utgår från att Rikspolischefen tills vidare stoppar all dylik utsändning av kopior som tillkommit så här::
En kopia har ursprungligen tagits från en siffra ”8” på det korrekta originalet. Denna första, korrekta kopia har därefter förstagångsförfalskats till en illa utförd siffra ”5”, varefter ny kopia omförfalskats till en tredje kopia, med en korrekt siffra”5”, erhållen efter förminskning av ett senare taget provtryck, sänt till mig av rikskrim.
Det är alltså denna sista i raden av falska kopior som tillställts mig – i en andra vända - samt Niklas Johansson, dvs ett ohållbart sätt att behandla svensk allmänhet som rimligen litar på att den får ett korrekt material från den höga rikskriminalpolisen.
Jag önskar omedelbart besked. Jag begär att utsändningen av trippelförfalskade kopior omedelbart stoppas. Jag önskar omedelbar förklaring till det inträffade.
Detta brev går i kopior till justitieutskottets ordförande samt till förre rikspolismedarbetaren Leif GW Persson, för info.
Sven Anér. Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 88, senare ev 018-15 12 79.
28.9.2012.
Till Stockholms Läns Landstingsarkiv, Box 4151, 141 04 Huddinge.
Begäran om utfående av allmän handling
Jag önskar utfå kopia av journalblad 28.2.1986 för
Palme, Sven Olof Joachim, 27 01 30-0499,
avseende Olof Palmes intagning på Sabbatsbergsakuten detta datum.
Eftersom missvisande kopior av detta journalblad i dag cirkulerar vill jag understryka att det äkta, faktiska journalbladet torde uppta nedanstående tidsuppgift mitt på bladet, i vänsterkanten:
86 FEB 28 23 38.
Det är alltså en kopia av detta äkta journalblad som jag önskar omedelbart översänd till mig.
Skulle, mot förmodan, en sekretessituation uppstå begär jag myndighetsbeslut samt, i förekommande fall, besvärshänvisning.
Jag önskar omedelbar handläggning.
Vänlig och engagerad hälsning,
Sven Anér, journalist och författare, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge.
0174-500 66, 018-15 12 79.
Till SVT Text och TV 4 Text!
27.9.2012. Jag är en Text—TV-supporter. Jag går sällan ut på nätet när jag har en så perfekt och koncentrerad nyhetsservice som de båda Text-TV. Tio minuter på morgonen, och jag är ikapp.
Jag har också på senare tid fäst mig vid att ni båda gör helt egna kloka nyhetsurval. Särskilt nu i går, då ni snabbt och utförligt bevakade ursprungligen Expressens, snabbt därefter Aftonbladets Lamberttz-scoop. Korrekt, konkret, koncist.
När jag nu i dag läser mitt SvD noterar jag att inte en rad finns i detta ämne, vilket är oerhört. Vad Lambertz nu sätter fingret på är hela den hittillsvarande Palmeutredningens för en rättsstat illavarslande snedvridning, illavarslande skygglappar.
Storyn var ju nämligen inte i första hand HD-ordförandens åthutning av justitierådet Lambertz, utan Lambertz egen nu presenterade uppfattning att något är definitivt fel med denna utredning, samt att han lierat sig med Inga-Britt Ahenius, som utgjorde det enda saltet i den 1999 avslutade granskningskommissionen.
Helt enkelt: sanningen är på väg.
Jag översänder nu till er båda den dossier som jag för ett par dagar sedan tlllställde ett stort antal myndigheter och medier, utan större pådrag hittills. Men jag utgår från att ni båda gör egna självständiga bedömningar av en skandal av detta slag: polisen förfalskar och omförfalskar Olof Palmes patientjournal! Givetvis oerhört, men bl a SvD har tagit det lugnt, trots att materialet ju ingalunda är uppfunnet av mig utan levererat av polisen själv!
Saken ligger nu, som framgår vid slutet av min dossier, så högt den kan komma, nämligen hos rikspolischefen Bengt Svenson, med ärendenr Rpc 384/12 och har nu lagts hos rikspolisens internutredning! Rikspolisen bryr sig alltså om mitt materia, medan nyhetsmedia hittills i varje fall avvaktar.
Jag ber er nu: gå in i materialet Det är skrämmande. Fel kan ske av missstag,men detta är inget misstag utan ond avsikt i syfte att fixa till tiden för mordet och ambulanstransporten!
Jag fyller, om det går så, 92 år nästa gång, men jag är praktiskt taget den ende somi dag går i clinch med en rättsstat, en demokrati i förfall, i fritt fall. Inga av mina uppgifter sedan över 26 år tillbaka i Palmeärendet har någonsin, dementerats!
Djupt engagerad och oroad hälsning till svensk Text-TV!
./. Dossier om polisens förfalskning och omförfalskning.
Till viktiga svenska instanser!
23.9.2012. Denna dossier kring Palmeutredningens skrämmande lögner översänds, förutom till rikskriminalpolisen, till justitieministern, JK, JO, Justitieutskottets ordförande och ledamöter, till riksdagens talman och åtta partikanslier. Dssiern går även, med förhoppning om en reaktion som biter, till ett stort antal svenska och nordiska medier.
Jag återkommer ofta till det märkliga förhållandet att inga av mina uppgifter i Palmeärendet, någonsin har blivit dementerade eller ifrågasatta, endast nonchalerade, sopade under mattan.
Jag menar att såväl makt och myndigheter som medier har grymt åsidosatt sina skyldigheter som bevakare av grundläggande demokratiska principer: sans, vett, sanning.
Därför har mordet på statsminister Olof Palme, på öppen gata, fått fortsätta att sväva i ett solkat dunkel av falska vittnesbörd, falska åklagaryrkanden, falska slutsatser, av en brusten moral.
Den svenska allmänhetens förtroende för rättsstaten har dalat med 40 procent, meddelades nyligen. Det kommer att dala ytterligare när den mörka sanningen står klar: Palmemordet har aldrig granskats med heder och sanning som målsättning utan alltid med lögner, från den 28 februari 1986 och säkerligen också innan dess, fram till dagens datum, den 21 september 2012. Och vidare?
Lögnerna kring mordet har i reda pengar kostat samhället nära miljarden. I snöpt moral har de kostat oss all vår aktning. Vad som skett och sker kan aldrig göras ogjort. Kan träsket dräneras? Kanske, men inte av svårt belastade regeringar eller av myndigheter med snart 27 års skygglappar. Av vilka då? De nordiska länderna? EU, FN? Global kommission, som kunde ta sig våra svenska brott i topp. fallen Palme, Quick och Hammarskjöld? Våra rättsvårdande myndigheters förfall?
Det känns i dag som om själva morden får träda tillbaka för de grymma lögner som följt i deras spår.
Jag vädjar inte minst till Sveriges lokala medier, lika viktiga i denna kamp som storstadstidningars tillrättaläggande krönikörer. Släpp in luft, från Haparandabladet till Ystads Allehanda!
Engagerad, oroad hälsning,
Er tillgivne Sven Anér – som närmar sig målet!
Jag återkommer ofta till det märkliga förhållandet att inga av mina uppgifter i Palmeärendet, någonsin har blivit dementerade eller ifrågasatta, endast nonchalerade, sopade under mattan.
Jag menar att såväl makt och myndigheter som medier har grymt åsidosatt sina skyldigheter som bevakare av grundläggande demokratiska principer: sans, vett, sanning.
Därför har mordet på statsminister Olof Palme, på öppen gata, fått fortsätta att sväva i ett solkat dunkel av falska vittnesbörd, falska åklagaryrkanden, falska slutsatser, av en brusten moral.
Den svenska allmänhetens förtroende för rättsstaten har dalat med 40 procent, meddelades nyligen. Det kommer att dala ytterligare när den mörka sanningen står klar: Palmemordet har aldrig granskats med heder och sanning som målsättning utan alltid med lögner, från den 28 februari 1986 och säkerligen också innan dess, fram till dagens datum, den 21 september 2012. Och vidare?
Lögnerna kring mordet har i reda pengar kostat samhället nära miljarden. I snöpt moral har de kostat oss all vår aktning. Vad som skett och sker kan aldrig göras ogjort. Kan träsket dräneras? Kanske, men inte av svårt belastade regeringar eller av myndigheter med snart 27 års skygglappar. Av vilka då? De nordiska länderna? EU, FN? Global kommission, som kunde ta sig våra svenska brott i topp. fallen Palme, Quick och Hammarskjöld? Våra rättsvårdande myndigheters förfall?
Det känns i dag som om själva morden får träda tillbaka för de grymma lögner som följt i deras spår.
Jag vädjar inte minst till Sveriges lokala medier, lika viktiga i denna kamp som storstadstidningars tillrättaläggande krönikörer. Släpp in luft, från Haparandabladet till Ystads Allehanda!
Engagerad, oroad hälsning,
Er tillgivne Sven Anér – som närmar sig målet!
PS! Rikskrim: helt otrolig omförfalskning av Olof Palmes död!
PS! Rikskrim: helt otrolig omförfalskning av Olof Palmes död!
Sudd och klipp gång efter gång i viktigaste dödsdokumentet!
Poliser har två gånger dundrat in i Olof Palmes patientjournal!
Rikskrim måste fråntas all befattning med Palmeärendet!
Förtroendet för rättsväsendet sjunker ner mot noll!
22.9.2012. Till rikskriminalpolisen 22.9 2012.
Jag kommer här att avslöja att svensk polis inte bara en gång utan två gånger har förfalskat det helt avgörande klockslaget under hela mordförloppet, från Dekorima till Sabbatsberg!
Jag har tidigare avslöjat den första förfalskningen av siffran ”5” på tidkortet, patientjournalen från Sabbatsberg. En ursprunglig siffra, av allt att döma siffran ”8”, hade, mycket amatörmässigt, snitsats om till vad som ska föreställa en siffra ”5”.
Nu får jag, den 19 augusti 2012, från rikskriminalpolisen, en helt ny kopia av denna patientjournal där, hör och häpna, denna siffra ”5” återges i perfekt skick, som en med stämpelmaskin framtryckt siffra ”5”.
Jag har sålunda framför mig på mitt bord två olika förfalskade siffror.
Den första, som – vilket jag tidigare påpekat – har formen av ett slingrigt ”S” och inte av en korrekt siffra ”5”, med dennas raka linjer och räta vinklar. Klena förfalskare har varit i verksamhet.
Den andra siffran ”5”, som alltså kom för tre dagar sedan, har ett helt korrekt utförande – men varifrån kommer den? Uppenbarligen från ett förminskat, med kriminella avsikter utfört, provtryck från 1989, ”89 Maj 11 15 38”, som rikskrim sände till mig just i maj 1989, nu något förminskat!
Den ursprungliga siffran, antagligen siffran ”8”, är alltså först fixad till en mycket slarvig siffra ”5”, och nu den andra gången till en prydlig siffra ”5”.
Det helt barocka inträffar sålunda, att rikskrim lämnar ifrån sig en förbättrad version av en tidigare förfalskning, uppenbarligen utan att reflektera över att ett original endast kan se ut på ett sätt, inte på två eller rent av tre sätt: slarvig siffra ”5”, prydlig siffra ”5” respektive korrekt siffra ”8” på patientjournalens original.
Hur kan jag veta att originalet uppvisar en siffra ”8”? Det kan jag förstås inte säkert veta, eftersom jag aldrig fått se originalet, men allting tyder på att det måste röra sig om en siffra ”8”.
Jag ska förklara:
Anledningen till denna danse macabre kring denna siffra ”5” har uppenbarligen varit att polis – och givetvis också åklagare – har velat förkorta, skjuta bakåt tidsförloppet Dekorima – Sabbatsberg.
Granskningskommissionen från 1999 ger tiderna 23.21.00 – 23.31.40, medan det faktiska tidsförloppet torde ha varit (ca) 23.27 – 23.38.00. Samma intervall, som synes, men med cirka 6 minuters förskjutning bakåt. Varför? Varför ta till en så oerhört förbjuden åtgärd som att reducera med 3 minuter, från 23.38.00 till 23.35.00? Granskningskommissionen har över huvud taget inte efterfrågat patientjournalen, utan följt ett i efterhand fixat klockslag från länsalarmeringscentralen!
Varför, som sagt? Främsta anledning måste ha varit att visa att Olof Palme snabbt kom under vård, att allting gick snabbt vid Dekorima, under ambulansfärden och på Sabbatsberg, medan verkligheten var den motsatta. Det kan ha funnits andra skäl; där undviker jag dock att gissa. Fiffel, i två repriser, av en officiell dokumentation tillhör förstås det mest förbjudna.
Var finns då, i dag, originalet till patientjournalen? Det finns hos Stockholms läns landsting, sedan Sabbatsberg organiserats om. Och vad står det då på originalet?
Jag ringer en vänlig kvinnlig medarbetare på landstinget som omedelbart förklarar för mig att
originalet kan du inte få se, för det är sekretessbelaget i 70 år!
Sekretessbelagt? Vilket innebar 50 år före lagändringen, i dag gäller 70 år!
Men – jag har ju i två omgångar från rikskrim, till att börja med från själva rikspolisstyrelsen, dess chefsjurist Ulf Berg, kunnat rekvirera kopior av denna sekretessbelagda journal? Hur hänger det ihop?
