SvD angav tonen fritt fram att angripa moderaterna!

11.7.2010

På Svenska Dagbladets ledarsida i fredags, den 9 juli, släppte redaktionen fram Per-Arne Jigenius, i dag elder statesman i det liberala lägret, tidigare pressombudsman, med oförvitlighetens stämpel på sig. Innan affären Littorin ännu blivit helt explosiv blev detta inlägg signalen till alliansens chefredaktörer: fritt fram att gå in i debatten, fritt fram att kritisera Littorin! Och Reinfeldt? Kanske det också.

Dagen därpå, den 10 juli, gick det för den presskunnige att hitta ett antal markörer. Två sexaffärer, bland andra polischefens, fick båda anmärkningsvärt stort utrymme. Littorin-affären fick en helsida, och en kvinnogrupp fick två helsidor i färg – det gick inte att undgå att se den röda trosan – i sin kamp mot prostitutionen. SvD hade inte behövt publicera något av detta. Inte de båda helsidorna just då, eftersom ideella annonser av detta slag alltid subventioneras mot att de inte kan garanteras fast införandedatum.

Alltså en ny signal från SvD: skäll på Littorin, inte på Aftonbladet!

Fredrik Reinfeldt har i dessa dagar tillämpat sitt vanliga krisrecept: tig så mycket som möjligt, håll distans! Han har arbetat på det sättet i hela Avsan-affären – där han aldrig sagt ett ord – och han tiger även nu, praktiskt taget. Går omkring som en ledsen Sankt Bernhardshund och tycker att alla är dumma samt ger fullständigt fan i sin kamrat och kollega Sven Otto Littorin, som är en skakad hjälpbehövande människa, bakom sina grova förlöpningar.

”Hej, Totto! Det är Fredrik!”
Det samtalet får Littorin aldrig mera höra.