Självfallet har polisen, en myndighet, från en annan myndighet, Sabbatsbergs sjukhus, kunnat få se originalet respektive kunnat beställa kopior, detta eftersom sekretessen överförs till mottagande myndighet. Men polisen hade ju varit skyldig att respektera denna sekretess i förhållande till mig, en representant för den vanliga allmänheten, inte sant?
Varför har det varit så angeläget för denne chefsjurist Ulf Berg att bryta sekretessen när jag begär besked? Tydligen eftersom han absolut måste få detta känsliga ärende ur världen.
Det höll på att spricka när jag, i samma maj månad 1989, sammanträffar med dåvarande rikskriminalchefen Tommy Lindström, herostratiskt ryktbar, och får höra hans lögnaktiga version:
- Det blir vissa förskjutningar vid uppförstoringar, det är därför siffran ”5” börjar se ut som ett ”S”…
Rent påhitt av den sedermera på grått papper avskedade Lindström, givetvis, men det ledde ändå till att jag, och den skicklige journalistkollegan Gunnar Wall, som fanns med i bilden den här gången, lät oss nöja. Vi trodde inte på Tommy med dennes elastiska samvete, men vi kom inte vidare då,.
Så går jag nu i år, 2012, tillbaka till detta fatala ärende och får belägg, dubbelt belägg, trippelt belägg, för ett makabert mygel i megaklass!
Eftersom jag aldrig fått se patientjournalens original, och eftersom jag bara fått se fixade kopior av detta original, kan jag sålunda inte säkert veta att det på originalet står en siffra ”8”, men indicierna är överväldigande. Jag tar två av dessa indicier:
Nr 1: Polis och åklagare ville uppenbarligen korta tiden, detta har ju varit det avgörande skälet. Alltså måste siffran ”5” tas fram från någon av siffrorna ”9”. ”8”, ”7” ”6”. Och den enda siffra som både ger lämplig tidsförkortning, 3 minuter, och samtidigt är lätt att snitsa om till en siffra ”5” är just siffran ”8”.
Nr 2: Polisen har själv skickat mig ett stämpeltryck från Sabbatsberg som visar att polisen, i maj 1989, har provtryckt sig fram till just en siffergrupp ”38”. ”85 Maj 11 15 38”! Varför över tre år efter mordet springa till Sabbatsberg och provtrycka detta datum, om inte skälet varit att använda det i något viktigt sammanhang? Förminskat till lämplig stilhöjd?
Jag summerar. Polis och åklagare förfalskar kopior av originalet till statsminister Olof Palmes patientjournal i syfte att tiderna kring mordet ska se mer aptitliga ut, men det är amatörer som gör ett dåligt förfalskningsarbete. När jag – och på sin tid Gunnar Wall i Internationalen – ifrågasätter den centrala siffran ”5” ger rikskriminalchefen Tommy Lindström en osann förklaring.
Då jag i år, 2012, på nytt slår larm, med ännu större kraft bakom orden, fabricerar polis och åklagare en ny, till synes korrekt siffra ”5”, uppenbarligen obekymrade om det faktum att ett original bara kan ge en enda sorts kopior. Inte två. I detta ärende finns i dag tre kopior: rikskrims första förfalskning, rikskrims omförfalskning, samt originalet hos Sabbatsberg.
Där står saken, och det går att hitta kusliga tidsparalleller.
10 maj 1989 sänder mig polisens rättschef Ulf Berg en kopia med den första förfalskningen.
!0 Maj 1989 (eller någon av dagarna strax intill), hämtar jag och många andra journalister, en trappa ner på polishuset vid Polhemsgatan i Stockholm, ut det kriminellt missvisande förundersökningsprotokollet avseende Christer Pettersson.
Samtidigt med att rikskrim och åklagare förfalskar Olof Palmes patientjournal utser sålunda rikskrim och åklagare falskeligen och med berått mod Christer Pettersson till Olof Palmes läglige mördare.
Lägre är svårt att komma, rikskriminalpolisen.
Kom nu med en kommentar! Med vändande post!
Sven Anér, 210814-5075, i egenskap av professionell journalist sedan år 1986 sysselsatt med att journalistiskt bevaka mordet 860228 på öppen gata på statsminister Olof Palme. Jag har i tryckt skrift namngett den verklige mördaren, utan att på minsta sätt bli dementerad.
Jag har till förundersökningsledaren, vice RÅ Kerstin Skarp, riktat den skriftliga frågan huruvida rådmannen vid Stockholms Tingsrätt och moderate ledamoten av Sveriges riksdag Anti Avsan är Olof Palmes mördare, men svaret blev att förundersökningssekretess påstås råda.
Jag anklagar nu, i denna inlaga, polis och åklagare för upprepad, grov och avsiktlig urkundsförfalskning och önskar med vändande post besked rörande handläggare och diarienummer.
Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66, 018-15 12 79.
./. 6 bilagor, märkta ”Anér 1-6” bifogas.
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com
2012-09-18 (ankom 09-24): Rpc 384/12. Svar på skrivelse till rikspolischefen. Rikspolischefen har mottagit din skrivelse av den 14 september 2012. Skrivelsen har överlämnats till avdelningen för interna utredningar vid Rikspolisstyrelsen i enlighet med förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m. Kopia av skrivelsen har vidare skickats till Rikskriminalpolisen. Verksledningskansliet Lotta Gustavsson Chefsjurist. Efter över 26 år. SA.
Sudd och klipp gång efter gång i viktigaste dödsdokumentet!
Poliser har två gånger dundrat in i Olof Palmes patientjournal!
Rikskrim måste fråntas all befattning med Palmeärendet!
Förtroendet för rättsväsendet sjunker ner mot noll!
22.9.2012. Till rikskriminalpolisen 22.9 2012.
Jag kommer här att avslöja att svensk polis inte bara en gång utan två gånger har förfalskat det helt avgörande klockslaget under hela mordförloppet, från Dekorima till Sabbatsberg!
Jag har tidigare avslöjat den första förfalskningen av siffran ”5” på tidkortet, patientjournalen från Sabbatsberg. En ursprunglig siffra, av allt att döma siffran ”8”, hade, mycket amatörmässigt, snitsats om till vad som ska föreställa en siffra ”5”.
Nu får jag, den 19 augusti 2012, från rikskriminalpolisen, en helt ny kopia av denna patientjournal där, hör och häpna, denna siffra ”5” återges i perfekt skick, som en med stämpelmaskin framtryckt siffra ”5”.
Jag har sålunda framför mig på mitt bord två olika förfalskade siffror.
Den första, som – vilket jag tidigare påpekat – har formen av ett slingrigt ”S” och inte av en korrekt siffra ”5”, med dennas raka linjer och räta vinklar. Klena förfalskare har varit i verksamhet.
Den andra siffran ”5”, som alltså kom för tre dagar sedan, har ett helt korrekt utförande – men varifrån kommer den? Uppenbarligen från ett förminskat, med kriminella avsikter utfört, provtryck från 1989, ”89 Maj 11 15 38”, som rikskrim sände till mig just i maj 1989, nu något förminskat!
Den ursprungliga siffran, antagligen siffran ”8”, är alltså först fixad till en mycket slarvig siffra ”5”, och nu den andra gången till en prydlig siffra ”5”.
Det helt barocka inträffar sålunda, att rikskrim lämnar ifrån sig en förbättrad version av en tidigare förfalskning, uppenbarligen utan att reflektera över att ett original endast kan se ut på ett sätt, inte på två eller rent av tre sätt: slarvig siffra ”5”, prydlig siffra ”5” respektive korrekt siffra ”8” på patientjournalens original.
Hur kan jag veta att originalet uppvisar en siffra ”8”? Det kan jag förstås inte säkert veta, eftersom jag aldrig fått se originalet, men allting tyder på att det måste röra sig om en siffra ”8”.
Jag ska förklara:
Anledningen till denna danse macabre kring denna siffra ”5” har uppenbarligen varit att polis – och givetvis också åklagare – har velat förkorta, skjuta bakåt tidsförloppet Dekorima – Sabbatsberg.
Granskningskommissionen från 1999 ger tiderna 23.21.00 – 23.31.40, medan det faktiska tidsförloppet torde ha varit (ca) 23.27 – 23.38.00. Samma intervall, som synes, men med cirka 6 minuters förskjutning bakåt. Varför? Varför ta till en så oerhört förbjuden åtgärd som att reducera med 3 minuter, från 23.38.00 till 23.35.00? Granskningskommissionen har över huvud taget inte efterfrågat patientjournalen, utan följt ett i efterhand fixat klockslag från länsalarmeringscentralen!
Varför, som sagt? Främsta anledning måste ha varit att visa att Olof Palme snabbt kom under vård, att allting gick snabbt vid Dekorima, under ambulansfärden och på Sabbatsberg, medan verkligheten var den motsatta. Det kan ha funnits andra skäl; där undviker jag dock att gissa. Fiffel, i två repriser, av en officiell dokumentation tillhör förstås det mest förbjudna.
Var finns då, i dag, originalet till patientjournalen? Det finns hos Stockholms läns landsting, sedan Sabbatsberg organiserats om. Och vad står det då på originalet?
Jag ringer en vänlig kvinnlig medarbetare på landstinget som omedelbart förklarar för mig att
originalet kan du inte få se, för det är sekretessbelaget i 70 år!
Sekretessbelagt? Vilket innebar 50 år före lagändringen, i dag gäller 70 år!
Men – jag har ju i två omgångar från rikskrim, till att börja med från själva rikspolisstyrelsen, dess chefsjurist Ulf Berg, kunnat rekvirera kopior av denna sekretessbelagda journal? Hur hänger det ihop?
Självfallet har polisen, en myndighet, från en annan myndighet, Sabbatsbergs sjukhus, kunnat få se originalet respektive kunnat beställa kopior, detta eftersom sekretessen överförs till mottagande myndighet. Men polisen hade ju varit skyldig att respektera denna sekretess i förhållande till mig, en representant för den vanliga allmänheten, inte sant?
Varför har det varit så angeläget för denne chefsjurist Ulf Berg att bryta sekretessen när jag begär besked? Tydligen eftersom han absolut måste få detta känsliga ärende ur världen.
Det höll på att spricka när jag, i samma maj månad 1989, sammanträffar med dåvarande rikskriminalchefen Tommy Lindström, herostratiskt ryktbar, och får höra hans lögnaktiga version:
- Det blir vissa förskjutningar vid uppförstoringar, det är därför siffran ”5” börjar se ut som ett ”S”…
Rent påhitt av den sedermera på grått papper avskedade Lindström, givetvis, men det ledde ändå till att jag, och den skicklige journalistkollegan Gunnar Wall, som fanns med i bilden den här gången, lät oss nöja. Vi trodde inte på Tommy med dennes elastiska samvete, men vi kom inte vidare då,.
Så går jag nu i år, 2012, tillbaka till detta fatala ärende och får belägg, dubbelt belägg, trippelt belägg, för ett makabert mygel i megaklass!
Eftersom jag aldrig fått se patientjournalens original, och eftersom jag bara fått se fixade kopior av detta original, kan jag sålunda inte säkert veta att det på originalet står en siffra ”8”, men indicierna är överväldigande. Jag tar två av dessa indicier:
Nr 1: Polis och åklagare ville uppenbarligen korta tiden, detta har ju varit det avgörande skälet. Alltså måste siffran ”5” tas fram från någon av siffrorna ”9”. ”8”, ”7” ”6”. Och den enda siffra som både ger lämplig tidsförkortning, 3 minuter, och samtidigt är lätt att snitsa om till en siffra ”5” är just siffran ”8”.
Nr 2: Polisen har själv skickat mig ett stämpeltryck från Sabbatsberg som visar att polisen, i maj 1989, har provtryckt sig fram till just en siffergrupp ”38”. ”85 Maj 11 15 38”! Varför över tre år efter mordet springa till Sabbatsberg och provtrycka detta datum, om inte skälet varit att använda det i något viktigt sammanhang? Förminskat till lämplig stilhöjd?
Jag summerar. Polis och åklagare förfalskar kopior av originalet till statsminister Olof Palmes patientjournal i syfte att tiderna kring mordet ska se mer aptitliga ut, men det är amatörer som gör ett dåligt förfalskningsarbete. När jag – och på sin tid Gunnar Wall i Internationalen – ifrågasätter den centrala siffran ”5” ger rikskriminalchefen Tommy Lindström en osann förklaring.
Då jag i år, 2012, på nytt slår larm, med ännu större kraft bakom orden, fabricerar polis och åklagare en ny, till synes korrekt siffra ”5”, uppenbarligen obekymrade om det faktum att ett original bara kan ge en enda sorts kopior. Inte två. I detta ärende finns i dag tre kopior: rikskrims första förfalskning, rikskrims omförfalskning, samt originalet hos Sabbatsberg.
Där står saken, och det går att hitta kusliga tidsparalleller.
10 maj 1989 sänder mig polisens rättschef Ulf Berg en kopia med den första förfalskningen.
!0 Maj 1989 (eller någon av dagarna strax intill), hämtar jag och många andra journalister, en trappa ner på polishuset vid Polhemsgatan i Stockholm, ut det kriminellt missvisande förundersökningsprotokollet avseende Christer Pettersson.
Samtidigt med att rikskrim och åklagare förfalskar Olof Palmes patientjournal utser sålunda rikskrim och åklagare falskeligen och med berått mod Christer Pettersson till Olof Palmes läglige mördare.
Lägre är svårt att komma, rikskriminalpolisen.
Kom nu med en kommentar! Med vändande post!
Sven Anér, 210814-5075, i egenskap av professionell journalist sedan år 1986 sysselsatt med att journalistiskt bevaka mordet 860228 på öppen gata på statsminister Olof Palme. Jag har i tryckt skrift namngett den verklige mördaren, utan att på minsta sätt bli dementerad.
Jag har till förundersökningsledaren, vice RÅ Kerstin Skarp, riktat den skriftliga frågan huruvida rådmannen vid Stockholms Tingsrätt och moderate ledamoten av Sveriges riksdag Anti Avsan är Olof Palmes mördare, men svaret blev att förundersökningssekretess påstås råda.
Jag anklagar nu, i denna inlaga, polis och åklagare för upprepad, grov och avsiktlig urkundsförfalskning och önskar med vändande post besked rörande handläggare och diarienummer.
Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66, 018-15 12 79.
./. 6 bilagor, märkta ”Anér 1-6” bifogas.
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com
2012-09-18 (ankom 09-24): Rpc 384/12. Svar på skrivelse till rikspolischefen. Rikspolischefen har mottagit din skrivelse av den 14 september 2012. Skrivelsen har överlämnats till avdelningen för interna utredningar vid Rikspolisstyrelsen i enlighet med förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m. Kopia av skrivelsen har vidare skickats till Rikskriminalpolisen. Verksledningskansliet Lotta Gustavsson Chefsjurist. Efter över 26 år. SA.
Göran Lambertz, brännvinsadvokat
20.9. Göran Lambertz upphör inte att förvåna. Just nu verkar han plädera för sin egen rätt att konsekvent ljuga, under hänvisning till att det står en debattör fritt att ljuga.
”När jag är med i det laget (Krister och Seppo) är jag debattör, inte högsta domstolsjurist”.
Vad säger regeringen om denne kameleont, som uttalar sig som en gammal brännvinsadvokat? Kan han förtidspensioneras? Eller är HD-jurister eviga, odödliga?
I den här debatten har ännu ingen mer än jag själv påtalat Lambertz fantastiska maj-pudel i UNT, där han berättade att han under sin JK-tid betraktade allt gnäll mot den pågående Palmeutredningen som ”bisarrt” och alltså lade allt sådant tjat i papperskorgen.
Nu, skriver han i UNT, har han kommit på andra tankar och medger att han tänkt fel, men han gör ingenting åt saken. En snabb pudel får räcka.
Lambertz uppträdande i dag ger upphov till tämligen svarta funderingar. Går det, för en jurist, att av egen drift vara så fyrkantig, så korkad som denne fantastiske före detta JK? Eller har Lambertz fått ett tips om att käfta emot, i både Palme- och Quick-affärerna.
Hans Palme-fögderi har jag sannerligen följt genom åren. Han satt som högste Palme-fogde, men skydde mina helt seriösa och aldrig dementerade inlagor som pesten. Hade Lambertz reagerat kring millennieskiftet hade vi kunnat vara uppdragna ur kärret och en dränering hade kunnat påbörjas.
Nu sitter vi i stället, i Palme-affären, mer fast än tiigare. Alla rättsväsendets höjdare, och en bra bit ner i graderna, börjar bli totalt uppbundna vid egna och föregångares förbrytelser, varför ett erkännande skulle få oanade konsekvenser, med slagsida för den svenska statsskutan.
Jag står, med mitt pågående arbete kring förfalskningen av Olof Palmes tidkort/sjukjournal, och bankar på rättens port: Utred! Erkänn! Hela den svenska politiska världen och mediavärlden är utförligt informerad. men det passar bättre att hånfullt nonchalera Sven Anér, under ett evigt, aldrig motiverat, segt trakasseri.
Jag försökte anmäla mig själv, men rättssamhället vågade inte agera. I stället hamnade det ur askan i elden, och har nu meddelat – i dokument som aldrig skickats till mig – att Sven Anér visserligen har fullt fog för sina skarpa anklagelser mot detta rättssamhälle, men att detta inte behöver åtgärdas.
Jag fortsätter att banka på porten. Sven Anér
”När jag är med i det laget (Krister och Seppo) är jag debattör, inte högsta domstolsjurist”.
Vad säger regeringen om denne kameleont, som uttalar sig som en gammal brännvinsadvokat? Kan han förtidspensioneras? Eller är HD-jurister eviga, odödliga?
I den här debatten har ännu ingen mer än jag själv påtalat Lambertz fantastiska maj-pudel i UNT, där han berättade att han under sin JK-tid betraktade allt gnäll mot den pågående Palmeutredningen som ”bisarrt” och alltså lade allt sådant tjat i papperskorgen.
Nu, skriver han i UNT, har han kommit på andra tankar och medger att han tänkt fel, men han gör ingenting åt saken. En snabb pudel får räcka.
Lambertz uppträdande i dag ger upphov till tämligen svarta funderingar. Går det, för en jurist, att av egen drift vara så fyrkantig, så korkad som denne fantastiske före detta JK? Eller har Lambertz fått ett tips om att käfta emot, i både Palme- och Quick-affärerna.
Hans Palme-fögderi har jag sannerligen följt genom åren. Han satt som högste Palme-fogde, men skydde mina helt seriösa och aldrig dementerade inlagor som pesten. Hade Lambertz reagerat kring millennieskiftet hade vi kunnat vara uppdragna ur kärret och en dränering hade kunnat påbörjas.
Nu sitter vi i stället, i Palme-affären, mer fast än tiigare. Alla rättsväsendets höjdare, och en bra bit ner i graderna, börjar bli totalt uppbundna vid egna och föregångares förbrytelser, varför ett erkännande skulle få oanade konsekvenser, med slagsida för den svenska statsskutan.
Jag står, med mitt pågående arbete kring förfalskningen av Olof Palmes tidkort/sjukjournal, och bankar på rättens port: Utred! Erkänn! Hela den svenska politiska världen och mediavärlden är utförligt informerad. men det passar bättre att hånfullt nonchalera Sven Anér, under ett evigt, aldrig motiverat, segt trakasseri.
Jag försökte anmäla mig själv, men rättssamhället vågade inte agera. I stället hamnade det ur askan i elden, och har nu meddelat – i dokument som aldrig skickats till mig – att Sven Anér visserligen har fullt fog för sina skarpa anklagelser mot detta rättssamhälle, men att detta inte behöver åtgärdas.
Jag fortsätter att banka på porten. Sven Anér
Det bröt loss en onsdag!
17.9.2012. Det var denna onsdag som det bröt loss, Med posten till Hjelmbergstorpet kl 14.30 kom brevet från Annette Gustafsson på rikskrims Palmeutredning. Återges separat.
Kuvertet innehöll två ark. Dels följebrevet, dels ett komplett exemplar av Palmes patientkort, i kopia.
Jag öppnade kuvertet i bilen från ICA-Krysset i Almunge, och jag behövde bara kasta en kort blick för att se att fan var lös.
När vi kom tillbaka till Hjelmbergstorpet tog jag fram min tidigare stämplade kopia av Palmes patientkort och kunde omedelbart konstatera att jag nu satt med två varianter av en statsministers patientkort, dnt enda säkra minutmarkeringen under hela mordförloppet, i två olika versioner: den ena med den äkta siffran ”5”, den andra med den bevisligen förfalskade siffran ”5”. Den ena strikt rätlinjig och rätvinklad, den andra slingrande som ett ”S”.
Detta är första gången. Tidigare har jag kunnat konstatera att den siffra ”5” jag sett hade ett underligt utseende, men detta hade möjligen kunnat förklaras, rikskrim har ju försökt tidigare, under Tommy Lindström, avskedad rikskriminalchef.
Det nya, och skakande, som jag nu upptäcker, är att jag kan lägga två olika polisversioner av dessa ”5”:or bredvid varandra och finna att den ena är en till synes (se nedan!) mycket klart och tydligt korrekt framstämplad 5:a, medan den andra, vid nu möjlig jämförelse, är en lika klar och tydlig förfalskning.
Vad som komplicerar saken år detta: Fram till i dag har en siffra ”8” (antagligen en ”8”) slarvigt förfalskats till en siffra ”5”. Men i dag har en omförfalskning skett. Rikskrim har, sedan jag den 8 september begärde fram en ny kopia av hela journalen, snitsat om den uselt förfalskade siffran ”5” till en perfekt siffra ”5”; detta måste ha utförts av fackmän. En bra förlaga till denna perfekta siffra ”5” har rikskrim haft i tidigare taget provtryck av ”89 Maj 11 15 35”, finns återgivet på mitt brev till JK 20.7.2012, nedtill till höger.
Jag frågade Annette Gustafsson på rikskrim varför utlämnandet av en ny kopia denna gång tagit så lång tid, men det kunde hon inte svara på. Det tyckte Annette var konstigt.
En vecka för noggrann omförfalskning?
Hur detta har gått till, hur en kalender för brottet har gått till, det får jag arbeta vidare med, och jag kan inte arbeta ensam. Jag måste ha det som vi hade de på DN vid stora händelser: 4-5 man samarbetade på natttreporterrummet, konfererade, bytte idéer, bestämde hur vi skulle fördela arbetet.
Jag kan inte göra detta ensam. Jag har inga parametrar, bara mig själv. Vi måste hitta en liten hjärntrust, resonera, gå igenom. Hur publicera?
Vad har hänt på rikskrim? De hamnar ju mitt i mina käftar genom de båda divergerande handlingar de har sänt mig, först i juli och nu i september.
20.9.kl 13.15. Jag ringer Stockholms läns landsting, ett Sabbatsbergsnummer 08-737 27 10, får tala med en vänlig kvinnlig röst som raskt men fortfarande vänligt upplyser mig:
”Sekretess råder i 70 år, du kan alltså inte få en kopia”.
Nehej. Varför skriver då rikskrim i sitt senaste missivbrev att
om du inte är nöjd med detta så får du vända dig till Sabbatsbergs sjukhus som har originaljournalen.
Det frågar jag mig. Och ytterligare en fråga: om sekretess råder i 70 år beträffande utlämnandet av sjukhusjournaler, hur har då rikskrim allt sedan 1989 till mig kunnat lämna ut kopior av Olof Palmes sjukhusjournal, ibland förminskade, ibland förstorade, ibland förfalskade? Delvis avmaskade, dock aldrig klockslaget, 23.35, vare sig siffran ”5” varit förfalskad eller ej.
Det har östs kopior och utsnitt ur kopior över mig, och det har aldrig av rikskrim sagts att hela dokumentet vore sekretessbelagt, endast vissa uppgifter inom den redovisande texten, men Olof Palmes personuppgifter samt klockslaget för intagningen på Sabbatsberg har sålunda aldrig hemligstämplats av rikskrim. Beror detta på att rikskrim hela tiden vetat att jag aldrig skulle få ut originalet? Rikskrim/regeringen spelar i dag ett högt spel. Det kan ju komma ett domstolsbeslut om hävande av sjuttioårssekretessen.
Brevet till Rimmerfors gick i väg i dag. Jag far alltså i morgon fredag till Anita Sundgren, där jag får dagis och nattis till och med den 24 september. Telefon till Anita: 0174-109 89.
Saken är mycket spännande. Tror rikskrim att jag är stupid, decrepitus, dement? Eller går de helt enkelt inte i land med avancerad förfalskning av detta slag? 20.9 kl 14.30.
Jag kan fråga mig vilket skadestånd staten vore skyldig att betala ut till mig, för över 26 år av strul, mygel, lögner, förfalskningar? Om vi säger att jag i 26 år aldrig har fått någon information som samtidigt har varit såväl sann som relevant, så känns 100 000 kronor so en mycket rimlig ersättning, inte för mitt journalistiska arbete och mitt författararbete, utan för rena administrationskostnader: telefon, porto, i praktiken onödiga resor, kontorsutgifter mm.
Skulle jag räkna in det rena intellektuella författararbetet når beloppet givetis helt andra höjder, sedan den svenska staten, den svenska regeringen, det svenska rättsväsendet, drunknat i svek och lögner. Drunknat i ett bottenlöst kärr. 20.9. kl 14.50.
Kuvertet innehöll två ark. Dels följebrevet, dels ett komplett exemplar av Palmes patientkort, i kopia.
Jag öppnade kuvertet i bilen från ICA-Krysset i Almunge, och jag behövde bara kasta en kort blick för att se att fan var lös.
När vi kom tillbaka till Hjelmbergstorpet tog jag fram min tidigare stämplade kopia av Palmes patientkort och kunde omedelbart konstatera att jag nu satt med två varianter av en statsministers patientkort, dnt enda säkra minutmarkeringen under hela mordförloppet, i två olika versioner: den ena med den äkta siffran ”5”, den andra med den bevisligen förfalskade siffran ”5”. Den ena strikt rätlinjig och rätvinklad, den andra slingrande som ett ”S”.
Detta är första gången. Tidigare har jag kunnat konstatera att den siffra ”5” jag sett hade ett underligt utseende, men detta hade möjligen kunnat förklaras, rikskrim har ju försökt tidigare, under Tommy Lindström, avskedad rikskriminalchef.
Det nya, och skakande, som jag nu upptäcker, är att jag kan lägga två olika polisversioner av dessa ”5”:or bredvid varandra och finna att den ena är en till synes (se nedan!) mycket klart och tydligt korrekt framstämplad 5:a, medan den andra, vid nu möjlig jämförelse, är en lika klar och tydlig förfalskning.
Vad som komplicerar saken år detta: Fram till i dag har en siffra ”8” (antagligen en ”8”) slarvigt förfalskats till en siffra ”5”. Men i dag har en omförfalskning skett. Rikskrim har, sedan jag den 8 september begärde fram en ny kopia av hela journalen, snitsat om den uselt förfalskade siffran ”5” till en perfekt siffra ”5”; detta måste ha utförts av fackmän. En bra förlaga till denna perfekta siffra ”5” har rikskrim haft i tidigare taget provtryck av ”89 Maj 11 15 35”, finns återgivet på mitt brev till JK 20.7.2012, nedtill till höger.
Jag frågade Annette Gustafsson på rikskrim varför utlämnandet av en ny kopia denna gång tagit så lång tid, men det kunde hon inte svara på. Det tyckte Annette var konstigt.
En vecka för noggrann omförfalskning?
Hur detta har gått till, hur en kalender för brottet har gått till, det får jag arbeta vidare med, och jag kan inte arbeta ensam. Jag måste ha det som vi hade de på DN vid stora händelser: 4-5 man samarbetade på natttreporterrummet, konfererade, bytte idéer, bestämde hur vi skulle fördela arbetet.
Jag kan inte göra detta ensam. Jag har inga parametrar, bara mig själv. Vi måste hitta en liten hjärntrust, resonera, gå igenom. Hur publicera?
Vad har hänt på rikskrim? De hamnar ju mitt i mina käftar genom de båda divergerande handlingar de har sänt mig, först i juli och nu i september.
20.9.kl 13.15. Jag ringer Stockholms läns landsting, ett Sabbatsbergsnummer 08-737 27 10, får tala med en vänlig kvinnlig röst som raskt men fortfarande vänligt upplyser mig:
”Sekretess råder i 70 år, du kan alltså inte få en kopia”.
Nehej. Varför skriver då rikskrim i sitt senaste missivbrev att
om du inte är nöjd med detta så får du vända dig till Sabbatsbergs sjukhus som har originaljournalen.
Det frågar jag mig. Och ytterligare en fråga: om sekretess råder i 70 år beträffande utlämnandet av sjukhusjournaler, hur har då rikskrim allt sedan 1989 till mig kunnat lämna ut kopior av Olof Palmes sjukhusjournal, ibland förminskade, ibland förstorade, ibland förfalskade? Delvis avmaskade, dock aldrig klockslaget, 23.35, vare sig siffran ”5” varit förfalskad eller ej.
Det har östs kopior och utsnitt ur kopior över mig, och det har aldrig av rikskrim sagts att hela dokumentet vore sekretessbelagt, endast vissa uppgifter inom den redovisande texten, men Olof Palmes personuppgifter samt klockslaget för intagningen på Sabbatsberg har sålunda aldrig hemligstämplats av rikskrim. Beror detta på att rikskrim hela tiden vetat att jag aldrig skulle få ut originalet? Rikskrim/regeringen spelar i dag ett högt spel. Det kan ju komma ett domstolsbeslut om hävande av sjuttioårssekretessen.
Brevet till Rimmerfors gick i väg i dag. Jag far alltså i morgon fredag till Anita Sundgren, där jag får dagis och nattis till och med den 24 september. Telefon till Anita: 0174-109 89.
Saken är mycket spännande. Tror rikskrim att jag är stupid, decrepitus, dement? Eller går de helt enkelt inte i land med avancerad förfalskning av detta slag? 20.9 kl 14.30.
Jag kan fråga mig vilket skadestånd staten vore skyldig att betala ut till mig, för över 26 år av strul, mygel, lögner, förfalskningar? Om vi säger att jag i 26 år aldrig har fått någon information som samtidigt har varit såväl sann som relevant, så känns 100 000 kronor so en mycket rimlig ersättning, inte för mitt journalistiska arbete och mitt författararbete, utan för rena administrationskostnader: telefon, porto, i praktiken onödiga resor, kontorsutgifter mm.
Skulle jag räkna in det rena intellektuella författararbetet når beloppet givetis helt andra höjder, sedan den svenska staten, den svenska regeringen, det svenska rättsväsendet, drunknat i svek och lögner. Drunknat i ett bottenlöst kärr. 20.9. kl 14.50.
En skammens regering!
17.9.2012. Till de åtta riksdagspartierna
Dagens svenska minoritetsregering biter huvudet av skammen och bryter mot av riksdagen fastställda lagar för att slippa medge att Palmeutredningen varit en svart skrämmande fars allt sedan Olof Palme sköts på öppen gata den 28 februari 1986, eller medge att ansvaret för mordet på en sittande statsminister vilar på Rosenbad.
Den svenska minoritetsregeringen
Reagerar inte mot upprörande förfalskning av Palmeärendets centrala dokument,
Mörklägger den pågående rättsprocessen,
Vågar inte anmäla undertecknad Sven Anér för falsk angivelse,
Bryter mot regeringsformen, och
Sätter Sveriges statsskick i fara!
Jag uppmanar i dag samtliga riksdagspartier att begära fram ärendet vid Uppsala åklagarkammare K 28036-12, vilket uppvisar dagens regeringsstödda rättsröta inom Rosenbad. Om så önskas kan jag självfallet anmälas för falsk angivelse eller för grovt förtal.
Mina anklagelser återfinns in extenso på min blogg
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com,
dit riksdagspartierna hänvisas.
Sven Anér, 210814-5075, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
Dagens svenska minoritetsregering biter huvudet av skammen och bryter mot av riksdagen fastställda lagar för att slippa medge att Palmeutredningen varit en svart skrämmande fars allt sedan Olof Palme sköts på öppen gata den 28 februari 1986, eller medge att ansvaret för mordet på en sittande statsminister vilar på Rosenbad.
Den svenska minoritetsregeringen
Reagerar inte mot upprörande förfalskning av Palmeärendets centrala dokument,
Mörklägger den pågående rättsprocessen,
Vågar inte anmäla undertecknad Sven Anér för falsk angivelse,
Bryter mot regeringsformen, och
Sätter Sveriges statsskick i fara!
Jag uppmanar i dag samtliga riksdagspartier att begära fram ärendet vid Uppsala åklagarkammare K 28036-12, vilket uppvisar dagens regeringsstödda rättsröta inom Rosenbad. Om så önskas kan jag självfallet anmälas för falsk angivelse eller för grovt förtal.
Mina anklagelser återfinns in extenso på min blogg
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com,
dit riksdagspartierna hänvisas.
Sven Anér, 210814-5075, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
Är det dags att säga äntligen!
14.9.2012.
Min blogg i dag presenterar stor svensk historia!
Jag hade, som bloggbesökarna vet, anmält mig själv till rikskrim för den hårda anklagelse jag riktat mot svensk polis för förfalskning av det centrala tidsdokumentet i Palmeutredningen. Uppsalapolisen, som fick ärendet från rikskrim, har nu, under för mig förödmjukande former, avskrivit ärendet och har därmed sagt att ingen som helst kritik kan riktas mot mig för min ursprungliga anmälan.
Uppsalapolisen, och i dess förlängning bakåt rikskriminalpolisen, har sålunda i praktiken medgett att det mycket centrala dokument, som Olof Palmes patient- och tidkort från Sabbatsberg givetvis utgör, är förfalskat av polis!
Jag har ännu inte fått se papperen från Åklagarkammaren i Uppsala, men saken kan rimligen inte tolkas på annat sätt än det här:
Polis och åklagare kan inte förneka att det centrala Palmedokumentet är förfalskat!
Något liknande har givetvis aldrig tidigare förekommit i svensk rättshistoria. Jag begär nu att regering och riksdag ingriper. Vad som krävs, i den omedelbara förlängningen, är dessutom givetvis att en helt neutral och garanterat opartisk internationell utredning kommer till stånd. Allt vad svenskt rättsväsen heter måste nu ta time-out i denna groteskt vanskötta Palmeaffär.
Gör så här, mina många bloggbesökare: Ring, skriv eller mejla, redan nu under lördagen den 15 september, till era TV-kanaler (SVT, TV 4, TV 9), till era lokala radiostationer, till era dagliga tidningar i Stockholm och ute i landet, och säg åt redaktionerna att de bör gå in på
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com
med det snaraste!
Att sanningen nu äntligen tycks vara på väg är till stor del just er förtjänst, alla mina bloggdebattörer. Det är ni som i flera år har lagt ved på brasan!
Er mycket tillgivne och naturligtvis i dag inspirerade
Sven Anér – det är på er det beror om saken får ett vettigt, mänskligt slut!
The Palme Affair, Précis Sept 14, 2012.
The Swedish State Prosecution has on the 4th of September refrained from refuting Journalist and Author Sven Anérs, Uppsala, accusation against unspecified members of the Swedish Police Force for falsifying the central Palme Murder document by doctoring the time of the ambulance´s arrival at Sabbatsberg Hospital, thus changing and obliterating the only existing reliable time parameter not only for the dying Premier´s arrival at the Hospital but also for the entire Murder sequence.
Sven Anér is currently informing Sweden´s Minister of Justice, Swedish Police HQ, the National Prosecutor´s Office, and, last but not least, the Swedish Riksdag, of which, of course, Premier Olof Palme was a long time member when he was so brutally executed in Stockholm City February 28, 1986, by assassin and confederates stemming from the Swedish Police Corps itself.
More than 26 years have elapsed, under fraudulent auspices from the start. In 1988, I wrote my first Palme book, ”The Police Trail”. Its message is now coming abundantly true.
La vérité est en marche!
Sven Anér. Öster Edinge 271, S-740 10 ALMUNGE, Sweden. 46-174-500 66.
Min blogg i dag presenterar stor svensk historia!
Jag hade, som bloggbesökarna vet, anmält mig själv till rikskrim för den hårda anklagelse jag riktat mot svensk polis för förfalskning av det centrala tidsdokumentet i Palmeutredningen. Uppsalapolisen, som fick ärendet från rikskrim, har nu, under för mig förödmjukande former, avskrivit ärendet och har därmed sagt att ingen som helst kritik kan riktas mot mig för min ursprungliga anmälan.
Uppsalapolisen, och i dess förlängning bakåt rikskriminalpolisen, har sålunda i praktiken medgett att det mycket centrala dokument, som Olof Palmes patient- och tidkort från Sabbatsberg givetvis utgör, är förfalskat av polis!
Jag har ännu inte fått se papperen från Åklagarkammaren i Uppsala, men saken kan rimligen inte tolkas på annat sätt än det här:
Polis och åklagare kan inte förneka att det centrala Palmedokumentet är förfalskat!
Något liknande har givetvis aldrig tidigare förekommit i svensk rättshistoria. Jag begär nu att regering och riksdag ingriper. Vad som krävs, i den omedelbara förlängningen, är dessutom givetvis att en helt neutral och garanterat opartisk internationell utredning kommer till stånd. Allt vad svenskt rättsväsen heter måste nu ta time-out i denna groteskt vanskötta Palmeaffär.
Gör så här, mina många bloggbesökare: Ring, skriv eller mejla, redan nu under lördagen den 15 september, till era TV-kanaler (SVT, TV 4, TV 9), till era lokala radiostationer, till era dagliga tidningar i Stockholm och ute i landet, och säg åt redaktionerna att de bör gå in på
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com
med det snaraste!
Att sanningen nu äntligen tycks vara på väg är till stor del just er förtjänst, alla mina bloggdebattörer. Det är ni som i flera år har lagt ved på brasan!
Er mycket tillgivne och naturligtvis i dag inspirerade
Sven Anér – det är på er det beror om saken får ett vettigt, mänskligt slut!
The Palme Affair, Précis Sept 14, 2012.
The Swedish State Prosecution has on the 4th of September refrained from refuting Journalist and Author Sven Anérs, Uppsala, accusation against unspecified members of the Swedish Police Force for falsifying the central Palme Murder document by doctoring the time of the ambulance´s arrival at Sabbatsberg Hospital, thus changing and obliterating the only existing reliable time parameter not only for the dying Premier´s arrival at the Hospital but also for the entire Murder sequence.
Sven Anér is currently informing Sweden´s Minister of Justice, Swedish Police HQ, the National Prosecutor´s Office, and, last but not least, the Swedish Riksdag, of which, of course, Premier Olof Palme was a long time member when he was so brutally executed in Stockholm City February 28, 1986, by assassin and confederates stemming from the Swedish Police Corps itself.
More than 26 years have elapsed, under fraudulent auspices from the start. In 1988, I wrote my first Palme book, ”The Police Trail”. Its message is now coming abundantly true.
La vérité est en marche!
Sven Anér. Öster Edinge 271, S-740 10 ALMUNGE, Sweden. 46-174-500 66.
Justitieminister Beatrice Ask, Riksåklagaren samt Rikspolischefen för omedelbar åtgärd!
Enligt besked, som jag i dag på förmiddagen erhållit från polismedarbetaren Carina (har ej efternamnet) vid Uppsalapolisens förundersökningsexpedition, telefonnummer 010-567 65 58, har min anmälan av mig själv till rikskriminalpolisen, APAL 428-176/12, för min anklagelse mot ej närmare preciserade poliser, för ”grov och avsiktlig förvanskning” av Olof Palmes patientkort/tidkort från Sabbatsberg den 28 februari 1986, den 4 september i år, nedlagts av chefsåklagare Gunilla Strömblad vid Uppsala åklagarkammare under dnr K 28036-12.
Jag konstaterar då att svensk åklagare fastställt att jag inte på minsta sätt gjort mig skyldig till förtal då jag i rubr skrivelse till rikskriminalpolisen riktade min mycket skarpa anklagelse för förfalskning av det centrala dokumentet i den vid RÅ och RPS sedan över 26 år pågående Palmeutredningen. Jag konstaterar också att min anklagelse sålunda varit och är helt korrekt.
Denna Palmeutredning hamnar nu plötsligt i ett helt nytt läge. Svensk myndighet gör inte minsta försök att försvara sig mot min synnerligen skarpa anklagelse, varför strålkastarljuset givetvis, från denna förmiddag, direkt riktas mot den svenska polismakten, representerad av den svenska rikspolisstyrelsen, och i minst lika hög grad mot mina båda övriga adressater, nämligen justitieministern och riksåklagaren.
Jag begär nu att mina tre adressater omedelbart tar ställning till denna skrivelse. Jag har, under den månad som gått, sedan min anmälan mot mig själv ingavs till rikskriminalpolisen, utgått från att avsikten varit att rikskriminalpolisens remiss den 15 augusti i år till Polismyndigheten i Uppsala län (där jag är bosatt) verkligen skulle leda till en realundersökning av detta mycket infekterade ärende, men så har uppenbarligen ej varit fallet.
Som jag ser ärendet i dag, efter de mycket knapphändiga informationer jag kunnat införskaffa, har det hela tiden varit rikskriminalpolisens önskan att detta dramatiska ärende skulle tystas ner, skulle få försvinna. Jag har sålunda aldrig hörts av Uppsalapolisen, jag har inte hörts av någon åklagare i Uppsala, jag har aldrig av polis eller åklagare informerats om pågående handläggning, jag har sålunda själv aldrig hörts om min egen anmälan mot mig själv. Denna form av handläggning visar, enligt min bestämda mening, att någon faktisk utredning aldrig av någon instans eftersträvats.
Hur är då situationen i dag? Svensk polis med direkt koppling till svenska åklagare och till den svenska justitieministern, nonchalerar allvarliga larmsignaler från en fristående utredande journalist, författare och bloggutgivare, vilken aldrig beslagits med felaktiga uppgifter av någon dignitet under det arbete jag nedlagt i detta ärende sedan hösten 1986, under vilken tid jag utgett 11 (19) böcker i ämnet samt sedan över två år tillbaka fortlöpande publicerar en mycket välbesökt blogg.
Mot den bakgrunden, och med hänsyftning till det sensationella åklagarbeslut som jag översiktligt kunnat ta del av i dag på förmiddagen,
BEGÄR JAG i dag, den 14 september 2012, hos mina tre adressater, att dessa inte bara internt tillsätter en utredning utan även till den svenska regeringen och inte minst riksdagen anmäler att den officiella utredningen om mordet på öppen gata av landets statsminister Olof Palme nu visat sig sedan den 28 februari 1986 ha varit djupt otillfredsställande och grovt partiskt bedriven, med grava inslag av direkt förfalskning av utredningens centrala dokument.
Jag önskar omedelbart svar. Jag önskar med vändande post besked rörande denna skrivelses diarienummer och handläggare.
Jag upplyser nu mina adressater om att denna skrivelse snarast kommer att läggas ut på min blogg
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com,
kompletterad med en resumé på engelska för utländskt bruk.
Djupt oroad,
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
Jag konstaterar då att svensk åklagare fastställt att jag inte på minsta sätt gjort mig skyldig till förtal då jag i rubr skrivelse till rikskriminalpolisen riktade min mycket skarpa anklagelse för förfalskning av det centrala dokumentet i den vid RÅ och RPS sedan över 26 år pågående Palmeutredningen. Jag konstaterar också att min anklagelse sålunda varit och är helt korrekt.
Denna Palmeutredning hamnar nu plötsligt i ett helt nytt läge. Svensk myndighet gör inte minsta försök att försvara sig mot min synnerligen skarpa anklagelse, varför strålkastarljuset givetvis, från denna förmiddag, direkt riktas mot den svenska polismakten, representerad av den svenska rikspolisstyrelsen, och i minst lika hög grad mot mina båda övriga adressater, nämligen justitieministern och riksåklagaren.
Jag begär nu att mina tre adressater omedelbart tar ställning till denna skrivelse. Jag har, under den månad som gått, sedan min anmälan mot mig själv ingavs till rikskriminalpolisen, utgått från att avsikten varit att rikskriminalpolisens remiss den 15 augusti i år till Polismyndigheten i Uppsala län (där jag är bosatt) verkligen skulle leda till en realundersökning av detta mycket infekterade ärende, men så har uppenbarligen ej varit fallet.
Som jag ser ärendet i dag, efter de mycket knapphändiga informationer jag kunnat införskaffa, har det hela tiden varit rikskriminalpolisens önskan att detta dramatiska ärende skulle tystas ner, skulle få försvinna. Jag har sålunda aldrig hörts av Uppsalapolisen, jag har inte hörts av någon åklagare i Uppsala, jag har aldrig av polis eller åklagare informerats om pågående handläggning, jag har sålunda själv aldrig hörts om min egen anmälan mot mig själv. Denna form av handläggning visar, enligt min bestämda mening, att någon faktisk utredning aldrig av någon instans eftersträvats.
Hur är då situationen i dag? Svensk polis med direkt koppling till svenska åklagare och till den svenska justitieministern, nonchalerar allvarliga larmsignaler från en fristående utredande journalist, författare och bloggutgivare, vilken aldrig beslagits med felaktiga uppgifter av någon dignitet under det arbete jag nedlagt i detta ärende sedan hösten 1986, under vilken tid jag utgett 11 (19) böcker i ämnet samt sedan över två år tillbaka fortlöpande publicerar en mycket välbesökt blogg.
Mot den bakgrunden, och med hänsyftning till det sensationella åklagarbeslut som jag översiktligt kunnat ta del av i dag på förmiddagen,
BEGÄR JAG i dag, den 14 september 2012, hos mina tre adressater, att dessa inte bara internt tillsätter en utredning utan även till den svenska regeringen och inte minst riksdagen anmäler att den officiella utredningen om mordet på öppen gata av landets statsminister Olof Palme nu visat sig sedan den 28 februari 1986 ha varit djupt otillfredsställande och grovt partiskt bedriven, med grava inslag av direkt förfalskning av utredningens centrala dokument.
Jag önskar omedelbart svar. Jag önskar med vändande post besked rörande denna skrivelses diarienummer och handläggare.
Jag upplyser nu mina adressater om att denna skrivelse snarast kommer att läggas ut på min blogg
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com,
kompletterad med en resumé på engelska för utländskt bruk.
Djupt oroad,
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
Åshedenaffären – de många höjdarnas komplott
2.9.2012.
Det finns säkert anledning för mig att återkomma till den synnerligen sjaskiga Åsheden-affären, som här om dagen tvingade Norstedts förlag att dra tillbaka hela upplagan av Ann-Marie Åshedens senaste bok, Förbannelsen.
Bakgrunden till aktionen är både allvarlig och klart bagatellartad. Åsheden hade felaktigt beskyllt två Palme-polser för att ha drabbats av fällande domar, medan sanningen är att de i detta sammanhang helt friats och rentvättats. Allvarlig beskyllning, ja, men inte värre än att ett förlagsmeddelande i ämnet hade räckt. De båda poliserna själva vet ju att de enligt domstol ingenting ont har gjort, beskyllningen har ingen tyngd.
Hade det å andra sidan varit ett Herman Lindqvist-fall, där det snarast gällde en bedömnings- och omdömesfråga, hade en indragning tett sig mera naturlig. Nu drog förlaget till med storsläggan för ett faktafel, som dementeras av rättens papper, det verkar underligt. Som mycket i denna affär.
Det startade redan 1987, då Dagens Nyheter, med sin dåvarande chefredaktör Christina Jutterström som engagerat pådrivande, berättade vad som sedan visade sig vara en ren rövarhistoria om Åshedens många påstådda specialintervjuer med den just avgångne/avskedade spaningsledaren Hans Holmér. Jag återger ordagrant förlagsreklamens ord på omslagets baksida:
JAKTEN PÅ OLOF PALMES MÖRDARE
- de tre första månaderna
Tolv timmar efter mordet på Olof Palme tog länspolismästaren Hans Holmér ledningen för spaningsarbetet. På åttonde dagen började journalisten Ann-Marie Åsheden för Dagens Nyheter regelbundet intervjua Hans Holmér. Tanken var att eftersom det som hade hänt var historia borde allmänheten få en inblick i den största polisutredningen någonsin i Sverige. Den här boken innehåller Åshedens rapport om mordspaningens tre första månader, fram till de första tipsen om det s k huvudspåret.
Det är förlagsreklamens uppgift att förhärliga och försköna utgivna alster, men rosorna bör inte växa upp i himlen – och det gör de här. Jag konstaterade, i 29 inlägg under åren 1993-2001 i mitt nyhetsbrev PALME-nytt, utan att på minsta sätt bli trovärdigt motsagd, att – ja, jag återger den avslutande delen av mitt inlägg på sidan 4/93:2, från juni 1993:
I den beryktade Åsheden-affären, med dess påstådda 82 intervjuer med Holmér på dennes tjänsterum, begärde DN:s Chritina Jutterström, självfallet med Gun Fälths – DN:s rättsreporter – att koncernens advokat skulle påstå att de 82 intervjuerna verkligen ägt rum, och när jag krävde utredning ställde advokatsamfundet upp och garanterade att allt gått s å korrekt till, trots att samfundet aldrig presterade någon ordentlig granskning.
Sanningen om Åsheden-affären står att läsa i min bok FYRA NYCKLAR: de 82 intervjuerna på tjänsterummet har aldrig ägt rum. Det vet DN, det vet Jutterström och det vet advokatsamfundet, som sänder 10 000 kronor för DN:s ”rättschefs” välförhållande.
För ett tag sedan ordnade Ann-Marie Åsheden till ett hedersomnämnande av Christina Jutterström som Sveriges bästa och skickligaste ledare. Silverpenningarna till Gun Fälth hamnar i samma kategori. Sven Anér
Därmed är ramen uppdragen, kring den möjligen största skamfläcken i Sveriges publicistiska sidor. Med de här inslagen:
Ann-Marie Åshedens i alla avseenden förljugna försvar för en sparkad polischef i ett riksmord. Åsheden är förstås den förskrämda lekbollen som gör vad hon blir tillsagd;
Christina Jutterström, också en lekboll, men på ett snäppet högre plan. Jutterström spelar aktivt med: i försvaret för Holmér och inte minst i försvaret för det s k ”huvudspåret”, dvs det av Holmér sanslöst exploaterade kurdspåret;
Dagens Nyheters hela ägarkoncern, som på alla sätt stöttar detta kurdspår: trycker i DN den första versionen av de totalt osanna 81 intervjuerna, trycker om nästan samma text i en bok som inte blir en försäljningssuccé, men som givetvis hjälper till att fördunkla en redan dygrå riksaffär;
Polis och åklagare, som aldrig visar bittersta intresse för mina i princip oemotsagda, allvarliga anklagelser mot Ann-Mari Åsheden och hennes överhet;
Regeringen, som via sin justitieminister och sin alldeles egna justitiekansler t ex, hade kunnat tillsätta en utredning, griper inte in på minsta sätt;
Från ett aldrig närmare specificerat internationellt intresse hörs inga invändningar mot Åshedens otroliga och mot hela den svenska och internationella journalistkåren kränkande, skamlösa köpenickiad.
Kuppen byggde helt på att Åshedens påstådda 82 besök på Holmérs tjänsterum verkligen hade ägt rum. Annars fanns ingenting av intresse: en i efterhand skriven resumé av tidigare kända uppgifter från Holmérs chefstid; nej, ingenting nytt. Det var uppgiften om Åshedens ideliga, hemliga besök som gav scoopet dess färg, annars fanns ingenting.
Då det begav sig hörde jag mig för hos ledande personer i Palmerummet, men ingen hade sett eller hört talas om en ung, parant kvinna som ränt som barn i polishuset; ingen.
Bakgrunden till denna stora svarta affär borde självfallet utredas formellt, i botten. Att enbart tro på Sven Anér är inte modernt och har aldrig varit det. Men när nu Ann-Marie Åsheden, som gumman ur lådan, ger sig in på en ny safari för att glorifiera Holmérs minne måste även personer som hittills skänkt henne endast en förströdd tanke reagera: Vad är detta? Vad menas?
Varken Norstedts förlag eller den i normalfallet ansedda Publicistklubben har brytt sig om att kontrollera denna Ann-Mari Åsheden, som i 25 år varit praktiskt taget helt tyst. Norstedts talar om bristande sakgranskning – ja det kan verkligen sägas.
Det finns en enda serie av nyhetsbrev och böcker från tiden, enbart inriktade på Palmemordet och dess följder, nämligen min produktion. En första koll av Åsheden i denna mycket välregistrerade facklitteratur borde ha förmått Norstedts och PK att sätta sig ner och tänka i fem minuter: jaha, ljuger Sven Anér rätt upp och ner i årtionden? Det gör han nog, men kanske vi borde kolla ändå…
Ingenting av detta händer, Åsheden blir centralfigur på ett av dessa PK-möten, som normalt brukar hålla hög och på något sätt garanterad standard. Och förlagets blekhet är givetvis uppenbar. Obegripligt uppenbar, om det inte vore för misstanken om högpolitiskt syfte.
Jag tror dock inte att denna fortlöpande serie av i varandra invävda och intvinnade lögner håller länge till. Jag har i inlagor till rikskrim, numera remitterade till Uppsalapolisen för handläggning, presenterat klara bevis för att Olof Palmes tidkort/patientkort från Sabbatsberg är manipulerat och därmed alla uppgifter i närtid kring mordet förryckta – kan det intressera?
Inte än. När jag skriver detta är det den 13 september. Uppsalapolisen har haft en månad på sig att följa rikskrims order, men än så länge försvinner mitt ärende, vars diarienummer hos Uppsalapolisen jag ännu inte fått, ner i ett byråkratiskt kärr. Jag har ett andrahandstips från en polis i Uppsala att handläggare skulle kunna vara en chefsjurist som heter Åsa Hasth, men Åsa svarar mig inte på mina telefonringningar och inte på mina brev.
Men sådant kan inte pågå i längden. En byråkrati kan inte i längden ta kål på sig själv. Eller kan den det?
Fallet Åsheden, i vid bemärkelse, måste i dag ur arrangörernas synvinkel te sig kontraproduktivt.
Sven Anér
Det finns säkert anledning för mig att återkomma till den synnerligen sjaskiga Åsheden-affären, som här om dagen tvingade Norstedts förlag att dra tillbaka hela upplagan av Ann-Marie Åshedens senaste bok, Förbannelsen.
Bakgrunden till aktionen är både allvarlig och klart bagatellartad. Åsheden hade felaktigt beskyllt två Palme-polser för att ha drabbats av fällande domar, medan sanningen är att de i detta sammanhang helt friats och rentvättats. Allvarlig beskyllning, ja, men inte värre än att ett förlagsmeddelande i ämnet hade räckt. De båda poliserna själva vet ju att de enligt domstol ingenting ont har gjort, beskyllningen har ingen tyngd.
Hade det å andra sidan varit ett Herman Lindqvist-fall, där det snarast gällde en bedömnings- och omdömesfråga, hade en indragning tett sig mera naturlig. Nu drog förlaget till med storsläggan för ett faktafel, som dementeras av rättens papper, det verkar underligt. Som mycket i denna affär.
Det startade redan 1987, då Dagens Nyheter, med sin dåvarande chefredaktör Christina Jutterström som engagerat pådrivande, berättade vad som sedan visade sig vara en ren rövarhistoria om Åshedens många påstådda specialintervjuer med den just avgångne/avskedade spaningsledaren Hans Holmér. Jag återger ordagrant förlagsreklamens ord på omslagets baksida:
JAKTEN PÅ OLOF PALMES MÖRDARE
- de tre första månaderna
Tolv timmar efter mordet på Olof Palme tog länspolismästaren Hans Holmér ledningen för spaningsarbetet. På åttonde dagen började journalisten Ann-Marie Åsheden för Dagens Nyheter regelbundet intervjua Hans Holmér. Tanken var att eftersom det som hade hänt var historia borde allmänheten få en inblick i den största polisutredningen någonsin i Sverige. Den här boken innehåller Åshedens rapport om mordspaningens tre första månader, fram till de första tipsen om det s k huvudspåret.
Det är förlagsreklamens uppgift att förhärliga och försköna utgivna alster, men rosorna bör inte växa upp i himlen – och det gör de här. Jag konstaterade, i 29 inlägg under åren 1993-2001 i mitt nyhetsbrev PALME-nytt, utan att på minsta sätt bli trovärdigt motsagd, att – ja, jag återger den avslutande delen av mitt inlägg på sidan 4/93:2, från juni 1993:
I den beryktade Åsheden-affären, med dess påstådda 82 intervjuer med Holmér på dennes tjänsterum, begärde DN:s Chritina Jutterström, självfallet med Gun Fälths – DN:s rättsreporter – att koncernens advokat skulle påstå att de 82 intervjuerna verkligen ägt rum, och när jag krävde utredning ställde advokatsamfundet upp och garanterade att allt gått s å korrekt till, trots att samfundet aldrig presterade någon ordentlig granskning.
Sanningen om Åsheden-affären står att läsa i min bok FYRA NYCKLAR: de 82 intervjuerna på tjänsterummet har aldrig ägt rum. Det vet DN, det vet Jutterström och det vet advokatsamfundet, som sänder 10 000 kronor för DN:s ”rättschefs” välförhållande.
För ett tag sedan ordnade Ann-Marie Åsheden till ett hedersomnämnande av Christina Jutterström som Sveriges bästa och skickligaste ledare. Silverpenningarna till Gun Fälth hamnar i samma kategori. Sven Anér
Därmed är ramen uppdragen, kring den möjligen största skamfläcken i Sveriges publicistiska sidor. Med de här inslagen:
Ann-Marie Åshedens i alla avseenden förljugna försvar för en sparkad polischef i ett riksmord. Åsheden är förstås den förskrämda lekbollen som gör vad hon blir tillsagd;
Christina Jutterström, också en lekboll, men på ett snäppet högre plan. Jutterström spelar aktivt med: i försvaret för Holmér och inte minst i försvaret för det s k ”huvudspåret”, dvs det av Holmér sanslöst exploaterade kurdspåret;
Dagens Nyheters hela ägarkoncern, som på alla sätt stöttar detta kurdspår: trycker i DN den första versionen av de totalt osanna 81 intervjuerna, trycker om nästan samma text i en bok som inte blir en försäljningssuccé, men som givetvis hjälper till att fördunkla en redan dygrå riksaffär;
Polis och åklagare, som aldrig visar bittersta intresse för mina i princip oemotsagda, allvarliga anklagelser mot Ann-Mari Åsheden och hennes överhet;
Regeringen, som via sin justitieminister och sin alldeles egna justitiekansler t ex, hade kunnat tillsätta en utredning, griper inte in på minsta sätt;
Från ett aldrig närmare specificerat internationellt intresse hörs inga invändningar mot Åshedens otroliga och mot hela den svenska och internationella journalistkåren kränkande, skamlösa köpenickiad.
Kuppen byggde helt på att Åshedens påstådda 82 besök på Holmérs tjänsterum verkligen hade ägt rum. Annars fanns ingenting av intresse: en i efterhand skriven resumé av tidigare kända uppgifter från Holmérs chefstid; nej, ingenting nytt. Det var uppgiften om Åshedens ideliga, hemliga besök som gav scoopet dess färg, annars fanns ingenting.
Då det begav sig hörde jag mig för hos ledande personer i Palmerummet, men ingen hade sett eller hört talas om en ung, parant kvinna som ränt som barn i polishuset; ingen.
Bakgrunden till denna stora svarta affär borde självfallet utredas formellt, i botten. Att enbart tro på Sven Anér är inte modernt och har aldrig varit det. Men när nu Ann-Marie Åsheden, som gumman ur lådan, ger sig in på en ny safari för att glorifiera Holmérs minne måste även personer som hittills skänkt henne endast en förströdd tanke reagera: Vad är detta? Vad menas?
Varken Norstedts förlag eller den i normalfallet ansedda Publicistklubben har brytt sig om att kontrollera denna Ann-Mari Åsheden, som i 25 år varit praktiskt taget helt tyst. Norstedts talar om bristande sakgranskning – ja det kan verkligen sägas.
Det finns en enda serie av nyhetsbrev och böcker från tiden, enbart inriktade på Palmemordet och dess följder, nämligen min produktion. En första koll av Åsheden i denna mycket välregistrerade facklitteratur borde ha förmått Norstedts och PK att sätta sig ner och tänka i fem minuter: jaha, ljuger Sven Anér rätt upp och ner i årtionden? Det gör han nog, men kanske vi borde kolla ändå…
Ingenting av detta händer, Åsheden blir centralfigur på ett av dessa PK-möten, som normalt brukar hålla hög och på något sätt garanterad standard. Och förlagets blekhet är givetvis uppenbar. Obegripligt uppenbar, om det inte vore för misstanken om högpolitiskt syfte.
Jag tror dock inte att denna fortlöpande serie av i varandra invävda och intvinnade lögner håller länge till. Jag har i inlagor till rikskrim, numera remitterade till Uppsalapolisen för handläggning, presenterat klara bevis för att Olof Palmes tidkort/patientkort från Sabbatsberg är manipulerat och därmed alla uppgifter i närtid kring mordet förryckta – kan det intressera?
Inte än. När jag skriver detta är det den 13 september. Uppsalapolisen har haft en månad på sig att följa rikskrims order, men än så länge försvinner mitt ärende, vars diarienummer hos Uppsalapolisen jag ännu inte fått, ner i ett byråkratiskt kärr. Jag har ett andrahandstips från en polis i Uppsala att handläggare skulle kunna vara en chefsjurist som heter Åsa Hasth, men Åsa svarar mig inte på mina telefonringningar och inte på mina brev.
Men sådant kan inte pågå i längden. En byråkrati kan inte i längden ta kål på sig själv. Eller kan den det?
Fallet Åsheden, i vid bemärkelse, måste i dag ur arrangörernas synvinkel te sig kontraproduktivt.
Sven Anér
Klockslaget klipptes bort på tidkortet!
6.9.2012.
Till Rikskriminalpolisen med begäran om förklaring rörande allmänt dokument APAL-428-170/12, JK 5090-12-21, Två, sinsemellan divergerande utsnitt ur Olof Palmes patientkort/tidkort bifogas, numrerade: Anér ½ och Anér 1.
Låt mig först konstatera att utseendet på de två valda utsnitten, tillställda mig från rikskrim, varierar från utsnitt till utsnitt, enligt nedan:
Anér ½: Huvudet på denna sida förefaller vara helt korrekt återgivet; jag kan dock inte uttala mig om stilgraden: har en förstoring ägt rum? Jag önskar svar.
Nedanför huvudet har uppenbarligen total avmaskning skett, dock utan att denna markerats med tusch, vilket är ett allvarligt fel. Det som försvunnit är uppenbarligen allt instämplat, nedanför huvudet, utom en dryg millimeters längd av spaltlinjen snett under ”Anamnes”.
Därmed har också, som rikskrim ser vid jämförelse med den andra medsända bilagan, Anér 1, den centrala, manipulerade tidsuppgiften ”FEB 28 23 35” försvunnit från sin plats cirka 8 cm nedanför ”Datum, år” etc.
Varför sända mig ett tidkort som inte innehåller den efterfrågade tiden? Kan detta förhållande betyda att tidkortet ursprungligen innehöll en annan tidsuppgift, t ex ”FEB 28 23 38”? Detta, blir ju den absolut centrala frågan som jag begär att snarast få förklarad!
De uppenbarligen först i maj 1989 påstämplade tidsuppgifterna tycks ha utförts för att ge stämpelmaskinens siffertyper som jämförelseobjekt, och tydligen har dessa påtryck gjorts efter den ursprungliga instämplingen; förklara!
Anér 1: Sidan är klart manipulerad. Se Ä-pricken över ”VÄSTERLÅNGGATAN”, som ligger högt ovanför en tänkt vågrät linje; jfr motsvarande omanipulerade tryck på Anér ½! All text förefaller vara mer eller mindre ifylld. Och om Anér ½ håller originalformat har en mycket stark förminskning gjorts av Anér 1, möjligen i syfte att dölja utseendet på siffran ”5”!
Det blir så här, rikskrim, när jag som forskande journalist bearbetar detta snåriga material, att jag under arbetets och tidens gång hittar nya märkliga diskrepanser, nya perspektiv dyker upp.
Det är sålunda först i dag som jag upptäcker att Olof Palmes tidkort avmaskats så att själva klockslaget försvunnit, vilket ter sig närmast otroligt.
Jag avvaktar nu den på rikskriminalens order initierade utredningen av min egenanmälan. Detta ärende går mycket långsamt framåt, egentligen inte alls. Uppsalapolisen la först ärendet på en semestrande krinsp som inte hade med saken att göra men som drogs in därför att han en gång, för länge sedan, handlagt ett ärende med mig som klagande; näst intill otroligt!
Nu har jag fått tips från Uppsalapolisen att chefsjuristen Åsa Hasth vore inkopplad, men detta vet jag inte säkert; jag söker Hasth. Jag har inte fått något papper från Uppsalapolisen.
Det har nu, rikskrim, gått över tre veckor av detta ärende som tydligen ännu inte ens fått ett ärendenummer av Uppsalapolisen!
Jag önskar svar snarast på mina klara frågor i denna skrivelse.
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
./. Bil Anér 1/2 och Anér 1.
Sänd mig Olof Palmes patientkort/tidkort med tiden utsatt!
8.8.2012. Till Rikskriminalpolisen.
Begäran om utfående av allmän handling
I anslutning till mitt brev daterat 6.8 begär jag nu ut rubr patientkort/tidkort, Kortet bifogas nu i det skick jag fått det från rikskrim, men jag vill ha kortet i en korrekt utformning/avmaskning.
Jag vill ha detta avmaskade kort
Utan förändrad storlek (jag tror att min bifogade kopia kan vara förstorad, vilket självfallet vore mot alla regler),
Utan raderat klockslag (!), ungefärligen på den plats jag noterat med streckad linje,
Rimligen utan de båda markeringarna 89 MAJ 11 15 38, vilka inte kan höra till originalkortet, samt
Med förekommande avmaskningar på nederdelen av kortet tydligt tuschmarkerade samt helst försedda med datum för när avmaskningarna en gång gjordes. Den lodräta spaltlinjen, omedelbart till höger om och nedanför ”Anamnes” bör finnas synligt utdragen.
En korrekt och komplett kopia av patient/tidkortet, med tiden utsatt, sålunda.
Jag önskar omedelbar handläggning. Uppstår tveksamhet om vad jag begär, ring mig då! Sven Anér
Till Rikskriminalpolisen med begäran om förklaring rörande allmänt dokument APAL-428-170/12, JK 5090-12-21, Två, sinsemellan divergerande utsnitt ur Olof Palmes patientkort/tidkort bifogas, numrerade: Anér ½ och Anér 1.
Låt mig först konstatera att utseendet på de två valda utsnitten, tillställda mig från rikskrim, varierar från utsnitt till utsnitt, enligt nedan:
Anér ½: Huvudet på denna sida förefaller vara helt korrekt återgivet; jag kan dock inte uttala mig om stilgraden: har en förstoring ägt rum? Jag önskar svar.
Nedanför huvudet har uppenbarligen total avmaskning skett, dock utan att denna markerats med tusch, vilket är ett allvarligt fel. Det som försvunnit är uppenbarligen allt instämplat, nedanför huvudet, utom en dryg millimeters längd av spaltlinjen snett under ”Anamnes”.
Därmed har också, som rikskrim ser vid jämförelse med den andra medsända bilagan, Anér 1, den centrala, manipulerade tidsuppgiften ”FEB 28 23 35” försvunnit från sin plats cirka 8 cm nedanför ”Datum, år” etc.
Varför sända mig ett tidkort som inte innehåller den efterfrågade tiden? Kan detta förhållande betyda att tidkortet ursprungligen innehöll en annan tidsuppgift, t ex ”FEB 28 23 38”? Detta, blir ju den absolut centrala frågan som jag begär att snarast få förklarad!
De uppenbarligen först i maj 1989 påstämplade tidsuppgifterna tycks ha utförts för att ge stämpelmaskinens siffertyper som jämförelseobjekt, och tydligen har dessa påtryck gjorts efter den ursprungliga instämplingen; förklara!
Anér 1: Sidan är klart manipulerad. Se Ä-pricken över ”VÄSTERLÅNGGATAN”, som ligger högt ovanför en tänkt vågrät linje; jfr motsvarande omanipulerade tryck på Anér ½! All text förefaller vara mer eller mindre ifylld. Och om Anér ½ håller originalformat har en mycket stark förminskning gjorts av Anér 1, möjligen i syfte att dölja utseendet på siffran ”5”!
Det blir så här, rikskrim, när jag som forskande journalist bearbetar detta snåriga material, att jag under arbetets och tidens gång hittar nya märkliga diskrepanser, nya perspektiv dyker upp.
Det är sålunda först i dag som jag upptäcker att Olof Palmes tidkort avmaskats så att själva klockslaget försvunnit, vilket ter sig närmast otroligt.
Jag avvaktar nu den på rikskriminalens order initierade utredningen av min egenanmälan. Detta ärende går mycket långsamt framåt, egentligen inte alls. Uppsalapolisen la först ärendet på en semestrande krinsp som inte hade med saken att göra men som drogs in därför att han en gång, för länge sedan, handlagt ett ärende med mig som klagande; näst intill otroligt!
Nu har jag fått tips från Uppsalapolisen att chefsjuristen Åsa Hasth vore inkopplad, men detta vet jag inte säkert; jag söker Hasth. Jag har inte fått något papper från Uppsalapolisen.
Det har nu, rikskrim, gått över tre veckor av detta ärende som tydligen ännu inte ens fått ett ärendenummer av Uppsalapolisen!
Jag önskar svar snarast på mina klara frågor i denna skrivelse.
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
./. Bil Anér 1/2 och Anér 1.
Sänd mig Olof Palmes patientkort/tidkort med tiden utsatt!
8.8.2012. Till Rikskriminalpolisen.
Begäran om utfående av allmän handling
I anslutning till mitt brev daterat 6.8 begär jag nu ut rubr patientkort/tidkort, Kortet bifogas nu i det skick jag fått det från rikskrim, men jag vill ha kortet i en korrekt utformning/avmaskning.
Jag vill ha detta avmaskade kort
Utan förändrad storlek (jag tror att min bifogade kopia kan vara förstorad, vilket självfallet vore mot alla regler),
Utan raderat klockslag (!), ungefärligen på den plats jag noterat med streckad linje,
Rimligen utan de båda markeringarna 89 MAJ 11 15 38, vilka inte kan höra till originalkortet, samt
Med förekommande avmaskningar på nederdelen av kortet tydligt tuschmarkerade samt helst försedda med datum för när avmaskningarna en gång gjordes. Den lodräta spaltlinjen, omedelbart till höger om och nedanför ”Anamnes” bör finnas synligt utdragen.
En korrekt och komplett kopia av patient/tidkortet, med tiden utsatt, sålunda.
Jag önskar omedelbar handläggning. Uppstår tveksamhet om vad jag begär, ring mig då! Sven Anér
Ärendet återupplivas!
4.9.2012. Till Stockholms tingsrätt, ärendenummer T 10578-12
Ingivare av skrivelsen: Sven Anér, 21 08 14-5075.
Detta förtalsärende låg först hos Uppsala Tingsrätt. Ärendenr FT 3720-12, men flyttades därefter över till Stockholms tingsrätt, varifrån jag dock ej erhållit något ärendenummer. Jag betalade 2012-07-02 per pg 75 05 55-5 450 kronor till Uppsala tingsrätt samt, samma belopp ytterligare en gång till Uppsala Tingsrätt 2012-08-03, vilket skedde av misstag.
Jag önskar nu återuppliva detta ärende, och sänder alltså denna dag, en tredje gång i detta ärende, 450 kronor, nu till Stockholms tingsrätts korrekta plusgironummer,
814008-9,
varefter jag hoppas att ärendet börjar rulla igen. Ändrat 5.9, sänder ej på nytt!
Ring eller skriv mig om något krånglar. Själv ska jag försöka driva in de överflödiga 450:- från Uppsala tingsrätt, men det må bli min ensak. Reglerat enligt Uppsala Tingsrätt!
Min önskan att driva igenom detta förtalsmål kvarstår oförändrad.
Tacksam alltså för besked, snarast! För Uppsala Tingsrätt: Tacksam för omedelbar återbetalning av 450:- till mitt pg 75 05 55-5, enligt ovanstående brev till Stockholms tingsrätt! Nej, dessa 450 kr torde ha notifierats hos Stockholms Tingsrätt!
Sven Anér, Öster Edinge 271 ( efter 2.10.2012 Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala, Telefon resp 0174-500 66 resp 018-15 12 79.
5.9.2012. Stockholms Tingsrätt. Ärende T -112 32-12
Viktigt PS! En vänlig medarbetare vid Uppsala Tingsrätt ringer mig i dag på förmiddagen och meddelar i rubr ärende följande:
Då Uppsala Tingsrätt i början av augusti av misstag fick 450 kronor insatta på sitt pg-konto 81 40 08-9, tog Uppsala Tingsrätt samma dag kontakt med Stockholms Tingsrätt och meddelade att beloppet funnes insatt (funnes att hämta?) i Uppsala. Ett ärendenummer hos Stockholms Tingsrätt, hade kollegerna i Uppsala erfarit, vore T-11232-12.
Meddelandet i dag från Uppsala Tingsrätt gör mig mycket förundrad. Den sista remissan från mig har tydligen reglerats till belåtenhet, men jag har från Stockholms Tingsrätt sedan slutet av juli månad ej erhållit tillstymmelse till meddelande, utom per telefon vid ett tillfälle ovanstående dnr.
Jag anhåller nu mycket bestämt att någon praktisk person vid Stockholms Tingsrätt tar sig an mitt ärende. Rättar till vad som har klickat, ger mig information, samt framför allt ser till att mitt ursprungliga förtalsmål förs till ett slut. Det är i dag ålderstiget, efter ett första anhängiggörande vid Uppsala Tingsrätt 14.6.2012; det har sålnda gått snart tre månader utan att något hänt. Jag har knappast fått snabb och fullgod hjälp från någondera tingsrätt, och för mina hittills insända 900 kronor (jag sänder alltså ej samma belopp en tredje gång!) har jag knappast fått någon reveny.
Men nu torde Stockholms Tingsrätt vara försedd med kontanter så att den juridiska delen av ärendet kan tillåtas fortsätta.
JAG ÖNSKAR ATT DET AKTUELLA FÖRTALSMÅLET SNARAST BEHANDLAS AV STOCKHOLMS TINGSRÅTT!
Med vänlig men djupt undrande hälsning från en person som är van vid byråkratiska kontakter, men som knappast tidigare mött liknande svårigheter. (Inom parentes kan jag nämna att det gick betydligt snabbare på min DN-tid i Moskva i början av 60-talet, under Chrustjevs censur!).
Det är inte bra när en representant för den svenska allmänheten, med rätt eller orätt, känner sig motarbetad och lätt trakasserad av myndigheter. Sven Anér
Ingivare av skrivelsen: Sven Anér, 21 08 14-5075.
Detta förtalsärende låg först hos Uppsala Tingsrätt. Ärendenr FT 3720-12, men flyttades därefter över till Stockholms tingsrätt, varifrån jag dock ej erhållit något ärendenummer. Jag betalade 2012-07-02 per pg 75 05 55-5 450 kronor till Uppsala tingsrätt samt, samma belopp ytterligare en gång till Uppsala Tingsrätt 2012-08-03, vilket skedde av misstag.
Jag önskar nu återuppliva detta ärende, och sänder alltså denna dag, en tredje gång i detta ärende, 450 kronor, nu till Stockholms tingsrätts korrekta plusgironummer,
814008-9,
varefter jag hoppas att ärendet börjar rulla igen. Ändrat 5.9, sänder ej på nytt!
Ring eller skriv mig om något krånglar. Själv ska jag försöka driva in de överflödiga 450:- från Uppsala tingsrätt, men det må bli min ensak. Reglerat enligt Uppsala Tingsrätt!
Min önskan att driva igenom detta förtalsmål kvarstår oförändrad.
Tacksam alltså för besked, snarast! För Uppsala Tingsrätt: Tacksam för omedelbar återbetalning av 450:- till mitt pg 75 05 55-5, enligt ovanstående brev till Stockholms tingsrätt! Nej, dessa 450 kr torde ha notifierats hos Stockholms Tingsrätt!
Sven Anér, Öster Edinge 271 ( efter 2.10.2012 Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala, Telefon resp 0174-500 66 resp 018-15 12 79.
5.9.2012. Stockholms Tingsrätt. Ärende T -112 32-12
Viktigt PS! En vänlig medarbetare vid Uppsala Tingsrätt ringer mig i dag på förmiddagen och meddelar i rubr ärende följande:
Då Uppsala Tingsrätt i början av augusti av misstag fick 450 kronor insatta på sitt pg-konto 81 40 08-9, tog Uppsala Tingsrätt samma dag kontakt med Stockholms Tingsrätt och meddelade att beloppet funnes insatt (funnes att hämta?) i Uppsala. Ett ärendenummer hos Stockholms Tingsrätt, hade kollegerna i Uppsala erfarit, vore T-11232-12.
Meddelandet i dag från Uppsala Tingsrätt gör mig mycket förundrad. Den sista remissan från mig har tydligen reglerats till belåtenhet, men jag har från Stockholms Tingsrätt sedan slutet av juli månad ej erhållit tillstymmelse till meddelande, utom per telefon vid ett tillfälle ovanstående dnr.
Jag anhåller nu mycket bestämt att någon praktisk person vid Stockholms Tingsrätt tar sig an mitt ärende. Rättar till vad som har klickat, ger mig information, samt framför allt ser till att mitt ursprungliga förtalsmål förs till ett slut. Det är i dag ålderstiget, efter ett första anhängiggörande vid Uppsala Tingsrätt 14.6.2012; det har sålnda gått snart tre månader utan att något hänt. Jag har knappast fått snabb och fullgod hjälp från någondera tingsrätt, och för mina hittills insända 900 kronor (jag sänder alltså ej samma belopp en tredje gång!) har jag knappast fått någon reveny.
Men nu torde Stockholms Tingsrätt vara försedd med kontanter så att den juridiska delen av ärendet kan tillåtas fortsätta.
JAG ÖNSKAR ATT DET AKTUELLA FÖRTALSMÅLET SNARAST BEHANDLAS AV STOCKHOLMS TINGSRÅTT!
Med vänlig men djupt undrande hälsning från en person som är van vid byråkratiska kontakter, men som knappast tidigare mött liknande svårigheter. (Inom parentes kan jag nämna att det gick betydligt snabbare på min DN-tid i Moskva i början av 60-talet, under Chrustjevs censur!).
Det är inte bra när en representant för den svenska allmänheten, med rätt eller orätt, känner sig motarbetad och lätt trakasserad av myndigheter. Sven Anér
Bibliotekstjänst: ”Har hon blivit beskjuten?”
3.9.2012. Bibliotekstjänst, som bl a är samorganisation för de svenska kommunbiblioteken, har publicerat sin recension av min senaste bok, ”Mordets dunkel tätnar kring Lisbeth Palme”
Det är en mycket positiv anmälan, av Tore Larsson, och bl a har BTJ inte ryggat för att notera den centrala position som just Lisbeth Palme intar i boken.
Recensionen lyder:
Sven Anér har skrivit flera böcker om mordet på Olof Palme. Nu utkommer han med Mordets dunkel tätnar kring Lisbeth Palme. Anér har funnit ett foto på Lisbeth Palme då hon kommer till sjukhuset med en polisbil. Det har alltid officiellt hetat att fru Palme medföljde ambulansen till sjukhuset. Anér ifrågasätter även hennes klädsel då man ser att hon har en kappa och ingen mockapäls: Har hon blivit beskjuten och har pälsen bara ingått i konspirationen och preparerats med kulhål? Anér ser en konspiration som iscensatts av de inblandade och att Lisbeth Palme varit delaktig i denna konspiration. Var det en tillfällighet att Sollentunaambulansen var först på plats? Varför körde ambulansen en omväg till sjukhuset eller ingick detta i konspirationen? Det är några frågor som diskuteras. Vidare anser sig Anér veta vem som skjutit Olof Palme. Boken är välskriven och lättläst och vänder sig till den intresserade.
Tore Larsson
Beställningar har börjat komma in till Sven Anér Förlag, och det blir spännande att se hur köpintresset kommer att utfalla i fortsättningen. Det är förklarligt om bibliotekens inköpare nu frågar sig: Vad är det för en bok? Den har vi inte sett anmäld?
Men detta är vad som sker när normal recensionspraxis bryts, i fallet Palme. Därmed får böckers kultur en allvarlig törn, och naturligtvis måste även allmänheten stå handfallen: Vad är det för en bok?
En mycket bra bok, om jag får säga det själv. Betala in 139 kronor på plusgiro 75 05 55-5, så har du den i brevlådan om ett par dar. Märk inbetalningskortet ”Mordets dunkel”!
Sven Anér – som känner en lätt bris i seglen. Fast i förtalsmålet mot Robert Aschberg befinner jag mig på långkryss, sedan tre månader tillbaka, inget händer i sak. Men jag får kanske inte begära allt. Och min anmälan till rikskrim av mig själv? Ja, där väntar jag också. SA.
Det är en mycket positiv anmälan, av Tore Larsson, och bl a har BTJ inte ryggat för att notera den centrala position som just Lisbeth Palme intar i boken.
Recensionen lyder:
Sven Anér har skrivit flera böcker om mordet på Olof Palme. Nu utkommer han med Mordets dunkel tätnar kring Lisbeth Palme. Anér har funnit ett foto på Lisbeth Palme då hon kommer till sjukhuset med en polisbil. Det har alltid officiellt hetat att fru Palme medföljde ambulansen till sjukhuset. Anér ifrågasätter även hennes klädsel då man ser att hon har en kappa och ingen mockapäls: Har hon blivit beskjuten och har pälsen bara ingått i konspirationen och preparerats med kulhål? Anér ser en konspiration som iscensatts av de inblandade och att Lisbeth Palme varit delaktig i denna konspiration. Var det en tillfällighet att Sollentunaambulansen var först på plats? Varför körde ambulansen en omväg till sjukhuset eller ingick detta i konspirationen? Det är några frågor som diskuteras. Vidare anser sig Anér veta vem som skjutit Olof Palme. Boken är välskriven och lättläst och vänder sig till den intresserade.
Tore Larsson
Beställningar har börjat komma in till Sven Anér Förlag, och det blir spännande att se hur köpintresset kommer att utfalla i fortsättningen. Det är förklarligt om bibliotekens inköpare nu frågar sig: Vad är det för en bok? Den har vi inte sett anmäld?
Men detta är vad som sker när normal recensionspraxis bryts, i fallet Palme. Därmed får böckers kultur en allvarlig törn, och naturligtvis måste även allmänheten stå handfallen: Vad är det för en bok?
En mycket bra bok, om jag får säga det själv. Betala in 139 kronor på plusgiro 75 05 55-5, så har du den i brevlådan om ett par dar. Märk inbetalningskortet ”Mordets dunkel”!
Sven Anér – som känner en lätt bris i seglen. Fast i förtalsmålet mot Robert Aschberg befinner jag mig på långkryss, sedan tre månader tillbaka, inget händer i sak. Men jag får kanske inte begära allt. Och min anmälan till rikskrim av mig själv? Ja, där väntar jag också. SA.
Detta är Sveriges förtroendefråga
Öppet brev till Ola Billger, ny redaktionschef på SvD
2.9.2012. Ola Billger – Jag noterar att du är ny redaktionschef på SvD, och jag vill fästa din uppmärksamhet vid min blogg
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com,
närmare bestämt vid nedanstående inlägg:
23.8 JO-anmälan mot Göran Lambertz, två inlägg samma dag,
29.8 Till ärendet Lambertz
30.8 Olof Palmes tidkort
31.8 Etikmyndighet.
Samtliga inlägg berör de frågor som är de stora i dag, nämligen ärendena Palme och Quick, hoptvinnade i och av Göran Lambertz samt dramatiskt sammanfattade i det med 40 (!) procent sänkta allmänna förtroendet, enligt Sifo, för rättsväsendet (något som aldrig blev en notis i SvD).
Detta är dagens stora debatt, en debatt som söker en ljusning, en lösning. En debatt som en stor nyhetstidning som SvD inte får släppa.
Lambertz helt sanslösa debattinlägg 17.5.12 i UNT har hittills, så vitt jag kunnat se, noterats endast av mig på min blogg (detta datum). Lambertz slänger allt som doftar Palmeaffär ad acta, år efter år, när han i stället hade bort vända upp himmel och jord. År efter år, kränkande nonchalans mot hederligt arbetande journalister, med av allt att döma mig i spetsen.
Så. Ola Billger, läs mina inlägg på bloggen, med aldrig någonsin dementerade sakuppgifter, och sväng SvD:s kurs i Palmeärendet, fortsätt attacken i Lambertzärendet!
Du säger i SvD i dag, med all rätt, att ”han aldrig slutar att förvåna”. Nej, just det. What makes the man tick? Går det att vara så aktivt korkad på två förtroendeposter om man inte får minsta reveny av sina barocka ställningstaganden?
Har, i klartext, juristen Göran Lambertz ansett sig ha haft grundad anledning att tro att hans dåvarande uppdragsgivare, regeringen själv, med mycket blida ögon skulle se på hans negativa inhopp i båda dessa affärer?
Palme? Ja, rädda de svenska regeringarna från skammen att finnas med i mordbilden från 1986!
Quick? Ja, rädda de svenska regeringarna sedan 80-talet från skammen att aktivt ha vanskött hela detta ärende och därmed förhindrat en verklig utredning av åtta mord!
Själv hoppas jag i dag att mitt – och tidigare även Gunnar Walls – avslöjande av Olof Palmes polisiärt grovt förfalskade patientkort/tidkort ska öppna allas ögon, maktens, mediers, miljonerna människors här i Sverige.
Jag hoppas att de rent groteska, avsiktliga administrativa felstegen inom affärerna Palme och Quick ska bli kända, erkända samt på något sätt – hur detta sistnämnda nu ska gå till – uppklarade, tillrättade. Beatrice Ask brukar säga att det här får vi allt titta på. Den här gången får hon ”titta” med förstoringsglas och lupp.
När svensk polis, stöttad av svenskt åklageri, väljer att förfalska det centrala dokumentet i hela Palmeaffären och därmed förfalskar hela mordbeskrivningen, hela den efterföljande mordutredningen – ja, då hjälper det inte att bara med stora ögon ”titta”.
Det handlar om ett Augiasstall, där all igenslammad smet och sörja måste spolas bort, bokstavligen från botten.
Vad du måste fråga dig är förstås: har jag rätt? Jag kan bara svara: jag är aldrig någonsin dementerad i någon sakfråga i Palmeärendet, kontrollera!
I morgon, den 3 september, tar kriminalinspektör Gunnar Pettersson vid polismyndigheten i Uppsala län sig an journalisten och författaren Sven Anér, som anmält sig själv för att få utrönt om hans anklagelser rörande polisiär förfalskning i Palmemordet håller streck. Dnr för nyhetschefen:
Polismyndigheten i Uppsala län, K 5059-1.
Då står det svenska rättssamhället på spel.
Agera, SvD! Ni har allt att vinna på akribi och klarhet, ni har allt att förlora på mummel och hartass!
Oroad, och sedan 26 år journalistiskt engagerad i detta ärende
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
2.9.2012. Ola Billger – Jag noterar att du är ny redaktionschef på SvD, och jag vill fästa din uppmärksamhet vid min blogg
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com,
närmare bestämt vid nedanstående inlägg:
23.8 JO-anmälan mot Göran Lambertz, två inlägg samma dag,
29.8 Till ärendet Lambertz
30.8 Olof Palmes tidkort
31.8 Etikmyndighet.
Samtliga inlägg berör de frågor som är de stora i dag, nämligen ärendena Palme och Quick, hoptvinnade i och av Göran Lambertz samt dramatiskt sammanfattade i det med 40 (!) procent sänkta allmänna förtroendet, enligt Sifo, för rättsväsendet (något som aldrig blev en notis i SvD).
Detta är dagens stora debatt, en debatt som söker en ljusning, en lösning. En debatt som en stor nyhetstidning som SvD inte får släppa.
Lambertz helt sanslösa debattinlägg 17.5.12 i UNT har hittills, så vitt jag kunnat se, noterats endast av mig på min blogg (detta datum). Lambertz slänger allt som doftar Palmeaffär ad acta, år efter år, när han i stället hade bort vända upp himmel och jord. År efter år, kränkande nonchalans mot hederligt arbetande journalister, med av allt att döma mig i spetsen.
Så. Ola Billger, läs mina inlägg på bloggen, med aldrig någonsin dementerade sakuppgifter, och sväng SvD:s kurs i Palmeärendet, fortsätt attacken i Lambertzärendet!
Du säger i SvD i dag, med all rätt, att ”han aldrig slutar att förvåna”. Nej, just det. What makes the man tick? Går det att vara så aktivt korkad på två förtroendeposter om man inte får minsta reveny av sina barocka ställningstaganden?
Har, i klartext, juristen Göran Lambertz ansett sig ha haft grundad anledning att tro att hans dåvarande uppdragsgivare, regeringen själv, med mycket blida ögon skulle se på hans negativa inhopp i båda dessa affärer?
Palme? Ja, rädda de svenska regeringarna från skammen att finnas med i mordbilden från 1986!
Quick? Ja, rädda de svenska regeringarna sedan 80-talet från skammen att aktivt ha vanskött hela detta ärende och därmed förhindrat en verklig utredning av åtta mord!
Själv hoppas jag i dag att mitt – och tidigare även Gunnar Walls – avslöjande av Olof Palmes polisiärt grovt förfalskade patientkort/tidkort ska öppna allas ögon, maktens, mediers, miljonerna människors här i Sverige.
Jag hoppas att de rent groteska, avsiktliga administrativa felstegen inom affärerna Palme och Quick ska bli kända, erkända samt på något sätt – hur detta sistnämnda nu ska gå till – uppklarade, tillrättade. Beatrice Ask brukar säga att det här får vi allt titta på. Den här gången får hon ”titta” med förstoringsglas och lupp.
När svensk polis, stöttad av svenskt åklageri, väljer att förfalska det centrala dokumentet i hela Palmeaffären och därmed förfalskar hela mordbeskrivningen, hela den efterföljande mordutredningen – ja, då hjälper det inte att bara med stora ögon ”titta”.
Det handlar om ett Augiasstall, där all igenslammad smet och sörja måste spolas bort, bokstavligen från botten.
Vad du måste fråga dig är förstås: har jag rätt? Jag kan bara svara: jag är aldrig någonsin dementerad i någon sakfråga i Palmeärendet, kontrollera!
I morgon, den 3 september, tar kriminalinspektör Gunnar Pettersson vid polismyndigheten i Uppsala län sig an journalisten och författaren Sven Anér, som anmält sig själv för att få utrönt om hans anklagelser rörande polisiär förfalskning i Palmemordet håller streck. Dnr för nyhetschefen:
Polismyndigheten i Uppsala län, K 5059-1.
Då står det svenska rättssamhället på spel.
Agera, SvD! Ni har allt att vinna på akribi och klarhet, ni har allt att förlora på mummel och hartass!
Oroad, och sedan 26 år journalistiskt engagerad i detta ärende
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)